Det finns hopp för borgerligheten!

Göran Hägglund under kvällens tal.

I går när jag lyssnade på KDs partiledare Göran Hägglunds tal i Almedalen var det något som klack till i mig. Min konservativa ådra började pulsera och jag kände mig hoppfull för borgerligheten för första gången på nästan ett år.

Försvaret har jag inte så många åsikter om. Jag är helt enkelt för dåligt insatt i det hela. Men det Göran Hägglund tog upp om försvaret har alldeles säkert tillfredställt en hel del av de så kallade moderat classic-sympatisörerna. Bra där Göran Hägglund.

Däremot så jublade jag nästan när han tog upp detta med kvotering och att KD säger nej till detta när det gäller föräldraförsäkringen och till bolagsstyrelser. När det gäller föräldraförsäkringen skulle jag istället för att individualisera denna utifrån kön att man utökade möjligheterna att skriva över föräldradagarna på andra än föräldrarna, som mor-och farföräldrar till exempel. Nu säger säkert vän av ordning att föräldraförsäkringen är en försäkring för att täcka upp för förlorad arbetsinkomst under barnets första år. Men jag tycker man kan vända på det där resonemanget då det sällan är så att bägge föräldrarna säger nej till föräldraförsäkringen och börjar jobba redan några månader efter barnets födelse.  Föräldraförsäkringen är ju också en konstruktion som gör det attraktivt att vilja få barn (för mig får man barn, man skaffar inte barn, man skaffar ett husdjur men inte ett barn). I ett europeiskt perspektiv är svenska kvinnor bra på att föda barn och en orsak till detta är sannolikt föräldraförsäkringen.  Det finns ett värde för landet med att man också föder ett visst antal barn per kvinna utifrån demografiska aspekter. Att man skulle uppnå en högre jämställdhet genom att kvotera föräldraförsäkringen utifrån kön tror jag helt enkelt inte på. Själv tycker jag (som inte har haft någon mamma egentligen) att det inte spelar så stor roll vem som vårdar barnet det första året om det är mamma, pappa eller barnets mor- eller farföräldrar.  Det viktigaste måste väl ändå vara att barnet får en bra start i livet oavsett vem som är hemma med arvingen de första 1½ åren?

Men sen jublade jag ännu mer när Göran Hägglund och KD säger nej till kvotering till bolagsstyrelser. Kvotering till styrelser eller chefstillsättningar är ett aber. Jag tycker inte bara illa om det för att jag som kvinna reduceras till att representera alla kvinnor och ett kön. För precis som Göran Hägglund sa så måste vi värna äganderätten. Mary X Jensen skriver klokt om det där idag och gör en parallell med upphovsrätten. Då är ägandefrågan väldigt viktigt. Men om jag äger ett bolag så ska äganderätten reduceras till att vara en jämställdhetsfråga? Knepigt kanske men jag blev i alla fall glad över det Göran Hägglund pekade på i sitt tal.

Jag kunde dessutom hålla med honom när det gäller maxtaxan i barnomsorgen. Om man tittar på denna så har maxtaxan inte höjts sen den infördes av Göran Persson regering. Det förstår väl alla att med stigande reallöner (som vi stolt påpekar då och då) att maxtaxan har praktiskt taget blivit subvention till familjerna. Att självfinansieringsgraden minskas på detta sätt urholkar sannolikt kvaliteten i verksamheterna också. Ett resonemang som flera moderata företrädare pekade på redan 2009. Visserligen brukar förskolan vara den institution som de flesta föräldrar är nöjda med. Men man måste också inse om självfinansieringsgraden 2001 var 28 procent och 2009, 10 procent så måste man inse att kostar något när det gäller kvaliteten. Vem vet, de stora barngrupperna i förskolan kanske är ett resultat av denna utveckling.

Ja, ja…….

Göran Hägglund (KD) var först ut att tala i Almedalen 2013. Hans tal gav mig i alla fall ett hopp för borgerligheten framöver.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *