Också jag ska till Almedalen!

Den som är lite av politikernörd – som jag till exempel – uppskattar kanske den rapportering som kommer från Almedalen denna vecka. Fast ibland kan det bli lite mycket av den varan också för mig. Trots att jag ska följa den mesta rapporteringen från Almedalen hemifrån i år så ska jag ändå åka dit en dag för att vara med på ett seminarium som Vasco Advisers ordnar. Rubriken på seminariet är Välfärden förtjänar väl underbyggda beslut.

Det kan ju tyckas vara lite väl överambitiöst att åka bara över dagen för att vara med på ett seminarium. Men jag tyckte att seminariet var viktig för mig i mitt jobb och för mitt företag.  Dessutom hade jag tänkt varit där hela veckan tillsammans med min vän som avled för några månader sedan. Nu blev ju ingenting som vi hade tänkt oss med detta år. Jag har tappat sugen på rätt mycket faktiskt under senare tid och det har nog med hennes död att göra. Sitter mest och funderar på att det måste finnas något annat – mer meningsfullt – med mitt eget liv om de nu ska bli så kort som hennes blev.  Jag antar att sorg tar tid och måste få ta den tid det tar. Men jag är inte heller så bekväm med att jag i detta sorgearbete har tappat mycket av min energi. Så för att komma igång igen tyckte jag att jag ändå kunde åka en dag till Gotland  och ta del av Almedalens speciella stämning.

Annars börjar jag tycka att mitt jobb och mitt företag håller på att klicka ordentligt när det gäller de utmaningar som välfärden står inför framöver. Igår när vi åkte hem från landet så lyssnade vi i vanlig ordning på radio och Radio ett hade intervjuade överläkaren Stefan Branth som sagt upp sig från Enköpings Lasarett för att han inte orkar jobba i akutsjukvården längre. Det var faktiskt rätt skrämmande incidenter som Stefan Branth berättade om. En orsak som Stefan Branth tog upp var att administrativa arbetet har lagts på den operativa personalen som läkare och sjuksyrrorna. De får helt enkelt inte tid att möta patienterna och med minskade vårdplatser blir felbehandlingarna fler, vilket resulterar i väldigt mycket lidande för patienterna och att det behövs vård för felbehandlingarna.

Med det är inte bara sjukvården som lider av detta dilemma. Också lärarna vittnar om att den administrativa bördan har ökat under senare år. Polisen beskriver också något av sådana saker.

Det värsta som kan hända oss tror jag är att medborgarna tappar förtroende för välfärdens institutioner som sjukvård, skola och rättsväsendet. Det är själva kärnan i välfärden kan jag tycka. Det måste ju kunna gå att organisera dessa institutioner så att patienter, elever och medborgarna ändå ska känna sig trygga och inte möter utarbetade personal i vården, skolan och polisen. För jag ställer mig frågan om vem som kommer vilja jobba i vården, skolan och rättsväsendet om 10-20 år om dessa organisationer och institutioner ständigt är sönderstressade. Vi vet redan att det idag saknas läkare och sjuksyrror i vården och vi behöver rekrytera väldigt många bra lärare framöver.

Rosor13

Jag hoppas därför att jag ska få med mig något matnyttigt med tillbaka från det enda seminariet som jag tyckte var intressant att ta del av i Almedalen i år. Vad gäller det andra hinner jag nog få i mig något glas rosévin också och rosor det har jag lika vackra på landet som jag kan njuta av under sommaren.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *