Petra Hjortensjö går hårt oss nya moderater idag på Newsmill med ord som att vi tar från de fattiga och ger till de rika. Enligt Petra så handlar hela alliansens utlovade reformer för nästa mandatperiod om att vi lurar hela det svenska folket genom att vi använder oss av rätt PR-byrå. De gamla socialdemokraterna däremot har på något konstigt lyckats helt fel med sin. Att allt helt enkelt är otur. Ja om det är PR-byrån som ger S förslag om butlers, könsneutrala toaletter och MP råd om clowner så håller jag med Petra. Vilken otur vänstern har!
Nu tror ju jag inte att det handlar så mycket om vilken PR – byrå partierna använder sig av för att föra fram sin politik. Det är väl att förenkla politiken lite väl mycket och i stort sett dumförklarar hela svenska folket. Dessutom ser jag det som svårt att ta från någon oidentifierad– betecknad fattig – person i detta land genom att staten gav denne fattiges pengar till någon oidentifierad rik person.
Saken är den Petra att orsaken till att opinionssiffrorna i nuläget visar på ett övertag för alliansen är säkert inte ett resultat av att nya moderaterna har blivit som gamla socialdemokraterna utan precis tvärtom. De gamla socialdemokraterna har övergett alla sina sunda tankar om välfärdens innersta väsen. Efter 30 – 40 år av förfall i tänkandet om hur ett rikt, arbetsamt, innovativt land som Sverige ska hantera sitt välstånd så att de flesta kan få likvärdiga livschanser utifrån en hållbar utveckling har vänstern systematiskt och år för år, nedmonterat alla sunda inställningar till människans behov att få vara i arbete, känna sig delaktig i samhället och utifrån en trygg förvisning om att de pengar som vi betalar i form av skatt också fördelar sig de välfärdsområden som de från början var avsedda till. När det gäller kommunalskatten just till vård, skola och omsorg till de som just har behov av det.
På 50-talet var socialdemokraterna företagarnas bästa vän. Den tanken övergav de under 60- 70-talet framför offentlig sektor. Det har inneburit att inte ett enda jobb har skapats i privat sektor sen 50-talet heller. Vi hade en generell fördelningspolitik under 80-talet med bostadsbidrag, underhållsbidrag och socialbidrag som utbetalades i stort sett med automatik. Man t o m annonserade i DN att om du som person inte hade ett visst belopp efter det att du betalt din skatt och hyra hade du rätt till komplettering från socialkontoret. Denna politik drogs med snaran åt under 90-talet och vi vet alla orsakerna till detta. Detsamma gällde hemtjänsten som utvecklades starkt under 70 och 80-talet. Kommunerna gjorde t o m hembesök hos de som blivit pensionärer för att verkligen ta reda på om de ändå inte skulle ha lite städning hemma. Dessa förhållanden gjordes senare om till att innefatta lagar som handlar om behov. Behov ett ord som verkligen socialdemokraterna har gjort till sitt signum i dagar som dessa och alla behov ska utredas utifrån riktlinjer som politiken dessutom har fattat beslut om. På detta sätt har socialdemokratin först gett med ena handen för att sedan återta med den andra – av oss alla för några få – oidentifierade personer och oftast en kvinna. Det om något kan väl kallas för att ta från de fattiga och ge till de fattiga! Helt enkelt omfördela pengar i ett omlopp utan slut i en evighetsmaskin.
Jag kände en gång en kvinna väl som var i grunden fattig. Hon vann en massa pengar en dag. Likt många fattiga så trodde hon naturligtvis att alla hennes bekymmer var borta för alltid. Hon både konsumerade, investerade och var rätt givmild med sina pengar. Till en dag det inte längre fanns några pengar kvar. Då började hon låna istället för att kunna fortsätta betala sin konsumtion, sina (tyvärr dåliga) investeringar och sin givmildhet mot alla de hon tyckte behövde det. Sen dog hon bara och inget lämnade kvar till sina nära och kära utom en hög med skulder. Kvinnan sista år i livet gick i stort sett till att flytta omkring pengar från det ena stället till det andra för att ingen skulle upptäcka hennes dilemma.
På samma sätt har socialdemokratin hanterat välfärden de senaste 30-40 åren. Inget har de lärt heller av 90-talskrisen. En kris som resulterade i att skola, vård och omsorg aldrig mer densamma som innan.
Om man sedan tillför resonemanget om fastighetsskatten som verkligen var en orättvis skatt som tar från de fattiga för att ge till de rika så blir socialdemokraternas tänk och förfall ännu större. För att inte tala om förmögenhetsskatten som har drivit iväg så mycket kapital ur detta land att hade den aldrig införts hade vi med vårt skattetryck antagligen fortfarande haft råd att sjukpensionera ännu fler än 140 (kvinnor) personer per dag i flera år, låta alla invandrare flytta till vissa bostadsområden i Sverige och leva på socialbidrag, haft fler människor levt på A-kassa år ut och år in, framför allt de deltidsstämplande kvinnor. Då hade jag i alla fall inte behövt bry mig om de på 90-talet blåbyxklädda byggnadsarbetarna som gick iväg kl. 06.00 på morgonen fast jag visste att de samtidigt gick på A-kassa. Vi hade inte heller behövt bry oss om alla de kvinnor som gick och städade svart hemma hos den där familjen som bodde i fina bostadsområdet medan hon själv gick hem till sin lilla 2:a byggt på 60-talet väntande på att existensminimala socialbidraget damp ner i brevlådan utan att hon behövt passera gå ens en gång. Då hade vi inte behövt bry oss om att arbetsförmedlingen tycker att en rimlig tid att vara arbetslös är ungefär ett år och att man inte behöver gnälla över ett par tre månader i depressiv arbetslöshet.
Då hade vi inte behövt i globaliseringens spår behövt tänka på att grundutbildningen inom de högre utbildningarna har försämrats rent kvalitativt eller att barn och ungdomar inte längre behöver lära sig matte eller språk.
Detta är vad socialdemokratin och den trötta vänstern har åstadkommit under de senaste 30-40 åren och som du så starkt längtar tillbaka till Petra.
Om det då är att framför sig se ett Sverige med starka statsfinanser, full sysselsättning och en välfärd som är likvärdig över hela landet och omfattar de som verkligen behöver det, en satsning på hållbar utveckling och miljön, innovationer och företagsamhet och en beskattning som är på sådan nivå att det stimulerar fler att själv kunna välja hur den ska kunna utforma sina egna liv är klassisk socialdemokratisk politik och kalla oss för de nya socialdemokraterna så förstår då jag varför den tradionella s-väljaren väljer alliansen idag. Tyvärr Petra jag tror helt enkelt det är så att de flesta är trötta på att staten år ut och år in tar från de fattiga för att ge till de fattiga!