Välfärden behöver inte mer resurser utan reformer.

Under senare tid har debatten om välfärden haft fokus på om resurserna minskar eller ökar. Det är inte så konstigt. Det är valår och partierna sliter i väljarna i försöken att vara alla goda gåvors givare och vinna väljarnas gunst. Samtidigt pågår ett arbete i bakgrunden, oberoende av politiken och som sätter lite andra frågor i fokus. Frågor som professionen framför allt brottas med. Det är den demografiska utvecklingen, där fler och fler blir äldre och det är sannolikt att fler framöver behöver samhällets stöd och service. Samtidigt har tiden utvisat att medborgarna idag har högre förväntningar på välfärden än vad det offentliga har skyldighet att leverera. Det här är egentligen en omöjlig ekvation men som samtliga politiker försöker lösa genom att lova mer resurser till välfärden.  Jag däremot är bestämd och klar med att vad välfärden behöver så inte är det mer resurser. Utan vad välfärden behöver är att frigöra de resurser som inte fyller den funktionen om att handla om vård- och omsorg och patientsäkerhet. Samtidigt bör vi göra den del av välfärden som handlar om servicetjänster mer tillgänglig för var och en av oss. Välfärden behöver mer reformer än att de behöver resurser.

Det är när det kommer till reformer som det blir svårt för alla. För beslutsfattare, professionen och också för ”vanligt” folk.  Men för mig behöver inte vara så svårt. Vi har alla en god förmåga till omställning och har tidigare genomfört både omfattande och tuffa reformer under 1990-talskrisen. För de flesta nedskärningarna under 1990-talet skedde inte genom att staten skar ner och man  inkasserade mer resurser till staten. De flesta besparingarna och nedskärningarna skedde genom kraftfulla reformer som dessutom godtogs av medborgarna. Inom loppet av bara fem år – mellan 1989-1994 fick vi följande reformer. Skattereformen, Kommunaliseringen av skolan, friskolereformen, LSS och LASS-reformen, Ädel- och psykiatrireformen. Den dåvarande Göran Persson regeringen krönte reformagendan med att införa det så kallade överskottsmålet när det gällde statsfinanserna 1997. Alla dessa reformer syftade bara till en enda sak. Att se till att styra resurserna till de som bäst behövde de och se till att behoven inte blev för subjektiva i förhållande till budgeten. När så möjligheten finns har dessutom lagstiftaren sett till att det finns möjligheter att skruva lite i systemen så att lagen stödjer att man vid behov när det gäller vad nivån för behoven ska ligga för den enskilde. Det är det här det handlar om när man nu tittar över till exempel assistansersättningarna. Det här systemet är helt fantastiskt på så sätt. För ingen kan någonsin peka på att resurserna inte räcker till behoven – eller förväntningarna. Vi har ju nämligen sett till att både lagreglera välfärden och rättspröva den.

Jag hävdar att vi med den demografiska utvecklingen och förväntansgapet som växer sig allt bredare har kommit till vägs ände när det gäller att välfärden är utformad på detta sätt. Vi behöver återigen genomföra reformer. Men denna gång inte för att få ordning på statens finanser. Denna gång behöver vi genomföra reformer som syftar till att öka tillgängligheten till vissa välfärdtjänster för var och en av oss, samt att tydliggöra för medborgarna vad de har rätt att kräva av det offentliga.

En omöjlig uppgift kan tyckas. Inte alls menar jag. Detta har jag skrivit en hel bok om. En bok som beskriver hur välfärden utvecklats från 1930-talet fram till idag där vi gått från att utjämna levnadsvillkoren till en välfärd efter behov. Där jag tar upp reformerna under 1990-talet och tillför vad dagens stora frågor handlar om tillgänglighet, kvalitet och skatters utformning.

Ambitiöst visst. Men inte så svårt om man som jag har en god kunskap och erfarenhet om hur välfärden är uppbyggd och dess funktionalitet. Jag vet inte riktigt när boken kommer, men det är inte så långt borta nu så var uppmärksamma.

Föresten titeln på boken är Frigör resurserna och öka drivkrafterna.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *