Det gör inget att kapitalisterna blir rikare?

Mikael Damberg (S) och Magdalena Andersson (S) har skrivit en replik på Erik Ullenhag (FP) och Carl B Hamiltons (FP) debattartikel om att finanspolitiska rådet konstaterar att ginikoefficienten är närmast oförändrad sedan 2007. D v s klyftorna när det gäller inkomster har inte ökat så mycket med Alliansregeringen som vänsterpartierna hävdar.

Mikael Damberg och Magdalena Andersson menar visserligen att inkomstskillnaderna ökade också under Göran Perssons regering men det var kapitalisterna som fick det bättre. Alltså den tiondel i samhället som redan var rika. Vi andra fick det inte bättre på något sätt. Och det tycker Socialdemokraterna är bra?!?

Konstigt resonemang. Det är ok att inkomsterna ökar men bara om denna ökning gynnar de redan rika?

Ja, ja

Men sen måste jag också ge en eloge till Malena Rydell och Mikael Feldbaum, som i Dagens Arena lyckas med konststycket att tillskriva att den unga högern 2001 bestod av Johan Norberg och en massa andra?!? Roligaste meningen jag har läst på länge. Sen lyckas Malena Rydell och Mikael Feldbaum också med konststycket att påstå att vänstern egentligen står för ett valfrihetsmotstånd. Vad jag har för mig däremot är att motståndet från vänster handlar om vinster i välfärden. Inte om valfriheten? Menar skribenterna alltså att Stefan Löfven vilseleder då han säger att begränsa vinster i välfärden inte betyder en försämrad mångfald och valfrihet?

Men, men….Malena Rydell och Mikael Feldbaum kan ju mycket väl ha rätt att det är ett valfrihetsmotstånd vi nu skådar. Mikael Damberg och Magdalena Anderssons artikel om ökade klyfter ger ju skribenterna rätt på ett sätt. Det gör ju inget att inkomsterna ökar bara det är den rikaste tiondelen av befolkningen som kommer i åtnjutande av denna ökning, dvs kapitalisterna.

Som Johan Norberg brukar uttrycka det världen blir bättre för varje dag som går.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Det mätbara samhället skrämmer mig lite!

Jag vet, jag är väldigt dålig på att blogga numera. Blir liksom inte av med allt annat viktigt som ska skrivas och läsas i företaget. Visst är det kul att det börjar ta fart på flera håll och att jag har mycket att göra. Men mycket har hänt också under de senaste nio månaderna som gör att jag ibland inte har ork att sätta mig in i allt som händer heller. Jag antar att det handlar om helt naturliga processer i sorgearbete och läkningsprocesser. Jag är väl inte mer än människa antar jag, fast det finns de som fått för sig att jag är den kvinnliga styrkan personifierad. Visst är jag det många gånger men om sanningen ska fram så blir också jag äldre och behöver kanske lite längre tid för att komma igen och återhämta mig. Nog om sorger och elände nu.

Men det som jag har tänkt på och som har mognat tillräckligt under sista veckorna är att det mätbara samhället skrämmer mig mer och mer. Eftersom jag håller på med det sista i min bok om vårt förhållande till kvalitet och kvalitetsmätningar har jag ju i satt mig in i en hel del mätningar under sista tiden. Samtidigt har det varit upplopp och debatten om jobben har kulminerat sista tiden. I all denna flora av sorteringar kan jag nog utan hävda utan besvär – att de flesta mätningar som görs av allt i vårt välutvecklade mätbara samhälle handlar mer om kontroll än om kvalitet.

Tendensen är tydlig i utvecklingen kring det här. Så fort ett samhällsproblem ska förstås eller åtgärdas måste man kunna mäta det hela för att visa vilka åtgärder som ska sättas in för att det ska bli bättre. Ofta oklart vem det ska bli bättre för – men jag antar att det ska bli bättre för den enskilde egentligen. Fast jag har aldrig funnit att det är så i verkligheten. För de flesta mätningar som jämför t ex välfärdsverksamheter mellan varandra eller så kallad kundnöjdhet mäter sällan faktiskt kvalitet eller vad man är nöjd med. Men mäter allt möjligt annat och så kallar man det för kvalitet.  Egentligen handlar de flesta av dessa mätningar om att man vill ha kontroll på vad man ska lägga pengar och väldigt sällan om vad man vill förbättra för den enskilde.

Detsamma gäller de mätningar om arbetslöshet t ex. Sista dygnet har man varit osams mellan höger och vänster om vilka siffror som är riktiga när det gäller arbetslösheten. Om det är arbetsförmedlingens senaste siffra om någon så kallad ”faktisk” arbetslöshet på 5,4 procent eller om det är SCBs siffra om 8,7 procent.

Nu har det också kommit mätningar/utvärderingar om att invandringar tydligen ger mer i inkomster än vad de kostar inom OECD-länderna.

Man kan ljuga med statistik och förvilla vem som helst brukar man säga och det är nog riktigt. Det senaste om detta kom med den så kallade Novusmätningen  om att Stockholmarna ville hellre att Slussen skulle vara utformad som den är idag, fast renoverad. Sen visade det sig att Novus hade ställt frågorna till de som svarat så ledande att den där undersökningen kan inte sägas någonting om vad Stockholmarna egentigen ”vill”.

Sen blir man osams om allt det här och kan gömma sig bakom sina mätningar och slå varandra i huvudet med den ena mätningen efter den andra. Den som vinner är den som lyckats övertyga medborgarna om att de har rätt om siffrorna. Inte att de har rätt om vilka åtgärder som behöver sättas in för att göra saker och ting bättre för den enskilde.

Partierna har alienerat sig från sin egen ideologi och från medborgarna och väljarna. Det är inte längre den enskildes färd som väl genom livet som är intressant för politiken eller myndigheterna m fl. Det är vem som har makten över vilken statistik och mätningar som görs.  Politiken handlar mer om att minska procenttalen när det gäller arbetslöshet och öka procenttalen när det gäller sysselsättningen. Den som vinner den verklighetsbeskrivningen vinner också väljarna gunst. Vi borde istället titta mer på den sjuka arbetsmarknaden och att det skapas för lite jobb i det här landet av företag. Politiken har låst sig vid en arbetsmarknadsmodell och kommer inte ur den oavsett vad som framförs i debatten. Då vinner man bättre kriget mellan höger och vänster genom att vara osams om siffrorna.

Jag förväntar mig att Erik Ullenhag nu framöver kommer prata om den där mätningen som visar att landet tjänar på att ha invandring. Allt annat vore ett kardinalfel.

Jag förväntar mig också att Novus backar från sin mätning om Slussen. Den är alldeles för undermåligt genomförd.

Men framför allt förväntar jag mig att man kan erkänna att det är sällan kvaliteten man mäter i dessa nöjd-kundmätningar och öppna jämförelser inte handlar om kvalitet. Det handlar mer om andra saker som vårdsäkerhet, politiska önskemål och kontroll. Det är just i detta som det mätbara samhället skrämmer mig lite. För tänk i fel händer så blir dessa mätningar lätt ett verktyg för propaganda och maktutövning, mer än att det handlar om mätningar för att förbättra verksamheter och för den enskilde.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Ibland undrar man ju om man är galen?

Det här med att vara i politiken är ju väldigt speciellt. Ibland undrar jag om jag inte är lite galen faktiskt. För så granskad som man är som bara en ”sketen” ersättare i någon nämnd kan man ju undra om det är värt besväret. Sen samtidigt har man ju sitt eget personliga engagemang att beakta.

Sen undrar jag vad vi kräver av- och vill ha för politiker. Jag har varit med om otroliga saker i mitt liv, men samtidigt aldrig gått utanför ramarna på något sätt. Om jag inte betalt tv-licensen så har min sambo/man gjort det. Jag har aldrig jobbat svart vad jag vet och jag har alltid rett ut mina grejer så att säga.

Ändå blir människor i partiet helt paralyserade när jag ibland släpper brottstycken från mitt liv. Själv undrar jag – har ni aldrig varit med om något själva? Det händer ju faktiskt ibland att det finns de som inte är född med silversked i mun och inte är totalt avskärmad från omgivningen som kommer in i politiken. Det betyder ju inte alltid att deras engagemang ligger i det man varit med om.

För min del handlar mitt engagemang mer om att jag ska ha frihet och bli respekterad för den jag är än att det handlar om att ta hand om varje tragedi som inträffar hela tiden . För med handen på hjärtat så vet vi alla att det föds, dör, folk skiljer sig, gifter sig, blir sjuka, de slår varandra, älskar med varande varje dag i det här landet.  Själv anser jag inte att det är politik. Det är livet.

De som tror att livet är politik på det sättet att det handlar om att lägga sig livet till rätta tycker jag är väldigt fel ute. Det är vad man ska uppnå som är viktigaste i det fallet.

Jag vill uppnå min egen bestämmanderätt – så enkelt är det!

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Vissa förnekar sig aldrig!

Det har funnit mycket politiskt att skriva om på sistone. Men jag har inte haft ork med detta. Jag har gått igenom många förluster i mitt liv, men förlusten av min vän Birgitta har tagit hårt på mig. En präst sa en gång att hur man tar ett dödsfall beror många gånger på vilken relation man hade till den som avled. Man kan aldrig förutspå det hela. Jag vet ju att jag kommer igen men i dagarna när hennes son tagit studenten har det varit svårt. Jag vill så gärna att han ska känna att vi är där för hans skull och inte Birgittas. Jag hoppas han är medveten om att jag ville vara där för hans skull oavsett omständigheter.

Men mitt i all personlig sorg jag har just nu visar vissa en osmaklighet utan dess like. Hur kan vara intressant att outa någon som själv inte valt ett kändisskap på detta viset och en person som antagligen har en personlig sorg som är långvarig. Osmakligt är det.

Intressant?

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

HafenCity i Hamburg

Jag har varit i Hamburg och studerat hur de bygger upp en helt ny stadsdel i deras hamnområde HafenCity, samt besökt det så kallade IBA –  Hamburg International Building Exhibition. Hamburg är Tysklands näst största stad med 1,7  miljoner invånare och 3,5 miljoner invånare i regionen. Staden ligger också vid floden Elbes nedre lopp och floderna Alster och Billes mynning. Hamburg har de näst största containerhamnen i Europa.

Hafen10

Hur som helst 2000 tog Hamburg beslut om den så kallade masterplanen för att omvandla den gamla frihamnen till en ny stadsdel med bostäder, arbetsplatser och kultur mm. Hamburg är verkligen stolt över den här omvandlingen som kommer att utöka de centrala delarna i Hamburg med hela 40 procent.

Mina egna förväntningar på det hela var att se om vi kunde lära oss något om deras omvandling av ett hamnområde när vi planerar och bygger i den kommande Djurgårdsstaden . Men efter att i två dagar både sett HafenCity från båt och vandrat i området, samt fått en föreläsning av Hamburgs motsvarighet till exploateringskontoret finner jag att Hamburg har nästan exakt samma förutsättningar som vi har i Stockholm. De planerar utefter i stort sett en lagstiftning som är i mångt och mycket utformad på samma sätt som vi har i Sverige med plan-och bygglag som förutsätter en översiktsplan och detaljplaner, samt en miljölagsstiftning som i många delar är lika sträng som vår och i vissa delar än strängare.

Hamburg: HafenCity, Dalmannkai

HafenC1

HafenC7HafenC6

Det enda som jag uppfattade skilde sig mot oss var att i Hamburg tog staden genom så kallade agenter initiativet för att köpa upp marken de ville omvandla. Sen när man utvecklat ett område då sålde man tillbaka marken till de exploatörer som gjorde som staden ville med marken. Ett bekvämt sätt att slippa en massa bråkiga sakägare på kan jag tycka.

Som skrivet är så besökte vi också Hamburgs IBA. En boendeutställning som gör ett försök att omvandla ett område som inte har varit det mest framträdande i Hamburg med många så kallade ”social houses”i området.  De var mycket stolta också för detta projekt där man försökte sig på att ge de ”fattigaste” en möjlighet att vara delaktiga/deltagande i samhället på ett bättre sätt. För i Tyskland pratar man inte så mycket i integrationstermer. De pratar mer om deltagande och delaktighet.

HafenC5

HafenC4

Eroeffnung der IBA Hamburg

En annan anledning att IBA låg i området var att det för några år sedan hade haft en stor översvämning och man fann att det ändå var lönt att rusta upp de lägenheter som blivit skadade. Så man hade samtidigt som IBA projekten genomförts rustat upp dessa lägenheter. Jag gillar inte det där med sociala lägenheter, då jag tycker de låser in människor i ett utanförskap genom boendet. Det eftersom att de människor som bor i dessa lägenheter får nämligen inte tjäna hur mycket som helst för att bo i dessa hyressubventionerade lägenheter. Om de tjänar mer åker de nämligen ut och får söka sig ett annat boende på den öppna marknaden. Hur som helst den renovering de genomfört av lägenheterna syftade också till att hålla nere kostnaderna för att man inte skulle behöva höja hyrorna så mycket. Den renoveringen hade man lyckats väldigt bra med och boendemiljön var väldigt god tyckte jag i alla fall.

HafenC3

Som ett plus fick vi också se hur en bunker från andra världskriget hade omvandlats till en elbunker som försörjde cirka 400 lägenheter i området med el. Lägg märke till att bunkern som skulle kunna skydda 1 500 människor under kriget var byggd ovan jord. Det vanliga är väl annars att bygga bunkrar under jord. Men nazisterna ville också visa världen att de var oövervinnliga i det här fallet och byggde den ovan jord, samtidigt som man naturligtvis kunde försvara bunkern genom att placera kanoner på taket för att använda mot fiendens flygplan.

Det var intressant att vara i Hamburg under två dagar och se hur de gör med sin stadsutveckling. Samtidigt kunde jag inte tycka annat än att vi redan hade genomfört mycket av det som vi såg i HafenCity i Hammarby sjöstad.

HafenC8

Själv var ju jag inte så imponerad av HafenCity, varken när det gällde arkitekturen, utformningen eller utsikten. Jag tyckte nämligen inte att en utsikt över en containerhamn med kranar överallt direkt är det vackraste att se. Men, men smaken är ju olika som tur är. Min dotter bor ju nära Gullmarsplan och har en ganska god utsikt över trafiken vid Gullmarsplan. Ibland när jag är hos henne så kommer jag på mig själv att jag kan stå hur länge som helst och kolla på denna.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Så tråkigt så att klockorna stannar

Jag vet inte om jag ska skratta eller vara förtvivlad när Expressen slår upp stort att på akuten i Örebro har en läkare genom att arbeta på ett annat sätt lyckats halvera väntetiden för patienterna? Det man har gjort är att istället för att sjuksköterska ensam gör en första bedömning av akutpatientens sjukdom/åkomma och sätter patienten i kö för en träff med doktorn, har man istället gjort det tillsammans med läkaren. På så sätt har de där snuvorna och halsflussen kunnat skickas hem omedelbart istället för att sitta på akuten och vänta på sin tur.  Det man skulle kunna säga är att akutpersonalen har intresserat sig för de patienter som söker sig till akuten och deras problem. Så trodde jag det alltid handlade om när man söker vård. Att det var patienten som var i fokus, men tydligen har jag haft fel.

Men jag är antagligen naiv som tror att de som är satta att intressera sig för välfärden och den offentliga sektorn, som politiken, tjänstmän och personal, är intresserade av de som de ska jobba för. För så verkar det inte vara.

Idag skriver Cornucopia ett väldigt intressant blogginlägg om det här med samtiden och politiken. Cornucopia tycker att vi ska gilla läget mer än att bara gnälla över sakernas tillstånd. För som han skriver

Inget av de problem, verkliga, framtida eller inbillade, du gnäller över kommer att försvinna, motverkas eller dämpas av några som helst statliga politiska beslut, varken idag, i morgon eller i framtiden. Detta oavsett hur du röstar i riksdagsvalet.

Resonemanget i inlägget går ut på att alla tycker lika idag och på något sätt håller jag med. Men läs gärna hela inlägget för det är bra.

I senaste partiledardebatten vet jag inte hur mycket Stefan Löfven försökte övertyga väljarna om att han tycker precis på samma sätt som Alliansen när det gäller jobbskatteavdrag, vinster i välfärden och om jobben. Så väljarna kunde med jämmod rösta på Socialdemokraterna igen – det rättmätiga partiet – utan att något därför kommer att förändras. Förutom lite på marginalen då och framför allt om du tillhör den urbana medelklassen. Då kan du kanske få lite inskränkningar inom några områden. Men det är ju sagt var på marginalen och inget att oroa sig över.

Alliansen å sin sida säger till väljarna att visst saker och ting förändras långsamt (gillar ju en konservativ i och för sig). ”Så sitt still i båten våra reformer kommer ge resultat om en sådär 20 år och det finns bara ett alternativ att rösta på om man vill se resultat med politiken och det är Alliansen”. Framför allt handlar dessa trögrörliga rörelser om skolan. Men vem tycker det är intressant att nästa generations elever gör bättre ifrån sig än vad min unge gör idag. Min unge har ju lämnat skolan om 20 år.

Ja, ja….man är väl naiv som tror på förändring. Fast det finns ju ett område där man ändå tycker olika. Det är när det kommer till myter. För då finns inga begränsningar i att vara av olika åsikter. De senaste nu är att myten om blockpolitiken. Jag håller med Ystads Allehandas ledare som skriver att det är bra att det finns två tydliga alternativ i valet. Men som samtiden är utformad så har ju det förlorande blocket i de senaste två valen gjort det mesta för att försöka se till att blockpolitiken ska vara ett minne blott efter nästa val. För varför ska vi ha två tydliga alternativ i svensk politik när alla partier egentligen tycker lika?

Till sist ska jag beklaga (eller gnälla som Cornucopia skriver) över det där raljerande vissa håller på med i sociala media angående jämställd eller feministisk snöröjning. Man kan ju undra varför en jämställdhetsanalys vilka vägar som borde snöröjs först framför andra kan orsaka så högljudda skratt. När det helt enkelt handlar om att de som arbetar i de samhällsfunktioner som kanske måste fungera bäst vid kriser, som sjukvård och äldreomsorg mm (också vid kraftiga snöfall) kanske borde prioriteras före andra snöröjningsvägar. Då det nu är så i det här landet att det är kvinnor till 80-90 procent jobbar i dessa verksamheter så faller det ju sig ganska naturligt att de är de vägar som dessa kvinnor tar på sin väg till jobbet som naturligtvis borde snöröjas först. Men, men jag antar att detta med kön är det enda roliga både feminister och antifeminister har att diskutera och skratta åt i den här tråkiga samtiden där allt fler tycks tycka lika ju närmare valet vi kommer.

Det är nästan så jag börjar tycka att man ska fan vara väljare nästa år. Jag kanske skriver ner alla partierna på små lappar. Köra lapparna i en tombola och drar en och det partiet som lyckas bli lottad är den jag ska lägga min egen röst på i alla valen. För det verkar ju inte ha så stor betydelse vem det är som styr. Alla tycker ju lika ändå och inget kommer att förändras efter valet 2014. Det har både Stefan Löfven och Alliansen företrädare redan idag lovat väljarna.

Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Miljontals grodor och ormar

För första gången i år har vi spenderat en långhelg på landet. Vackert väder och allt. Jag har satt upp en budgetvariant av växthus. Vill se att mitt system för hur växterna inte ska torka ut när vi inte är där i veckorna ska testas innan vi skaffar ett riktigt växthus. Om min variant med självvittnande krukor visar sig fungera blir det ett litet större och bättre till nästa år.

våren 13 1

En annan sak som slog mig i helgen är det här att grodor och salamanders är fridlysta och så mycket hänsyn tas till dessa både när man ska bygga nytt och vid ombyggnationer av vägar. Till exempel om man hittar grodor och salamanders när man ska bygga nytt någonstans så får man sällan bygga där om det inte redan finns en byggnad där. I Bromma när de byggt om Spångavägen har de gjort avskärmningar för grodorna som finns där i närheten av vägen, samt satt upp skyltar att man ska köra sakta för det finns grodor på vägen.

grodspel våren 13

Det finns miljoner grodor på landet upptäckte jag i helgen när vi var där. De spelade nämligen i tjärnen. Överallt låg de i drivor och lät. Till och med hunden blev rädd för dessa konstiga varelser som lät och parade sig runt hela tjärnen. Jag blev väldigt fascinerad av det hela. Men så förstod jag varför vi har väldigt mycket orm kring stugan också. Där det finns grodor finns det också ormar. Ormar är för övrigt också fridlysta. Men det är svårt att förstå att både grodor och ormar är fridlysta då de finns i miljoner hos oss på landet bara.

Men sen när vi kom tillbaka till Stockholm ikväll hade alla träd slagit ut sen vi lämnade i torsdags bara. Det har de nämligen inte gjort på landet. Björkarna och rosorna har inte ens fått musöron ännu. Det är ganska lyxigt faktiskt att man får möjlighet att uppleva våren två gånger. Visserligen har jag lite allergi med lövsprickning. Men det är inte så farligt att jag ändå kan uttrycka att jag personligen tycker våren är det bästa och vackraste årstiden som vi har i det här landet.

våren 13 2

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Farväl min vän

AW foto2I fredags sa jag farväl till en av mina bästa vänner. Min goda vän Birgitta (Holm) Rutsdotter, som avled den 3 april efter en kort tids sjukdom endast 48 år gammal. Vi var inte bara vänner privat utan också vänner i partipolitiken och båda engagerade i moderaterna. Det var också genom moderaterna vi fann varandra Birgitta och jag och det var i valrörelsen 2010 som det klickade ordentligt mellan oss. Efter denna kom vi att bli som lång och lerhalm, fast vi varken hade tid att träffas varje vecka och ibland hade olika uppfattningar om politiska sakfrågor.

Begravningen

Mycket fina ord har beskrivits efter att Birgitta avled. Att hon var full av energi och levande. Att hon alltid stod upp för sig själv och det hon trodde på och att hon hade stor empati för många. Att hon var duktig i sin yrkesutövning och var en stolt sjuksköterska. Att hon hade ett smittande sätt och att många mådde bra i hennes närhet. Att hon älskade sin man och son allra mest.

Allt det där stämmer med råge. Det var precis på pricken Birgitta. Men jag skulle vilja lägga till att hon var en stor realist också som jag litade på till hundra procent vad det än gällde. Om det gällde politiken, partiet eller också mitt egna privatliv. Allt kunde jag prata med Birgitta om.  De som kände oss genom alla event och evenemang vi varit på tillsammans vet att både Birgitta och jag var mer Champagne och kaviar än att vi var de där hurtbullarna som gjorde allt för att vara mest, bäst och duktiga inom alla livets områden. Vi ville vara oss själva och njuta också emellanåt. Det var därför fantastiskt roligt när Birgitta och hennes man kom till oss på landet och där vi badade tunna och skålade i bubbel och hade otroligt fina dagar under förra årets kalla sommar.

Dalhalla2

Chocken var stor när det stod klart att Birgitta drabbats av en obotlig cancer. Det var i samband med detta besked som Birgittas stora realism kom till uttryck. Från det att beskedet kom tog det bara några dagar tills hon hade ordnat det mesta av det praktiska i samband med hennes död. Det var allt från att samla de närmaste vännerna, begravningen och rodda upp för familjen. Under tiden stod vi där mest i chock och ville inte ens ta till oss hur sjuk min vän var. När Birgitta skickade ett mail till mig om hur hon ville ha på sin begravning, redan då gick jag in i min sorg. För det var så ofattbart att ta till sig att min vän inte hade så långt kvar här tillsammans med oss att jag helt enkelt inte ville ta det till mig. Jag trodde åtminstone hon skulle ha något år kvar hos oss. Men från det att jag fick det där mailet tog det bara sex veckor innan hon avled.

Det är en ynnest att jag fick möjlighet att lära känna Birgitta på det sätt som jag fick. Det är en ynnest att få haft en sådan nära vän i min närhet och det är en stor förlust att det inte är så längre. Min sorg är stor. Men som den stora realist Birgitta var så hade hon sagt till mig att ”Det är så här livet är Maria, lämna det nu bakom dig och in i skiten med dig och rodda upp det du ska”.

Du kommer finnas hos mig i mina tankar för resten av den tiden jag har kvar här. Du fattas mig!

Tack för allt Birgitta!

Det kostar att vara taskig!

Noterar att dramat inom S fortsätter med nya turer. Denna gång handlar det om att Omar Mustafa bryter tystnaden kring affären kring honom och lämnar partiet. Samtidigt verkar det som att det förekommer en maktkamp i Stockholms arbetarkommun där man försöker kuppa bort Veronica Palm till förmån för Ylva Johansson som ordförande.

Hela affären visar på hur djup S kris egentligen är och man måste fråga sig om inte hela historien visar tydligt på att S inte är ett regeringsalternativ med ett tydligt och genuint ledarskap i styrhytten.

Men sen tycker jag också att hela affären visar på den mest beklämmande avarten inom politiken. När man inte är tydligt och genuin i sitt ledarskap och man tar till enkla och rätt korkade metoder för att lösa ett problem för sig själv. Det är ju inte första gången sådana här saker händer  där folk är taskiga mot varandra och försöker skylla ifrån sig sitt eget ansvar i en historia. Det förekommer titt som tätt i vilket av partierna som helst.

Men man ska också veta att tar man till sådana taskiga metoder att ofta blir det så att what you gives around comes around. Fast det är sällan någon har kunnat kalkylera fram vad kostnaden blir för en själv. I den här affären är kostanden rätt uppenbar och direkt. Veronica Palm kommer inte att kunna sitta kvar, hon har tappat för mycket förtroende på vägen, tror jag.

Så till alla som vill hänge sig till sådant här taskigheter framöver vill jag ge ett gott råd.

Det kostar att vara taskig mot andra! Men du kommer aldrig att kunna räkna ut vad kostnaden blir. Har du otur kostar det hela mer än vad det smakar och du kanske mister allt som du kämpat för.

Intressant?  

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Allt är gratis?

Häromdagen fick jag vara åhörare till ett samtal mellan två äldre herrar som haft lite att göra med sjukvården på senare tid. Den ena av herrarna hade precis varit inne och gjort en ganska omfattande operation. Samtalet gick enligt följande

–          Du vet sa herre 1 att det kostar ju bara 80 kronor om dagen att ligga på sjukhuset och då får man hur mycket mat som helst och dessutom uppassning också.

–          Herre 2 svarar; vi har världen bästa sjukvård. Inget annat land har så bra sjukvård som oss!

–          Herre1: Dessutom är den gratis. Min operation kostade över 100 000 kronor antagligen och det kostade mig bara 80 kronor om dagen att ligga där.

I samband med detta uttalande tittade jag på min bordsgranne och sa

–          Det är ju bra att de är nöjda med att sjukvården och att vi får nöjda medborgare för alla de hundratusentalskronor vi betalar in i skatt årligen, vi andra som fortfarande är tvungna att producera på något sätt.

Min bordsgranne bara log lite och sen fortsatte samtalet att handla om något annat.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Sida 10 av 16« Första...89101112...Sista »