I vilket samhälle ska våra barn växa upp i?

2016Det har inte blivit så mycket analyserande av mig här på bloggen på sista tiden. Jag har haft fullt upp med min verksamhet, mina formar och min egen design. För den sakens skull betyder det inte att jag inte har åsikter, funderar och analyserar vad som pågår runt omkring mig. För det har och gör jag.

Att jag inte velat skriva om det är mest för att jag uppfattar att det är en himla massa gnäll – från väldigt många  – just nu. Visst jag gnäller säkert en hel del jag också. Men då handlar det mer om saker som ligger mig nära, som att jag inte kan gå ut med min hund för att nyårssmällandet aldrig upphör.

Något är allvarligt skadat med de flesta tycker jag. Ingen verkar vara nöjd med någonting och de flesta skyller ifrån sig, eller kastar anklagelser mot andra i tid otid. Är det inte politiken det är fel på så är det forskarna, opinionsbildarna, debattörerna, journalisterna, tjänstemännen, myndigheterna, chefen, institutionen, artisterna och vanligt folk. Mina grannar och mina vänner.

Jag fattar inte hur alla orkar vara så missnöjda hela tiden och offentligt gnälla över det och dessutom anklaga alla andra för felaktigheter, för att de inte stämmer in med halleluja så fort du själv har en åsikt eller tycker något.

Vi ska ta några exempel.

När vi hade vidöppna gränser så gnällde många över det. Välfärden skulle krackelera sas det och integrationen skulle inte fungera. Sen när vi har stängt våra gränser – då gnäller de flesta om det.

En känd artist uppmanar andra att skänka pengar till hjälporganisationer istället för att köpa saker till sina nära, kära och vänner. Sen åker samma artist utomlands över jul och nyår och då skriker en hel (himla)kör ”Hyckleri”. Precis som det ena förtar det andra?

En vän till mig berättar offentligt att hon är glad för sitt yrkesval och njuter av det. Då går hennes blivande kollegor ut och talar om för henne att hon är ett hot mot hela kåren.

De flesta ropar resolut om att många ska hjälpa till att husera flyktingarna och framför allt de ensamkommande flyktingbarnen. Sen när det finns människor som öppnar sitt hjärta och hem mm för dessa flyktingar. Då gnäller de flesta för att människor har mage att ta betalt för det! Precis som det civila samhället har någon skyldighet att idka välgörenhet när det gäller staten, skattepengarna och folk i allmänhet?

Det värsta gnället jag har hört senaste dagarna är dock när en ung riksdagsledamot ojade sig över gränskontrollerna och menade på att vi bygger upp en ny Berlinmur. En ung riksdagsledamot och lagstiftare. som så flagrant misstolkar det kalla krigets effekter och framför allt vad som hände med östtyskarna, som befann sig på fel sida av muren. En sådan person borde genast sättas i skolan och i det närmaste portförbjudas av riksdagen. Överdrifternas och effektsökeriet har letat sig in i riksdagen numera.

Jag skulle kunna räkna upp fler ett antal fler aspekter på tidsandan, men jag orkar inte skriva hur många sidor som helst just nu.

Men låt mig fråga er. I vilket samhälle vill ni att våra barn ska växa upp i? I ett samhälle som bara gnäller över samtidens gissel eller ett samhälle där man inser att världen inte längre  ser ut som  den gjorde för 15 år sen och kavlar upp ärmarna och jobba för att forma det samhälle, som kommer efter terrorismens årtioenden?

Låt mig sammanfatta det lite provokativt:

Om du nu är för öppna gränser och mot id-kontroller. Vad har du gjort för att bostäderna och jobben ska bli fler? Om du är arbetsgivare – hur många tänker du anställa som inte har en svensk utbildning på högskolenivå (oavsett om jobbet kräver det?) Hur många av er som bor i städerna har bidragit till att skjuta upp byggande av de flesta nya bostäder med orden om att du är sakägare och det nya förstör din miljö, din utsikt, ditt solljus eller att trafiken ökar?

Låt artisterna få tycka vad de vill. Artister är inga beslutsfattare och om de ser sig som så stora föredömen och uppmanar folk att idka välgörenhet istället för att köpa den där tröjan till sin mamma, så låt artisten göra det. Vem vet? En ung människa som kanske inte har råd med den där tröjan till sin mamma, kanske har råd att skänka hälften av pengarna till någon hjälporganisation istället. Det kan ju vara så att den unga personens päron då tycker att de närt ett gudasänt exemplar av människa vid sin barm.

Framför allt – låt unga människor själva få tycka om sitt yrkesval. Det är inte din roll som gammal räv att gå ut och tala om för unga människor vad de ska välja och vad de ska tycka. Det är ditt jobb att vara ett föredöme för de som kommer efter dig. Om du själv är så missnöjd,  byta jobb till förmån för de som tycker att deras yrkesval är kanonbra.

Men framför allt!

Sluta gnäll! Inse att framtiden innebär en stor förändring för dig också, kavla upp ärmarna och jobba på.

Jobba på skriver jag. För det behövs! Det behövs för att våra barn och unga som växer upp just nu inte ska komma att tala om denna generations föräldrar, beslutsfattare, opinionsbildare och folk i allmänhet som gnällandes, lata, oempatiska och självförhärligande.

Och helt plötsligt kom jag på mig själv att nu gnäller jag! Men jag ska väl inte vara sämre än er?

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *