Kära Lotta

Jag sitter här i min ensamhet och tänker på dig min kära vän Lotta som så hastigt lämnade oss i sorg och saknad för ett helt år sedan den 17 maj. Lotta min allra bästa vän som jag färdades genom livet tillsammans med och parallellt i över 20 år. Ibland intensivt, ibland mer sällan och perioder inte alls. Men vi hittade alltid varandra oavsett vad som hände oss och vart vi än bodde någonstans. Jag hade pratat med dig någon vecka innan du dog och det var som vanligt med dessa telefonsamtal då du bodde i en annan stad än jag gjorde. Jag svarade och du sa som vanligt

–          Hej det är jag! Men nu ska du få höra……..

Sen pratade vi i timmar.

Att sammanfatta saknaden efter dig är i det närmaste omöjligt. Att inte få dela ens innersta tankar, känslor och hemligheter med dig är en otrolig förlust. Och då är jag ju rätt van vid förluster i mitt liv. Men du var så speciell min vän. Så unik! Att du är borta kommer jag aldrig kunna ersätta för resten av mitt liv. Vår speciella relation började i samma ögonblick den dagen vi träffades i Uppsala för över 20 år sedan.

Du kom in i mitt liv, inte som en stormvind utan som en orkan, på bönpallen på en motorcykel. En intensivare och mer kommunikativ människa hade jag aldrig träffat i hela mitt liv. Det krävs egentligen rätt mycket för att slå mig i intensitet, prat och skratt. I alla fall på den tiden.  Men vi fann varandra nästan omedelbart. Den där bönpallen och motorcykeln den återkom flera gånger i veckan till mig efter det så länge det var säsong för motorcykel i alla fall. Sen följde vi varandra åt under ett antal år där du stöttade mig i kontakten med min historia och biologiska mor och jag stöttade dig på det sättet jag kunde. Du tyckte om mig så mycket Lotta och var så stolt över att jag lyckats så bra och hade de snällaste barnen i världen.

Jag var så stolt över dig Lotta som efter många år hittade en man som du fick ett barn med och formade ditt liv rätt bra. Hade jag förstått vad ditt liv hade inneburit för din kropp hade jag tagit i hårdare i min omtanke om dig än vad jag många gånger gjorde.

Du Lotta visste att vara människa och du var nästan den enda människa jag kunde lita på.

Vi var som två sidor av samma mynt. Du fattas mig Lotta och att känna den tillit jag hade till dig kommer jag nog aldrig mer få känna.

Saknar dig min älskade vän och vi ses där i evigheternas evighet någon gång framöver.

 

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om ,

One thought on “Kära Lotta

  • 17 maj, 2011 at 17:57
    Permalink

    Så otroligt fint och vartenda ord stämmer så otroligt bra. Kram

    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *