Ungefär som vi skulle ges möjligheten att få rösta!

sjuksyrraDet finns ett märkligt fenomen inom jämställdhetsdebatten som gör att jag ibland undrar om vi inte alla är lite vilse i diskursen egentligen. Det är när politiker basunerar ut att kvinnor ska ha rätt att jobba heltid i vården och omsorgen. Det som Jimmie Åkesson pratade om i sitt twistade tal i Almedalen igår. Att jag skriver twistat är för att JÅ ständigt sa vi i var och varenda mening. Men jag ingår inte i något sverigedemokratiskt  vi.

Hur som helst, när politiker och allmänhet, kvinnor som män, pratar om att kvinnor ska ha rätt till heltid får ni det retoriskt att låta som att vi skulle ha rätt att rösta i allmänna val igen. Jag gillar inte den retoriken. Ibland tycker jag att det är ungefär på samma sätt när det pratas kvotering.

Är vi så vilse i diskursen att vi inte inser att man redan har accepterat förhållandet att kvinnor alltså INTE har rätt enligt arbetsmarknadens parter att jobba lika mycket som män? Eller att kvinnor INTE har rätt till att få en anställning eller uppdrag utifrån sin kompetens och meriter? Vi har alltså köpt könsmaktsordningen och använder denna som slagträ i debatten. Detta dessutom utan att ens reflektera över förhållandena. Även från den borgerliga sidan har man numera köpt det hela. Man pratar även inom borgerligheten om rätt till heltid och deltid är en möjlighet och meritokrati, dvs att du som individ ska bli bedömd utifrån din kompetens och meriter.

Det är sorligt! Precis som vi skulle ha rätt att få rösta i allmänna val.

Hur som helst. Nu värnar ju jag rätt mycket för de kvinnor som jobbar inom vård- och omsorg – en sektor som idag är utsatt för en stor omvandling och i stort sett är sönderstressad. Det finns flera undersökningar om hur personalen mår och hur mycket de vill jobba inom vård och omsorg. Det är inte för mig speciellt förvånande att de flesta kvinnor inom vård och omsorg inte vill jobba mer än deltid. De orkar nämligen inte mer pågrund av stressen. Stressen bidrar till belastningsskador och är sannolikt också orsaken till att kvinnor i offentlig sektor är oftare sjukskrivna än män inom byggbranschen eller industrin.

Men jag har ett förslag till alla som ändå ansvarar för offentlig sektor. Varför ger ni inte kvinnorna lön utefter deras kompetens och fördelar arbetsuppgifterna efter utbildning istället för efter tid och scheman?

I vården och omsorgen (också inom handeln) har man ju en grundlön och sen har man ob-tillägg om man jobbar kvällar och helger. Inom byggbranschen och industrin hade man tidigare helt och hållet ackordbaserad lön. Inom byggbranschen har man successivt fasat ut dessa ackordlöner, som egentligen för det mesta innebar att städer bytte byggarbetare med varandra, framför timlöner och månadslöner. Hur det är inom industrin vet jag inte så det ska jag inte uttala mig om. Men jobbet blir gjort i byggbranschen ändå.

Men det har också hänt något annat i byggbranschen när man lyckats fasa ut dessa ackordslöner. Maken som är i branschen säger nämligen lite titt som tätt till mig; ”Jag förstår inte, det är ett ständigt vabbande av killarna numera, har de verkligen barn som är så ofta sjuka så det måste vara hemma ständigt och jämt. När jag jobbade i produktionen kunde jag aldrig vara hemma för att vabba, vem skulle komma hem med pengarna då?”

Ni ser – jämställdheten ökar när det gäller omsorgen om barnen i familjen, utan att man varken behöver kvotera eller ge kvinnor rätt till heltid. Man kan titta på andra styrmedel för att uppnå målet.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *