Maria Hagbom

Så fick då äntligen (S) och quasi (S) anhängarna äntligen ett olyckligt uttalande från Statsministern att hänga upp sig på, på Twitter. Med quasi S anhängare menar jag sådana personer som säger sig egentligen vara något annat än (S) men när det passar deras egna syften att få synas och höras mer än (S) anhängarna faller in i (S) retorik om det hela.

Att man just reagerat på Twitter mer än någon annanstans (t ex fejjan) är inte så konstigt tror jag då de mest inflytelserika på Twitter förra veckan anklagade Statsministern för att förringa Twitter. Twitter som alltså har cirka 300 000 svenska konton. Facebook har över 4 miljoner svenska konton.

Det som gjort dessa nätanvändare så upprörda är en intervju till TT där statsministern svarade på frågan

Hur länge ska man vänta innan man stimulerar ekonomin? Till tio procents arbetslöshet? Det är nu en arbetslöshet som ni beskrev som massarbetslöshet 2006.

– Det är inte korrekt att beskriva Sverige som i ett läge med massarbetslöshet. Om man tittar på etniska svenskar mitt i livet så har vi mycket låg arbetslöshet. Vi beskrev då (2006) ett vidare utanförskap som handlade om att en stor del av de som var i arbetsför ålder, men som inte jobbade, inte beskrevs som arbetslösa. Och utanförskapet har minskat, säger Reinfeldt.

Det är alltså meningen etniska svenskar mitt i livet som dessa (S) och quasi (S) anhängare har hakat upp sig på. Själv tycker jag faktiskt det är lite löjligt att de reagerar som de gör på att vi har en Statsminister som inser att en medelålders infödd svensk har bra mycket lättare att få jobb än en utlandsfödd ungdom.

Men, men man kan inte förvänta sig något annat av (S )som numera har just infödda medelålders män på de flesta framträdande uppdragen inom partiet. Dessutom verkar det vara en bra sak att ha en bakgrund inom IF Metall för att hamna längst fram i kön till både jobb och uppdrag. Därför LOs valberedning har som förslag till ny LO-ordförande just en infödd medelålders man, med bakgrund i IF Metall. Inom (S) och LO kan vi från och med nu se fram mot att industrins villkor automatiskt hamnar i fokus, att debatten handlar om kärnkraft i stället för vindkraft, om uranbrytning i stället för rätt till heltid.

I det sammanhanget spelar det inte så stor roll att man försöker plugga på genom att på nattduksbordet ha ”Under det rosa täcket”, Nina Björks feministiska klassiker, liggandes. Förutom på Twitter kommer inte kvinnor och utlandsfödda ha någon betydelse för S och vänstern, förutom då det ska beskrivas att vi lider av massarbetslöshet trots att utanförskapet minskat sen Alliansen tog över.

Bloggar: Tokmoderaten, Böhlmark

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Twitter, Statsministern, Uttalande, Olycklig, Quasi S anhängare, Socialdemokraterna, Medelålders, Män, Utlandsfödd, Ungdomar, IF Metall, Nina Björk, Under det rosa täcket, Kärnkraft, LO, Rätt till heltid, Arbetslöshet.

För någon vecka sedan var jag på semester och flög charter hem mitt i natten. Alltså vi lämnade vår semesterort i Turkiet 23.50 och landade 3,5 timme senare på Arlanda. Under denna tid var det ett antal småbebisar (alltså under 2 år) som skrek konstant hela denna resa i luften. Observera en än gång att vi flög på natten. När jag kom hem ifrågasatte jag på Fejjan vad det var för föräldrar som lät sina barn dels vara vakna på natten och dels utsatte dom uppenbart för ett obehag med flygresan eftersom dessa bebisar skrek konstant under 3,5 timme mitt i natten. Detta ifrågasättande fick jag hård kritik för och uppenbart tyckte några av mina vänner att jag kunde välja att resa reguljärt om jag inte stod ut med att familjer tydligen hade en större rätt att resa charter än vad jag hade (jag som är så rik tydligen). Vissa tyckte t o m jag skulle förlägga min semester till någon annan vecka då det uppenbart var bra för föräldralediga att ta sig en chartervecka innan det blev för varmt kring Medelhavet. Precis som om jag skulle tycka det var så intressant att semestra själv när det är runt 40 grader ute.

Häromdagen skrev Eva Rusz i Aftonbladet om att hon inte tyckte det var bra för barn att vara på förskolan innan de fyllt två år. Eva Rusz är tydligen väldigt upprörd över att föräldrarna tänker mer på sitt eget självförverkligande än på att barnen behöver en bättre anknytning till sina föräldrar. Eva Rusz tyckte detta är så allvarligt att föräldrar inte förstår sådant att hon tyckte fenomenet är värre än barnfattigdomen.

Eva Rusz fick så klart mothugg för detta påstående, men inte så mycket om själva ställningstagandet om vad som är bra eller inte för bebisar under 2 år. Utan mer för att hon skuldbelägger föräldrarna. Ungefär på samma sätt som jag tydligen gav de föräldrar skuld för att de flög mitt i natten med sina barn som uppenbart hade obehag av att flyga under en tid på dygnet när de flesta bebisar oftast vill sova.

Johan Hakelius AB skriver om detta med att denna generation tydligen är den första som inte ska behöva känna skuld.

Men sen måste jag säga mot Eva Rusz när det gäller jämförelsen om barn under 2 år och fattigdomen. Ju mer vi lär oss om detta med hur fattigdomen i familjer fungerar, så skulle jag nog vilja hävda att jag ser nog detta som lite allvarligare än att vara på förskolan från cirka 1 års ålder. För fattigdomen i vårt land har blivit ett socialt arv på så sätt att är du född i en familj som levt på bidrag och på marginalen under hela din barndom så går dessa förhållanden ofta i arv på något konstigt sätt. Jag brukar uttrycka det som att man blir som sin omgivning om man inte blir medveten om det och därigenom börjar bryta mönster. Vi vet också att ju längre tid du lever i fattigdom, desto svårare är det att bryta denna utsatthet.

Däremot kan en dålig anknytning till andra människor faktiskt återskapas helt klart i vuxen ålder, om man blir medveten om detta på olika sätt. Jag är själv ett levande bevis på det, då jag inte hade sunda vuxna runt omkring ens då jag var nyfödd och liten bebis. Man får jobba hårt för det och man går på sina nitar. Men jag är väldigt glad över att jag själv har bidragit till att bryta fattigdomsmönstret i min egen familj och har idag vuxna barn som inte själv är drabbade av fattigdom i form av pengar. Det borgar för att de (om de nu har problem med relationer som vuxna) kanske åtminstone kan betala för att komma tillrätta med sådana problem. Om detta nu är ett samhällsproblem att vi har ett antal individer som inte lyckas hålla ihop sina förhållanden.

Sen är det ju uppenbart så att det är ju ingen garanti för att barn växer upp med föräldrar som inte självförverkligar sig och är ego ändå, trots att de inte lämnar barnen på förskolan innan barnen är två år. Den där flygresan mitt i natten med ett antal bebisar under 2 år, säger mig ju att så är ju fallet. För vad i ligger det nödvändiga med att familjer åker med så små bebisar på en veckas semester till ett varmt och fuktigt Medelhavsland? För ingen psykolog eller pedagog kan väl hävda att detta är något som en bebis har någon behållning av i sitt fortsatta liv framöver?

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Förskola, Bebisar, Charter, Anknytning, Skuld, Generationer, Fattigdom

Under senaste veckan har det framkommit att Kristdemokraterna har varit splittrade i frågan om kvoterade pappamånader i föräldraförsäkringen. Idag sätter Göran Hägglund ner foten i frågan i DN-debatt, då han skriver att KDs partistyrelses förslag till partifullmäktige är att de så kallade pappa- och mamma månaderna i föräldraförsäkringen ska avskaffas.

Jag tycker att Göran Hägglund har helt rätt i sitt resonemang kring frihet när det gäller familjelivet. Det finns inget område där krav på nya regler och förbud som föräldraförsäkringen. Jag har också starkt protesterat varje gång det är någon, också inom mitt parti, som ropat efter mer kvotering av föräldraförsäkringen. Skälet är att jag tycker precis som Göran Hägglund i den här frågan. Familjer ser olika ut, och har olika behov. Det är både naivt och dumdristigt att tro att riksdag och regering kan designa en modell som passar alla. Jag har t o m ett ord för detta fenomen när politiken får för sig att de ska blanda sig i människors vardagsliv i minsta detalj. Jag kallar det för livsstilsterrorism.

Några andra, som det rapporteras om, som gillar att syssla med livsstilsterrorism är Socialdemokraterna i Göteborg. Göteborgs kommunfullmäktige röstade nämligen igår för att krogarna måste stänga kl. 03.00 fredagsnätterna men har rätt att vara öppna till 05.00 lördagsnätter, genom att S taktikröstade. Utav 81 ledamöter röstar 25 för att stänga krogarna tidigare under helgerna, 19 stycken vill ha kvar öppettiderna till 05:00 och 37 (S) ledamöter avstod från att rösta.

Förklaringen till denna livsstilsterrorism sägs vara en kompromiss inom partiet. Min undran är ju då vad var det sossarna kompromissade om från början? Var det att krogarna skulle stänga 03.00 natten mot söndagar också?

Jag tycker väldigt illa om politiker som genom regler och förbud ska få medborgarna att anta ett visst beteende. Det har aldrig funkat och kommer heller aldrig att fungera.

Bloggar: Martin Edgélius

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om KD, Föräldraförsäkringen, Livsstilsterrorism, Kvotering, Socialdemokraterna, Göteborg, Krogar, Nätter, Fredag, Lördag, Kompromiss

Det har varit ett himla hallåande på vissa socialdemokrater under veckan om regeringens jobbpolitik är effektiv eller inte. Bakgrunden är troligtvis partiledardebatten i söndags där Stefan Löfven hävdade att bland annat finansdepartementet, Konjunkturinstitutet, Riksrevisionen och finanspolitiska rådet själva har hävdat att skattesänkningar inte har bidragit till att jobben har kommit till.

Men se det Stefan Löfven sa stämmer inte riktigt. Såväl finansdepartementet, Konjunkturinstitutet, SNS som Riksrevisionen pekar på tydliga positiva resultat: Sedan jobbskatteavdraget infördes 2007 har antalet personer i arbetskraften ökat med mellan 70 000-100 000 personer. Jobbskatteavdraget är därmed en starkt bidragande faktor till att antalet sysselsatta i Sverige har ökat med drygt 200 000 sedan alliansregeringen tillträdde. Dessutom gynnar jobbskatteavdraget kvinnor och personer över 65 år mer, vilket har bidragit till att de ökat sitt arbetsutbud och lämnar arbetsmarknaden senare.

Men det som vänstern i det här landet inte vill förstå, förstår tydligen vänstern i Danmark. För nu har danska vänsterregeringen presenterade sin ekonomiska långtidsplan. Dokumentet heter Danmark i arbejde och namnet stämmer med innehållet.180 000 fler danskar ska ha ett jobb och den arbetade tiden ska utökas. 90 000 personer ska bort från bidrag genom en skattereform. Målet är att göra det mer lönsamt att arbeta.

Ja så kan det gå när Socialdemokraterna inte vill förstå att framtiden inte stavas dåtidens bidragspolitik, oavsett om man tar till ord som att använda skattepengarna effektivt, som Magdalena Andersson pratar om. Eller vaga ord om företagande och näringslivet när man vill höja skatten på arbete och momsen med cirka 20 miljarder. Det finns bara ett ord för alltihopa – Ridå!

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Jobbpolitik, Skattesänkningar, Arbetslinjen, Jobbskatteavdrag, Finansdepartementet, KI, SNS, Riksrevisionen, Jobbskatteavdrag, Danmark, Skatt, Skattehöjningar, Företagande, Näringsliv

En dag som denna, efter valet 2010 första riktiga partiledardebatt i SVT, samt med valen i Frankrike och Grekland, undrar jag i alla fall om det inte är så att väljarna här tänker lite lika som väljarna i dessa länder? Fast ändå på ett litet annat sätt. För valresultaten i båda dessa länder säger mig att trots att det inte var någon jordskredsseger för Hollande i Frankrike att fransoserna är trötta på åtstramningar för att hålla den Europeiska krisen stången. I Grekland är det ju, trots att det inte är färdigräknat riktigt ännu, tydligt att väljarna straffat de största etablerade partierna för att de är trötta på skattehöjningar, nedskärningar, arbetslöshet och Europas intervenerande i Greklands ekonomi.

Kan det vara så att väljarna här inte ser skogen för alla träden och därför sympatiserar mer med Stefan Löfven och (S) just nu? Vad jag menar med det är att trots att med valet av Stefan Löfven till partiordförande och Magdalena Andersson till ekonomisk politisk talesperson så har inte Socialdemokraternas politik förändrats ett dugg sen Göran Perssons, Mona Sahlins eller Håkan Juholts tid som partiordföranden. Det är fortfarande högre skatter för mera bidrag och detaljreglering av medborgarnas vardag som står i fokus för den S-märkta politiken.

Till det tillkommer att Stefan Löfven förstått medias makt över medborgarnas tankar och har genom en framgångsrik strategi fått de flesta att tro att de åtgärder som Alliansregeringen genomfört för att stimulera ekonomin, tillväxt och därigenom klarat jobben igenom finanskrisen och EU-krisen, inte skulle ha varit tillräckliga. Att S genom sin bidragspolitik och i detalj sätta både företagarna, vetenskap och medborgarna i politikens händer igen skulle vara en bättre politik. Stefan Löfven återkom till detta flera gånger under gårdagens partiledardebatt genom att han hela tiden påpekade att trots regeringens åtgärder och skattesänkningar så är arbetslösheten för hög ändå. Man kan ju undra hur höjda skatter skulle kunna ge fler jobb, men denna fråga passar Stefan Löfven gång efter annan på ett smart sätt. Antagligen för att alla vet att höjda skatter för företagen både när det gäller moms eller löneskatten ökar istället arbetslösheten statistiskt. Men detta märker ju inte den vanliga löntagaren av eftersom det inte drabbar den egna plånboken. Det är otroligt smart att ta ut skatter på det här sättet som Sossarna nu vill! Tax and spend så att säga.

Men i den lyckade mediestrategin ligger också att det bland journalistkåren finns ett otroligt tålamod med Stefan Löfven. Troligtvis hade det nog inte spelat någon roll vem som tagit över efter Håkan Juholt, alla andra är bättre hur det än är. Men tålamodet framstår så tydligt när man kommenterar gårdagens partiledardebatt med att Stefan Löfven klarade sig bra – trots att han är ny i dessa sammanhang. Jag kan faktiskt inte låta bli att förundras över att journalister och debattörer återkommande kommenterar Stefan Löfven som en skolpojke som nyss vågat ta till orda. Stefan Löfven har varit fackföreningsledare i åratal, suttit i sossarnas partistyrelse och har massor av erfarenheter och har haft ansvar för (S) politik i åratal. Han ska bedömas utifrån det tycker jag. I det sammanhanget framstår istället journalisterna, statsvetarna, retorikexperterna och debattörerna som rena skolungdomarna med tunna analyser.

Fast det är ju smart av sossarna att rida på den strategin och den bilden av partiet. För om man lyckas att med att få tax and spend politiken att framstå som en framgångsrik väg att gå genom en lågmäld man som hela tiden ska få chansen för att han anses som en novis i sammanhanget, då kan mycket väl väljarna här rösta som väljarna gjorde i Frankrike och Grekland igår.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Partiledardebatten, Stefan Löfven, Val, Frankrike, Grekland, Strategi, Alliansregeringen, Jobben, Arbetslösheten, Tillväxt, Åtstramningar, EU, Moms, Skattesänkningar

Det här landet lider uppenbart av ett underskott på idéer och visioner bland opinionsbildare, partier oavsett vilket det är, politiker, journalister och debattörer. Istället har vi hamnat i ett träsk av statistik, undersökningar och gullandet med utanförskapet i all dess glans, glamour och snuttifiering.

För vad har hänt när enskilda människoöden gång efter annan blir storpolitik och som tas som intäkt för att det är politiken det är fel på, fast det i all väsentlighet framstår som att det är den egna individuella upplevelsen det egentligen handlar om. Det berättade Frida från Malmö om i TV 4 morgon idag lördag. Det är också den individuella upplevelsen av sorgen efter sitt barn det handlar om för mannen som fått sin sjukpenning indragen. Bägge frågorna har blivit storpolitik under sista veckan och tas som intäkt för att politiken inte fungerar, fast det inte skulle fungerat annorlunda om oppositionen hade regerat.

Det är också detta det handlar om när Skolverket pekar ut att det fria skolvalet sannolikt har bidragit till skillnader i resultatet. Medan jag hävdar alldeles bestämt att det är brist på val till olika skolor som egentligen är boven i dramat. Därför om man tittar på hur föräldrar väljer skola för sina barn så väljer de sällan utifrån utbildningsmetoder, kvalitet, profiler eller kompenserande faktorer för barnet ifråga. Majoriteten föräldrar väljer fortfarande en skola som ligger nära hemmet eller går på skolans rykte eller popularitet bland andra föräldrar. I det fallet har skolverket faktiskt rätt, det fria skolvalet fungerar inte i praktiken. Men det här kan man göra något åt, på olika sätt, utan att man tar ifrån föräldrarna valet att själv välja skola genom att  ”icke-vals” skolorna åtminstone har samma kvalitet och kompenserande faktorer för barnen som de skolor som är populära att välja. Det är på det sättet LOV-lagstiftningen är utformad. Det ska finnas ett icke-vals alternativ för brukarna som minst ska ha likvärdig kvalitet som alla aktiva val verksamheter har. Varför ska och kan inte skolan vara utformad på det sättet?

Nästa sak att resonera kring är misslyckandet med Järvalyftet.  Det skrev jag om den 24 april. I det fallet har dagens debattörerna  i dagens SVD helt enkelt rätt.  Att gulla med utanförskapsområdena på ytan och peka på att statistiken har förändrats när det gäller arbetslösheten bidrar faktiskt inte till att lyfta området mer för det. Men läs gärna vad jag tidigare skrivit så kanske det klarnar.

Till sist vill jag också uttrycka en liten ledsamhet över att det bland borgerliga debattörer finns en önskan om att regeringen ska införa mer bidrag för att vi ska ta hand om våra nära och kära. Som borgerlig tycker jag man ska vara väldigt försiktig med att införa nya bidragsformer överlag. För gör man det så kommer man aldrig någonsin kunna ta bort dessa om de senare visade sig vara en dålig idé. Det är i sådana här förslag som man faktiskt upptäcker att värderingsskiftet är stort inte bara hos den politiska borgerligheten utan också hos opinionsbildarna som har gått åt mitten och vänster.  Är det av denna anledning som ingen verkar reagera på att en skolplikt till 25 år faktiskt är att åsidosätta människor fria val när det gäller sitt eget liv när de blir myndiga och fyller 18 år?

Alla älskar och gullar numera med utanförskapet och staten oavsett om man är borgerlig eller vänster.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Fattigdom, Individuella, Upplevelser, Sorg, Sjukdom, Skolan, Fria skolvalet, LOV, Järvalyftet, Bidrag, Vaf, Mitten, Vänster, Skolplikt, Myndighetsåldern

Man kan inte annat än att ta sig för pannan över hur journalister – och allmänheten också – verkar acceptera att sossarna vill införa allmän skolplikt i det här landet tills medborgarna är 25 år gammal.

Alltså: Man är myndig när man är 18 år i det här landet.

Att vara myndig innebär också att man har ett fritt val att välja utan att man ska vara utsatt för negativa sanktioner från statens sida om man väljer en annan väg än den staten vill att du ska välja. Anledningen till att gymnasiet är en frivillig skolform fortfarande är faktiskt att medborgarna fyller 18 år under gymnasietiden.

Det samhällskontraktet och överenskommelsen mellan medborgarna och staten vill nu sossarna alltså radera. För i deras förslag om skolplikt tills man är 25 år ingår att staten och kommunen kan dra in dina ersättningar om du inte går den anvisade utbildningen som staten själv har utformat.

Man tar sig också för pannan åt det snyftreportage som Aftonbladet har om Frida som inte har råd med mat för att hon inte får det jobbet som hon själv vill ha. Fast råd med flera olika par glasögon verkar Frida ha om man läser bägge reportagen, samt bor i en bostadsrätt talar Frida själv om i en chatt.

Man tar sig för pannan när sosseriet i sina försök att framstå som alla människors goda feer är villiga att ta ifrån medborgarna allt av det egna ansvaret, när det gäller att man själv måste ta ansvar för sitt vuxna myndiga liv. Till råga på allt så ska de nu också se till att ansvara för företagens väl och ve genom staten om det vinner valet genom sitt så kallade innovationsråd och riskkapitalfonder. Sossarnas tankar om framtiden börjar mer och mer likna Chavez i Venezuela.

Man tar sig för pannan och undrar om det är den här vägen vi vill att det fria moderna Sverige ska anta?

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, Skolplikt, Myndighetsåldern, Gymnasiet, Snyfthistoria, Aftonbladet, Innovationsråd, Riskkapitalfonder, Chavez, Venezuela

Jag har varit på semester en vecka och trots att några av mina vänner tycker att livet är som mest avkopplande när jag håller mig borta från nätet och inte uppdaterar vad jag gör, tänker eller tycker, så kan ju inte jag låta bli att hålla mig uppdaterad. Det skulle ju vara för jäkligt rent ut sagt om jag låg på stranden och läppjade det inhemska ölet och typ Gotland blev invaderat utan att ön är minst bestyckad med 300 robotar av något slag, som vissa får det att låta i försvarsdebatten.  Tänk dig att komma hem till Arlanda och man möts av militären som talar om för en annan att Gotland är invaderat och vi därför är i krig och jag för att skydda mina vänner från mig inte varit uppkopplad!

Oppositionen lägger ju sina ”skuggvårproppar” denna dag när jag kommit hem och mycket har ju läckt ut redan. Av reaktionerna på nätet att döma så har (S) i varje fall gjort samma kardinalfel som de tidigare har gjort under Mona Sahlins och Håkan Juholt tid. De vill höja skatten på i stort sett 20 miljarder för att ge tillbaka 2 miljarder i riktade pengar för att tillfredsställa vänsterfalangen i partiet. Vad de ska göra med de resterande 18 miljarderna förtäljer inte historien men dessa kanske behövs för Stefan Löfvens socialistiska innovationsråd för att styra och ställa vilka innovationer landet behöver i framtiden. Att vänsterdebattörerna inte är nöjda med nya (S) nya inriktning är ju uppenbart när man läser Alliansfritt som har något slags räkneexempel kring arbetsgivaravgiften som måste gå till historien som det mest infantila försöket att försvara sig, eller någon annan som uppenbart tycker att tidningar ger vissa partiers representanter alldeles för mycket publiceringsutrymme i en öppen liten demokrati som vårt land ändå är.

Det är just det här med att styra och ställa som jag tänker inrikta mig på och det otroligt dumma förslaget om så kallade utbildningskontrakt för ungdomar.  Som jag förstår det hela så tänker man ta det gamla kunskapslyftet som var Göran Persson mest misslyckade åtgärd tydligen, eftersom han inte fick människor att utbilda i högre utsträckning på frivillig väg. Nej nu ska man för de ungdomar som hoppat av skolan eller som inte vill läsa in godkända betyg kräva att de gör sig själv anställningsbara genom att tvinga in dem i ett så kallat nytt kunskapslyft .

Om vi nu ändå ska tänka lite logiskt åt det emotionella hållet – i motsats till vad Alliansfritt klarar av – så finns det väl en anledning att ungdomar under 19 år antagligen väljer att hoppa av sin gymnasieutbildning eller inte klarar sina betyg. Ska då (S) tvinga dessa ungdomar inom en 5-års period (det handlar om de under 24 och från det att du går gymnasiet som 19 åring till du är 24 år är det fem år) att då sätta sig i skolbänken igen som de i princip hatar – för att de har ett eget ansvar att göra sig anställningsbara?

Är det denna politik som ska skapa våra nya innovatörer och entreprenörer i framtiden? Alla de som tvingats att utbilda sig till något som S anser är bra för landet och för sysselsättningsgraden. Ja, men lycka till då.

Själv anser jag att vi är det parti som är motståndare till samhällsproblemen och inte mot motståndarnas politik bara för att man ska vara så. Jag måste fråga – vad ska ni använda de där cirka 18 miljarderna som ni drar in på att höja skatterna? Och vem ska ni genomföra det med?

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Skuggbudget, V, S, Skatter, Utbildningskontrakt, Samhällsproblem, Ungdomar, Kunskapslyft, Försvaret, Semester

Sveriges radio rapporterar nu att den sänkta krogmomsen verkar ha gett sådana effekter som regeringen ville uppnå med åtgärden. Under årets första tre månader anmälde restaurangerna 14 500 nya jobb till arbetsförmedlingen. Det är 20 procent mer än samma period förra året då restaurangmomsen var 25 i stället för dagens 12 procent. Många är förvånade, så också tidigare kritiker. Att kritiken kommer fortsätta mot åtgärden kan man ändå förvänta sig. Fast nu kommer det väl låta ungefär som att de familjer med små marginaler inte har kunnat tillgodogöra sig sänkningen då priserna inte sänkt så mycket, samt att det är fortfarande väldigt dyra jobb istället för att ta in skatt och använda till gamla AMS-utbildningar. Men, men….låt belackarna sura, då fler faktiskt kan få jobb i restaurangbranschen, vilket gynnar ungdomar och utrikes födda i hög grad.

Utifrån denna positiva rapport idag, kommer en något mindre positiv rapport om det så kallade Järvalyftet. Järvalyftet är prestigeprojektet som skulle lyfta miljonprogramsområden som Rinkeby, Hjulsta och Tensta kring Järvafältet i nordvästra Stockholm. Det övergripande målet: bli en tillväxtmotor och en plats dit man vill flytta. Men resultatet är nedslående på de viktigaste punkterna: utbildning och arbete.

• Arbetslösheten är fortfarande dubbelt så hög som i andra delar av staden, den öppna arbetslösheten har ökat sedan Järvalyftet drog i gång 2007.

• Skolresultaten har försämrats.

• Någon magnet för inflyttare har området inte heller blivit.

Jag är inte förvånad. Intentionerna är bra, men man har missat något väsentligt och det är att dessa områden byter praktiskt taget sin befolkning under en femårsperiod. En sådan negativ spiral kan endast brytas om de som bor i området uppfattar sitt bostadsområde som sin ”hembygd”. Arbetsplatser och upprustning av bostäderna är inte tillräckligt i sådana här områden.

För att man ska få till något av en hembygd så är det faktiskt så att man måste se till att det finns tillräckligt många olika funktioner i områdena. Funktioner som arbetsplatser, boende, myndigheter, service och kultur (bibliotek, teatrar och nöjen) ihop med en fritid som upplevs som meningsfull. Det räcker alltså inte med arbetsplatser och bostäder när man lägger ner mycket av servicen i området. Bara det att en till bank lägger ner försvårar områdets möjlighet att ta sig ur sin negativa spiral. Att det finns relevanta politiska institutioner försvårar faktiskt också det hela. Därför att de som bor i området måste skaffa sig sin egen känsla för sitt område och inte bli påklistrade detta utifrån politikens goda intentioner och välmening.

Visst är arbete A och O och språket. Men det har ju liten betydelse när människorna som bor där så fort det fått ett arbete och lärt sig språket flyttar därifrån. Dessa områden har bara blivit ett tillfälligheternas spel för människorna och varför skulle man då ta ansvar för sin omgivning och sina medmänniskor?

Det här tål att tänkas på för alla de som nu planerar och utformar Järvalyftet. Människor måste få gräva själv i myllan för att känna tillhörighet. Först därefter kan man nå fram med åtgärder som skolutveckling, nystartszoner och integrationsåtgärder.

Om ni inte tror mig så tycker jag att ni ska höra av er till Stockholms Universitet och institutionen för urbana studier

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Restaurangmomsen, Jobb, Järvalyftet, Segregation, Stadsutveckling, Språk, Integration, Funktioner, Urbana Studier, Stockholms Universitet, Hembygd