Ibland undrar man ju om man är galen?

Det här med att vara i politiken är ju väldigt speciellt. Ibland undrar jag om jag inte är lite galen faktiskt. För så granskad som man är som bara en ”sketen” ersättare i någon nämnd kan man ju undra om det är värt besväret. Sen samtidigt har man ju sitt eget personliga engagemang att beakta.

Sen undrar jag vad vi kräver av- och vill ha för politiker. Jag har varit med om otroliga saker i mitt liv, men samtidigt aldrig gått utanför ramarna på något sätt. Om jag inte betalt tv-licensen så har min sambo/man gjort det. Jag har aldrig jobbat svart vad jag vet och jag har alltid rett ut mina grejer så att säga.

Ändå blir människor i partiet helt paralyserade när jag ibland släpper brottstycken från mitt liv. Själv undrar jag – har ni aldrig varit med om något själva? Det händer ju faktiskt ibland att det finns de som inte är född med silversked i mun och inte är totalt avskärmad från omgivningen som kommer in i politiken. Det betyder ju inte alltid att deras engagemang ligger i det man varit med om.

För min del handlar mitt engagemang mer om att jag ska ha frihet och bli respekterad för den jag är än att det handlar om att ta hand om varje tragedi som inträffar hela tiden . För med handen på hjärtat så vet vi alla att det föds, dör, folk skiljer sig, gifter sig, blir sjuka, de slår varandra, älskar med varande varje dag i det här landet.  Själv anser jag inte att det är politik. Det är livet.

De som tror att livet är politik på det sättet att det handlar om att lägga sig livet till rätta tycker jag är väldigt fel ute. Det är vad man ska uppnå som är viktigaste i det fallet.

Jag vill uppnå min egen bestämmanderätt – så enkelt är det!

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *