Det är partiet som övergett mig!

Jag har börjat nytt i livet igen. Under sommaren sökte jag mig till en utbildning vid trädgårdsakademin i Ängelholm och kom in på en tre terminers lång utbildning till arbetsledare grönyteförvaltning. Jag skulle själv kunna säga att det är en något mer avancerad trädgårdsmästarutbildning och något under landskapsingenjör/arkitekt. Då det är 20 år just denna höst som jag sist studerade på högre nivå, har jag haft fullt upp med att få igång min studieteknik och också varit ner till Ängelholm mm att jag inte haft tid med annat alls. Det är mycket nytt för mig att lära när det gäller växter. Bland annat alla dessa lignosers (vedartade växter, perenners) vetenskapliga namn. Samtidigt har jag mycket med mig från min tidigare utbildning till stadsplanerare. Så det här ska nog gå bra.

Så de sista veckorna har jag inte ägnat egentligen någon tanke om politiken, förutom att jag följer den på håll. Och det känns rätt skönt faktiskt. Jag har ju också tidigt gått ut med att jag inte kommer kandidera till något val 2018. Det här har jag dock funderat igenom mer noga under flera år, än vad jag gjorde när jag sökte till trädgårdsutbildningen. Jag har tidigare förklarat min vilja att inte kandidera till att jag är en liten för känslig person för att orka – just nu – gå igenom ytterligare en nomineringsprocess. Och jag har ju successivt lämnat mina uppdrag. Men jag har kommit fram till att det inte är hela saken för mig.

Jag engagerade mig sent i politiken och jag gjorde det för att jag ville och trodde jag kunde påverka, inte bara samhälleligt utan också inom partiet. De flesta som känner mig känner har alltid uttryckt det som mycket märkligt att jag ”blev” moderat. Men det var inom moderaterna jag fann värderingarna som jag uppskattar mer än materiellt, som några hundralappar mer i månaden och en inlåsning i välfärdssystemen. Det var i moderaterna jag fann värderingen om frihet, marknadsekonomi och individens egna ansvar.

Det här funkade ju bra under mandatperioden 2006-2010, då Alliansen hade mandat för att kunna genomföra reformer. Det började bli sämre med detta mandatperioden 2010-2014, med SD intåg i riksdagen. Visst måste man förstå att reformer behöver sätta sig och att man inte kan genomföra reformer jämt och ständigt. Det orkar ingen människa med. Men från valet 2010 har fokus från det politiska hållet hamnat alltmer på det politiska spelet och på individuella karriäristers vilja att slå sig fram och roffa åt sig. Detta är inte min cup of tee!

Visst jag var väl inte personligen alltid nöjd med alla reformer som Alliansen genomförde 2006-2010. Men bara att vi något kunde lämna enpartistatens kvävande av individen gjorde mig lite mer hoppfull inför framtiden. Idag känner jag nästan inget hopp till politikens möjligheter att frigöra människor. Inte med Alliansen i alla fall. Därav har det varit svårt för mig att motivera mig att ställa upp för partiet inför valet 2018.

Man brukar säga att politik ofta ett gift, ett beroende svårt att göra sig av med. Men så upplever jag det inte alls. Att vara samhällsengagerad är nog ett svårare gift att göra sig av med. Det om man i grunden uppskattar och gillar andra människor och inser att vi för att ta tillvara allas intressen och organisera samhället behöver ett system och det systemet, som verkar fungera bäst, stavas demokrati.

Jag läste något väldigt intressant idag faktiskt. Det var Carl Schlyters som på sin facebooksida motiverade varför han inte kandiderar till valet för MP. Han skriver ungefär detsamma som jag. Hur MP har övergett sina värderingar och sakpolitiska ställningstagande för att få behålla makten. Att han därför lämnar för nu tills han hittar tillbaka till något där dessa värderingar överensstämmer igen.

För att en organisation, ett parti, ska kunna genomgå en sådan utveckling som Carl Schlyter beskriver och som jag också till viss del tycker präglar moderaterna idag så KRÄVS DET EN LEDNING, som aktivt tycker att detta beteende är bra och understödjer det i organisationen på lägre nivå. Om inte ledningarna tycker det är bra så är jag den första att beklaga. För då har man inte riktigt valt de bäst lämpade eller kompetenta att leda partiet.

Det är hela sanningen till att jag nu inte kandiderar men fortsätter att stödja moderaterna i deras strävan framöver. För en dag blir dessa ledare utbytta ändå av naturliga skäl. Och då kommer det politiska livet förändras igen. Men så länge som mitt parti hellre diskuterar spelet och enskilda personers vara eller icke vara. Och att Alliansen fungerar på samma sätt. Så länge sätter jag mig på läktaren och följer spektaklet från sidan.

Men en sak kan jag lova. Jag sitter kvar på mina resterande uppdrag till nästa val och JA, jag kommer sannolikt kommentera politiska skeenden och sakpolitiska ställningstaganden i stort och smått framöver också.

Men just nu har jag fullt upp med att lära mig om ekologisk succession, ståndort och lignosers vetenskapliga namn.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

One thought on “Det är partiet som övergett mig!

  • 15 september, 2017 at 10:29
    Permalink

    Alla partier behöver ta ett steg tillbaka och vara självkritiska då och då.Tyvärr är det som du skriver, många är karriärister och har makthunger som då blir hela partiledningen fullständigt förblindad. M verkar vara i liknande sits som S när Juholt var i farten, man vill liksom inte ta till sig att det blivit fel. Både S och M har fullständigt virrat bort sig i identitetspolitik, aktivism och politiskt tjafs, bara för att nå väljargrupper man inte haft tidigare.

    Vad SD säger, vill eller gör ska inte spela någon roll för de andra partierna när de formar sin politik eller lägger förslag. Detta är tyvärr så det fungerar idag, lite trotsig tvärtom politik. Gör dem så, gör vi si, säger dem si säger vi så. Trams är vad det är! Forma politiken, lägg fram förslag och får man stöd av andra partier, vare sig det är V , SD eller S, så grattis, tydligen ett bra förslag!
    Nån måste börja, blir det M?

    Jag menar inte att man ska sträva efter det som har varit men man måste titta bakåt för att förstå vart man ska framåt. Lära sig av historien vad som var bra och vad som var dåligt.

    Jag hoppas verkligen M hittar tillbaka till sitt självförtroende för som det är nu kan jag aldrig tänka mig att lägga en röst på dem.

    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *