Alla älskar och gullar med utanförskapet och staten numera

Det här landet lider uppenbart av ett underskott på idéer och visioner bland opinionsbildare, partier oavsett vilket det är, politiker, journalister och debattörer. Istället har vi hamnat i ett träsk av statistik, undersökningar och gullandet med utanförskapet i all dess glans, glamour och snuttifiering.

För vad har hänt när enskilda människoöden gång efter annan blir storpolitik och som tas som intäkt för att det är politiken det är fel på, fast det i all väsentlighet framstår som att det är den egna individuella upplevelsen det egentligen handlar om. Det berättade Frida från Malmö om i TV 4 morgon idag lördag. Det är också den individuella upplevelsen av sorgen efter sitt barn det handlar om för mannen som fått sin sjukpenning indragen. Bägge frågorna har blivit storpolitik under sista veckan och tas som intäkt för att politiken inte fungerar, fast det inte skulle fungerat annorlunda om oppositionen hade regerat.

Det är också detta det handlar om när Skolverket pekar ut att det fria skolvalet sannolikt har bidragit till skillnader i resultatet. Medan jag hävdar alldeles bestämt att det är brist på val till olika skolor som egentligen är boven i dramat. Därför om man tittar på hur föräldrar väljer skola för sina barn så väljer de sällan utifrån utbildningsmetoder, kvalitet, profiler eller kompenserande faktorer för barnet ifråga. Majoriteten föräldrar väljer fortfarande en skola som ligger nära hemmet eller går på skolans rykte eller popularitet bland andra föräldrar. I det fallet har skolverket faktiskt rätt, det fria skolvalet fungerar inte i praktiken. Men det här kan man göra något åt, på olika sätt, utan att man tar ifrån föräldrarna valet att själv välja skola genom att  ”icke-vals” skolorna åtminstone har samma kvalitet och kompenserande faktorer för barnen som de skolor som är populära att välja. Det är på det sättet LOV-lagstiftningen är utformad. Det ska finnas ett icke-vals alternativ för brukarna som minst ska ha likvärdig kvalitet som alla aktiva val verksamheter har. Varför ska och kan inte skolan vara utformad på det sättet?

Nästa sak att resonera kring är misslyckandet med Järvalyftet.  Det skrev jag om den 24 april. I det fallet har dagens debattörerna  i dagens SVD helt enkelt rätt.  Att gulla med utanförskapsområdena på ytan och peka på att statistiken har förändrats när det gäller arbetslösheten bidrar faktiskt inte till att lyfta området mer för det. Men läs gärna vad jag tidigare skrivit så kanske det klarnar.

Till sist vill jag också uttrycka en liten ledsamhet över att det bland borgerliga debattörer finns en önskan om att regeringen ska införa mer bidrag för att vi ska ta hand om våra nära och kära. Som borgerlig tycker jag man ska vara väldigt försiktig med att införa nya bidragsformer överlag. För gör man det så kommer man aldrig någonsin kunna ta bort dessa om de senare visade sig vara en dålig idé. Det är i sådana här förslag som man faktiskt upptäcker att värderingsskiftet är stort inte bara hos den politiska borgerligheten utan också hos opinionsbildarna som har gått åt mitten och vänster.  Är det av denna anledning som ingen verkar reagera på att en skolplikt till 25 år faktiskt är att åsidosätta människor fria val när det gäller sitt eget liv när de blir myndiga och fyller 18 år?

Alla älskar och gullar numera med utanförskapet och staten oavsett om man är borgerlig eller vänster.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Alla älskar och gullar med utanförskapet och staten numera

  1. Pingback: P1 trampar djupare i klaveret. « No size fits all

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>