Till minne av

Jarmo Pekka Koivusaari 24 september 1959 – 24 september 1991.

Det är idag 20 år sedan jag möttes av tidningsrubriker på min väg till jobbet om att du hade dött under natten. Trots att vi hade två barn gemensamt hade ingen förstått att meddela mig om det hela för de visste antagligen inte att vi fanns ens en gång då vi redan hade gått skilda vägar. Det är faktiskt också i år närmare 30 år sedan vi träffades och fell in love. En kärlek som resulterade i två otroligt vackra och väl fungerande barn som överlevt mer än vad många barn skulle behöva göra.

Den så kallade arvssynden överträffar sig själv. Men likväl inger den hopp. För du med din sisu och jag med min ilska över orättvisor vad kunde det egentligen bli fel? Du med en far som var svensk mästare i boxning, trots att han var invandrad, och jag med min livserfarenhet redan som fyraåring, vad annat kunde det bli?

Du var inte den enda på 90-talet som avled i min familj. Praktiskt taget alla gick åt under dessa år och jag har sammanfattat det hela som att jag  begravde en om år under denna tidsperiod.

Ursäkta, ursäkta och återigen ursäkta. Men eras död har också varit min och mina barns befrielse. Den gamla arvsynden lyftes också av mina axlar och jag kunde utgå från att jag var en individ som hade rätt att välja. Välja min egen framtid och mina egna åsikter.

Likväl saknar jag dig Jarmo Pekka Koivusaari. Jag tycker det är så sorgligt att du inte fick vara med i dina barns resor. För jag kan inte tro något annat än att de hade blivit precis så fina som de är idag om du hade varit kvar bland oss. Vi var så unga Jarmo och visste nog inte riktig hur vi skulle leva. Men ansvar tog vi. Och älskade gjorde vi. Barnen, varandra och egentligen alla. Men vardagen var för svår. Vi hade svårt att hålla ihop. Likväl blir allt vardag år för år, nya erfarenheter läggs till gamla och fast såren blir till ärr som bleknar mer och mer så en sak kan jag säga ändå att jag saknar dig trots allt också efter 20 år.

Vila i frid älskade Jarmo Pekka Koivusaari.

Det här är inte något intressant överhuvudtaget!

Läs även andra bloggares åsikter om

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *