Den offentliga välfärden är begränsande!

12Anna Dahlberg skriver i Expressen att väljarna har inlett ett sökande efter den trygga famnen när det gäller skola, vård och omsorg. Det vill säga att väljarna inte längre tycker att privatiseringar är en framkomlig väg för att få något som en god kvalitet inom välfärden. I det sammanhanget skulle borgerligheten ha tagits på sängen och tenderar att förlora på en teknisk knockout. Anna Dahlberg har i flera artiklar under senare tid pekat på svårigheterna med privatiseringarna inom välfärden och emellanåt håller jag med henne. Men det är en sak både hon och den samlade politiken lämnar utanför i debatten. Det är den demografiska utvecklingen som vi går mot med stormsteg.

Jag har skrivit om det förut. Alliansen har genomfört vissa reformer inom välfärden som är små steg för att möta den demografiska utvecklingen. Dessa är väl värda att försvara. T ex vårdval Stockholm tycker jag är en sådan reform som bidragit till mycket för Stockholms läns invånare. När det gäller landstingspolitiken så tycker Alliansen får alldeles för lite utdelning för de som de faktiskt försöker åstadkomma. Vården har blivit mer tillgänglig och de som är i behov av vård är mer nöjda idag än vad de var 2006. Till det kommer också att Stockholm läns landsting har väljarnas inbetalade pengar – alltså finanserna i balans. Vilket annat landsting kan skryta med det?

Detsamma gäller att man infört andra kundvalsmodeller inom äldreomsorgen, vilket ändå har bidragit till att öka valmöjligheterna för äldre, samt att man bidragit till att sätta fokus på kunskaper i skolan. Dessa åtgärder och reformer är för vilken borgerlig sinnad person som helst väl värd att försvara.

Men Alliansen har också gjort vissa misstag som de behöver sätta sig tillsammans och fundera över.

Det första Alliansen borde starkt börja reda ut är frågan om det fria skolvalet och friskolorna. Det är helt uppenbart för allmänheten att det fria skolvalet innebär problem och det är ett problem att stora friskolekoncerner går i konkurs och att mindre friskolor försöker välja bort ”jobbiga” elever. Det räcker inte att det från borgerligt håll att några muffare som går ut i debatten och säger att det inte är det fria skolvalet som är problemet, när Alliansen företrädare ständigt duckar i frågan.

De andra är att visst är det fantastiskt bra att man infört en bättre valfrihet inom äldreomsorgen. Men man har mycket inom borgerligheten att lära om omsorgen överlag. Det är ett otroligt komplicerat system vi har byggt upp genom åren, som i princip går ut på att se till att inte allt för många nyttjar omsorgen. Det är också här vi står inför de största utmaningarna med den demografiska utvecklingen framöver. Men för den sakens skull borde borgerligheten tänka efter ett varv till inom de gör vissa åtgärder som tycks vara bra. Ett sådant är t ex  att arbetsmiljöverket dömer  ut Serviceboenden för att toaletterna inte har en meter till godo runt toalettstolen. Vi lägger då ner Serviceboenden och gör om de till Trygghetsboenden med ”vanlig” hemtjänst. Dessa omvandlingar från Serviceboenden till Trygghetsboenden är ofta en smärtsam process för alla inblandade. Men det har visat sig på vissa håll så väljer äldre bort Trygghetsboendena och bor kvar hemma istället. För politikerna förbryllar det att inte de äldre vill flytta till dessa ”anpassade” bostäder med värdinnor och gemensamhetsutrymmen?

Jag däremot resonerar som så; varför skulle någon vilja flytta ifrån sitt boende som man kanske bott i decennier, inte har några lån på, med en billig boendekostnad, till en dyrare lägenhet i ett Trygghetsboende och där du ändå måste betala avgiften för hemtjänsten? En hemtjänst som dessutom är villkorad på så sätt att man får ”bara” sådana insatser som krävs för att uppnå en skälig levnadsnivå? Tror den samlade politiken på allvar att personer med behov av omsorg gör ett val utifrån andra preferenser än de som inte är behov av omsorg? Om det är så tycker jag det är väldigt osmakligt. Jo, jag har stött på en hel del som säger att många äldre har kapital på banken och borde kunna ha råd att betala för ett bättre anpassat boende och omsorg. Men varför skulle omsorgstagarna ta av sitt kapital för att täcka för sina driftkostnader, när ingen annan förutom de med försörjningsstöd, behöver göra det?

Men det är också osmakligt att Arbetsmiljöverket dömer ut fullt fungerande serviceboenden för att de fått någon regel (vilket också politiker har beslutat om någonstans, för lagar och regler är det riksdag och politiska församlingar som beslutar om), som säger att serviceboenden ska ha en meter till goda kring toaletterna för att personalen ska kunna ha en god arbetsmiljö och inte skada sig. Men personalen i hemtjänsten – de ska tydligen klara av att jobba i vilka förhållanden som helst? Inte undra på att det för vanliga människor är obegripligt hur politiken tänker och hur systemen är uppbyggda.

Min tes är istället att vi ändå måste försöka frigöra resurser inom välfärden för att klara våra åtaganden i framtiden. För efterfrågan av välfärd med bra kvalitet kommer ju inte vara lägre i framtiden utan tvärtom.  Det är i det sammanhanget som jag ställer mig frågande till Anna Dahlberg återkommande krav på att stoppa utvecklingen och begränsa valfriheten för den enskilde.  För hur ska vi kunna frigöra resurser inom välfärden om vi hela tiden ska återreglera – alltså binda fast resurserna istället – när det dyker upp problem på vägen?

Det finns en väg ut ur det här och det borde den samlade politiken, istället för att vara osams om vinster och olika valfrihetsmodeller, diskutera på vilket sätt vi skulle kunna frigöra resurser. Det är att det inom nästan samtliga områden inom välfärden utförs uppgifter som skulle kunna skötas bättre av den öppna marknaden. Nu ska jag beskriva en sådan uppgift och det handlar om städning.

Du kan idag beställa städning i ditt hem via RUT-systemet till en rimlig kostnad. I hemtjänsten får du också insatsen städning till en kostnad som anses vara rimlig – nämligen det du betalar i egenavgift. Men för att kommunerna ska hushålla med personalresurserna har de begränsat hur ”mycket” städning du får genom hemtjänsten. Är du ensamstående och bor i en större lägenhet än två rum och kök får du bara 2 rum och kök städat (i Stockholm får du ändå en fönsterputs per år, inte alla kommuner som har det). Dessutom får du bara dammat i vardagsrummet och det ”värsta” i köket städat + golven. De resterande rummen i din bostad får du hantera på egen hand. Men om du istället anlitar ett RUT-företag så finns inte begränsningen i städningen, du får hela ditt hem städat, bara du betalar vad det kostar.

Fler och fler i behov av omsorg har naturligtvis upptäckt att det ger en högre tillfredställelse att få vissa servicetjänster genom RUT istället för genom hemtjänsten och det är ju bra för att vi ska kunna frigöra resurser. Men denna utveckling skulle man kunna snabba på genom att tillföra fler tjänster inom RUT-systemet. För det finns ett antal sådana här uppgifter som idag hanteras av det offentliga men som istället skulle kunna utföras av andra aktörer än stat, kommun och landsting.

Det är kanske den diskussionen politiken istället borde ta än att prata om vinster eller inte, valfrihet eller inte och olika kontrollsystem för att garantera resultaten? Då det ändå är politiken som är ansvariga för att vi har bundit upp resurserna i decennier måste det sannolikt också vara politiken som går i bräschen för en sådan utveckling. En sådan diskussion skulle sannolikt ge borgerligheten en väg ut från det hörn de målat in sig i när det gäller välfärden.

Börja diskutera vilka uppgifter som är nödvändiga för det offentliga att utföra och vilka tjänster som kan utföras av andra än de offentliga. Tillför därefter fler tjänster i RUT-systemet för att på så sätt gå i bräschen för en tydlig valfrihet för den enskilde och stötta medborgarna i att kunna göra relevanta val för sig själv och andra.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *