Maria Hagbom

Idag valde Socialdemokraterna så Stefan Löfven till ny partiordförande. Jag tycker att Stefan Löfven (som blir SL förkortat) verkar vara en rekorderlig person. I sitt tal idag så framhöll SL dessutom jobben som den frågan han såg som viktigast att prioritera just nu. Det tycker jag också är bra om inte annat för att vi Moderater får draghjälp i den kampen. Jag tycker nämligen att jobbfrågan är viktigast för att bekämpa utanförskap och fattigdom, oberoende av hur samhället än formas i framtiden. Det ska därför bli intressant vad skillnaden blir med Stefan Löfven i jämförelse med Håkan Juholt som Socialdemokraterna påstår är den enda i hela landet, ja nästan i hela världen, som satt barnfattigdomen på agendan.

Men vi har också något annat gemensamt Stefan Löfven och jag, som jag tror det är få i politiken som har. Vi har bägge två tvingats växa upp utan vår biologiska mamma. Thage G Peterson (S), f d talman sa i en intervju att det är bra med sådana som Stefan i svensk politik. Sådana som har erfarenhet av livet. Jag håller med och här finns ju jag, fast jag är Moderat!

Hur Stefan Löfvens bakgrund präglat honom som person och i politiken får väl tiden utvisa. Men uppenbart är ju att han och jag, trots likartad bakgrund, valt helt olika inriktning i livet. SL valde arbetarrörelsen och jag valde att sälla mig till frihetsrörelsen. Det är nog ingen slump att vi gjort dessa olika val. I och för sig brukar de som känner mig lite bättre än andra uttrycka att ”det är egentligen helt osannolikt att du ska vara Moderat med din bakgrund”.

Kanske det hela bottnar i varför vi blev tvingades att växa upp utan våra respektive mammor. För Stefan verkar det som att hans situation ändå verkat vara rätt stabil under hans uppväxtår, med en mamma och en fostermamma som ändå ville hålla samman Stefans familj på något sätt? Min biologiska mamma var ju psykiskt funktionshindrad och hindrades i ett antal år att överhuvudtaget få ha någon kontakt med oss barn. Jag vet inte hur många antal timmar jag har ägnat i mitt liv åt att försöka få svar från socialtjänsten om vad det var som hände och försöka förstå mig på min egen bakgrund.

Men det är något annat som jag tycker är slående mellan SL och jag. Det är omgivningens syn på min bakgrund och situation under uppväxten. För i detta verkar Stefan Löfven  haft en trygg tillit till sin omgivning. Jag själv fick aldrig möjlighet att bygga upp en sådan tillit. Tvärtom faktiskt. Omgivningen har, som jag kommer ihåg det, inte annat gjort än att försöka definiera mig utifrån mina biologiska föräldrar, deras kompetens och resurser. De har dessutom använt dessa definitioner som förklaringsmodell när jag inte handlat på det sätt som omgivningen velat att jag ska göra. Det här kan upplevas vara väldigt stigmatiserande för vem som helst. Vissa ger upp och tar på sig roller som många gånger inte är de egentligen.

De som känner mig, vet att detta är det minsta jag har gjort någon gång i mitt liv. Det är oftast tvärtom. Har någon sagt till mig att det där klarar du inte av, så har jag verkligen visat ”de jävlarna” att jag visst klarade av det hela. Denna trots, ska jag erkänna inte alltid har varit så lätt för min pappa att hantera. Tvärtom. Men det är nog hela grunden till vad jag brukar beteckna som min frihetsdyrkan- och längtan, oavsett om jag måste jobba väldigt hårt för att nå denna. Hårt arbete har jag däremot aldrig varit rädd för eller mot. Det finns ett drag av frihet i detta med hårt arbete också som är svårt att förklara. Det viktigaste är dock att jag vill klara mig själv och också försörja mig själv utan att vara beroende av någon annan oavsett om det är staten, kommunen eller ens min egen partner. Det är i detta tänk jag också känner mig rätt trygg. Har jag lyckats rätt bra fram till nu genom att ha tillit och tro på mig själv så lär jag väl klara mig lika bra framöver också, trots att livet säkert bjuder mig motstånd.

Tiden får utvisa om SL på grund av sin bakgrund har några fler gemensamma tankar om detta med frihet, självständighet och trygghet som jag har. Men jag måste säga att Stefan Löfven än så länge för mig verkar vara en stabil, eftertänksam och rätt klok person. I det fallet så kan han vara en person som många av oss Moderater bör se upp med, trots att han inte är ledamot av riksdagen, kommer från fackligt håll, samt inte är en politisk broiler.

Det är dags kanske för oss Moderater att damma av de där hederliga begreppen som frihet, självständighet och trygghet som är så viktigt för oss oavsett bakgrund.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Gemensamt, Barnhemsbarn, Omhändertagande, Uppväxt, Bakgrund, Frihet, Självständighet, Trygghet, Jobb, Livet

Nu är det alltså klart med att VU föreslår Stefan Löfven till ny partiordförande (S). De kunde väl inte vänta till fredag med att berätta det då Stefan Löfvens mamma själv berättat om detta till Västerbottens Folkblad, i vad som måste vara årets charmigaste citat.”– Han ringde i
går och berättade det, men sade samtidigt att det skulle vara hemligt till och med på fredag”.

Då jag är en person som längtar efter en kompetent opposition, där vi får börja prata politik mer än att person, för att sänka S i opinionen så hälsar jag Stefan Löfven välkommen som partiordförande för sossarna. Jag hoppas verkligen du förmår hålla de där falangerna och de barnsliga ”småpåvarna” lite lugna och mer tänkande framöver. För jag vill vinna val på en egen bra politik och egna meriter och inte på att ni har misslyckats med er politik och inte kan hålla sams.

Nu ska jag berätta för dig hur vi som kan betraktas som politiska nördar fungerar lite. Vi som inte är så framträdande ännu i våra respektive partier brukar inte vara så snälla mot varandra. Framför allt brukar vi ha en förmåga att tro att våra blogginlägg och statusuppdateringar på fejjan mm uppmärksammas och bidrar till att vi har någon impact på politiken, än vad detta faktiskt har. Jag ska berätta en sak det har ingen som helst betydelse vad vi gör eller vad vi skriver. Det imponerar inte på någon annan än våra egna. Ja, om vi inte gör bort oss på något sätt. Därför ska du inte bry dig om när dina Nätrötter säger att valet av dig Stefan Löfven är

”Ett fantastiskt val”
Löfven så kompetent att andra partier är onödiga, förklarar 67 företrädare för det socialdemokratiska bloggnätverket Netroots.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, Val av ordförande, Stefan Löfven, Mamma, Charm, Citat, Netroots

För Socialdemokraterna har vi tydligen 20 000 onödiga jobb i det här landet. Av den anledningen vill de genomföra omfattande skatte- och avgiftshöjningar för att istället lägga, ja på vad?

För kontentan av (S) förslag om att höja restaurangmomsen, dubblera arbetsgivaravgiften för unga, samt försämra RUT och ROT-avdragen innebär att 20 000 jobb hotas idet här landet.

I tider när vi som bäst behöver alla jobb för att inte öka på arbetslösheten och utanförskapet, då väljer oppositionen att istället föreslå skatte- och avgiftshöjningar som motverkar jobb. Varför undrar jag? Hade jag själv haft någon påverkan med dignitet hade jag själv valt att liberalisera arbetsmarknaden ytterligare och införa åtgärder och stöd för att företagen och arbetskraften enklare skulle hitta varandra utan att passera politiken och staten (se mitt inlägg i förrgår).

För det är ju inte slut med förslag från den politiska vänstern som bidrar till att unga människor hålls borta från arbetsmarknaden. Till detta kommer nämligen också Vänsterpartiets bekämpande av bemanningsföretag, som kanske är den bästa möjligheten för unga att ta sig in på arbetsmarknaden. Att få sin första anställning genom ett bemanningsföretag har varit helt avgörande för 3 av våra 4 ungdomar, att få en tillsvidareanställning. För en av ungdomarna var en anställning via ett bemanningsföretag helt avgörande för att denne fick en tillsvidareanställning, endast en månad efter det att hon kommit in på sin arbetsplats via det förmedlande bemanningsföretaget. Den andra ungdomen har varit anställd genom ett bemanningsföretag och haft en timanställning under de sista åren av hennes universitetsstudier. Jag skulle vilja hävda att hennes anställning via bemanningsföretaget gav henne både de erfarenheter, meriter och ett nätverk så denne anställdes redan 6 månader innan avlagd examen. Och den tredje ungdomen har ungefär en liknande historia och skrev i veckan på en provanställning och en tillsvidaretjänst på ett mindre företag. I en familj som vår med ett ganska dåligt nätverk har bemanningsföretagen faktiskt varit avgörande för att våra ungdomar ska kunna få bli självständiga och vuxna. Den möjligheten vill nu V förhindra unga människor. Varför undrar jag?

Till detta kommer till sist MP som i stort sett har samma syn på jobb som S i stort sett har när det gäller att det är politiken som ska finansiera, administrera och fördela jobben, arbetslösheten och människors tid och lön.

I tider när vi är i kris och i en begynnande global recession så väljer den politiska vänstern i det här landet att motarbeta jobben. Jobben som vi så väl behöver för att inte tränga bort ungdomar från arbetsmarknaden som vi vet skapar ökade klyftor och spänningar i samhället generellt. Alternativen i svensk politik är tydlig mellan oss som tycker att alla jobb behövs och den samlade vänstern som tydligen tycker att det tydligen finns cirka 20 000 jobb som är onödiga och som vi därför tydligen också kan avvara!

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Jobb, Behövs, Skatter, Avgifter, Arbetsmarknaden, Ungdomar, Bemanningsföretag, Anställning, Politiken, Arbetslöshet

Thomas Böhlmarks uppmaning i går om att vi skulle sluta gnälla och komma med egna idéer om vad vi ska göra börjar ge resultat. För nu har jag, Tokmoderaten, Dennis Nilsson och Mary skrivit i ämnet och lämnat förslag på idéer som jag tycker är fullvärdiga att kategoriserar som liberala och frihetliga. Kent kanske inte har kommit med en konkret idé men hans förslag är att vi ska prata om moderat politik och om jobben först. Det är väl en god idé om något.

I och för sig faller de ju inte direkt in i Anders Borg tankar om att vi inte ska supa och röka utan jobba mer på en oföränderlig arbetsmarknad. Det är precis tvärtom, ja förutom det där att man inte ska röka än så länge. Vem vet det kanske kommer något förslag om att vi ska lämna rökarna i fred innan dagen är slut? För sammanfattar man det hela så ska vi helst dricka och äta mer, samt jobba lite flexibelt sådär och att sjukvården ska bli mer kreativ och ta hand om vällevnadskonsekvenserna av det hela.

Låter bra! Låter Moderat! Lets do it! Mer skattelättnader, En flexiblare arbetslagstiftning, avskaffa monopol och regleringar, samt se till att folk blir friskare fortare i sjukvårdssystemet. Vi kan ju inte annat göra än att vinna valet 2014!

Nu väntar jag bara på Thomas Böhlmarks egna idé om det hela?

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Idéer, Moderater, Frihet, Liberalt, Skattelättnader, Jobb, Arbetsmarknad, Valet 2014

Visserligen förstår jag mediernas fascination av Socialdemokraternas val av ny partiordförande. Men jag finner det lite väl löjeväckande att bevakningen ter sig jämbördigt med när konklaven samlas för att välja en ny påve i Sixtinska kapellet i Vatikanen. Men medias bevakning av verkställande utskottets möten i samband med Håkan Juholts avgång för att vaska fram en ny påve, förlåt partiordförande, påminner starkt om genomförandet för att ta fram en ny påve i Vatikanen.

Det som det pratas om på VU är nämligen jättehemligt, precis som när konklaven samlas för att välja ny påve, vilket S tillfälligt förordnade påve, förlåt ledare, Carin Jämtin meddelat pressen varje gång hon mött dessa för att säga att man inte kommit fram till någonting. Det som är mest pinsamt för pressen är dock att i Sverige ska vi inte välja en ny påve som påverkar miljontals sossars tro på rörelsen över hela världen. I det här landet ska S välja en ny partiordförande, för ett parti som idag storleksmässigt är lika stora som vilket annat parti som helst, sitter inte ens i regeringsställning och har inte gjort på fem år. De är dessutom en rörelse som är på deken i hela Europa och otroligt ointressanta egentligen.

Själv hoppas jag dock att röken som utgår från Sveavägen är vit på fredag när tillförordnade påven, förlåt ledaren för S, Carin Jämtin ska tillkännage vilken som blir deras tillförordnade partiordförande. För jag vill faktiskt läsa om något annat i tidningarna under detta år, t ex om politik och politiska förslag.

Samtidigt hoppas jag också på att om de väljer en tillförordnad påve, förlåt partiordförande att detta ska bana väg för min önskan om att Sven-Erland ska få tid att verkligen marknadsföra sig som motpåve till sossarnas ordinära partikongress i april 2013.

Jag hoppas verkligen att röken som går ut från Sveavägen på fredag är vit!

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, Konklav, Vatikanen, Sveavägen, Val, Partiordförande, Pressen

Min kollega Thomas Böhlmark har utmanat oss ”gnällspikar” när det gäller att komma med ett förslag på hur moderaterna kan utvecklas inom ett område och faktiskt presentera förslag på hur vi kan möta ett samhällsproblem. Jag antar utmaningen med glädje och lägger en tanke och ett förslag som jag redan tänkte innan valet 2010, men som jag inte kunde förklara i detalj riktigt. Jag har inte någon förklaring i detalj än idag hur mycket det skulle kosta. Men mitt förslag är sociologiskt och i den geografiska ekonomin ganska enkelt att förstå.

Inför ett kompetensförsörjningsstöd.

Jag vet detta låter som ett bidrag till företagen för att de ska anställa men är långt därifrån faktiskt.

För det handlar egentligen om att skapa en bättre matchning på arbetsmarknaden och ett incitament att få utbildningsföretag att etablera sig på orter där man av tradition (industriregioner i första hand) inte har tradition eller en kultur att tänka i sådana termer och banor.

Kort handlar det om att vi har ett problem.

På en ort eller region har vi för många arbetslösa, samtidigt som vi faktiskt har företag som vill etablera sig/etablerar sig men som inte hittar kompetensen i arbetskraften på orten eller i regionen. Om vi då kunde ge dessa företag ett kompetensförsörjningsstöd för att DE SJÄLVA skulle ta hand om sina utbildningsbehov nära sig skulle vi kunna lösa tre problem. Vi skulle enklare kunna matcha arbetslösa till befintliga och utvecklande företag då de känner att de får stöd i att rekrytera och utveckla personalen. Vi skulle undanröja VISSA hinder för hur företag etablerar sig då de inte behöver ”bara” tänka på vilken kompetens arbetskraften redan har på en ort/region, samt att vi skulle få utbildningsföretag som etablerade sig på orter/i regioner utifrån ett visst behov istället för andra statliga åtgärder och bidrag.

Mitt förslag var då att man skulle kunna ge detta kompetensförsörjningsstöd som en skattelättnad på ungefär samma sätt som ett RUT/ROT avdrag. D v s att om företagen själva utbildade sin arbetskraft så skulle de få skattelättnader. Det drar i sig till sig relevanta utbildningar och utbildningsföretag.

Det är här jag tror att mitt förslag föll. Antingen fattade inte min omgivning vad det skulle generera i regioner som lider både av hög arbetslöshet och dåliga företagsetableringar. Eller så strider det mot någon lag/regler i EU, eller så är man inte mottaglig för en bättre fungerande arbetsmarknad helt enkelt.

Till detta hade jag faktiskt skrivit en motion om att vi skulle införa tre terminer i skolan istället för två. En motion som ska utredas vidare för att den väckte intresse. Problemet var bara att Moderaterna fattade inte syftet med min motion (jag vill inte anklaga folk för att de läser ointresserat eller inte alls men ibland undrar man ju). De trodde det handlade om att förbättra skolan överlag. Medans mitt förslag var att man skulle få ihop skolan som INSTITUTION med FAMILJEN som INSTITUTION. Där det handlade om att få ihop den moderna familjens livspussel. Men Moderaterna fattade helt enkelt inte vad det handlade om. Synd för dom! För det handlade mer om utveckling och mindre om förändring!

I det moderna Sverige kanske vi borde få upp ögonen för att arbete är mer än bara tid och lön!

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Utmaning, Politiska förslag, Thomas Böhlmark, Kompetensförsörjningsstöd, Skolan, Tre terminer, Utveckling, Förändring, RUT, ROT, Institution, Familjen

I morse var jag på ett himla dåligt humör faktisk. Anledningen var att när så många jublade över att Håkan Juholt tvingats bort av sina egna (som vi uppfattar det i alla fall), samt att vi fått för oss att S kris kommer bidra till att vi vinner valet 2014 enkelt, såg jag något annat. Jag såg att den senaste Sifo/SVD har Alliansen bara ett tvåprocentigt övertag över SVaMPen i opinionen, med all den kris som S går igenom och en splittrad opposition. 2 procentenheter är inte speciellt många väljare ungefär 150 000 skulle jag vilja hävda. Att då sitta och vara skadeglad är knappast något vi har råd med anser jag. Därav mitt dåliga humör och att jag inte kan låta bli att vara lite provocerande i min kritik.

Men jag behövde inte vänta länge att få BRA svar på kritiken. Den ena har Kent Persson (M), oppositionsråd i Örebro och en av våra ledamöter i partistyrelsen som skriver idag på Newsmill.

”Moderaterna får nu inte hamna i ett läge där man tystnar i avvaktan på vad S gör. Det finns nämligen ingen anledning att göra det. Moderaternas ambition är att bli ett parti för hela Sverige. Tidpunkten för att visa upp det kan knappast vara bättre. För vill moderaterna också medverka till ett värderingsskifte i vårt land från traditionella socialdemokratiska till allmänborgerliga värderingar är tiden nu inne för det. Många människor är nu sökande efter en stabil och ansvarstagande politisk kraft. En kraft som klarar av att bära samhället framåt. De nya moderaterna kan bli den kraften, men då får vi inte bli passiva åskådare i politiken. Vi måste våga vara den främsta politiska kraften och opinionsbildaren.”

Den andra som skrev bra idag är Alice Teodorescu. Alice ger svar till de inom S som hävdar att det är medier som fällde Håkan Juholt och framför allt svar på de Nordkorea inspirerande uttalanden om Håkan Juholts insatser, t ex om barnfattigdomen under de 303 dagar han varit partiordförande.

”I gårdagens Agenda deltog bland andra Carin Jämtin som i vanlig ordning mest svarade att hon inte tänkte svara. Det enda konkreta som kom över hennes läppar rörde Håkan Juholts stora insatser för barnfattigdomen. Det finns mycket att säga om denna sak. För det första vad exakt har Håkan Juholt gjort för barnfattigdomen? Vilka politiska förslag som han presenterat har resulterat, eller ens haft potential att resultera i, en förbättring? För det andra, det är den ideella sektorn som bedrivit opinion i frågan, precis som sig bör. Politikens roll är att komma med lösningar på problemen. Så återigen, var finns lösningarna á la Juholt?”

I den aspekten skulle man kunna hävda att med den uppmärksamhet som S nu har i media så kommer vi nog se att de där 2 procentenheterna övertag för Alliansen idag, antagligen kommer att ha blivit en 2 procentigt övertag för SVaMPen i nästa mätning.

Men vi i Alliansen och framför allt i Moderaterna måste också våga kritisera och vända på egna stenar. Annars är vi inte ett dugg bättre när det gäller självförnekelse, än vad sossarna har varit under de senaste 303 dagarna.

Alla vill ha utveckling men ingen vill ha förändring

Detta förhållande präglar i allt väsentligt allt vi har att hantera i det politiska landskapet av idag. För det är fakta att till exempel polisen har aldrig haft så mycket resurser och klarar inte av leverera. Satsningar i infrastruktur och kommuner och landsting har aldrig haft så mycket resurser också under finanskrisen och klarar inte av att leverera. Vi har idag varit dom som styrt i regering, riksdag, SKL i många kommuner, något färre landsting under 5 år nu. Vi lyckas inte fullt ut.

Det är också fakta att vi inte lyckas tilltala kvinnor i åldern 30-40 som jobbar i offentlig sektor, inte ens i storstäderna. Vår väljarbas är inte så stor och stabil som vi oftast har fått för oss själva att den är. Det är precis tvärtom och om S får ordning på sina problem inom en ganska kort tid kan framtiden för oss alla se ut precis som det som Stefan Stern skriver idag om på sidan 4 debatt i Expressen.

Jag själv som har en liten annan bakgrund än vad många Moderater har, samt har haft min huvudsakliga utkomst inom flera områden i offentlig sektor kan i det perspektivet ge sossarna rätt när de tror att väljarna vill att de ska prestera bättre och sitter och väntar på en pragmatisk socialdemokrati som de ser har byggt upp den svenska modellen och som innebär ett anständigt samhälle som utrustat det svenska folket med en urstark tilltro till rättvisa – men också till egen kapacitet att göra egna fria val, sträva framåt och utveckla sig själva oavsett vad ryggsäcken hemifrån packades för.

Detta enbart på att ”de flesta” kvinnor som jag träffat på dagligen i mina skiftande jobb inom offentlig sektor ser inte att vi utvecklar livet på något annat sätt än vad sossarna göra (tyst förändring pratar vi inte om)!

I det fallet måste man våga kritisera sig själv och se på varför det blir så här. Vad är det som gör att vi inte tilltalar kvinnor i 30-40 årsåldern som jobbar i offentlig sektor när de har allt att vinna på att tilltalas av oss?

En av orsakerna (OBS jag skriver en av orsakerna), tror jag finns i vårt representantskap och vilka det är som hörs och syns i debatten och vilka som sitter på ledande positioner. Inte bara i våra beslutande församlingar, utan också på de administrativa och stödjande funktionerna i vår partiorganisation eller vilka det är som är ”påläggskalvar”. Ja man behöver inte göra någon stor undersökning över detta för att se att inte är det kvinnor i 30-40 årsåldern som har en bakgrund i offentlig sektor i alla fall. Inte är det kvinnor med den bakgrunden som jag har som barrikaderar sig i våra partiföreningar i storstäderna såväl som i glesbygd och landsbygd. Det är män i åldern 30 – 60 år som har bakgrunder som jurister, statsvetare och civilekonomer till största del.

Under alla mina år när jag jobbade som ”vanlig” tjänsteman har jag träffat på en enda kvinna som sagt rakt ut att hon röstar borgerligt. Sen jag började jobba politiskt har jag träffat på tre kvinnor, en sjuksköterska, en polis och en ekonom som är öppet Moderat. Däremot har jag träffat på otaliga kvinnor som öppet deklarerar att de röstar på sossarna för att de har byggt upp det här landet eller är dom enda som förstår deras arbetssituation och behov av löneökningar (hur ofta har en sossestyrd kommun höjt lönerna något nämnvärt?).

Myterna kanske är många kring sossarna bidrag till samhälls- och välfärdsbygget. Men likväl så förmår vi inte att tilltala dessa kvinnor. Det är där representantskapet spelar roll. För människor vill – tror jag – se sig representerade av människor som de känner igen sig i. Inte människor som uppfattas som rena ufon när det gäller förståelse och empati. Framför allt vill de ha personer som de känner igen sig i som de också uppfattar som handlingskraftiga och erfarna. Som lyckas åstadkomma utveckling men inte någon förändring.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Socialdemokraterna, Moderaterna, Provocerande, Kritik, Representantskap, Utveckling, Förändring, Kvinnor, Offentlig sektor

Att det bara är 2 procentenheter mellan regeringspartierna och SVaMPen, när oppositionen är splittrade och S inte har haft en kompetent ledare under flera år och de andra partierna valt nya ledare under senare är ett kraftigt underbetyg åt regeringen. Det är helt uppenbart att det är något som är problem i maskineriet någonstans.

Vad detta problem ligger i kan det ju spekuleras i. Men jag tror inte att jag är så fel ute i mitt blogginlägg som jag skrev igår med ett tillägg. Själva Alliansen har också något problem internt, där de inte lyckas gemensamt kommunicera ut till väljarna inom några områden. I det sammanhanget räcker det med att någon av C och FP drabbas av panik för att de inte når högre siffror i opinionen innan de gör något desperat och då kommer splittringen i Alliansen vara fakta. KD har jag redan räknat ut faktiskt. Inte bara för att de har sin egna väldigt specifika ”bortskämda och barnsliga” ledarskapskris. KD har nämligen inte heller förvaltat sitt pund speciellt bra i sitt departement. Debaclet med de vanvårdade barnhemsbarnen, att de inte är på tå i äldreomsorgsfrågorna utan sätter sitt hopp till LOVen, som ingen bland väljarna vill ha just nu och att de försöker förhala borttagandet av steriliseringskravet vid könskorrigering gör att KD har spelat bort sina kort. Tyvärr så är det bara!

Men det är något annat som också är problem i maskineriet. För vi lyckas inte speciellt bra inom verksamheterna just nu. Detta trots att stat, kommuner och landsting aldrig tidigare har haft så mycket resurser till vårt förfogande. Och då har vi ändå gått igenom en finanskris och står bara i början av en lågkonjunktur. För om man tittar på det hela så har till exempel polisen aldrig haft så mycket resurser och klarar inte av att leverera. Vi har aldrig tidigare satsat så mycket pengar på att investera i trafiklösningar och klarar ändå inte av att leverera. Kommuner och landsting, som sköter skola, vård och omsorg har aldrig haft så mycket resurser och sådant stöd till verksamheterna och de klarar ändå inte att se till att eleverna når sina mål, att äldreomsorgen är av god kvalitet (oavsett om man kan välja eller inte) och de sociala myndigheterna tvingas omhänderta i stort sett lika många barn som under ”guldåren” under 60/70-talet.

Men det här handlar också om de opinionsbildare som säger sig vara alliansvänner som blixtrar till någon gång när kvoteringsfrågan dyker upp – annars är det relativt tyst. Det kan ju inte vara så att det inte finns en enda idé som är värd att diskutera just nu utom sossarnas kris? Till det kommer det att kvinnorna i Alliansen hela tiden passar och lämnar walk-over när det gäller att ställa sig lite på barrikaderna eller ta för sig i debatterna. Och om de skulle göra det så kommer det självspelande pianot in och korrigerar det hela. Ja, ja säg inte att det inte funkar så – jag råkar ut för detta ibland när jag skriver ett och annat kritiskt blogginlägg. Valberedningarnas makt är stor inom partiet.

Istället kommer de där ungtupparna i 30-årsåldern som har utbildat sig till jurister, för att det är bra att ha med sig i bagaget när man ska göra politisk karriär och vars främsta uppgift ses som att ligga bra till hos en viss partiledare och finansminister.  Däremot har de få idéer att komma med eller – sorry – liten egen erfarenheter av livet helt klart.

Det är ett kraftigt underbetyg åt regeringen att vi inte har ett större övertag i opinionen än 2 procentenheter i förhållande till SVaMPen. Det här kommer inte gå speciellt bra om det nu kommer en S-ledare som får oppositionen att vara på tårna framöver.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Alliansen, Underbetyg, Opinionen, Problem, Maskineri, Socialdemokraterna, Kris, Offentlig sektor, Trafikinvesteringar, Vård, Skola, Omsorg, KD, Polisen, Regeringen

Socialdemokraterna kommer att fortsätta att dominera nyhetsrapporteringen hela våren. Just nu pågår ett sorgearbete inom partiet och naturligtvis en tävlan mellan partister, statsvetare och journalister om bilden av vad som bidrog till Juholts fall. Och så är det jag som har en liten annan approach på det hela. Oavsett att Håkan Juholt senaste fadäser med hur det nu var med skuggbudgeten eller rena felaktigheterna om försvaret så är min tes att det som knäckte Håkan Juholt själv var att Vänsterpartiet valde Jonas Sjöstedt till partiordförande. För det kan till och med jag räkna ut att missnöjda kärnväljare i norrlandslänen utan betänkligheter skulle lägga sin röst på V istället för ett krisande S, som med fasa såg på hur partiet internt slets itu. Håkan Juholt kunde helt enkelt inte sitta kvar och försöka motivera alla att tänka framåt när den samlade oppositionen blev jämstora i opinionen.  Framför allt inte att V tenderar att vara jämstora med S och det p g a att Jonas Sjöstedt är mer populär än vad Håkan Juholt var.

MEN!!!

Vi ska inte vara så kaxiga själva i det här läget är min åsikt! För det skiljer faktiskt bara ynka 2 procentenheter mellan Alliansen och de rödgröna. Vad som helst kan hända i svensk politik framöver och de där 2 procentenheterna är inte så svåra att knappa in för de rödgröna. Med något desperat parti på gränsen till att åka ur riksdagen framöver kan Alliansen vara ett minne blott och vi kan efter valet 2014 vakna upp och ha en liknande situation som Danmark har idag.

Allt handlar om förtroende!

Enligt uppgift så har vi som parti ett väldigt stort förtroende bland väljarna när det gäller den ekonomiska och jobbpolitiken och bland män mellan 30 och 40 år som bor i storstad och är etablerad på arbetsmarknaden. Men vi har faktiskt ett uselt förtroende när det gäller välfärdsfrågorna och bland kvinnor mellan 30 och 40 år, som bor i storstad och som är etablerad på arbetsmarknaden och som har sin utkomst inom offentlig sektor.

Det hela hänger ihop naturligtvis, ett lågt förtroende när det gäller välfärdsfrågorna med ett lågt förtroende bland kvinnor som jobbar inom välfärdens kärna. Om valet 2014 präglas av omgivande faktorer där krisen i Europa har börjat ebba ut, jobben verkar komma tillbaka och ekonomin för krisländerna är stabilare. Då kan det vara välfärdsfrågorna som präglar debatten i all dess väsentligheter. Med ett fortsatt lågt förtroende i välfärdsfrågor och bland kvinnor som jobbar i välfärdens kärna kan vi mycket väl förlora valet 2014.

Moderaterna är nya i sin politik och fortsätter sin förnyelse på ett bra sätt. Men rent organisatoriskt har förnyelsen inte slagit igenom något nämnvärt. För titta vilka det är som sitter på de ledande posterna inom M i kommuner och landsting. Jo män mellan 30-60 år, som antingen är jurister, statsvetare eller civilekonomer. Ni kan ju kolla er runt i Stockholms län bara och upptäcka hur det ser ut.  Knappt en kvinna så långt ögat kan nå, samt sällan med en bakgrund från välfärdens kärna.

Nu ska jag dessutom vara lite elak. De här männen som sitter på dessa ledande positioner håller just nu på med kotterier mellan varandra. Det är så sockersött och så genomskinligt att det nästan är lite löjeväckande.

Men som skrivet är. Det är bara 2 procentenheter mellan Alliansen och de rödgröna. Valet 2014 är fortfarande inte avgjort. Jag undrar vem det är som har råd att fokusera mer på S kris än sitt eget förtroende bland väljarna? Den som tycker att den har råd med detta är sannolikt det partiet som kommer förlora valet också.

Intressant?

Media: Behöver väl knappast länkas till idag?

Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraternas kris, Vänsterpartiet, Håkan Juholt, Jonas Sjöstedt, Rödgröna, Alliansen, Förtroende, Valet 2014, Kotterier, Sockersött, Löjeväckande, Råd

Idag när Håkan Juholt meddelade sin avgång från ett köpcentrum i Oskarshamn befann jag mig tillsammans med goda vänner för att titta på mastodontföreställningarna av Angels in America. Det hindrade i och för sig inte oss att ta del av nyhetsrapporteringen kring denna och skåla i ett glas bubbel på Teaterbaren i kulturhuset.

Det vet väl alla vilken uppfattning jag har haft om Håkan Juholt sedan han tillträdde och att jag är en av dem som gjort grova karikatyrer av honom.  Men under sista tiden har jag mest känt sorg för Socialdemokraterna och en väldig förundran över vad de såg i honom från början. Det har känts som att sossarna sedan Monas opinionssiffror började dala, att hela arbetarrörelsen har varit som en ballong som sakta men säkert tömts på luft och skrumpnat ihop. Men jag är i alla fall en människa som inte vill slå på dem som redan ligger. Därför tänker jag nöja mig med att konstatera att nu är vi här idag och det största oppositionspartiet i riksdagen står utan ledare. Hade det varit något annat parti i riksdagen hade detta nog inte varit en direkt unikt. Men det här handlar ändå om Socialdemokraterna som har haft regeringsmakten i 67 år av 100 under 1900-talet. Det är alltså en väldigt unik situation i Sverige i alla fall. Så kommer det väl att vara när vi har styrt i 67 år av 100 i början av 2100-talet kan jag tänka mig.

Som skrivet är så har jag varit på del I och II av föreställningen Angels in America på stadsteatern. Vilken fantastisk föreställning det var. Helt makalös, gripande, igenkännande, väldigt konstnärligt men också med en hel del skratt. Vilket skådespel – Fantastiskt! Jag tror att de inom kort kommer lägga ner denna föreställning så ni som inte sett den skynda, skynda, ni kommer annars missa något riktigt bra.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Millennium, Perestrojka, Håkan Juholt, Avgår, Angels in America, Fantastisk, Gripande, Makalös, Skådespel, Riksdagen, Partiordförande, Mona, Opinionen