När man känner många 80 och 90-åringar!

Som alla vet träffar jag väldigt många äldre personer numera och väldigt många faktiskt pigga 80 och 90-åringar. Ja, alla dessa äldre är inte så pigga, men några är det. De är så pigga att de inte ens kvalificerar sig för hemtjänst faktiskt. Jag har tänkt på en sak när det gäller dessa äldre och det är att de ofta haft jobb där de har varit i samhällets tjänst på den akademiska nivån. De är journalister, intendenter och lärare ofta. Oftast är det kvinnor, som överlevt sina män. Män som oftast haft en högre status än dessa kvinnor. Men när har kvinnor ”gift ner” sig i status än idag? Den enda som gjorde det, som jag känner till, är min egen mormor. Det tror jag hon ångrade ända tills sin död faktiskt.

Hur som helst, det är en annan historia. Den jag skriver nu handlar om nutiden, samtiden och det förhållandet att vi just nu lever i en otroligt hård och osäker tid, med en dålig stämning i samhället. Dessa kvinnor som är äldre tycker om att prata mig om allt när det gäller samhället. Det är allt från äldreomsorg till jämställdheten. Det är allt från poltiken till vad enskilda får för sjukvård och omsorg. Det handlar om hur vi kan nyttjar teknik för våra vardagsbekymmer till saknaden av gamla företeelser, som t ex en journalistik som bärs upp av kvalitativt rapporterande istället för så kallade klick och utrymme och berömmelse i sociala media. Allt diskuterar vi och jag lyssnar som en svamp på dessa kvinnors erfarenheter och kunskaper.

hitlerHur som helst igen. Det vi pratat om sista veckorna har inte varit så roliga saker. Det har handlat om tillståndet i världen. Det flera av dessa kvinnor uttrycker, är att de har en olustig känsla i kroppen när de läser om den antisemitism som breder ut sig och det hårdnande tonläget från öst, samt den ondska som sker i Mellanöstern idag. Kort sagt så beskriver de, det hela, som att de känner igen stämningarna, känslorna och händelseförloppen. De uttrycker också att det tycker att vi lever i en farlig tid just nu och som allt eskalerar så liknar det mesta den farliga tid som var innan Hitler kom till makten.

Innan skriver jag. För resten vet vi om och är historia. Innan skriver jag, för jag tror de var för unga då för att minnas stämningarna. Däremot tror jag de fått mycket återberättat med facit i hand.

Hur som helst igen för tredje gången. Jag har jag berättat för er om mitt möte med en äldre kvinna på ett tåg vintern/våren 1992? Inte, då ska jag göra det nu. Det kan ta en stund att läsa men det var en sådan otrolig upplevelse att den är värd att berättas om.

Det hela började med en helt vanlig jobbresa i början av 1992 mellan Stockholm och Strängnäs där jag då bodde.  Det var bara det att på hösten 1991 dog mina barns fars och det på ett väldigt märkligt sätt, genom att han blev strypt av sin nya fru (vi var alltså skilda). Ja, jag vet att jag inte berättat detta heller för er läsare. Men det är en sådan sak som man inte slänger sig med om man inte vill ha uppmärksamhet av annan sort än om sin egen kompetens, person och kapacitet. Likväl kan jag nog säga att jag har mer erfarenhet av utsatthet än många andra har, när det gäller kvinnomisshandel, schizofrena personer, missbruk och elände.

Denna resa började som vanligt i ett gammalt tåg med kupéer. Det var 1992. Vi startade resan och mitt emot mig satt en äldre kvinna och log. Jag tänkte inte mycket på det utan satte mig där efter arbetsdagen slut och påbörjade min resa hem till barnen. Vi hade knappt lämnat Stockholms Central innan kvinnan tog till orda och sa till mig.

  • Du ska inte bry dig om de döda, de klarar sig alldeles utmärkt på egen hand. Du ska bry dig om de levande istället. De behöver din styrka bättre. Jag ser i dina ögon att du har sorg och smärta. Men tro mig de levande behöver din styrka bättre än de döda.

Sen berättade kvinnan på de dryga 45 minuterna som resan tog om hela sitt liv. Det visade sig att kvinnan var en judinna från öst, som överlevt koncentrationslägren. Det hon berättade var fullständigt häpnadsväckande. När jag gick av detta tåg var jag tagen. Riktig tagen.

Men det här mötet resulterade i så väldigt mycket gott för mig personligen. Jag sa upp mig, började läsa på Universitetet bland annat. Mina studier förde mig till en fristående kurs – rastänkandets historia. I denna kurs fick jag också insikter (över den debatt som pågår just nu) om den historiska antisemitismen och vad som ledde fram till The final solution. Det var allt från efter Kristus, till att judarna på medeltiden var hänvisade till jobb som procentare (idag kallas dessa jobb för bankirer), Sionismen (dålig länk egentligen) och till Dreyfus-affären, till det mest avskyvärda. The final solution!

Med det som händer just nu i vårt land och med den antisemitism och debatt som ändå pågår, som jag anser är starkt påhejad av en vänster som är historielösa, tillika antirasister, som för allt i världen inte vill förlora mediafokuset på sig själva vill jag bara göra er påminda om en sak. Er strävan om att synas och höras (också rasister) piskar upp en stämning i samhället som påminner åtminstone för äldre människor, om den stämning som fanns i samhället innan Hitler kom till makten.

Nu fattas det bara att en lika karismatisk ledare som Hitler kommer till makten, som förstår hur media ska utnyttjas, för att vi står inför en katastrof igen. Själv tycker jag det räcker att IS lyckas dupera media världen för att jag ska tycka samhällsstämningen är allt annat än bara god just nu.

Intressant?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *