Snart öppnar jag!

Inom kort, till helgen antagligen, kommer jag öppna ateljén. Jag börjar lite mjukt eftersom jag inte har hunnit gjuta så mycket ännu. Formarna tar tid att ta fram. Jag vill ju göra min egen design. Men inte bara det, lokalen tar tid också att göra ordning, samt att jag måste skriva avtal mm med andra grossister/leverantörer för andra produkter jag ska sälja i ateljén.

Men en mjukstart är bra. Till nästa helg bjuder jag på glögg och pepparkakor när jag öppnar och man kommer kunna göra vissa beställningar om det skulle vara så att det jag säljer då av någon anledning skulle kunna ta slut. Bilder kommer komma i veckan på vad man kan köpa inledningsvis.

Snart kommer jag också kunna komma med en webbutik för lite andra produkter som man kan handla. Temat kommer att handla om (den fysiska) årstidsfesten. Naturligtvis i dessa tider julen. Så det handlar om dukning, mat och dryck. Mycket hos mig handlar om personfiering. Att man kan skriva namn på julstrumporna, att man kan gravera glas, att göra din egen decopage i en liten ram.

Jag älskar sådant. Det är det enda sättet att skapa intressanta möten mellan människor som leder till något varaktigt.

I dagar som dessa, där så många har erbjudit sig att bidra för flyktingar m fl, och till de som inte är rädda, bjud hem till fest och visa på vår kultur i juletider.

Duka, bjud på mat och dryck och umgås. Har du inte råd, kan du ju alltid ta lite betalt för dina utlägg eller ännu bättre. Bjud in dina vänner till knytis om du står för utformningen. Egentligen är det ju bara fantasin som sätter gränser för dig själv.

Ja, det är tuffa tider. Och jag själv tror inte det kommer bli bättre inom kort. Tvärtom, jag tror det blir sämre innan det blir bättre. Desto bättre anledning att man ska bjuda till fest och umgänge.

Man kan diskutera när man ska sätta igång för bästa utkomst. Men jag har kommit fram till att ingen eller alla tillfällen är bra eller dåliga. Det är alltid något annat som är verkar viktigare eller mer spännande. Men själv tycker jag att det i ”kris och oros-” tider är det bättre att få igång spännande möten. Och inget finns som är så bra för möten som att man träffas kring mat, dryck och traditioner.

Men framför allt kommer jag att hälsa alla välkomna till gjuteriet. Jag kommer kunna ta personliga beställningar på allt från trädgårdsinredning till småsaker som personliga krukor, fat, glas och textilier. Det är bara fantasin som sätter gränser och tid.

Intressant.se 

 

När ens hobby blir ens yrke och ens yrke blir en hobby.

Det var ett bra tag sen jag bloggade nu och det är medvetet val ifrån mig. Jag står åter inför stora förändringar när det gäller mitt yrkesliv, då jag inom kort kommer öppna egen ateljé och en liten butik i anslutning till denna. Ni kommer att naturligtvis bli informerade om när den stora invigningen sker. Jag kommer vara i gång i god tid inför julen och som av en händelse är det väl julsaker som är mest aktuella i butiken från början. Min inriktning kommer ni också bli varse om och än så länge så kommer jag kunna ge er en ledtråd att det handlar om festligheter och framför allt våra årstidsfestligheter som påsk, midsommar, kräft- och surströmming och julen. Till det kommer det tillkomma också alla hjärtans dag, mor- och farsdag och alla helgona. Jag älskar sådana här fester med mat och dryck och att göra det vackert hemma. Det om något tycker jag skapar positiva strukturer i en kaotisk värld. Och vad man just nu kan säga om omvärlden är väl att det är kris och kaotiskt. Tyvärr tror jag det kommer fortsätta att vara på det sättet ett bra tag framöver.

Så denna blogg kommer att formatera om sig till att bli en hemsida och webbutik. Naturligtvis kommer jag blogga också, men då kommer det handla mer om mina produkter, festligheter, mat och dryck. Men också kommer jag blogga mycket om min resa på vårt lantställe och om att förvandla en tråkig skogstomt till en prunkande paradis mitt i Dalarnas skogar.

Jag har ju skrivit på bloggen om denna förvandling ändå från våren 2010, med bygget av gäststugan och bastun och omvandlingen av skogen till trädgård. Nu i sommar har vi byggt ett växthus om 10 kvm. Med detta växthus är det slutbyggt på landet. Nu fokuserar jag på att odla och min betongkonst framöver. För fler figurer ska få plats i trädgården och jag har höstsått cirka 25 olika perenner som förhoppningsvis kommer att blomma nästa vår.

Mitt andra företag Reletik finns kvar. Men jag kommer formulera om Reletik också till att handla om samhällsanalys. Jag återkommer om detta så småningom, jag har inte bråttom med detta. Det kommer sannolikt bli min hobby framöver. Så kan det bli när ens hobby blir ens yrke och ens yrke blir ens hobby.

Men till att börja med får ni ett axplock av bilder på hur förändringarna varit på landet sen 2010. Tyvärr har jag få bilder kvar från före 2010, då vi hade inbrott i vår lägenhet och de tog vår dator, med alla bilderna i och jag inte tagit någon backup på denna. Numera har jag den möjligheten för att kunna spara sådana bilder som är betydelsefulla för mig.

bygget av lillstugan 2010 2011

2010 – 2011 byggde vi lillstugan. Man kan se lite av hur trädgården – eller skogstomten såg ut innan bygget.

2014

Efter stugbygget tillkom det en badtunna, mörksugga, betongbord, köksträdgård och ny grillplats i anslutning till lillstugan.

lite småpyssel

Lite mer tillkom i april i år till min 50-årsdag. Jag målade grillen och blev klar med en Rättvikshäst i betong. Hästen möter 50 cm i manken.

växthuset

I födelsedagspresent önskade jag mig ett växthus och det blev det ett. Det blev ju inte klart förrän i juli och därför blev det lite si och så med odlingarna i år. Men nästa år, då ska jag sätta gång redan i april.

mitt smultron

Så nu är det färdigbyggt på landet och nästa år är det bara underhåll och trädgården som fixas med. Samt att jag till nästa år ska göra lite betongfigurer som kommer placeras lite här och där. Jag har alltid en plan för mina figurer och de följer det naturliga för platsen och att vi är i Rättviks kommun och Dalarna.

blommor1

För ordningens skull vill jag dock visa några av de blommor som finns hos oss redan nu. Jag har som skrivet är satt frö om cirka 25 olika perenner. Förhoppningsvis kommer de att växa till sig till våren om den bara blir lite varmare än vad den var i år.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Den inte-förpliktande godheten

GracefulMånga är idag de som känner sig hågade att visa sin egen godhet i förhållande till sakernas tillstånd. Och de som får mest status av att basunera ut sin egen godhet för omvärlden är så kallade kändisar. Det handlar om både A och B-kändisar så att säga. Ni får själva göra upp med vad ni definierar som A och B kändisar. Min uppfattning om vilka de är håller jag för mig själv.

Det finns ingen hejd över vad denna godhet kan bringa klarhet för de många, pöbeln eller folket om man så vill, i samtiden som framstår som så kaotisk och komplext att godheten också måste sorteras. Godheten sorteras i åsikter eller politisk värdering, alternativt ism. Det har gått sådan inflation i dessa godhetsmänniskors statusjakt att varje dag lusläser de nätet för att kunna finna tecken i samtiden på att deras godhet är den riktiga och andras godhet är den trickiga. Dessa nätfunna godheter, sorteras därefter i eget självskattande om vad godhet är och skickas sedan ut på nätet och sociala media, där den delas och retweetas i en alldels oändlig ström av godhetsfloder. Den som lyckas bäst med att bli delad och retweetad , har högst status i godhetshierarkin och kan därmed gå med högt huvud och signalera till omvärlden att jag är inte bara kändis, jag är också godheten själv. Se på mig och bli min följare och du ska för alltid anses som lika god som jag.

Jag själv har ett komplext förhållande till denna godhet och denna jakt på godhetsstatus. För denna godhet är oftast inte-förpliktigande! Att tycka, är ju alltid riktigt. Men att tycka att något är gott för att jag tycker det, fast det inte ger ett enda resultat, eller avtryck, för de som godheten riktar sig mot. Det är för mig inget annat än ren egoism och jakt på godhetsstatus.

Nåväl. Vi är alla medvetna om att det finns otroligt många människor som är bekräftelsesjuka av olika skäl. Troligtvis är jag det också. Det är naturligt. Men lite oroad blir jag när denna bekräftelsesjuka inte leder till något annat än att dela in världen i svart eller vitt, fina och fula åsikter och att det är någon annan som ska vara förpliktigad att handla för att godheten ska segra.

Allra mest oroad blir jag när dessa kändisar går ut och hävdar att den godhet som är störst och bäst är den som kommer utav staten och att denna den högsta godheten ska fördelas av staten.  Precis som staten, med allmänna val, alltid står upp för godheten. För mig står staten för det mesta för en fördelning av våra surt intjänade skattepengar och sällan kommer fram till så mycket godhet alls.  För de andra verkar det gälla att eftersom pöbeln eller folket om du så vill, inte har blivit delad eller retweetad 15 000 gånger under dagen, är detta själva beviset på att jag är mer god än vad du är. Vi andra, vi är som lärjungarna ungefär, bara följare till godheten själv..

Det är därför min godhet är bättre än din godhet oavsett att min godhet för evigt är inte -förpliktigande och leder inte till ett enda avtryck för dem som godheten är riktad mot. Ibland är det till och med tvärtom. Godheten leder till att låsa in människor i utanförskap, fattigdom och elände.

I påsktider som dessa kan man ju tycka mycket om ont och gott. Det har man ju rätt till. Men för mig är det komplexa att jag ser handling som en större akt av godhet, än att uttrycka sin inte-förpliktigande godhet i sociala media. Och hur det än är så de flesta blir ingen profet i varken sitt grannskap, stadsdel, stad, län eller land oavsett hur många gånger de utrycker sin godhet på nätet.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

När man känner många 80 och 90-åringar!

Som alla vet träffar jag väldigt många äldre personer numera och väldigt många faktiskt pigga 80 och 90-åringar. Ja, alla dessa äldre är inte så pigga, men några är det. De är så pigga att de inte ens kvalificerar sig för hemtjänst faktiskt. Jag har tänkt på en sak när det gäller dessa äldre och det är att de ofta haft jobb där de har varit i samhällets tjänst på den akademiska nivån. De är journalister, intendenter och lärare ofta. Oftast är det kvinnor, som överlevt sina män. Män som oftast haft en högre status än dessa kvinnor. Men när har kvinnor ”gift ner” sig i status än idag? Den enda som gjorde det, som jag känner till, är min egen mormor. Det tror jag hon ångrade ända tills sin död faktiskt.

Hur som helst, det är en annan historia. Den jag skriver nu handlar om nutiden, samtiden och det förhållandet att vi just nu lever i en otroligt hård och osäker tid, med en dålig stämning i samhället. Dessa kvinnor som är äldre tycker om att prata mig om allt när det gäller samhället. Det är allt från äldreomsorg till jämställdheten. Det är allt från poltiken till vad enskilda får för sjukvård och omsorg. Det handlar om hur vi kan nyttjar teknik för våra vardagsbekymmer till saknaden av gamla företeelser, som t ex en journalistik som bärs upp av kvalitativt rapporterande istället för så kallade klick och utrymme och berömmelse i sociala media. Allt diskuterar vi och jag lyssnar som en svamp på dessa kvinnors erfarenheter och kunskaper.

hitlerHur som helst igen. Det vi pratat om sista veckorna har inte varit så roliga saker. Det har handlat om tillståndet i världen. Det flera av dessa kvinnor uttrycker, är att de har en olustig känsla i kroppen när de läser om den antisemitism som breder ut sig och det hårdnande tonläget från öst, samt den ondska som sker i Mellanöstern idag. Kort sagt så beskriver de, det hela, som att de känner igen stämningarna, känslorna och händelseförloppen. De uttrycker också att det tycker att vi lever i en farlig tid just nu och som allt eskalerar så liknar det mesta den farliga tid som var innan Hitler kom till makten.

Innan skriver jag. För resten vet vi om och är historia. Innan skriver jag, för jag tror de var för unga då för att minnas stämningarna. Däremot tror jag de fått mycket återberättat med facit i hand.

Hur som helst igen för tredje gången. Jag har jag berättat för er om mitt möte med en äldre kvinna på ett tåg vintern/våren 1992? Inte, då ska jag göra det nu. Det kan ta en stund att läsa men det var en sådan otrolig upplevelse att den är värd att berättas om.

Det hela började med en helt vanlig jobbresa i början av 1992 mellan Stockholm och Strängnäs där jag då bodde.  Det var bara det att på hösten 1991 dog mina barns fars och det på ett väldigt märkligt sätt, genom att han blev strypt av sin nya fru (vi var alltså skilda). Ja, jag vet att jag inte berättat detta heller för er läsare. Men det är en sådan sak som man inte slänger sig med om man inte vill ha uppmärksamhet av annan sort än om sin egen kompetens, person och kapacitet. Likväl kan jag nog säga att jag har mer erfarenhet av utsatthet än många andra har, när det gäller kvinnomisshandel, schizofrena personer, missbruk och elände.

Denna resa började som vanligt i ett gammalt tåg med kupéer. Det var 1992. Vi startade resan och mitt emot mig satt en äldre kvinna och log. Jag tänkte inte mycket på det utan satte mig där efter arbetsdagen slut och påbörjade min resa hem till barnen. Vi hade knappt lämnat Stockholms Central innan kvinnan tog till orda och sa till mig.

  • Du ska inte bry dig om de döda, de klarar sig alldeles utmärkt på egen hand. Du ska bry dig om de levande istället. De behöver din styrka bättre. Jag ser i dina ögon att du har sorg och smärta. Men tro mig de levande behöver din styrka bättre än de döda.

Sen berättade kvinnan på de dryga 45 minuterna som resan tog om hela sitt liv. Det visade sig att kvinnan var en judinna från öst, som överlevt koncentrationslägren. Det hon berättade var fullständigt häpnadsväckande. När jag gick av detta tåg var jag tagen. Riktig tagen.

Men det här mötet resulterade i så väldigt mycket gott för mig personligen. Jag sa upp mig, började läsa på Universitetet bland annat. Mina studier förde mig till en fristående kurs – rastänkandets historia. I denna kurs fick jag också insikter (över den debatt som pågår just nu) om den historiska antisemitismen och vad som ledde fram till The final solution. Det var allt från efter Kristus, till att judarna på medeltiden var hänvisade till jobb som procentare (idag kallas dessa jobb för bankirer), Sionismen (dålig länk egentligen) och till Dreyfus-affären, till det mest avskyvärda. The final solution!

Med det som händer just nu i vårt land och med den antisemitism och debatt som ändå pågår, som jag anser är starkt påhejad av en vänster som är historielösa, tillika antirasister, som för allt i världen inte vill förlora mediafokuset på sig själva vill jag bara göra er påminda om en sak. Er strävan om att synas och höras (också rasister) piskar upp en stämning i samhället som påminner åtminstone för äldre människor, om den stämning som fanns i samhället innan Hitler kom till makten.

Nu fattas det bara att en lika karismatisk ledare som Hitler kommer till makten, som förstår hur media ska utnyttjas, för att vi står inför en katastrof igen. Själv tycker jag det räcker att IS lyckas dupera media världen för att jag ska tycka samhällsstämningen är allt annat än bara god just nu.

Intressant?

När andra säger kvalitet då slutar jag höra!

Coco ChOm jag säger kvalitet till dig vad tänker du då på? Själv är det första jag tänker på är kläder, möbler, mattor och porslin. Det gemensamma kläder, möbler, mattor och porslin har, är att det är relativt enkelt att definiera dessa sakers kvalitet. Det beror många gånger på material, pris, varumärke, personkännedom mm. Det är därför många hävdar att med självklarhet kan påstå att Chanel är kvalitet, inte Cubus kläder. Eller att hästens säng är bättre än IKEAs sängar (fast IKEAs sängar nästan alltid blir bäst i test). Eller att persiska mattor är bättre än Rustas eller att kinesiskt gammalt porslin är värdefullt.

Dessa produkters kvalitetsstämpel är lätta att förstå och ta till sig.

Men vad tänker du om bra kvalitet inom vård och omsorg?

Då blir det lite svårare. För inte kan vi väl hävda att en dyrare vård är en bättre kvalitativ vård än en billigare? Eller att vården är effektiv till en rimlig kostnad? Eller att något vård- och omsorgsföretag (skulle vara de kommunala då) lever på sitt varumärke? Eller att det finns någon som Kamprad inom det offentliga som levererar år för år och därför anses vara ett varumärke och har omformulerats till, om inte kvalitet, så folklighet.

Så här är det inom det offentliga. Folk slänger sig med begrepp om kvalitet, utan att kunna definiera vad det är.

Ibland brukar ”folk” uttrycka att politiken är alldeles way-out från verkligen och detta fall håller jag med ”folk”. Det finns inget område inom politiken som odlar så många floskler och dålig retorik som inom vård- och omsorgsområdet. Högern kommer uteslutande med sin floskler om kvalitet, som ingen begriper vad det är. Och vänstern kommer med sina floskler om vinster i välfärden, som ingen begriper vad de handlar om.

Själv sitter alla vi andra där i folkhemmet och struntar i både kvalitet och vinster. Vi gör som vi alltid gjort. Definierar våra egna erfarenheter och kunskaper om vården och omsorgen och sticker upp ett finger i luften för att känna vad vinden blåser och där hittar min egen åsikt om saker och ting.

Politiken skulle må väldigt mycket bättre om de definierade vad de anser vara kvalitet i välfärden, förutom vinster. Gärna utifrån ett ideologiskt perspektiv, för då kunde folk välja. Men jag antar att då skulle den retoriska basen i samtiden också försvinna. Fast det enda som får stryka på foten i det avseendet är vård- och omsorg själva, som fortsättningsvis blir föremål för en svartmålning av deras arbete. Det oavsett att de gör ett fantastiskt jobb dag ut och dag in för att inte bara vara folket behjälpligt utan också för att nå politikens budgetmål

Intressant?

+ Jag har blivit omvald som ordförande för Brommamoderaterna och är väldigt glad och hedrad för detta.

Jag tänker inte som andra och framför allt inte mina egna. Så klart S vill slopa överskottsmålet när det är det enda sättet de antagligen har en chans i valet 2018. Man kan då lova allt till alla utan att bry sig. Hoppas medborgarna bryr sig om kvaliteten i regeringsutövandet också!

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Ett fint nyår!

Jag har slutat skriva krönika över mitt gångna år. Istället försöker jag fokusera på vad jag vill ska ske inför det kommande året. Det är lite mer spännande kan jag tycka. Men först vill jag ändå skriva att med facit i hand så var det ett helt riktigt beslut att vi firade nyår på landet när jag såg resterna av alla fyrverkerier och smällare i vårt bostadsområde efter nyår. De hade kunnat ha ihjäl min lilla hund av chock med den arsenal som bara låg ca 20 meter från vår port.

Är det någon riksdagsledamot som kan motionera om att smällare och fyrverkerier inte borde få säljas till privatpersoner, då denna försäljning 1. Inte sker enligt de reglerna tydligen om 18-årsgräns 2. Föräldrar fattar tydligen inte att deras barn smäller både veckor före och efter nyår. Eller så skiter föräldrar i sina grannars tillvaro och att deras barn också kan bli skadade av smällare.

Sen vill jag ändå ge en eloge till de företag, som själva tog beslut om att inte sälja fyrverkerier.

miniugnMen vårt nyår var lugnt och fint med goda vänner som kom till oss i skogen. Maten var superb och också drycken i dagarna två. Jag fick en fantastiskt fin present också. En miniugn för gasolspisen. Den kom väl till pass när jag lagade till nyårsaftonens vaktel som jag förberett hemma på grund av att jag inte har någon ugn på landet. Så vår middag på nyårsafton var

Förrätt Crème Ninon med halstrad pilgrimsmussla och parmesanchips

Ingredienser

  • 4 stsmå schalottenlökar
  • 6 dlgröna ärtor (frysta)
  • 4 dltorrt vitt vin (eller champagne)
  • 2 dlvispgrädde
  • 2 dlvatten
  • 3 dlhemgjord kycklingbuljong(alt 2 tsk kycklingfond)
  • 1 stliten vitlöksklyfta
  • 4 stst pilgrimsmusslor
  • Parmesanost

gröna ärtorGör så här

  1. Skala lök och vitlök och fräs detta i lite smör så att de blir mjuka. Häll i vin, vispgrädde, vatten och kycklingbuljong i grytan. Tillsätt de gröna ärterna och låt koka upp. Mixa alltihopa med en stavmixer och låt soppan småputtra i 15 minuter. Salta och peppra efter smak (ev lite Cayennepeppar som förstärker smaken)
  2. Jag brukar sen sila soppan i en sil.
  3. Riv parmesanosten och värm på en stekpanna där du lägger tillräcklig mängd riven parmesan till en avlång rektangel. Värm ner denna och när osten börjar bli gyllenbrun ta av stekpannan och låt chipset svalna ihop lite då du kan lossa det från pannan och lägga det så länge på ett bakblåtspapper till det stelnat.
  4. Torka av pilgrimsmusslan med lite hushållspapper. Gnid in dessa med olivolja, salta och peppra och halstra fint i en stekpanna.

Servera i djupa tallrikar med pilgrimsmusslan och parmesanchipset på sidan om.

 

VaktelVaktel med tändstickspotatisoto: TV4

  • 4 stfärska vaktlar
  • 5 hgbakad dansk leverpastej
  • 5 stliten lök
  • 2 stkrukor persilja
  • 25 strosépepparkorn
  • 12 stfärska hallon
  • 3 dlgrädde
  • 1 dlvatten
  • 5 sthönsbuljongtärning (drygt)
  •  Salt, vitpeppar & cayennepeppar

 

Gör så här

  1. Krydda vaktlarna med salt och vitpeppar och bryn dessa runt om och lägg dessa i en ugnsfast form.
  2. Fyllningen blandas ihop av leverpastej, den hackade löken, den hackade persiljan, rosépepparkornen, de mosade hallonen och ½ dl av grädden.
  3. Krydda med salt, vitpeppar och cayennepeppar.
  4. Proppa vakteln full med den kulinariska fyllningen (resten behåller du till såsen).
  5. Bind ihop öppningen och sätt in i ugnen under 10 – 15 minuter (helt beroende av vaktelns storlek). Observera att vaktel i motsats till kyckling kan serveras något rosa.
  6. Under tiden som vakteln gräddas så tillreder du såsen i stekpannan som du stekte vaktlarna i.
  7. Häll i vattnet, hönsbuljongen, grädden och den kvarvarande fyllningen och tillsätt de resterande fyra hallonen. Vispa och skyn/såsen är färdig.
  8. Till varmrätten serveras tändstickspotatis. Riv potatis och lägg den i en sil en stund för att vätskan ska rinna bort. Stek på hög värme och salta och peppra.
  9. Jag serverade också den kvarvarande ärtpurén till som blev över från soppan, samt kokt grön sparris till varmrätten.

 

Atlas maj 13Det var alltså när jag skulle göra det sista i ugnen som min lilla miniugn blev så bra. Maten blev otroligt god. Sen skulle vi ha haft glass och hjortronsylt till efterrätt. Men då det blev plusgrader precis till nyårsafton smälte glassen. Jag har ju ingen frys på landet. Som tur var hade vännerna med sig en tårta. Fast den åt vi inte förrän på nyårsdagen ändå för vi var så belåtna ändå med nyårsmiddagen. Men det finns inga rätt eller fel när det gäller nyår. Man äter det man tycker om och festar på det sättet som blir lyckat. Och med facit i hand var det ett helt riktigt beslut att åka till landet och fira nyår – för hundens skull.

Intressant?

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Sluta sätt kommunen på kartan!

Under de sista tjugo åren har de flesta kommuner i det här landet försökt tilltala inflyttande, företagare och besökare på olika sätt. Det vanligaste sättet är att man måste anstränga sig för att ”sätta kommunen på kartan”.

För en halvlekman som jag (jag har jobbat i en hel del kommuner de senaste 15-20 åren) tycks detta vara det sämsta sättet någonsin att locka både inflyttande, företag och besökare till den egna kommunen.  Det bästa sättet att ”sätta kommunen på kartan” verkar också vara att man bygger en bro, där kommunen får nöjet att kungen kommer och inviger denna. Eller att man bygger de högsta backhoppstornen i Europa, eller att man köper in en medeltidsby, för många miljoner och sen inte kan avyttra för en krona ens. Eller att man låter någon konstnär porträttera en själv för ett antal miljoner av ren narcissism.

Uppfinningsrikedomen är beundransvärd när det gäller att sätta kommunen på kartan. Men hur är resultaten av insatta åtgärder?

Väldigt magert! I det flesta fall är resultatet noll, d v s att inga nya inflyttande, inga nya företag eller inga nya turister.

Men kommunen ska sättas på kartan, med all dess stående medel, såsom loggor, grafisk profil och medarbetare som lojalt pratar om den egna kommunen som rena paradiset.

Samtidigt vet ju folk att oftast är allt same, same oavsett vad du bor. De flesta kommuner har flest problem med resurser till vård, skola och omsorg. Så man friserar ju gärna lite alla undersökningar om kvalitet som visar i varenda undersökning att cirka 80 procent är nöjda eller mycket nöjda med verksamheten och cirka 20 procent är mindre nöjda eller missnöjda med verksamheten. Dessa resultat har varenda öppen jämförelse eller annan kvalitetsmätning visat sen öppna jämförelser eller andra jämförande studier började redovisa sina resultat. Men inte i någon annan verksamhet som man kan jämföra sig med pratar man om detta förhållande. Man pratar istället om – i kommunerna – om att man har vissa förbättringsområden. Senast i tisdags hörde jag ordet förbättringsområden när jag var på gruppmöte i min stadsdelsnämnd och de ville införa ett mentorskap inom socialtjänsten för att försöka utveckla socialtjänsten i stadsdelen och att vi har svårt att rekrytera duktig personal som vill stanna kvar.

Jag kräks på ordet förbättringsområden. Det är ett ord för att man sen ska kunna legitimera att man vill sätta ”kommunen på kartan”. Ett begrepp som kostat skattebetalarna mer pengar i historien än någon annan åtgärd har, som t ex utbyggd förskola, äldreomsorg eller skola.

Det är så sjukt det här begreppet ”att sätta kommunen på kartan” att Sundsvalls kommun först vräkte ett ”tältläger” och sen när hovet uttalade sig om att man tyckte det var fel, ÄNDRADE SIG MITT I NATTEN!

SLUTA SÄTT KOMMUNEN PÅ KARTAN!

Då kommer ni må så mycket bättre och också skattebetalarna för då har ni säkert pengar över för investeringar i vård, skola och omsorg i stället för en investeringsbudget som vida överstiger de skatteintäkter ni oftast har.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Jag har varit i Berlin

Jag har varit till Berlin. Så vad ska man säga om staden? Jo, att den är riktigt häftig. Inte för att jag var speciellt häftigt, som lagt mig i vinn på att försöka beta av så mycket så möjligt under cirka två dagar. Det mesta jag ville se hann jag också med. Förutom då att åka upp i tornet vid Alexanderplatz för att det var för mulet och dimmigt. Jag var inte villig att betala 120 kronor för att inte se något.

036

Vi var så trötta vid 10-12 tiden på kvällen att vi somnade gott på hotellrummet efter att sprungit på det mesta.  Vi har varit på de flesta tillgängliga viktiga platserna som är möjligt på ett par dagar. Postdamer Platz, Brandenburger Tor, Alexanderplatz, Kurfürstendammoch Checkpoint Charlie! Fantastiska platser när man tänker på att det är 25 år i år sedan muren föll. Vilket illustreras på Postdamer Platz, där de sparat en bit av muren.007011016021

Men sen besökte vi också Berliner Dom. En fantasisk byggnad där vi var ända ut på taket för att titta på omgivningarna. Det fick bli substitutet för tornet vid Alexanderplatz för denna gång.031 044 046  088060

095En annan rolig sak var att de bygger upp det gamla kejsarslottet, precis bredvid Berliner Dom och nära Alexanderplatz, exakt som det såg ut innan de Allierade bombade sönder Berlin. På platsen fram tills nu har det i stort sett varit en parkeringsplats (snacka om att bomba och göra om till parkeringsplats). Men nu återskapas slottet och efter det så kommer det inrymma ett av världens mesta och bästa kulturplatser. De tänker nämligen samla världens all konst- och musikupplevelser i byggnaden, som dessutom kommer vara öppen både för forskning, seminarier, allmänheten mm. Jag lovar jag kommer återkomma hit. Vi var inne och tittade i deras utställningshall i anslutning till bygget. Naturligtvis var byggets konstruktion i form av betong mycket intressant för maken. Han stod länge på taket på Berliner Dom och studerade bygget, där de jobbade en lördag dessutom.

Annars var Topography of terror in Berlin (har ingen bild från detta) mycket intressant. Det handlar om den utsatthet som Warszawa haft, först med Nazisternas härjningar och sedan Sovjet. Vi såg en film där hur allt var sönderbombat. Hemskt! Verkligen hemskt.

024 023

Annars måste jag säga att judiska museet var det mest intressanta i Berlin. Jag har ju ända sedan jag läste en kurs på universitet 1996 – rastänkandets historia – varit väldigt intresserad av judarnas lidandehistoria. Så jag fick väldigt mycket bekräftat av det jag lärt mig och tänkt på detta museum. Inte bara om The final solution utan också om dess tidigare historia. Tro mig inget startade med Hitler. Och ungdomar av idag vet knappast om andra världskriget ens. Ungdomar av idag har inte ens klart för sig hur vi levde våra liv innan muren föll för 25 år sedan. För om de hade det skulle de knappast definiera sig som vänster till exempel. Ja, ja så går det när man curlar bort generationer för dåliga samveten faktiskt. För det är så jag uppfattar samtiden. Lasta inte för många med arbete, moral, etik, kultur, religion eller ansvarstagande. Du blir betraktad som rasist eller antifeminist om man gör det. För mig handlar det bara om bortskämda ungar och en maktelit som älskar att hålla pöbeln vid sin läst i form av egenintresse. Muren finns inte längre och då sköts maktutövningen på något annat sätt än genom kontroll och egenintresse. Oftast på så sätt att om man är etablerad vill man inte ha så många mothugg från ”undersåtarna” att ens maktbas eroderar eller man blir till och med tvungen att diskutera med mindre bemedlade, såsom kvinnor till exempel. Ett fenomen som jag fick uppleva igår när Paul Ronge, mentorn ni vet, han som tar oerhört mycket i betalt för att mediabalansera privatpersoner och organisationer när de fått svarta rubriker i tidningar, när vi hade en diskussion han och jag och när hans argument tröt – slängde in en negativ sak som hände KRING mig för två år sedan. En sak som jag själv inte yttrat! Denna Paul Ronge tjänar miljoner på din rädsla. Själv har jag för första gången på två år satt ned foten. Jag vet vad jag står för alla dar i veckan. Men jag undrar om Paul Ronge vet vad han står för som tjänar på vem helst i världen som bara vill fila på sitt dåliga anseende?

Intressant?

Några första steg – snart springer de!

framsida1.jpgJag vet inte om ni kommer ihåg, ni som läser mig att jag för några månader skickade min bok till samtliga ekonomiska talespersoner för sjuklövern i riksdagen? Egentligen är inte det, det viktigaste att komma ihåg antagligen. Men jag fick åtminstone ett svar från Magdalena Andersson. Visserligen något av ett Jasså-svar, men ändå ett svar.

Den förra Alliansregeringen hade en äldreutredning i gång, där man diskuterade med branschen bland annat om hur äldreomsorgen skulle organiseras framöver. Den utredningen har den nya regeringen idag skrotat.

Men tänk att istället har det nya styret börjat diskutera i termer av omsorgstjänster och servicetjänster.

Själva essensen när det gäller mina förslag i boken. Att man ska särskilja servicetjänster och omsorgstjänster är en förutsättning för att man ska kunna frigöra relevanta resurser inom omsorgen för att möta den framtida demografiska utvecklingen. Men, men jag beskriver förslagen rätt detaljerat i min bok och vilka positiva effekter förslagen innebär.

Det roligaste (och kanske tråkigaste) i det hela är att jag har ju som sagt skickat boken till Alliansens ekonomiska talespersoner också. Men från Alliansen är man helt tysta. Inte ett dugg har kommit tillbaka från det hållet. Är det något som Alliansen behöver så är det ju faktiskt några förslag på hur man ska hantera vård- och omsorg framöver. Och jag tror också att en anledning till att många äldre valde att lägga en röst på SD istället för på Alliansen, var just att de sett att Alliansen inte hade några andra förslag för vård- och omsorg än valfriheten. En valfrihet som många utsatta äldre inte förstår sig på och inte ens orkar ta till sig.

Men, men. För mig spelar ingen roll om det är de borgerliga eller de rödgröna som vinner i racet att förändra inom vård- och omsorg så att vi kan möta den demografiska utvecklingen och hålla en hög kvalitet. Men för mig som ändå är borgerligt sinnad tycker jag det är väldigt synd att Alliansen inte vill/har förmåga att vara offensiva inom det här området. Inför valet hade de inte ens förmåga att försvara sina reformer. Så nu sitter vi där igen med en skakig valfrihet när det gäller välfärden.

Som sagt var – det nya styret har tagit några första steg när det gäller omsorgen. När det förstår vidden av det hela kommer de antagligen ta i med de stora kliven. Eller så springer de ifrån de borgerliga igen när det gäller välfärden. Det är synd, mycket synd.

Intressant?

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Inte ett enda parti!

Idag har jag haft möte med en person som läst min bok Frigör resurserna och öka drivkrafterna.

Vi hade ett bra samtal om mina förslag och om valet om två veckor. Det landade i att vi båda såg att om de rödgröna skulle vinna valet skulle konsekvenserna bli väldigt negativa för väldigt många människor. Det skulle komma att bli väldigt negativ för en stor grupp äldre, som genom t ex RUT-avdraget har bidragit till att skjuta upp behovet av hemtjänst lite längre, för att de kan få behovet av servicetjänster från den öppna marknaden och ha råd med denna.

Att så många inte förstår att den enskilde får också betala en avgift för den biståndsbedömda hemtjänsten är en gåta. Det är som de flesta har fått för sig att allt som samhället garanterar är fria nyttigheter för den enskilde. RUT har alltså bidragit till att fler äldre än förr, inte blir behövande av den kommunala hemtjänsten. För varje år som en person inte behöver bistånd (ekonomiskt bidrag) för att få hemtjänst är ju faktiskt en besparing för det gemensamma.

Men den stora saken som vi var rörande överens om var att vi hade lite förstånd om varför ”vanligt” folk inte förstår att jobb som de tidigare betalade svart för kan de nu faktiskt betala för och till en rimlig kostnad. Det innebär också att de personer som jobbar med RUT har kommit i anställning och betalar själva skatt och får dessutom pensionspoäng och sjukförsäkring och andra trygghetsförsäkringar. Varför vill så många ta bort den möjligheten för en grupp människor som ändå är mer utsatta på många olika sätt ändå? För när man ser vilka det är som i branschen så är majoriteten kvinnor som invandrat eller har en utländsk bakgrund sen tidigare. Personen jag talade med idag var väldigt upprörd över att folk i allmänhet inte förstod att RUT praktiskt taget är självfinansierat och tycker att dessa kvinnor kan vara i otrygga anställningar och i svarta jobb istället.

Mitt enkla svar på denna fråga är – och det står jag för. Att dessa kvinnor är oftast inte svenska medborgare. De får inte rösta i riksdagsvalet därför och det betyder att de inte kan rösta på de partier som ändå har den bästa politiken för dem i deras situation. Därför kan också de partier som är mot både benämna denna arbetskraft för precis vad de vill. Det är anledningen till att de kallas pigor, tjänstefolk, att vissa kvinnor utnyttjar andra kvinnor och att män har en möjlighet att sexualisera yrket.

Så enkelt är det. Dessa kvinnor har inte rösträtt till Riksdagen och kan inte göra sin röst hörd. Då finner många etablerade politiker, opinionsbildare och debattörer att de har ingenting att förlora på att prata om de här personerna som de behagar. Fy sjutton vilken människosyn.

Hur som helst. Beslutfattarna har samtidigt målat in sig i hörn när det gäller omsorgen och den del av välfärden som behandlar livspussel för folk mitt i livet och äldre. De har ingen förmåga heller att ta till sig av vad branschfolk och andra säger om vad som skulle kunna göra det lite bättre. Det därför de har målat in sig i ett hörn och vill bara prata kvalitet – vanvård, privat eller kommunal driftsform och vinster eller inte vinster. Det finns inte ett parti som har en enda idé om hur man kan utveckla och göra det bättre för de som är i behov. Varken för hur barnfamiljer ska kunna få livspusslet att fungera bättre med ökad jämställdhet som följd, eller hur äldre ska kunna få det bättre inom omsorgerna.

Inte ett enda parti!

Intressant? 

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Sida 4 av 11« Första...23456...10...Sista »