I kölvattnet av #Meetoo!

Det har tagit tid för mig att tänka kring #meetoo och det har flera orsaker. En är att jag inte sedan i början av 2000-talet varit utsatt för just sexuella trakasserier eller övergrepp på det sättet, som många beskriver under #meetoo. Men i min ungdom var jag både utsatt för en av de största kriminella personerna i Sverige, som idag sitter på livstids fängelse och sannolikt är en av dem som inte kan ges tidsbestämt straff förrän han blir riktigt, riktigt gammal. Jag var 16 år och var ute och festade med mindre nogräknade personer, blev full och hamnade i ett sammanhang, som var än värre och det slutade med att denna person försökte dra ner mig i en källare för att våldta mig. Men han lyckades inte. Psykopaten blev sen dömd till fyra månaders fängelse för det han gjorde mot mig.

Det där har jag kommit över.

Men sen var jag också rätt utsatt av min exman. Men då han är död sen 26 år, så har jag kommit över det också. Han fick plikta med sitt liv för hans oförstånd. Men så sent som 2001 fick jag gå in till min chef på det jobbet jag hade då och berätta för honom om vad en kollega utsatte mig. En f d kollega, som precis blivit lämnad av sin fru för en annan man, klarade inte av att bli avvisad. Han ringde mig konstant på jobbtelefonen och ville ”prata”. Jag lyssnade och ville vara förstående för hans situation. Det var bara det att han ville inte bara ha någon att prata med. Han ville ha någon som han kunde bli bekräftad som man av. Som en viril, eftertraktad man, som fortfarande spelade en roll bland kvinnor. Jag var ju något yngre då, ensamstående och en ganska stark singel och fortfarande attraktiv. Till slut blev det ohållbart och jag var tvungen att gå till chefen. Jag fick en oerhört bra respons av min chef. Han sa direkt rakt ut att detta är sexuella trakasserier och om du Maria vill att jag ska ta upp det i annan instans så gör jag det. Men jag sa att det är inte nödvändigt (jag hade en tidsbegränsad anställning och var i slutet av mitt projekt). Men trakasserierna fick ett slut och jag har bara positiva upplevelser av det ledarskapet på den arbetsplatsen trots allt. Jag blev lyssnad till och trodd. Min kollega blev omplacerad och oavsett att han fick en likvärdig tjänst, kände jag aldrig någon bitterhet mot honom heller. Utan att han skulle få gå vidare med sitt utan repressalier. Vi har alla ett liv att leva och jag har aldrig varit bekväm med att sätta andra i skiten.

Tvärtom har jag alltid när jag hamnat i trubbel, lämnat det där, lagt locket på, tagit det för mig själv och sen omformulerat mig och gått vidare. Jag är en person som varit utsatt på många olika sätt ända sedan min barndom och har antagligen hittat strategier för att ta mig igenom svåra saker. Det kan ta tid för mig. Men till slut så brukar jag vara på gång igen, mot något nytt och roligare. Jag brukar säga att tiden alltid jobbar för mig. Jag har också alltid haft väldigt svårt att prata om det som drabbat mig personligen. Kanske jag inte orkar med mina egna känslor. Så mina tankar om det hela är att om jag pratar om vad jag känner i min utsatthet, så påverkar det där mig fortfarande. Det orsakar bara djup ångest hos mig faktiskt. En väldigt djup ångest. Därför brukar jag mest prata med mig själv om det hela för då kan jag hantera ångesten. Detta kallas för strategi.

Hur som helst; senaste dagarna har fler och fler branscher kommit ut med sina berättelser om sexuella och andra trakasserier på arbetsplatserna. Så också inom politiken.

Det har blivit tydligt att trakasserier av kvinnor förekommer överallt i hela samhället. Så i kölvattnet av #meetoo, börjar pendeln numera slå åt andra hållet. Männen håller av naturliga skäl, tillbaka sina ställningstaganden. Förutom att det någonstans lite här och var poppar upp rapporteringar av avarter av fall i kölvattnet av debatten. Det är tydligt att män har svårt att ta till sig och göra något vettigt av denna kollektiva skuld, som #meetoo har gett upphov till. Min man säger att numera känner man hur många kvinnor som helst som varit utsatta. Men jag känner inte en enda man som utsatt någon kvinna!

Män pratar helt enkelt inte om detta. Min man, som är i byggbranschen, säger att det blivit bättre. Men att det finns en väldigt lång väg att gå. Och när man inte ens känner en våldtäktsman är det svårt att ta till sig och förändra.

Jag brukar svara honom att #meetoo handlar kanske inte om det individuella. Man behöver se det hela med ett helikopterperspektiv. Det här handlar i grunden om mänskliga rättigheter. Att kvinnor och män ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter. OCH framför allt att kvinnor ska slippa vara utsatta för trakasserier på alla sätt och vis.

När jag har diskuterat detta med vänner, framför allt kvinnliga vänner, säger de att det har gått för långt med att hänga ut män också. Jag tappar öronen när jag hör sånt. Vidare säger de till mig att Timell var väl helt riktigt att hänga ut. Honom hade alla hört talas om och vilken skitstövel han var i åratal. Men detta att hänga ut enskilda män i media verkar fortfarande vissa kvinnor resonera kring, som man vet ju inte riktigt vad som hänt heller. Vad har hon gjort osv.

När denna diskussion kommer på tal brukar jag svara. Visst, det är absolut inte bra att enskilda ska bli dömda i folkdomstolar. Att vi måste komma till ett läge i debatten, där enskilda måste bli utredda av rättsväsendet och också bli dömda om de utsatt kvinnor för sexuelle övergrepp och trakasserier. Att visa att samhället och rättsväsendet fungerar för halva befolkningen och att landet ser till att säkerställa mänskliga rättigheter i det välkända jämställda Sverige.

Denna åsikt står jag för!

Men jag står också för att man måste förstå att #meetoo är bara början på något, som skulle gällt i det här landet för 50 år sedan och att än så ser man på kvinnor som andra klassens medborgare.

Det är oacceptabelt!

Så nu ska jag komma in på som jag vill ha berättat. Det är hur trakasserier och maktmissbruk fungerar i partiet. Det med att en ung tjej, som tidigare varit moderat, idag har gått ut och berättat vad hon varit med om. Och hur min partiorganisation behandlar kvinnor överlag. För jag tror inte de fattar det själva.

Jag blev ju politisk aktiv och engagerad sent i livet. Dessutom har det varit få bland mina vänner som har varit förstående till att jag, med min bakgrund, är moderat. Precis som att mitt förflutna ska definiera mig som person. Inte vad jag är på väg i framtiden. En vän till mig och uttalad feminist, sa till mig tidigt i mitt engagemang att det där med moderatkvinnor är ju lite speciellt. Vad menar du då, frågade jag? Jo, när moderatmännen springer omkring och tar för sig och sitter i möten, kommer alltid en moderatkvinna efter honom i högklackat och pennkjol, med anteckningsblocket och pennan i handen. Men så där är det väl inte svarade jag. Jo, Maria svarade hon. Det är bara det att du inte ser det. Du har aldrig sett på saker och ting utifrån fysiska attribut. Det är både din framgång och din akilleshäl.

Jag tänkte inte så mycket mer på det förrän jag själv råkade riktigt illa ut i partiet. Och då handlade det inte om något sexuellt. I det sammanhanget jag befann mig i då var kulturen sådan att högsta hönset hade tagit in sin partner i den närmaste kretsen. Under denna tiden var vi i ett känsligt skede genom att det skulle genomföras en folkomröstning i en specifik fråga. Det var lite nervöst minsann. Så en kväll blev jag och partnern osams. Jag såg det inte direkt allvarligt. Men partnern gjorde det tydligen. Vi resonerade ändå igenom det hela. Högsta hönset sa visserligen att han kände sig lite obekväm och orolig, men vi körde på med vissa åtgärder. Men då började mobbingen och utfrysningen av mig. Och visst jag hade ingen maktposition i det sammanhanget förutom att jag var anställd.

Det var en hemsk tid faktiskt! På bara någon månad kände jag att detta inte var bra. Men jag jobbade på. Sen hände en sak till och då sa de nej till mig. Det kunde jag köpa. Som anställd tjänsteman kan man ju inte hävda sin rätt på något sätt. Det eftersom man avskriver själv att ingå i något LAS-sammanhang som politisk anställd. Så jag fick köpa det hela och jag fick också samtalsstöd i partiorganisationen, som jag tyckte kändes tillfredställande då i alla fall.

Med att jag fick lämna, var det också första gången jag fick höra att gå nu inte ut offentligt med det här för då kommer du sannolikt försämra alla dina möjligheter till en karriär i partiet framöver. Jag bloggade flitigt på denna tiden och organisationen var antagligen väldigt rädda för att det skulle komma ut hur de betedde sig.

Hur som helst. När folkomröstning var genomförd och med resultatet av denna blev känd, skrev jag om det hela på min blogg. Och trots att jag inte nämnde någon med namn, inte vart det var osv. Blev högsta hönsets partner tydligt väldigt kränkt och arg och stängde ner min blogg.

Vilket gjorde mig skogstokig!!!! Det var helt uppenbart nu att man missbrukade sin makt.

Jag skrev till förbundet och sa att nu fick det vara nog. Att partnern var tydligt i väldig obalans och att jag skulle polisanmäla. Då blev det fart på organisationen. Och det blev samtal och allt för att jag inte skulle dra allt detta vidare.

Men jag förstod nästan på en gång att med att jag blivit arg och sade ifrån, skulle komma att lasta mig hela tiden framöver. Kränkningarna i kölvattnet av bloggaffären blev värre än det som hänt tidigare. Högsta hönset och partner blev nu rädda. De skademinimerade väldigt friskt. Bland annat ljög de om hela grejen för vissa andra moderater som jag kände förtroende för ändå. Det resulterade i att det var andra gången jag fick det skrivet till mig att om jag inte lugnade ner mig lite skulle detta komma att påverka min framtid i partiet. De skickade ut mail till andra moderater, som jag ändå hade ett gott förhållande till, där de helt uppenbart förtalade mig.

De skrev att de var utsatt för en kampanj på nätet och skrev att det var hur jag hade varit i jobbsammanhang som bidragit till att jag fick lämna och att jag av hämnd nu utsatte dem för dessa aktiviteter. Saken var den att jag inte hade skrivit om dem på nätet någonstans faktiskt. Har inte gjort det efter det heller, förrän nu.

Detta var en ren lögn och rent förtal faktiskt!

Det var nu jag insåg att detta skulle aldrig mer bli bra för mig. Och det blev det inte heller. Idag har jag i det närmaste lämnat den politiska hetluften helt och hållet. Jag ställer inte upp i något val och jag lämnar mitt engagemang mer och mer. Hur det blir framöver vet jag inte. Just nu studerar jag och går den roligaste utbildningen jag någonsin gjort. Ser en framtid här faktiskt med ett engagemang för något i ett helt annat sammanhang än politik.

Men jag drar vissa slutsatser utifrån det jag varit med om. Och detta utifrån hur man hanterat AKB också.

Moderater klarar inte av att hantera hälften av befolkningen på ett korrekt sätt! Kulturen i partiet är fortfarande på det sättet att männen ska ta för sig och gå framför och kvinnorna ska ta ett steg tillbaka och tassa runt männen i högklackat och pennkjol. De ska inte vara frispråkiga och ta för sig och leda. De ska ha alla med sig och de ska dessutom inte klia ryggar osv, trots att det behövs, för att bli framgångsrik. De ska absolut inte gå ut offentligt med vad de upplever eller hur de blir behandlade.

Vad de också inte förstår är att väljarna, eftersom hälften av väljarna är kvinnor, ser också detta. Det om någonting gör att när inte partiet och partiorganisationen stöttade AKB, flydde kvinnorna till centern och männen till SD. Vem vill rösta på ett parti, som inte kan behandla hälften av befolkningen på ett korrekt sätt, samtidigt som man utåt sett säger att man kämpar för jämställdhet.

Hur som helst. Vad #meetoo debatten kommer leda till lär väl framtiden visa. Själv hoppas jag naturligtvis att vi ska få ett jämställt samhälle, där hälften av befolkning kan känna att de är trygga och har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter, som den andra hälften av befolkningen.

Intressant?

Ps. Jag har sparat allt kring min affär med högsta hönset och partnern. Förtalsmailet till andra moderater, mailen med uppmaning till mig om att jag inte ska gå ut med hela, polisanmälan mm. Jag vet inte varför jag gjort det. Men jag tror att jag gjort det för att skydda mig själv. För som jag känner moderater, behöver man det. Ds

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Äntligen kan vi slippa offerkoftan!

Den där offerkoftan som män har satt på oss.

#Metoo har exploderat i sociala media. Och det är vår chans faktiskt. En chans för oss alla att beskriva HUR vi UPPLEVER det hela. Det är j@vligt bra. Metoo har också ut för det hela. Bland annat av Sveriges största psykopat, slaktarn, i Enköping kallad statarn. Dessutom våldtagen av mitt ex när jag inte ville ligga för husfridens skull.

 

Nu är en mediaprofil utpekad som våldtäktsman. Denna person jobbar på Aftonbladet och trots att våldtäkten har varit känd sen 2012 har Aftonbladet inte gjort någonting eller något mot denna person. Nu när det stormar blir det tvungna att ta tag idet.

VILKET J@VLAÖ HYCKLERI.

Jag skrev så här på facebook.

Tänk att jag tror den där han älskar att provocera samtidigt som han är ett svin i ordets rätta bemärkelse. (jag hade varit hedrat om jag fått trycka ner något i halsen på han och jag kan vara duktig på ibland)

Men jag tror också att AB har älskat honom just för hans personliga egenskaper, som att han är självupptagen, gillar att provocera och ingår i en manlig klubb med t ex Schulman. De älskar provokationer bägge. De älskar att mobba andra och utsätta andra för kränkningar.

Samtidigt är jag ganska lättad över att personer som Virtanens personlighet kommer fram. Jag är så j@vla trött på att dessa halvmesyrer till män är sådana maktmänniskor att de tror de kan styra över vem f@n som helst.

Vilken ohälsosam kultur det har utvecklat sig inom många maktsfärer. I moderaterna tycker man det är normalt att avsätta partiledare i media. Inom media tycker man det är normalt att hålla våldtäktsmän bakom ryggen så länge de inte är dömda och kan dölja det. Inom Myndighetssverige tycker de att det är normalt att hålla klantskallar bakom ryggen så länge de har partibok.

Och så undrar man?…………………………………………………….

Praktarslen!!!!!!

Det är faktiskt så jag tycker. I hjärtat! Det enda gläder en annan är att ingen kan ta mig sig något i graven. Varken makt, eller pengar eller makt igen eller anseende. Det är bara dött och förlorat!

Evigt liv – får du att folk efter dig kommer ihåg dig som en rättskaffens människa med moral. Ingenting annat. Tänk på det fast det suger.

Intressant?

Kränkningar
Metoo, Virtanen, Schulman, Kränkningar

Ordningen är återställd!

Ja, jag vet – jag har inget skrivit här på länge. Det kommer sig att det inte har funnits något att skriva om sen AKB avgick utan det mesta har ju mest varit en väntan på att Ulf Kristersson skulle väljas till ny partiordförande för Moderaterna. Vilket han gjordes i förrgår. Så bara två dagar senare kommer hans ommöblering i ledarskapet. Och innan jag går in och diskuterar denna med de olika namnen ska jag bara delge er en första passus till resonemanget.

Jag hade otroligt svårt att gratulera Ulf Kristersson till partiledarskapet, samtidigt som AKB lämnade ifrån sig ordförandeklubban. Varför kommer jag redogöra efter det att jag diskuterat den nya moderata ledningen.

Ommöbleringen innebär följande Elisabeth Svantesson blir ny finanspolitisk talesperson, Jessica Polfjärd blir ny arbetsmarknadspolitisk talesperson, Tobias Billström blir ny gruppledare i riksdagen, Anders Edholm blir biträdande partisekreterare,  samt Gunnar Strömmer som blir ny partisekreterare.

Intressanta utnämningar allihopa. Elisabeth Svantesson behöver jag inte recensera. Hon passar perfekt i denna rollen.  Den jag minst känner till är egentligen Jessica Polfjärd, som tills nu varit gruppledare i riksdagen. Men det blir säkert bra. Att Tobias Billström kommer tillbaka till en mer aktiv roll tycker jag är riktigt bra. Han har hittills fått leva en alldeles oförtjänt anonym tillvaro i partiet, med den kunskap och klokskap han besitter. Anders Edholm har jag inte heller så mycket kännedom om, men jag tycker han har gjort ett bra intryck som partisekreterare i en svår tid.

Men det mest och bästa valet som Ulf gjort är Gunnar Strömmer. Jag känner inte honom personligen, men det jag sett av honom titt som tätt i partiet och det säger mig att han har en förmåga utöver det vanliga. Gunnar har respekt med sig är inkännande och förstår sig på – så att säga. Om det är någon som kan få de flesta att samlas och känna hopp i partiet så tror jag det är Gunnar. Bra val där och bra att du ville ställa upp.

MEN!!! (tänk det finns alltid ett men när det gäller mig)

Jag kunde som sagt var inte gratulera Ulf till partiledarskapet i söndags när han valde med att AKB fick lämna över ordförandeklubban. För jag anser fortfarande – och jag har minne som en elefant. Moderater har betett sig som praktarslen när de fick AKB att lämna som partiledare.

MAN GÖR INTE PÅ DETTA SÄTT!

Idag när samma lag som har mist sig själva dessutom går ut och hyllar Ulf ommöblering utifrån det personliga ställningstagandet har jag kräkreflexer.

MEN ORDNINGEN ÄR ÅTERSTÄLLD!

Nu har partiet återigen de toppstyrande männen medan kvinnorna kan känna sig bekväma i sina roller som bihang till de toppstyrande männen. Nu behöver inte kvinnorna ta sig längre till nya höjder och konkurrera om uppdragen. Det räcker med att de säger Ulf har sagt eller Gunnar har sagt. De kvinnor som inte gör på detta vis gör sig inte besvär.

Så fungerar nämligen Moderaterna rent kulturellt. Och ni som inte säger eller erkänner det ljuger. Det var av den anledningen som Per Schlingmann kände sig nödsakad att komma med sina propåer om kostym och pärlhalsband. Ingen behöver göra detta om inte kulturen i en organisation sitter så bergfast i väggarna.

 

De som ger mig störst kräkreflexer är dock de som varit i samma partistyrelse som AKB och som idag hyllar Ulf men som aldrig har gett AKB något stöd alls. Va fan satt du där och förstörde för partiet för? Avgå omedelbart!

Nej vi ska inte strida internt tycker Ulf – och visst ska man vinna val måste man vara enade. Men som sociolog vet jag ju också att det finns det ju lite olika stadier när någon ny tillträder med ett nytt lag. Det första är ju det vi kallar en smekmånad. Där alla hyllar allt som sker. Sen kommer det andra tider. I det här partiet att man ska sätta sina listor till de olika valen. Och till slut att politiken ska gillas av väljarna i valet 2018. Annars har man förlorat sitt berättigande hur det än är.

Och jag undrar mest. Hur ska du Ulf och ditt gäng tilltala fler än den där hallelujakören som låg bakom AKBs lämnade? Du vet vi som är lite utbildade och tittar lite nyktert på partiets utveckling sen SD kom in riksdagen? Har ni verkligen kompetensen att navigera?

Hur ska du kunna övertyga oss lite kritiska, som ändå delar moderaternas värderingar, samtidigt som vi håller oss i bakgrunden med en tumme i ögat på er hela tiden?

SAMT hur ska du engagera oss som inte tycker det är speciellt kul (men ändå delar moderaternas värderingar) att vara kvinnor och hela tiden springa omkring och gulla med männen i det här partiet för att komma någonstans?

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Det är partiet som övergett mig!

Jag har börjat nytt i livet igen. Under sommaren sökte jag mig till en utbildning vid trädgårdsakademin i Ängelholm och kom in på en tre terminers lång utbildning till arbetsledare grönyteförvaltning. Jag skulle själv kunna säga att det är en något mer avancerad trädgårdsmästarutbildning och något under landskapsingenjör/arkitekt. Då det är 20 år just denna höst som jag sist studerade på högre nivå, har jag haft fullt upp med att få igång min studieteknik och också varit ner till Ängelholm mm att jag inte haft tid med annat alls. Det är mycket nytt för mig att lära när det gäller växter. Bland annat alla dessa lignosers (vedartade växter, perenners) vetenskapliga namn. Samtidigt har jag mycket med mig från min tidigare utbildning till stadsplanerare. Så det här ska nog gå bra.

Så de sista veckorna har jag inte ägnat egentligen någon tanke om politiken, förutom att jag följer den på håll. Och det känns rätt skönt faktiskt. Jag har ju också tidigt gått ut med att jag inte kommer kandidera till något val 2018. Det här har jag dock funderat igenom mer noga under flera år, än vad jag gjorde när jag sökte till trädgårdsutbildningen. Jag har tidigare förklarat min vilja att inte kandidera till att jag är en liten för känslig person för att orka – just nu – gå igenom ytterligare en nomineringsprocess. Och jag har ju successivt lämnat mina uppdrag. Men jag har kommit fram till att det inte är hela saken för mig.

Jag engagerade mig sent i politiken och jag gjorde det för att jag ville och trodde jag kunde påverka, inte bara samhälleligt utan också inom partiet. De flesta som känner mig känner har alltid uttryckt det som mycket märkligt att jag ”blev” moderat. Men det var inom moderaterna jag fann värderingarna som jag uppskattar mer än materiellt, som några hundralappar mer i månaden och en inlåsning i välfärdssystemen. Det var i moderaterna jag fann värderingen om frihet, marknadsekonomi och individens egna ansvar.

Det här funkade ju bra under mandatperioden 2006-2010, då Alliansen hade mandat för att kunna genomföra reformer. Det började bli sämre med detta mandatperioden 2010-2014, med SD intåg i riksdagen. Visst måste man förstå att reformer behöver sätta sig och att man inte kan genomföra reformer jämt och ständigt. Det orkar ingen människa med. Men från valet 2010 har fokus från det politiska hållet hamnat alltmer på det politiska spelet och på individuella karriäristers vilja att slå sig fram och roffa åt sig. Detta är inte min cup of tee!

Visst jag var väl inte personligen alltid nöjd med alla reformer som Alliansen genomförde 2006-2010. Men bara att vi något kunde lämna enpartistatens kvävande av individen gjorde mig lite mer hoppfull inför framtiden. Idag känner jag nästan inget hopp till politikens möjligheter att frigöra människor. Inte med Alliansen i alla fall. Därav har det varit svårt för mig att motivera mig att ställa upp för partiet inför valet 2018.

Man brukar säga att politik ofta ett gift, ett beroende svårt att göra sig av med. Men så upplever jag det inte alls. Att vara samhällsengagerad är nog ett svårare gift att göra sig av med. Det om man i grunden uppskattar och gillar andra människor och inser att vi för att ta tillvara allas intressen och organisera samhället behöver ett system och det systemet, som verkar fungera bäst, stavas demokrati.

Jag läste något väldigt intressant idag faktiskt. Det var Carl Schlyters som på sin facebooksida motiverade varför han inte kandiderar till valet för MP. Han skriver ungefär detsamma som jag. Hur MP har övergett sina värderingar och sakpolitiska ställningstagande för att få behålla makten. Att han därför lämnar för nu tills han hittar tillbaka till något där dessa värderingar överensstämmer igen.

För att en organisation, ett parti, ska kunna genomgå en sådan utveckling som Carl Schlyter beskriver och som jag också till viss del tycker präglar moderaterna idag så KRÄVS DET EN LEDNING, som aktivt tycker att detta beteende är bra och understödjer det i organisationen på lägre nivå. Om inte ledningarna tycker det är bra så är jag den första att beklaga. För då har man inte riktigt valt de bäst lämpade eller kompetenta att leda partiet.

Det är hela sanningen till att jag nu inte kandiderar men fortsätter att stödja moderaterna i deras strävan framöver. För en dag blir dessa ledare utbytta ändå av naturliga skäl. Och då kommer det politiska livet förändras igen. Men så länge som mitt parti hellre diskuterar spelet och enskilda personers vara eller icke vara. Och att Alliansen fungerar på samma sätt. Så länge sätter jag mig på läktaren och följer spektaklet från sidan.

Men en sak kan jag lova. Jag sitter kvar på mina resterande uppdrag till nästa val och JA, jag kommer sannolikt kommentera politiska skeenden och sakpolitiska ställningstaganden i stort och smått framöver också.

Men just nu har jag fullt upp med att lära mig om ekologisk succession, ståndort och lignosers vetenskapliga namn.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Jag vet precis tidpunkten när kuppmakarna fick luft under vingarna!

Nu har spaltmetrar skrivits om varför AKB tvingades lämna som partiordförande för moderaterna. Vissa menar att det är Fredrik Reinfeldts fel, att hon inte skötte sig på jobbet med utspelet i januari eller att hon var kvinna. Troligtvis har alla rätt och alla fel. När det gäller den sista punkten och till de som har skrivit att det inte var för att hon var kvinna, undrar jag hur kuppmakarens förklaring till sitt ställningstagande då kan förklaras? Det att kritikerna säger att hon är en mycket duktig och kompetent person. MEN hon lyckas inte gå igenom tv-rutan och är stel och tråkig ska försvaras? Precis som de andra ledande politiker är några muntergökar, som är direkt folkliga i TV? Klart som korvspad att det var för att AKB var kvinna – i moderaterna – som hon tvingades bort under ganska förnedrande former. Moderater allmänt har inget lyckat trackreckord när det gäller kvinnor kan jag berätta. Om du inte är gift med någon framgångsrik manlig moderat vill säga. Då är du oftast fredad. (Jag har lite erfarenhet av det där själv. )

Men däremot kan jag berätta för er när tidpunkten inföll för att kuppmakarna ”skulle få tag på AKB” och driva igenom avgången. Och den tidpunkten sammanföll när hon offentligt kritiserade Anders Borg och hans fyllespel. Det när Anders Borg själv gick ut offentligt och var besviken på AKB för detta och ifrågasatte hennes omdöme.

Det var det som tände kuppmakarnas iver att äntligen kan vi få med hela (nu blev det halva) landets moderater i avgångskraven.

FÖR ATT KRITISERA PARTIGUDEN – DET GÖR INGEN BLAND MODERATER – INTE ENS EN PARTILEDARE.

Det är en paradox att det var Anders Borg som tippade över moderaterna till AKBs nackdel. Det eftersom AKB var Fredrik Reinfeldts gungsling och därigenom borde ha varit Anders Borgs.

Intressant?

Ps. 1 Jag har ännu lägre förtroende för valberedningen och Norrlandsmoderaterna idag än för några dagar sedan. Det med att de nominerat Ulf Kristersson till ny partiledare. Ulf är bra på alla sätt och vis. Men att han skulle ha en större förmåga att gå igenom TVrutan och bli mer folklig än AKB, tror inte jag på. Dessutom är han från Stockholm numera. Ta någon utanför Stockholm om det ska bli någon ordning i partiet.  2. Alla kvinnor jag stött på sista dagarna säger samstämmigt att om Mikael Odenberg blir partiordförande så tänker de tacka för kaffet och lämna själva. Det oavsett ålder. Det väger inte upp att det finns några kvinnor som lämnade med Sten Nordin och som nu när han är borta tänker återigen kandidera. Denna gång till Riksdagen. DS

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Jag orkar inte med er!!!!

Den 21 augusti skrev jag ett blogginlägg med rubriken Nomineringstider =avskrädestider. Den 23 augusti briserade partiet och krävde AKBs avgång. Många är de som skrivit om orsakerna till att AKB tvingades bort. Själv har jag full koll på vad det handlar om. Nomineringstider i partiet= avskrädestider.

Några mediokra män som styr i Täby, Solna och Danderyd skyller sina egna tillkortakommande – och fakta om att de förlorade väljare redan 2014 – på AKB. Det i konspiration med en viss falang i partiet, som är rädda för att de inte kommer kunna göra sig gällande i valet 2018, och därför kommer bli av med sina uppdrag i valet. Jag återkommer till konspirationen längre ner.

I våras pratade vi om detta att kandidera i valet 2018. Jag gjorde klart för mina egna i den stadsdelsnämnd som jag idag sitter i att jag inte kommer kandidera till något val i valet 18. De mina frågade mig varför? Jag svarade bara med en mening. JAG ORKAR F@N INTE MED ER!

Den 23 augusti skrev jag så mitt blogginlägg muffieringen av partiet är dess fall. Det är detta allt handlar om i partiet just nu och som Johnny Magnusson – väldigt mycket trotjänare i partiet – ger mig mycket stöd i.

Det är så det är. Stockholmsmuf falangstrider har letat sig in i riksdagen. Det får vi nu alla genomlida och tillsättande av en ny partiordförande kommer prägla det hela, hela vägen fram till ny partiordförande. Eftersom val av partiordförande sker i slutna rum, kommer sannolikt inte valberedningen välja någon annan kandidat än de som presenterats i media och där kommer sannolikt Ulf Kristersson väljas. (partiet kommer aldrig våga välja en ny kvinna). Då kommer ena falangen av MUFFARE bli besvikna och fortsätta att intervenera – det för att de ska få rätt helt enkelt – och för att de är rädda att mista sina uppdrag. (men klipp er – eller raka skallen och skaffa er ett jobb!)

Att moderater i landet inte har fattar att allt handlar om en mufstrid som letat sig in i partiet och i riksdagen är bara för sorgligt. Men som jag också skrivit i min ilska över att landet drev bort AKB, en fullträff till statsministerkandidat. Den dagen moderater i landet vinner val i kommuner och landsting – den dan tycker jag de kan ha synpunkter på kvinnor som är dugliga – Ni som har en så dålig karisma och handlingskraft att ni för evigt är dömda till opposition. Den dagen ni vinner val ska jag ta ert omdöme som viktigt.

Vi som lever i Stockholm och har sett verkningarna av denna falangstrid säger bara (tröttsamt)

VI ORKAR INTE MED ER (Väx upp och skaffa er ett jobb era bortskämda snorungar)

Ps. Om man väljer Odenberg till ny partiordförande, kommer ingen kvinna i 30-40 årsåldern rösta på moderaterna. Han är säkert jättebra. Men moderaterna behöver kvinnor i 30-40 årsåldern också. (jag har liten tilltro till valberedningen faktiskt) DS

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Muffieringen av partiet är dess fall!

Det är muffieringen av partiet som har gjort oss irrelevanta hos väljarna. Inte Anna Kindberg Batra. Att vi skulle förlora valet 2014 och att vi skulle förlora i opinionen visste alla vi andra i partiet med nomineringsprocessen 2013. Det att MUF kuppade in sina oerfarna karriärkåta ledamöter på valbar plats. Kandidater som inte har en aning eller tanke om vad ledarskap innebär, samt inte någon som helst annan plattform i arbetslivet att stå stadigt på. Det är det som driver partiet i botten. Det enda som kan rädda partiet från att förlora valet är att DE AVGÅR till förmån för andra som kan leda oss andra framåt.

Pehr Granfalk i Solna och Olle Reichenberg i Danderyd kräver bägge AKBs avgång. Jag ifrågasätter faktiskt tidpunkten för att släppa detta krav. Visst jag förstår att det är nomineringstider och dessa tider kräver sin tribut så att säga. Men deras krav och tidpunkten för detta visar på det som är partiets största kris. Att muffieringen av de som leder partiet i kommunerna har nått sin kulmen.

Skiten har träffat fläkten helt enkelt!

Samtidigt kan AKB tacka Fredrik Reinfeldt och Anders Borg för att partiet tog denna utveckling. När Fredrik Reinfeldt skrek i partiet om att förnya er eller dö – var det kanske inte hans mening att detta skulle tolkas som att byt ut ledarskapet mot de unga, som inte har någon erfarenhet att leda andra överhuvudtaget. Jag tror att Fredrik Reinfeldt menade på att vi måste utveckla politiken. Men MUF i Stockholm tolkade det som att det var de som skulle stå längst upp på listorna och skulle leda alla oss andra. Vi andra som har varit med om lite i livet och arbetslivet och där många av oss också förstår hur det politiska hantverket går till.

Eller som en ung kvinna i Stockholms stad, som ansåg sig vara bäst av alla på kulturpolitiken, skrek om när hon var MUF representant i en av våra valberedningar ”Gubbsen måste bort”. Sen gick hon till den dåvarande styrelsen och presidiet i MUF Stockholm och med hot och intrigspel, började manövrera ut en efter en som inte fjäskade för MUF Stockholms ledning. De fördelade helt enkelt uppdragen emellan sig. De lyckades med tilltaget inför valet 2014 och det är detta ledarskap vi nu lever med i Stockholmsregionen.

ETT LEDARSKAP SOM ÄR ALLT ANNAT ÄN VAD PARTIET BEHÖVER FÖR ATT TILLTALA VÄLJARNA!

Det handlar inte om AKB. Det handlar om de som leder partiet i kommunerna och att de inte har förmåga att utöva ledarskap. De har inga egna idéer om politiken. De har inge tankar om sitt egna ledarskap. Det enda de nu tänker på är att de står inför en nomineringsprocess och ett val 2018 där de riskerar att få lämna sina uppdrag. Stackars dem! De måste klippa sig och skaffa sig ett jobb! Hur jobbigt är inte det? Men att säga att alla andra ska göra det – det går alldeles utmärkt.

De har inte ens en tanke om att de som representanter för partiet också är partiet utåt. Varför skyller de då på AKB för? Fallet i opinionen härleds mycket till det lokala ledarskapet.  Nr Pehr Granfalk säger att väljarna säger att man kommer rösta på M lokalt men inte till riksdagsvalet, så måste det gälla för Solna i så fall. I Stockholm rasar M lokalt och det beror inte på AKB. Det beror till största del på att M Stockholm har sagt Ja till nya Nobelcenter på Blasieholmen och att M inte kunde stoppa modulhusen som ska byggas i områden där M traditionellt är starka fästen.

Jag håller med Sven Otto Littorin denna gång.  ”Den som på allvar vill kuppa ut en sittande partiledare med ett år kvar till valet borde vara omedelbart diskvalificerad.”

Gör partiet en tjänst istället och se till att vi kan vinna valet 2018. Ställ din egen plats till förfogande till förmån för någon som förstår vad ledarskap och politik innebär.

 

Intressant?

 

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Nomineringstider = partiets avskrädestid

Snart börjar de s k nomineringarna för partiets medlemmar. Dvs de s k provalen till att vara kandidat på listorna i riksdags, landsting och kommunvalet. Så har det varit inför allmänna val i alla tider. Så året innan valet så får alla medlemmar som känner sig hågade anmäla sig till nomineringarna. Sen får alla medlemmarna i partiet välja kandidater att rösta på som man tycker ska stå på våra listor i de olika valen.

Det låter ju demokratiskt och bra att det är medlemmarna som ska bestämma vilka som ska toppa våra listor (det är ju oftast bara de som står på de 10 första platserna som får plats i våra församlingar) och att man kommer kunna klättra uppåt så småningom – ifall man hamnar långt ner på listan.

Det är bara det att provvalet sällan är det som avgör en persons plats på listan. Det är partiet och dess olika förbund som avgör placeringen. Det oavsett provvalsresultat. Det genom att förbunden tillsätter nomineringskommittéer, som har till uppgift att väga in fler faktorer än provvalet. Rent praktiskt så går arbetet oftast till på det sättet att provvalet har ingen som helst betydelse för vart du hamnar på listan. Det vet alla som varit med några val. Att det handlar mer om vilka du kliar ryggar på, vilka du lyder eller vilka du fjäskar för som har betydelse. För nomineringskommittéerna utgörs oftast av de personer som är understödda av de som redan har en topposition i partiet och som vill se ”sin” lista i valet. Det är av den anledningen de där engagerade, som ibland kan vara lite kritiska eller ”för” engagerade jämtemot väljarna oftast inte hamnar på någon lista alls. De har inte smörat tillräckligt hårt för toppnamnen och gör sig därför icke besvär med att få vara med att påverka politiken.

Trodde ni att det fanns något värde att vara medlem i ett parti när det gäller att påverka politiken? Glöm det!!! Den enda förmånen du har som medlem i ett parti i dag att är det så att du skulle vilja ha makt att påverka, så är det lättare för dig att vara medlem om du orkar klia ryggar, att lyda någon annan och fjäska runt. Då kan du ta dig framåt rätt hyggligt faktiskt. Helst ska du få någon som varit med på en topposition sen hedenhös och få den att verkligen tro att du tror på vad den säger och lyda dennes råd till punkt och pricka. Då är du jättehemma i partiet och lär hamna på en bra plats på listan.

Nomineringstider är numera avskrädestider i partiet. Ingen kommer ut som oberörd efter denna tid. Inte i Stockholm stad i alla fall.

Ett problem är att medlemmarna inte röstar i provvalen numera. Det brukar inte vara mer än 20-30 procent av medlemmarna som röstar.  Med färre och färre medlemmar har i stort sett provvalen tjänat ur sin funktion. Vi kan ta ett exempel. Stockholms stad har mellan 7000-8000 medlemmar (i en miljonstad?). Av dessa   är det ca 20-30 % procent som röstar i provvalet. Det är cirka 1500 medlemmar. Det är ungefär lika många som ställer upp i provvalet. Dvs de som ställer upp är sannolikt de som röstar också. Med detta är provvalet ett förlegat instrument för att vaska fram de som ska stå på listorna och det är förklarligt att provvalet därför bara blir en fingervisning för nomineringskommittéerna.

Jag själv kommer inte ställa upp i något val denna gång. Jag orkar helt enkelt inte med denna process en gång till. Det när jag vet om resultatet redan innan nomineringarna, samt att jag inte tror att partiet kommer ta fram de kandidater på framträdande platser som har förmåga att ta partiet till ett valresultat som innebär att vi får majoritet igen. Eller de kandidater som kan lösa de problem som jag tycker behöver lösas i kommun, landsting och riksdag.

Vad jag däremot kommer att göra som medlem i provvalet är att jag kommer skicka relevanta frågeställningar till de kandidater som jag vet kommer hamna högt upp på listorna redan innan provvalet och fråga hur de kommer hantera och ta sig an problem som jag skulle vilja att partiet löser och fokuserar på under mandatperioden 2018 – 2022. Sen kommer jag rösta på de kandidater som jag tycker kommer vara värda att lägga en röst på. Det oavsett om att provvalet inte har någon betydelse. Det har jag all rätt att göra så som medlem. Och i tiden ligger det att jag ändå kan använda mig av dagens medielandskap för att påverka utgången av nomineringsprocessen genom att lägga ut mina frågor och svar här på bloggen t ex. Visst jag är mycket medveten om att vissa av dessa kandidater hatar mig eller är lite obekväma inför mig och kommer låta bli att svara. Men då kan jag lägga ut detta också.

Nu ska inte ni som läsare överdriva det här med hatet. Ibland klarar vissa inte av konkurrensen och att framstå som mer förtroendeingivande eller klok att det övergår till mer hat än neutrum. Man måste nog hata lite för att klara av att göra sig av med någon som tar över tror jag. Jag som är medlem i Stockholm stad kommer bara få rösta i provvalet på kandidater från Stockholm stad och det är bara dem jag kommer ställa mina frågor till. Övriga kandidater i länet kan vara lugna. Ni kommer inte höra röken av mig och jag önskar er all framgång på ert håll.

Hur som helst. Några av frågorna nedan kommer jag att ställa till kandidaterna (fler frågor än dessa kan komma)

Kommunvalet: Hur ska ni hantera de ungdomar som under senaste tiden har tagit över gator och torg i stadens centrala delar så att ”vanligt hyggligt folk” numera låter bli att gå ut och roa sig för att de känner sig så otrygga, att de hellre stannar hemma?

Hur kommer ni att hantera bostadsfrågan och det att vi fler bostäder till en rimlig kostnad?

Hur kommer ni hantera stadsplaneringen överlag?

Hur kan ni backa från ett ja till ett nej när det gäller nya Nobelcentret på Blasieholmen? Den frågan där vi förlorat flest väljare i Stockholms stad?

Landstingsvalet: Hur tänker ni säkerställa kompetensförsörjningen under mandatperioden?

Riksdagen:  Hur tänker ni säkerställa kompetensförsörjningen inom rättsväsendet och hur tänker ni rensa upp och kompetensförsörja myndighetsträsket.

Vilka reformer vill du se när det gäller bostadsbyggandet, arbetsmarknaden, utbildningsväsendet och försvaret?

Hur tänker du kring integrationen och segregationen?

Hur tänker du kring LSS och Assistans?

 

Sannolikt som jag känner partiet kommer flera antagligen svara att partiets politik kommer mejslas fram till partistämman i höst. Men för mig är det ett ickesvar faktiskt. Har man ingen egen idé om hur partiets politik ska forma sig utifrån sin kandidatur. Utan man hänger bara med i strömmen. Då är man en död fisk och då kan jag förvänta mig att just du som kandidat inte kommer åstadkomma speciellt mycket under mandatperioden.

Till sist vill jag ändå önska alla kandidater lycka till under nomineringarna. Och för dig som kommer svara på mina frågor kan ju detta bli ett tillfälle för dig att presentera dig för väljarna redan nu. Det är faktiskt positivt för dig och för partiet.

 

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Digitalisering och relationsmyndigheter fungerar dåligt!

SVD rapporterar att Försäkringskassan (FK) kan ha felaktigt betalat ut så mycket som 4 miljarder i assistansersättning. Naturligtvis utbryter en intensiv debatt om frågan. Med all rätt. Jag ställer mig frågan själv hur är det möjligt att en myndighet, som hanterar en detaljerad tvingande lagstiftning och hanterar miljarder av skattebetalarnas pengar kan betala ut 4 000 000 000 av skattebetalarnas pengar?

Nu ska vi vara ärliga. Det är fler myndigheter som gör felaktiga saker för skattebetalarnas pengar och som sällan når de mål som man är satt att uppnå. Arbetsförmedlingen (AF) är en sådan myndighet. Polisens misslyckanden likaså. För att inte tala om Transportsstyrelsen, vars skrämmande misstag kanske kostat oss alla i form av vår individuella och landets säkerhet. Man måste suga på det hela när man har ett helikopterperspektiv på våra myndigheter. Många av de gör inte vad de är satta att göra för våra pengar. Detta kostar oss alla otroligt mycket. Pengar som går in i statskassan och som borde gå tillbaka till oss med vändande knapptryckning i form om att skapa ett bättre samhälle. Det som alla våra politiker pratar om dagligen.

Många förfasar sig över förfallet inom våra myndigheter. Men förfasan verkar mer handla om att om man bara röstar på rätt politik så kommer alla problem lösas. Det tror jag är den sämsta sanningen faktiskt. Vissa säger att det handlar om att myndigheterna politiseras. Det vill jag ta med en nypa salt, då våra myndigheter styrs av lagar, som riksdagen fattar beslut om. Andra har pekat ut tjänstemannaansvaret – eller mer – det obefintliga tjänstemannaansvaret som boven i det hela. Nu börjar vi komma lite närmare pudelns kärna. Men vi är långt ifrån förståelse om det hela.

En vän jag har skrev om det hela.

”Särarten jag talar om är en förvaltningstradition som i modern tid bygger på konflikträdsla och en beslutsångest som dämpas med olika typer av intyg, projekt och samordnare.

Ett läkarintyg gärna kompletterat med intyg från olika typer av vårdpersonal öppnar pärleporten. Intyg från Polisen fungerar det med.

Då kan man hoppa över bostadskön i Stockholm även om man inte har bott här tillräckligt länge för att vara med i den. Då kan man få uppehållstillstånd med grund i särskild ömmande omständigheter, då vården i Sverige för barn är bättre än den i tredje land.

Då kan man anställa familjemedlemmar från tredje land till att ta hand om sitt barn och därmed säkra att de har tillräckligt inkomst för att i sin tur få uppehållstillstånd.”

Jag jobbade inom LSS mellan 2000-2002. Ett komplicerat arbete, som handlade om att jag skulle lägga ner en intraprenad som transporterade personer som hade daglig verksamhet mellan deras boende och till deras dagliga verksamhet. Det var rätt många personer det handlade om, c a 500, som transporterade varje dag. Transporterna fungerade dåligt rent kvalitativt. Det var bråk på bussarna och logistiken fungerade inte riktigt. Socialförvaltningen i Uppsala var väldigt framåt på denna tid när det gällde LSS. Engagerad ledning, som pratade mer normalisering, dvs att dessa personer som var beviljade LSS, skulle så långt som möjlighet känna sig som alla andra. Som du och jag med jobb och bostad och egenmakt.

Det var ett komplicerat jobb och jag gick hårt åt personligen när intraprenaden kämpade med näbbar och klor för att de inte skulle läggas ned. Att de inte uppnådde kvalitet i sitt resande for förbi dem, som att det inte hade någon som helst betydelse.  Vi lyckades till slut ändå att upphandla transporterna på den öppna marknaden. Trots att upphandlingschefen sa till mig att ingen kommer lägga anbud, då jag ställde för höga krav på resandet för personerna. Mitt svar var till honom.
– Jodå, där man kan tjäna pengar finns det alltid de som vill utföra.

Det stämde, vi kunde t o m neka några bolag som vi inte tyckte uppnådde kvaliteten. Jag lyckades också sätta en ny organisation för hur beställningarna av transporterna och logistiken fungerade för dessa resor innan jag slutade min tjänst. Sen hörde jag att de hade lite problem med implementeringen efter att jag slutat. Men att det blev bättre när chefen hade tittat över det hela och funnit att avtalet var så pass bra utformat att följde de bara det hela så skulle det fungera. Vilket det verkar ha gjort.

På detta sätt fungerade myndigheten mellan 2000–2002. Vi pratade normalisering och kvalitet. Vi pratade sällan timmar och pengar.

Idag är det precis tvärtom och jag ställde mig frågan hur det kan ha blivit så här. Hur kan det ha blivit så här bland alla de myndigheter som jag benämner som relationsmyndigheter. Dvs de myndigheter som har med allmänheten att göra och utsatta i synnerhet. FK, sjuka och funktionsnedsatta. AF arbetslösa och funktionsnedsatta. Polisen hela allmänheten och brottsutsatta.

Varför har det blivit så att den administrativa bördan tagit över myndigheternas tankar och arbete mer än att försöka uppnå sina mål och ge resultat? Hur kommer det sig att FK kan betala ut 4 miljarder felaktigt? Hur kommer det sig att AF inte längre förmedlar jobb? Hur kommer det sig att polisen jagar statistik istället för att rent konkret försöker klara upp brott?

Jag ska återigen ta ett exempel från min egen verklighet. I våras hade vi inbrott i våra förråd på landet. De hade tagit vartenda verktyg och varenda maskin som vi behöver och hårt jobbat för att skaffa oss till landet. Naturligtvis ringde vi polisen och anmälde inbrottet. Polisen tog mot anmälan, men sa direkt i telefonen till oss att de inte kommer att undersöka brottsplatsen. Att vi skulle få en anmälan och där man kommer ange att man lägger ner förundersökningen direkt då ingen gärningsman kan hittas. Att vi skulle upprätta en godslista över det som var stulet och skicka till polisen och höra av sig till vårt försäkringsbolag för att få ersättning.

Att vi kände oss kränkta och att varje verktyg och maskin nu måste återställas för att vi ska kunna vara på landet. Dessa känslor och strulet med nya saker, fick vi hantera på egen hand. Trots att vi varit utsatt för brott.

Det är detta som jag tror är sanningen när det gäller vad som händer inom våra myndigheter och våra förvaltningar numera. Det administrativa har tagit över målen och resultatet. Det personliga mötet, där man kan både få större förståelse för varandra och för situationen har ersatts av intyg och papper som är fullständigt objektiva. Personerna som myndigheterna ska stödja blir en grå massa – vem som helst. Läkare och andra professioner blir ett kryss i ett IT-system och varje kryss i ett IT-system blir till en krona. Gemeinschaft har bytts ut mot Gesellschaft.

I grunden är det alltså digitaliseringen som bidragit till det hela. Våra myndigheter lägger miljarder på att upphandla system, som ska underlätta myndigheternas arbete med att fatta beslut. Men myndigheterna förstår sällan hur systemen påverkar beslutsfattandet. Se bara hur illa det har gått på transportstyrelsen. Men då besluten handlar om människor av kött och blod och som inte kan definieras av digitala kryssystem, eftersom kryssystemen sköts av människor av kött och blod, faller den mänskliga faktorn in och det blir fel. Det är därför FK kan avskärma sig från att de inte hanterar systemen rätt och kan betala ut 4 miljarder i felaktiga ersättningar. Det är därför AF inte lyckas förmedla jobb. De träffar nästan inte de som de ska hjälpa och stötta. Därför bryr sig polisen mer om sin statistik än om alla oss där ute som utsätts för brott och är både förbannade och kränkta.

Digitaliseringen av hela vårt samhälle har bara börjat. Vi kommer inte kunna göra oss av med detta förhållande. Tvärtom. Men i en gammal förvaltningstradition och myndighetsstruktur och måste jag hävda att det inte fungerar inom välfärdens områden och hos våra relationsmyndigheter. Där kommer digitaliseringen istället innebära att varje person som upplever att den inte får det den har rätt till eller bemöts som en människa, kommer att känna sig kränkt och felaktigt behandlad.

Det handlar inte om politiken, att myndigheterna politiseras (det är att tillskriva politiken för mycket makt), att det är tjänstemännen som är inkompetenta. Digitaliseringen har tagit över och det till en väldigt, väldigt stor kostnad för skattebetalarna. Digitaliseringen har blivit huvudsaken. Det myndigheterna är till för och ska uppnå har blivit sekundärt.

Om FK hade förstått det. Hade de kanske tänkt annorlunda. Då hade de kanske förstått att träffa personerna som de betalat ut stöd till hade varit en lönsam affär. För då hade de kanske kunnat upptäcka att personen ifråga inte hade rätt till ersättning.

Nu har myndigheten från regeringen fått direktiv om att man ska spara på kostnaderna för assistansersättning. Och då gör myndigheten det lätt för sig i digitaliserings spår. De drar ner på timmar för de personer som är mest utsatta och verkligen behöver sin ersättning för att kunna leva ett så normalt liv i förhållande till oss andra som inte har en funktionsnedsättning.

En grupp behövande blir alltså kollektivt bestraffade för att FK inte förstår digitaliseringens problem inom relationsmyndigheten.

Tyvärr lär detta fortsätta i några decennier till innan fått till det. Till dess får vi alla leva med att det spelar ingen roll vem du röstar på valet, eller hur många politiskt färgade myndighetschefer som tillsätts, eller inkompetenta tjänstemän eller inte.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Häxprocessarna!

Ingen har väl undgått det som Anders Borg har gjort på en privat fest förra helgen och som valsat runt i gammel- likväl som sociala media sen i förrgår. Jag har blivit anklagad av många att för att jag försvarat Anders Borg. Men jag vill med det bestämdaste dementera detta. Det jag däremot inte gör efter sju sorger och femton motgångar är att vara så snabb på hanen så jag missar en femetta för att fälla en tolvtaggare, som visar sig reser sig upp igen eftersom jag bommat i mitt skjutande. Och det anser jag att detta drev mot Anders Borg innehåller.

Jag trodde dessutom inte i min vildaste fantasi att folk som har så stort anseende hos många kunde vara så obegåvade att de kommenterat och fördömt innan de överhuvudtaget har fattat vad allt handlar om? Dessutom att min partiledare gör det är under all kritik. Hon borde veta bättre än att kommentera saker innan man vet vad som hänt. Att det som skrivs på sociala media skulle vara sant – vet vi ju alla att det är minst av allt sant. Dessutom vad som skrivs i partibladet (Aftonbladet) och i DN (bl a Caremaskandalen) vet vi ju alla är oftast osanning. Nu ska jag vara riktigt ful för en gångs skull och det är att jag nedan kommer lägga in de som gått helt impulsivt ut på fejjan och i tidningar och uttalat sig. Dessa anser jag tillhör de moderna häxjägarna. De som till vilket pris som helst vill fälla en 12-taggare eller förstöra folks liv av någon anledning. Jag avskyr dessa häxjägare. Därför jag har drabbats själv och nära av dem. De skiter fullständigt i dig som person. De går ofta ut och pratar om sig själva som goda människor. Men det är bara en rökridå. Under ytan är de rent ut sagt själviska idioter, som är bekräftelsesjuka och ständigt bara vill ha rätt. Det oavsett om man har ihjäl andra praktiskt taget. Jag är inte på twitter idag så jag vet inte vad de skrivit där. Men jag kan anta.  Jag hatar Twitter och dess häxjakter dödade min vän Birgitta! Hon blev förgiftad av deras drev mot henne, som var helt oskyldigt i dagens mått mätt. Jag själv skrattade på fel ställe, miste det mesta, men har vänt det istället – fast med en depression som följd, som tagit några år nu.

Är ni nöjda ni häxjägare? Tycker ni det är så j@vla kul att fälla en tolvtaggare för lite uppmärksamhet. Ja, jag vet att ni kommer med invändningar om dålig kvinnosyn och sexuellt ofredande och allt möjligt. MEN SAKEN ÄR ATT INGEN VET IDAG OM DET HAR HÄNT ÖVERHUVUDTAGET! NI VAR FÖR SNABBA PÅ HANEN! Det hela kan handla om mycket annat än det som framkommer i media och i era egna huvuden. Saker man kan spekulera om. Som att någon är avundsjuk på Anders Borg, någon som är rädd för hans makt och inflytande eller någon som bara är korkad och vill fälla en 12taggare. Det som är sant är att ni vet ingenting egentligen om ni inte var med på festen och var dessutom nyktra av alla fulla personer där.

Så här varsågod. Dessa är de som är de moderna häxjägarna. De som bränner människor i sociala media istället för på bål.

Tino borde väl egentligen förstå att inte uttala sig om något han inte vet. Men, men alla blir vi saliga av uppmärksamhetens sötma
Katarina Wennstam har verkligen gått igång på Anders Borg. Vadan detta hat?
Likaså har Elaine Eksvärd gått igång på det som vi inte vet har hänt?
Inte att förglömma alla artiklar i partibladet om denna händelse. Regeringen garvar hela vägen till valet med att de slipper granskning av vad som inträffat när det gäller transportstyrelsen
KW2
EE2

Uppdatering  6/8

Angående makthavare. Jag tycker det är ganska olämpligt av kända advokater att gå ut och offentligt uttala sig om detta drev som advokat. Ibland är omdömet inte så stort hos vem som helst.

Antagligen finns det så mycket mer att delge er, som skrivits i sociala media i denna häxprocess. Bland annat att Anders Borg nu lämnat sina styrelseuppdrag med hänsyn till bolagen innan allt är utrett.

Men som skrivet. Ni de moraliska och obegåvade! Ni måste vara nöjda nu?

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Sida 1 av 1612345...10...Sista »