Rut och LOV ger en sundare marknad

Häromdagen släppte nya Moderaterna en rapport, Trygga tillsammans, som anger partiet ”nya” syn på gemensamt ägande. Rapporten möttes med en skepsis från praktiskt taget hela den borgerliga sidan. Med all rätt. I stort sett håller jag med i antagandena som beskrivs i rapporten. Men slutsatsen saknar den stringens som behövs tycker jag för att partiet ska ändra sin syn på frågan.  För mig framstår det ganska tydligt att de inte lyckats svara på VARFÖR ska vi förändra vår syn på det gemensamma ägandet? Istället landar man i vad Maria Ludvigsson skriver i SVD – i snömos.

Men nu är ju inte jag, jag för inte. Jag kan också läsa in en befriande självinsikt i rapporten. Den borgerliga sidan har i årtionden trott att en ökad mångfald i ägande och en ökad valfrihet för den enskilde – alltid – leder till högre kvalitet.  Men så är det inte skulle jag vilja hävda. En orsak till detta kan ju vara att det är fortfarande så att verksamheterna till 90 procent drivs i kommunal regi.  Ett annat tecken på att detta antagande stämmer är att det finns fortfarande problem med det fria skolvalet t ex och att man inte kommit tillrätta med brister i vården och omsorgen trots Lex Sarah och Lex Maria.

Först vill jag klargöra hur min syn på kvalitet är innan jag går vidare i resonemanget. För mig bestäms kvaliteten utifrån hur den enskilde har definierat den, samt vilken betalningsvilja den enskilde har för att få en viss sorts kvalitet. Kvalitet har ingenting med generella inkomstklyftor eller valmöjligheter i samhället att göra. När det uppstår problem i förståelse om kvaliteten beror det nästan uteslutande på att ingen har frågat den enskilde om vad kvalitet är för denne. Än mindre har man frågat vad den enskilde i så fall är villig att betala för kvaliteten. Man bara antar idag utifrån verksamheternas och personalens kompetens och erfarenheter. Sen beslutar politiken om avgiften för dessa antaganden.

Men min syn att en ökad valfrihet och mångfald bidrar till att vi kan få en ökad kunskap och insikt om vad kvaliteten för den enskilde betyder och vad denne är villig att betala för. Vi tar det här med RUT och städtjänster t ex. Om den enskilde blir beviljad en s k servicetjänst städning i hemmet av en biståndshandläggare på kommunen, innebär det att politikerna har beslutat om vad dessa städtjänster ska innehålla, genom s k riktlinjer. Detta för att man inte kan ge hur mycket städning som helst p g a personalekonomiska skäl. Dessa riktlinjer säger ofta att du får ditt kök, badrum, vardagsrum och sovrum normalstädat varje vecka. Bor du då i en större lägenhet eller hus så täcker inte biståndet städning av de andra rummen. För denna servicetjänst får den enskilde sedan betala en avgift. Denna avgift är oftast inkomstbaserad men numera finns också en maxtaxa inom äldreomsorg. Det vill säga att har du en hög inkomst så får du betala idag max 1790 kronor i avgift i månaden.  Om du då som enskild kan anlita ett RUT-företag för städning i stället, där du kan få bestämma själv, utan några riktlinjer vad du ska få städat i veckan, kanske till en lägre kostnad dessutom, på de tider du själv önskar, så har du som enskild troligtvis fått en upplevd högre kvalitet.

På samma sätt verkar detta med friskolereformen. Oavsett att det inte kan påvisas att det fria skolvalet har bidragit till en högre kvalitet, så visar ändå undersökningar att i kommuner som har en mix av friskolor och kommunalt drivna skolor leder det också till högre måluppfyllelse också inom de kommunala skolorna. Detta i jämförelse med kommuner där skolorna nästan uteslutande drivs i kommunal regi. Jag vill tillägga att skolan inte har samma kvalitetsmål att uppnå som vård och omsorg har.

Med det här resonemanget skulle jag vilja hävda att RUT och LOV kommer leda till en sundare marknad framöver. Den enskildes valfrihet ökar däremot inte kvaliteten automatiskt. Men däremot så ökar det förmågan att undersöka betalningsviljan för tjänsterna och verksamheterna. På så sätt kan man också få insikt om vilken kvalitet som efterfrågas. För när man kan välja bort en dålig utförare eller en dålig skola framför en som framstår som bättre och kanske till en lägre kostnad för den enskilde, så kommer marknaden automatiskt att bli sundare och själv jobba för att kunna ge en högre kvalitet.

Med det här resonemanget så förstår ju jag inte alls varför nya moderaterna kom med den här rapporten. De finns en befriande insikt om att mångfald i utförande och valfrihet inte leder till ökad kvalitet. Men man har misslyckats i att beskriva vad det är som gör det. Sannolikt beror detta på att man famlar själva.  Men att säga att man ska värna det gemensamma ägandet mer idag än tidigare är tycker jag att inte se till att skapa den kvalitet som den enskilde faktiskt har betalningsvilja för.

Intressant?

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *