Välfärden är sönderreformerad!

Det här är mitt första inlägg i debatten på länge. Men idag blev jag indignerad när jag läste att studenterna ratar lärarutbildningen och att antagningskraven till lärarhögskolan är så låga att man kan ta sig in med 0,1 poäng från högskoleprovet för att bli högstadielärare. Samtidigt fortsätter den ytliga debatten om vinster i välfärden i oförminskad styrka, påhejad av vissa lobbyister som hellre vill ta politiska poänger på politiken än att det handlar om någon egentlig känsla för elever eller andra grupper som är behov av välfärden. Vi har sett det genom åren inom flera områden.  Sammanfattningsvis kan sägas att debatten oavsett område handlar det om mer regleringar och mer reformer som lösningar på ”problemen” som tar sig uttryck till och med under akademisk och professionell flagg. Det är rätt illa!

Som jag ser det (observera att jag skriver, som jag ser det) så är vår välfärd – inom alla områden – alldeles för reglerad och totalt sönderreformerad. Denna sönderreformering har dessutom en ganska lång historia fast i närtid. Allt började egentligen under 80-talet och fortsatte under 90-talet med saneringen av den svenska ekonomin. Vi lever idag med en välfärd som gör allt för att styra medborgarna till rätt ställe och efter deras så kallade ”behov”.

Den offentliga sektorn – välfärden – svällde under 70-talet. Reformerna då var säkert i välvilja för ett jämställt samhälle där både män och kvinnor kom till sin rätt och fick delta på lika villkor i samhällsgemenskapen. Samtidigt som det fanns en skepsis mot kapitalet och där politiken och dåvarande styre inte hade något problem med att kräva in de högsta skatterna i världen för att finansiera samhällsutvecklingen.

Men redan under 80-talet började näringslivet att uttrycka sig om offentlig sektor som den ”tärande” sektorn. Arbetslösheten började bli ett bekymmer helt klart, samtidigt som det finns väl ingen som var över 20 år under den här tiden som inte kommer ihåg hur nidbilderna om kommunarbetaren där en jobbade medans fem stod och tittade på florerade. Offentlig sektors svar på det här vara att börja diskutera frågan om chefs/ledarskapet i de kommunala verksamheterna. Man diskuterade som att vi måste ju ha lika kompetenta chefer som privata näringslivet har och då får det kosta. På det sättet ska vi bli mer effektiva och få kritikerna att tystna. Men fortfarande var det så att elever, brukare, vårdtagare och kunder  var de som var i fokus för välfärden. Man hade ett jobb som skulle göras.

Sen kom slutet av 80-talet, fastighetskrisen och till slut också 90-talets stora kris som innebar den omtalade saneringen av landets ekonomi. För att nå dit så drog man inte bara ned i alla verksamheter, utan de flesta välfärdsverksamheter reformerades och omorganiserades. Vi fick ädel- och psykiatrireformen, vi fick LSS-reformen, kommunaliseringen av skolan, friskolereformen och bostadsbidrag mm gjordes om. För att motivera dessa reformer var väl statsmakten tvungen att ge folket något också så då fick vi skattereformen och pensionsreformen. Till det ska lägga alla privatiseringar och valfrihetsreformer som att du ska kunna välja din egen el, telebolag mm.

Helt plötsligt var det mer fokus på reformer och ekonomi än att det handlade om att ha fokus på medborgarna, eleverna, brukarna, vårdtagarna och kunderna. För att verkligen markera att det var ekonomin och budgeten som var i fokus så innebar också dessa reformer att man måste minska intaget, nya brukare, till de flesta välfärdstjänster för att pengarna skulle räcka. Den så kallade inträdesbiljetten för att ta del av vissa välfärdstjänster reglerades upp genom lagar, regler och riktlinjer och vi fick något som kallades ekonomiskt bistånd.

Det är där vi är idag. Debattörer och andra sprider myter när de säger att den skattefinansierade välfärden är generell och till för alla. För det stämmer inte. Det finns alltid en ”inträdesbiljett” för den enskilde att betala för att få ta del av välfärden oavsett vad de flesta tror. Inom vård och omsorg är inträdesbiljetten den så kallade ansökan om bistånd till vissa insatser eller avgifter vid vård. Inom skolan handlar det om att inträdesbiljetten kostar i form av skolplikt och ålder. Men inte i något område är välfärden obegränsat till för alla. Inte ens på arbetsförmedlingen får du stöd och hjälp om det är så att du inte uppbär någon slags ersättning som A-kassa eller försörjningsstöd. Lever du på släktingar t ex är du längst ner i den hierarkin.

Till all denna komplexitet tillkommer de utmaningar vi har i framtiden som blir en konsekvens av den demografiska utvecklingen och de framtida svårigheterna att rekrytera kompetent personal.

I det här sammanhanget blir jag då väldigt förvånad när många istället för att se att vi behöver förenkla systemen och sätta de personer som är i behov av välfärden i fokus istället kräver mer regleringar och reformer.

Välfärdens problem är inte att den är privatiserad i delar eller reglerad. En än mer reglering och reformering för att kontrollera utveckling och lösa vissa problem kommer då naturligtvis att förvärra situationen för den enskilde. Till slut är allt så sönderreglerat och sönderreformerat och systemet så komplext att välfärden som vi känner den idag har inte längre någon legitimitet.

Detta borde alla istället börja fundera på.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Kvinnor lär er älska konkurrensen!

Ikväll har jag varit på en utbildning inom ramen för ett kvinnligt nätverk. I vanlig ordning kom frågan upp om hur kvinnor kan synliggöras och hur kvinnor kan ta mer plats i samhällsdebatten. OCH som vanligt kom frågan upp om hur kvinnor ska kunna påverka mer. OCH som vanligt pratade man om lösningen att det beror på att män bygger hierarkier och kvinnor gräver gropar för varandra. Receptet på problemet är att bygga nätverk och stötta varandra in i maktsfärerna istället för att stjälpa andra kvinnor.

Ni har fel. Forskningen har också fel i det när det gäller de här frågorna, därför forskningen tar fasta på hur det ser ut idag. Så här är det.

Sen tidernas begynnelse har män organiserat sig hierarkiskt för att uppnå effektivitet och jaktlycka. Att komma hem med mat var grottmännens huvuduppgift för att mänskligheten skulle kunna reproducera sig överhuvudtaget. Det märkliga infann sig dock att andra män som var längre ner i hierarkin (kanske yngre män som skulle ta över sen) såg upp till den som blivit utsedd till ledare för gruppen, ropar BRA JOBBAT och börjar klättra för att nå den positionen.

Hierarki

På tal om gruppens överlevnad så var ju inte medellivslängden så väldigt hög på denna tiden. Kvinnor upplevde sällan klimakteriet ens.  Men hur organiserade sig kvinnorna under den här tiden när de pga av den låga medellivslängden och svagare fysik var tvungen att ta hand om och rusta barnen och därför mest gick omkring och samlade rötter och nötter kring sina fötter? Jo de organiserade sig i grupp istället för i hierarkier, dels för att fördela maten, dels hjälpa varandra med avkommorna. Om det så var någon kvinna som fick för sig att den var annorlunda och skulle lämna gruppen och ställa sig lite utanför eller över de andra kvinnorna. Tror ni då de övriga kvinnorna ropade bra jobbat och följde efter denna kvinna. Nej inte direkt, det lät nog mer som VEM TROR HON ATT HON ÄR? HENNE SKA VI DÖDA!!!

gruppen

Sen tuffade mänsklighetens historia på och utvecklades till ett jordbrukssamhället där vi i stort sett arbetade bredvid varandra som man och kvinna och hade våra naturliga roller och uppgifter. Men sen inföll industrialismen med fenomenet att arbetet för att uppnå effektivitet och resultat började organiseras hierarkiskt igen. Industrialismen är männens århundraden. När kvinnorna släpptes in på arbetsmarknaden så var det inom skola, vård och omsorg. Surprice, surprice så är skola, vård och omsorg mer organiserade i grupper, på samma sätt som under grottstadiet, för att man behöver hjälpas åt för att nå resultat. Här är det inte frågan om någon effektivitet direkt. Visserligen är dessa organisationer hierarkiskt organiserat i beslutsfattandet, men inte i själva arbetssituationen.

Det här är problemet vänner! Vi kommer inte ifrån att man fått för sig att kvinnor ska hjälpa varandra – medan män vill nå – tillsammans i och för sig – resultat. Män hjälper inte varandra – de överlever i hierarkin och eftersom de inte vet något annat så älskar de konkurrensen i den. Det betyder inte att de kör över varandra. Tvärtom – de gör allt för att överleva själva och älskar den hierarkiska organisationen.

De älskar konkurrens!

Jag har en lösning på problemet. De flesta borde läsa Gemeinschaft und Gesellschaft av Ferdinand Tönnies. Dels för att den är bra, men också för att det beskriver fenomenet som händer ovan så tydligt. Gemeinschaft står så tydligt för det kvinnliga sättet att se på samhället och hur det ”borde” organiseras medan Gesellschaft står för det individuella och opersonliga – det som gäller idag också i relationer.

Mitt råd till alla kvinnor som verkligen vill lösa de strukturella problem som finns kring jämställdhet i samhället. Läs Gemeinschaft und Gesellschaft – tänk efter hur det fungerar idag OCH inte minst.

Lär er älska konkurrens och den hierarkiska organisationen!

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Städning är en begränsad resurs inom hemtjänsten

Daniel Swedin skriver i Aftonbladet om att RUT-avdraget har medfört att kommunerna medvetet begränsar äldres möjligheter att få städning via hemtjänsten. Detta i sin tur skulle urholka hemtjänsten och lämna fattigpensionärerna utan möjlighet att få städat efter behov i framtiden.

Jag har länge tyckt att Aftonbladets ledarredaktion inte gör annat än förvillar allmänheten när de hävdar att äldreomsorg och hemtjänst ges idag till alla obegränsat efter den enskildes behov. Allt nytt som tillförs sektorn skulle i sin tur urholka denna.

Det är fel.

Eftersom jag tycker att allmänheten ska vara medvetna om hur systemen fungerar för att kunna göra ett medvetet val ska jag försöka förklara nedan hur det ser ut.

Hemtjänst i form av omvårdnad och servicetjänster (städning, matinköp eller matlådor) är reglerat i lag genom så kallat bistånd enligt socialtjänstlagen. Detta efter en individuell prövning av biståndshandläggare utifrån den enskildes rätt att uppnå en skälig levnadsnivå.

Vad som är en skälig levnadsnivå beslutas vidare av kommunpolitiken och regleras allmänt i så kallade riktlinjer som politiken i kommunen också fattar beslut om. När man fått bistånd för att uppnå en skälig levnadsnivå har också kommunens politiker beslutat om vilken taxa, avgift den enskilde ska betala för beslutade tjänster. Äldreomsorg och hemtjänst är inte gratis.

När det gäller städning så är denna resurs en väldigt knapp resurs för kommunerna när det gäller personalen. Ofta säger riktlinjerna att om man får bistånd för städning är det sovrum, kök, vardagsrum och badrum + hall som ska ”normalstädas” ungefär var 14:e dag eller var tredje vecka (badrum antagligen oftare).

Om du då bor större så får du lösa städningen av dessa andra rum på annat sätt. Du kan oftast inte heller få dina fönster putsade eller ditt förråd städat. Inte heller brukar riktlinjerna möjliggöra någon storstädning.

Att som Daniel Swedin ge sken av att städning är en tjänst som den enskilde själv kan råda över genom hemtjänsten är att förvirra. Det är inte ens så att det är kommunen eller förvaltningen som sätter nivån på avgifterna. Det är politiken som gör det utifrån att den enskilde kan uppnå skälig levnadsnivå. Därför finns det en maxtaxa inom äldreomsorg på samma sätt som det finns en maxtaxa inom barnomsorgen. Just nu är maxtaxan inom äldreomsorgen 1760 kronor i månaden beroende på den enskildes inkomst och oberoende på hur många tjänster den har beslutat om.

Med detta så är det knappast så att RUT urholkar hemtjänsten när det gäller städning eller matinköp mm. Det tillför att den enskilde kan få bestämma själv om hur tjänsterna ska ges utan att passera kommunen och biståndshandläggare som talar om att detta anser vi att du kan få för att uppnå en skälig levnadsnivå.

I debatten framstår det ofta som att kommunens tjänster ges helt utifrån vilket behov den enskilde har. Det är fel!

Intressant?

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

God Jul!

JulhälsningIdag skulle jorden gå under enligt Mayakalendern. Nu verkar det inte som den gör det trots allt. Det var nog tur för mig då jag efter nyår kommer vara verksam som egen företagare. Det har varit en höst som varit relativt turbulent minst sagt. Men denna turbulens har lett till att jag har fått en möjlighet att få göra något framöver som känns väldigt meningsfullt. Jag startar därför det egna företaget Reletik. Min företagsidé handlar om att skapa kvalitet i verksamheter och företag som verkar inom den offentliga sektorn.  Jag håller bland annat på att skriva en handbok om hur man skapar och säkrar kvaliteten för den enskilde. Efter nyår kommer ni få lite mer information om Reletik och vad jag kommer vara behjälplig med.

Några av er kanske undrar vad som händer med politiken i mitt liv. Jo, den finns kvar. Men efter denna höst har jag kommit att omvärdera rätt mycket. Det gör jag efter att jag uppfattar att det är otroligt lågt i tak just nu i partiet. Det var inte min tanke med att vara engagerad partipolitiskt att alla skulle stöpas i samma form och tycka likadant om allt som partiet hittar på. Den här tysta kulturen som brett ut sig under sista tiden har lett till att jag funderar väldigt noga på om jag ens ska kandidera till valet 2014. Men, men vi får se hur det utvecklar sig.

Julen kommer vi att tillbringa på landet! Min temabild här på bloggen är landet och det är otroligt mysigt att fira jul där! Så med detta önskar jag alla en riktig God Jul!

Intressant?

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Rut och LOV ger en sundare marknad

Häromdagen släppte nya Moderaterna en rapport, Trygga tillsammans, som anger partiet ”nya” syn på gemensamt ägande. Rapporten möttes med en skepsis från praktiskt taget hela den borgerliga sidan. Med all rätt. I stort sett håller jag med i antagandena som beskrivs i rapporten. Men slutsatsen saknar den stringens som behövs tycker jag för att partiet ska ändra sin syn på frågan.  För mig framstår det ganska tydligt att de inte lyckats svara på VARFÖR ska vi förändra vår syn på det gemensamma ägandet? Istället landar man i vad Maria Ludvigsson skriver i SVD – i snömos.

Men nu är ju inte jag, jag för inte. Jag kan också läsa in en befriande självinsikt i rapporten. Den borgerliga sidan har i årtionden trott att en ökad mångfald i ägande och en ökad valfrihet för den enskilde – alltid – leder till högre kvalitet.  Men så är det inte skulle jag vilja hävda. En orsak till detta kan ju vara att det är fortfarande så att verksamheterna till 90 procent drivs i kommunal regi.  Ett annat tecken på att detta antagande stämmer är att det finns fortfarande problem med det fria skolvalet t ex och att man inte kommit tillrätta med brister i vården och omsorgen trots Lex Sarah och Lex Maria.

Först vill jag klargöra hur min syn på kvalitet är innan jag går vidare i resonemanget. För mig bestäms kvaliteten utifrån hur den enskilde har definierat den, samt vilken betalningsvilja den enskilde har för att få en viss sorts kvalitet. Kvalitet har ingenting med generella inkomstklyftor eller valmöjligheter i samhället att göra. När det uppstår problem i förståelse om kvaliteten beror det nästan uteslutande på att ingen har frågat den enskilde om vad kvalitet är för denne. Än mindre har man frågat vad den enskilde i så fall är villig att betala för kvaliteten. Man bara antar idag utifrån verksamheternas och personalens kompetens och erfarenheter. Sen beslutar politiken om avgiften för dessa antaganden.

Men min syn att en ökad valfrihet och mångfald bidrar till att vi kan få en ökad kunskap och insikt om vad kvaliteten för den enskilde betyder och vad denne är villig att betala för. Vi tar det här med RUT och städtjänster t ex. Om den enskilde blir beviljad en s k servicetjänst städning i hemmet av en biståndshandläggare på kommunen, innebär det att politikerna har beslutat om vad dessa städtjänster ska innehålla, genom s k riktlinjer. Detta för att man inte kan ge hur mycket städning som helst p g a personalekonomiska skäl. Dessa riktlinjer säger ofta att du får ditt kök, badrum, vardagsrum och sovrum normalstädat varje vecka. Bor du då i en större lägenhet eller hus så täcker inte biståndet städning av de andra rummen. För denna servicetjänst får den enskilde sedan betala en avgift. Denna avgift är oftast inkomstbaserad men numera finns också en maxtaxa inom äldreomsorg. Det vill säga att har du en hög inkomst så får du betala idag max 1790 kronor i avgift i månaden.  Om du då som enskild kan anlita ett RUT-företag för städning i stället, där du kan få bestämma själv, utan några riktlinjer vad du ska få städat i veckan, kanske till en lägre kostnad dessutom, på de tider du själv önskar, så har du som enskild troligtvis fått en upplevd högre kvalitet.

På samma sätt verkar detta med friskolereformen. Oavsett att det inte kan påvisas att det fria skolvalet har bidragit till en högre kvalitet, så visar ändå undersökningar att i kommuner som har en mix av friskolor och kommunalt drivna skolor leder det också till högre måluppfyllelse också inom de kommunala skolorna. Detta i jämförelse med kommuner där skolorna nästan uteslutande drivs i kommunal regi. Jag vill tillägga att skolan inte har samma kvalitetsmål att uppnå som vård och omsorg har.

Med det här resonemanget skulle jag vilja hävda att RUT och LOV kommer leda till en sundare marknad framöver. Den enskildes valfrihet ökar däremot inte kvaliteten automatiskt. Men däremot så ökar det förmågan att undersöka betalningsviljan för tjänsterna och verksamheterna. På så sätt kan man också få insikt om vilken kvalitet som efterfrågas. För när man kan välja bort en dålig utförare eller en dålig skola framför en som framstår som bättre och kanske till en lägre kostnad för den enskilde, så kommer marknaden automatiskt att bli sundare och själv jobba för att kunna ge en högre kvalitet.

Med det här resonemanget så förstår ju jag inte alls varför nya moderaterna kom med den här rapporten. De finns en befriande insikt om att mångfald i utförande och valfrihet inte leder till ökad kvalitet. Men man har misslyckats i att beskriva vad det är som gör det. Sannolikt beror detta på att man famlar själva.  Men att säga att man ska värna det gemensamma ägandet mer idag än tidigare är tycker jag att inte se till att skapa den kvalitet som den enskilde faktiskt har betalningsvilja för.

Intressant?

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Gasellgalan 2012

Ikväll har jag deltagit i årets Gasellgala som arrangeras varje år av Dagens industri. Det var väldigt inspirerande och en riktig vitamininjektion för mig. Det stärkte mig minst sagt. Gästerna som var där gick inte av för hackor heller eller vad sägs om Petter Stordalen, Nordic Choice Hotel, Richard Berfort, VD Max hamburgare, Dan Olofsson, IT-entreprenör och ägare till Danir och Josefine Olsson, grundare till modeföretaget Greta som etablerat sig i Kina.

Förutom att dela ut pris och diplom till årets gasellföretag i Stockholm och Uppsala län, delades priser och diplom ut till årets maratongasell och årets digitala gasell. Dessutom delade Prins Carl Philip ut priset till årets Supergasell, som i år blev Proactive Gaming.

Förutom det har jag idag letat i källaren efter matnyttiga böcker och hittade där Stefan Einhorns Konsten att vara snäll. Jag hade glömt bort hur bra jag tyckte boken var första gången jag läste den. Tror jag ska köpa upp ett gäng och ge bort i julklapp.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Att vara kvinna ska tydligen alltid vara ett kall!

Åsa Moberg har skrivit en artikel om att kvinnor alltid ska nöja sig med mindre pengar. Det hela handlar om LO kamp om vinstförbud inom välfärden där Åsa Moberg menar att LO följer en uråldrig tradition inom arbetarrörelsen.

Är det inte lite på det sättet överlag att vara född kvinna ska helst vara ett kall. Som kvinna förväntas du vara nöjd med mindre överlag.  Är det inte därför jämställdheten inte har nått längre än vad den gjort? Vi förväntas underordna oss normer och osynliga måsten utifrån synen på den goda modern som väsentlig för samhällets reproduktion och ord som ansvar och för barnens bästa. Är det inte därför kvinnor fortfarande är chef i hemmet och deltagandet i samhällsbyggandet kräver bra mycket mer tid och energi av en kvinna än vad den gör för en man i samma situation. För det är faktiskt rena nonsens att en anledning till att kvinnor tjänar mindre än män är på grund att de inte jobbar lika många timmar som män gör. Vi är ju från början i princip belagda med näringsförbud och yrkesförbud också inom vissa områden.

Det är av denna anledning alla de där kvoteringsmotståndarna (inklusive jag själv) aldrig lyckas få kvinnor att förstå att bara du jobbar lite mer, är föräldraledig lite mindre och inte är den som alltid måste vabba eller vara sjuk själv, så kommer det jämställda automatiskt uppnås. För det stämmer inte. Därför att kvoteringsmotståndarna inte har upptäckt alla de där osynliga barriärerna som finns lite här och där som syftar till att korrigera kvinnorna in i det traditionella tänkandet igen.

Att det finns kvinnor som själva har gått på den där myten om att underordning och att inte hamna i skottlinjen är den bästa metoden för att uppnå en god välfärd och ett jämställt samhälle, som t ex Lena Sommestad, är ju bara tragiskt. Lena Sommestad har sagt följande

”Det stora flertalet kvinnor i Sverige kan inte bli företagare. Det är till och med så att forskare undrar: är det rätt att uppmuntra kvinnor att bli företagare i den här sektorn, eftersom man helt enkelt cementerar en gammal uppdelning. Kvinnor går från att vara lågbetalt anställda till att bli företagare med låg lönsamhet.”

Tack för omtanken om mig som kvinna Lena Sommestad. Men om det nu är så dålig lönsamhet att driva ett företag inom välfärdssektorn. Varför då diskutera vinstförbud alls? Jag tycker att uttalandet är en ren skandal faktiskt och man kan ju undra över hur resonemangen i det största partiets kvinnoförbund förs inom andra områden? Är det av denna anledning de kvinnodominerade fackförbunden inte protesterar mer när det gäller LO non-profit kamp? Är det därför vänsterns kvinnor gillar att underordna sig och inte vill hamna i skottlinjen för att man helt enkelt accepterat arbetarrörelsen uråldriga traditioner om att kvinnor ska tjäna mindre pengar än män?

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Tjuren från Wales Ägde!

I helgen har vi haft besök av goda vännerna Birgitta och Lennart och för första gången på två veckor hade vi riktigt tur med vädret och Dalarna kunde visa sig från sin bättre sida. Vi har besökt de flesta platser i Rättvik som är värda att besöka. Mest uppskattat av Birgitta blev dock mörksuggan eller Rättvikssuggan som vi kallar figuren. Mörksuggan är från början visualiserad av konstnären Verner Molin och är en skapelse som tillkommit från början för att skrämma barnen på orten med. Idag har mörksuggan en annan betydelse i folktron – den skyddar nämligen mot onda krafter.

Under lördagen ägnade vi oss åt svensk semesterkultur som att äta sillunch och bada tunna på kvällen och dricka bubbel. Fantastiskt roligt och trevligt på alla sätt och vis. Gästerna passade till och med på att bada i tjärnen fast det var riktigt, riktigt kallt.

Så kom vi till helgens höjdpunkt som var att gå och se Tom ”Tjuren från Wales” Jones på Dalhalla. Det var mitt första besök på Dalhalla någonsin och vilken upplevelse det var.

Så kom han in då denna 72-åriga legend och levererar en artistupplevelse som heter duga! Vilken röst!

När så Tjuren så sjunger den välkända låten Delilah visade några damer i publiken den goda smaken att vifta med några trosor upphängda på galgar. Ja, det var sannerligen en upplevelse att se denna legend leverera på samma sätt som i stort sett när det begav sig på 60-talet. Vi var överens om att upplevelsen var så stor med platsen och artisten att vi borde göra ett Dalhallabesök till ett årligt evenemang under vår semester.

Till sist vill jag tacka Birgitta och Lennart för att ni ville komma och besöka oss i helgen. Ni förgyllde vår helg med kulturupplevelser, festligheter, god mat och ert väldigt trevliga sällskap.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Alla kan få en lycklig barndom

För någon vecka sedan var jag på semester och flög charter hem mitt i natten. Alltså vi lämnade vår semesterort i Turkiet 23.50 och landade 3,5 timme senare på Arlanda. Under denna tid var det ett antal småbebisar (alltså under 2 år) som skrek konstant hela denna resa i luften. Observera en än gång att vi flög på natten. När jag kom hem ifrågasatte jag på Fejjan vad det var för föräldrar som lät sina barn dels vara vakna på natten och dels utsatte dom uppenbart för ett obehag med flygresan eftersom dessa bebisar skrek konstant under 3,5 timme mitt i natten. Detta ifrågasättande fick jag hård kritik för och uppenbart tyckte några av mina vänner att jag kunde välja att resa reguljärt om jag inte stod ut med att familjer tydligen hade en större rätt att resa charter än vad jag hade (jag som är så rik tydligen). Vissa tyckte t o m jag skulle förlägga min semester till någon annan vecka då det uppenbart var bra för föräldralediga att ta sig en chartervecka innan det blev för varmt kring Medelhavet. Precis som om jag skulle tycka det var så intressant att semestra själv när det är runt 40 grader ute.

Häromdagen skrev Eva Rusz i Aftonbladet om att hon inte tyckte det var bra för barn att vara på förskolan innan de fyllt två år. Eva Rusz är tydligen väldigt upprörd över att föräldrarna tänker mer på sitt eget självförverkligande än på att barnen behöver en bättre anknytning till sina föräldrar. Eva Rusz tyckte detta är så allvarligt att föräldrar inte förstår sådant att hon tyckte fenomenet är värre än barnfattigdomen.

Eva Rusz fick så klart mothugg för detta påstående, men inte så mycket om själva ställningstagandet om vad som är bra eller inte för bebisar under 2 år. Utan mer för att hon skuldbelägger föräldrarna. Ungefär på samma sätt som jag tydligen gav de föräldrar skuld för att de flög mitt i natten med sina barn som uppenbart hade obehag av att flyga under en tid på dygnet när de flesta bebisar oftast vill sova.

Johan Hakelius AB skriver om detta med att denna generation tydligen är den första som inte ska behöva känna skuld.

Men sen måste jag säga mot Eva Rusz när det gäller jämförelsen om barn under 2 år och fattigdomen. Ju mer vi lär oss om detta med hur fattigdomen i familjer fungerar, så skulle jag nog vilja hävda att jag ser nog detta som lite allvarligare än att vara på förskolan från cirka 1 års ålder. För fattigdomen i vårt land har blivit ett socialt arv på så sätt att är du född i en familj som levt på bidrag och på marginalen under hela din barndom så går dessa förhållanden ofta i arv på något konstigt sätt. Jag brukar uttrycka det som att man blir som sin omgivning om man inte blir medveten om det och därigenom börjar bryta mönster. Vi vet också att ju längre tid du lever i fattigdom, desto svårare är det att bryta denna utsatthet.

Däremot kan en dålig anknytning till andra människor faktiskt återskapas helt klart i vuxen ålder, om man blir medveten om detta på olika sätt. Jag är själv ett levande bevis på det, då jag inte hade sunda vuxna runt omkring ens då jag var nyfödd och liten bebis. Man får jobba hårt för det och man går på sina nitar. Men jag är väldigt glad över att jag själv har bidragit till att bryta fattigdomsmönstret i min egen familj och har idag vuxna barn som inte själv är drabbade av fattigdom i form av pengar. Det borgar för att de (om de nu har problem med relationer som vuxna) kanske åtminstone kan betala för att komma tillrätta med sådana problem. Om detta nu är ett samhällsproblem att vi har ett antal individer som inte lyckas hålla ihop sina förhållanden.

Sen är det ju uppenbart så att det är ju ingen garanti för att barn växer upp med föräldrar som inte självförverkligar sig och är ego ändå, trots att de inte lämnar barnen på förskolan innan barnen är två år. Den där flygresan mitt i natten med ett antal bebisar under 2 år, säger mig ju att så är ju fallet. För vad i ligger det nödvändiga med att familjer åker med så små bebisar på en veckas semester till ett varmt och fuktigt Medelhavsland? För ingen psykolog eller pedagog kan väl hävda att detta är något som en bebis har någon behållning av i sitt fortsatta liv framöver?

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Kling & Klang in real life!

Aftonbladet är inte den tidning som jag läser i första hand direkt. Tycker ofta deras journalistik är undermålig på många sätt och deras ledarsida har inte högre klass än vad bloggen Alliansfritt har. Men under senaste veckorna har de rapporterat om polisen gör sitt jobb och den granskningen har jag tyckt varit ganska bra.

Inte helt oförståeligt har också polisens metoder diskuterats under sista veckan med Kalla Faktas rapportering om vad som hände när den där unga killen körde ihjäl sig i nästan 300 blås på Nynäsvägen i Stockholm efter att ha jagats av polisen, som själva sicksackade mellan bilarna i 245 blås på självaste Nynäsvägen.  Just nu är det min stora skräck i livet detta med motorcyklar, då sonen envisas att köra omkring på en i höga hastigheter och att han därigenom ska förolyckas i trafiken. Men ännu har inte mina vädjanden gett resultat.

Låt mig slå fast en sak först innan jag går vidare. Det är aldrig ok att någon dör pga av en polisinsats oavsett att ett brott har begåtts. Om man då inte ödmjukt och självkritiskt kan ställa sig frågan, som polis och myndighet, att vad hade vi kunnat göra annorlunda för att spara det där livet, tycker jag är mycket märkligt. Har aldrig förstått den där starka kårandan om att säga att man inte gjort något fel, hålla varandra bakom ryggen, eller klara sig undan ett moraliskt tänkande på grund av att inget brott har begåtts.

Låt mig slå fast en annan sak också först innan jag går vidare. Jag älskar personligen polisen och enskilda poliser. Jag tror det har att göra med mina första år i livet. För alltid när det var stökigt hemma och min styvfar misshandlade min biologiska mor och polisen kom hem till oss så blev det alltid lugnt och positiva konsekvenser för mig på det personliga planet. Den där blåskjortan som jag luktade på när de lyfte upp oss och överlämnade oss till mormor eller socialtjänsten har minsann satt sig i mitt psyke på något sätt. Så alltid när jag stött på poliserna i olika sammanhang i vuxen ålder har jag alltid välkomnat dem med öppna armar.

Hur som helst men nu ska jag återge en historia som en vän till mig berättade för något halvår sedan. Min vän hade fått en skada på sin bil på en parkering och var tvungen att ta sig till en polisstation för att kunna göra en skaderapport. När min vän satt där och fyllde i papperen så kommer det in ett ungt par på polisstationen med ett barn i barnvagn och en katt i en trasig så kallad kattransportlåda.

Paret berättade att de hittat katten när de var på väg till tunnelbanan och ville att polisen skulle ta hand om den övergivna katten. Men det ville däremot inte Kling & Klang på polisstationen. De skulle nämligen sluta sin arbetsdag och de hade ingen bil i närheten som kunde köra katten till katthemmet som brukar lösa sådana här saker åt polisen. Efter mycket dividerande där polisen på allvar tyckte att paret kunde ta bussen till katthemmet och lämna av katten, men där paret menade på att katten inte var var deras ansvar utan de hade bara sett till att katten inte blev överkörd eller något så blev ju stämningen ganska löjeväckande, enligt min vän som satt och smålog för sig medan hon fortsatte att fylla i sina papper.

Nåja diskussionen fortsatte mellan paret om vem som skulle ordna för katten och min vän såg att mannen som kommit in med katten började bli rätt frustrerad av hela situationen. Till slut utbrast mannen till sin fru

–          Jag sa ju det att vi skulle låta kattjäveln vara och att vi bara skulle få problem om vi gjorde allting rätt!

Hur det hela slutade kom jag inte riktigt ihåg men jag tror att katten ändå blev ett problem för polisen och att paret fick lämna utan katt och fortsätta sin eftermiddag som de tänkt från början.

När min vän berättade om vad som hänt där på polisstationen så skrattade jag så att jag grät för det lät precis som en scen i Jönssonligan och där polisen blev Kling & Klang personifierade.

Jag vet i alla fall att jag, som skattar polisen så högt i alla sammanhang, hade fått min syn knäckt på något sätt om jag stött på dessa lata poliser, som på grund av att de skulle sluta sin arbetsdag inte ville få något kattproblem på halsen den sista timmen som polisstationen hade öppet.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Sida 10 av 13« Första...89101112...Sista »