Farväl min vän

AW foto2I fredags sa jag farväl till en av mina bästa vänner. Min goda vän Birgitta (Holm) Rutsdotter, som avled den 3 april efter en kort tids sjukdom endast 48 år gammal. Vi var inte bara vänner privat utan också vänner i partipolitiken och båda engagerade i moderaterna. Det var också genom moderaterna vi fann varandra Birgitta och jag och det var i valrörelsen 2010 som det klickade ordentligt mellan oss. Efter denna kom vi att bli som lång och lerhalm, fast vi varken hade tid att träffas varje vecka och ibland hade olika uppfattningar om politiska sakfrågor.

Begravningen

Mycket fina ord har beskrivits efter att Birgitta avled. Att hon var full av energi och levande. Att hon alltid stod upp för sig själv och det hon trodde på och att hon hade stor empati för många. Att hon var duktig i sin yrkesutövning och var en stolt sjuksköterska. Att hon hade ett smittande sätt och att många mådde bra i hennes närhet. Att hon älskade sin man och son allra mest.

Allt det där stämmer med råge. Det var precis på pricken Birgitta. Men jag skulle vilja lägga till att hon var en stor realist också som jag litade på till hundra procent vad det än gällde. Om det gällde politiken, partiet eller också mitt egna privatliv. Allt kunde jag prata med Birgitta om.  De som kände oss genom alla event och evenemang vi varit på tillsammans vet att både Birgitta och jag var mer Champagne och kaviar än att vi var de där hurtbullarna som gjorde allt för att vara mest, bäst och duktiga inom alla livets områden. Vi ville vara oss själva och njuta också emellanåt. Det var därför fantastiskt roligt när Birgitta och hennes man kom till oss på landet och där vi badade tunna och skålade i bubbel och hade otroligt fina dagar under förra årets kalla sommar.

Dalhalla2

Chocken var stor när det stod klart att Birgitta drabbats av en obotlig cancer. Det var i samband med detta besked som Birgittas stora realism kom till uttryck. Från det att beskedet kom tog det bara några dagar tills hon hade ordnat det mesta av det praktiska i samband med hennes död. Det var allt från att samla de närmaste vännerna, begravningen och rodda upp för familjen. Under tiden stod vi där mest i chock och ville inte ens ta till oss hur sjuk min vän var. När Birgitta skickade ett mail till mig om hur hon ville ha på sin begravning, redan då gick jag in i min sorg. För det var så ofattbart att ta till sig att min vän inte hade så långt kvar här tillsammans med oss att jag helt enkelt inte ville ta det till mig. Jag trodde åtminstone hon skulle ha något år kvar hos oss. Men från det att jag fick det där mailet tog det bara sex veckor innan hon avled.

Det är en ynnest att jag fick möjlighet att lära känna Birgitta på det sätt som jag fick. Det är en ynnest att få haft en sådan nära vän i min närhet och det är en stor förlust att det inte är så längre. Min sorg är stor. Men som den stora realist Birgitta var så hade hon sagt till mig att ”Det är så här livet är Maria, lämna det nu bakom dig och in i skiten med dig och rodda upp det du ska”.

Du kommer finnas hos mig i mina tankar för resten av den tiden jag har kvar här. Du fattas mig!

Tack för allt Birgitta!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *