Vissa förnekar sig aldrig!

Det har funnit mycket politiskt att skriva om på sistone. Men jag har inte haft ork med detta. Jag har gått igenom många förluster i mitt liv, men förlusten av min vän Birgitta har tagit hårt på mig. En präst sa en gång att hur man tar ett dödsfall beror många gånger på vilken relation man hade till den som avled. Man kan aldrig förutspå det hela. Jag vet ju att jag kommer igen men i dagarna när hennes son tagit studenten har det varit svårt. Jag vill så gärna att han ska känna att vi är där för hans skull och inte Birgittas. Jag hoppas han är medveten om att jag ville vara där för hans skull oavsett omständigheter.

Men mitt i all personlig sorg jag har just nu visar vissa en osmaklighet utan dess like. Hur kan vara intressant att outa någon som själv inte valt ett kändisskap på detta viset och en person som antagligen har en personlig sorg som är långvarig. Osmakligt är det.

Intressant?

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

HafenCity i Hamburg

Jag har varit i Hamburg och studerat hur de bygger upp en helt ny stadsdel i deras hamnområde HafenCity, samt besökt det så kallade IBA –  Hamburg International Building Exhibition. Hamburg är Tysklands näst största stad med 1,7  miljoner invånare och 3,5 miljoner invånare i regionen. Staden ligger också vid floden Elbes nedre lopp och floderna Alster och Billes mynning. Hamburg har de näst största containerhamnen i Europa.

Hafen10

Hur som helst 2000 tog Hamburg beslut om den så kallade masterplanen för att omvandla den gamla frihamnen till en ny stadsdel med bostäder, arbetsplatser och kultur mm. Hamburg är verkligen stolt över den här omvandlingen som kommer att utöka de centrala delarna i Hamburg med hela 40 procent.

Mina egna förväntningar på det hela var att se om vi kunde lära oss något om deras omvandling av ett hamnområde när vi planerar och bygger i den kommande Djurgårdsstaden . Men efter att i två dagar både sett HafenCity från båt och vandrat i området, samt fått en föreläsning av Hamburgs motsvarighet till exploateringskontoret finner jag att Hamburg har nästan exakt samma förutsättningar som vi har i Stockholm. De planerar utefter i stort sett en lagstiftning som är i mångt och mycket utformad på samma sätt som vi har i Sverige med plan-och bygglag som förutsätter en översiktsplan och detaljplaner, samt en miljölagsstiftning som i många delar är lika sträng som vår och i vissa delar än strängare.

Hamburg: HafenCity, Dalmannkai

HafenC1

HafenC7HafenC6

Det enda som jag uppfattade skilde sig mot oss var att i Hamburg tog staden genom så kallade agenter initiativet för att köpa upp marken de ville omvandla. Sen när man utvecklat ett område då sålde man tillbaka marken till de exploatörer som gjorde som staden ville med marken. Ett bekvämt sätt att slippa en massa bråkiga sakägare på kan jag tycka.

Som skrivet är så besökte vi också Hamburgs IBA. En boendeutställning som gör ett försök att omvandla ett område som inte har varit det mest framträdande i Hamburg med många så kallade ”social houses”i området.  De var mycket stolta också för detta projekt där man försökte sig på att ge de ”fattigaste” en möjlighet att vara delaktiga/deltagande i samhället på ett bättre sätt. För i Tyskland pratar man inte så mycket i integrationstermer. De pratar mer om deltagande och delaktighet.

HafenC5

HafenC4

Eroeffnung der IBA Hamburg

En annan anledning att IBA låg i området var att det för några år sedan hade haft en stor översvämning och man fann att det ändå var lönt att rusta upp de lägenheter som blivit skadade. Så man hade samtidigt som IBA projekten genomförts rustat upp dessa lägenheter. Jag gillar inte det där med sociala lägenheter, då jag tycker de låser in människor i ett utanförskap genom boendet. Det eftersom att de människor som bor i dessa lägenheter får nämligen inte tjäna hur mycket som helst för att bo i dessa hyressubventionerade lägenheter. Om de tjänar mer åker de nämligen ut och får söka sig ett annat boende på den öppna marknaden. Hur som helst den renovering de genomfört av lägenheterna syftade också till att hålla nere kostnaderna för att man inte skulle behöva höja hyrorna så mycket. Den renoveringen hade man lyckats väldigt bra med och boendemiljön var väldigt god tyckte jag i alla fall.

HafenC3

Som ett plus fick vi också se hur en bunker från andra världskriget hade omvandlats till en elbunker som försörjde cirka 400 lägenheter i området med el. Lägg märke till att bunkern som skulle kunna skydda 1 500 människor under kriget var byggd ovan jord. Det vanliga är väl annars att bygga bunkrar under jord. Men nazisterna ville också visa världen att de var oövervinnliga i det här fallet och byggde den ovan jord, samtidigt som man naturligtvis kunde försvara bunkern genom att placera kanoner på taket för att använda mot fiendens flygplan.

Det var intressant att vara i Hamburg under två dagar och se hur de gör med sin stadsutveckling. Samtidigt kunde jag inte tycka annat än att vi redan hade genomfört mycket av det som vi såg i HafenCity i Hammarby sjöstad.

HafenC8

Själv var ju jag inte så imponerad av HafenCity, varken när det gällde arkitekturen, utformningen eller utsikten. Jag tyckte nämligen inte att en utsikt över en containerhamn med kranar överallt direkt är det vackraste att se. Men, men smaken är ju olika som tur är. Min dotter bor ju nära Gullmarsplan och har en ganska god utsikt över trafiken vid Gullmarsplan. Ibland när jag är hos henne så kommer jag på mig själv att jag kan stå hur länge som helst och kolla på denna.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Så tråkigt så att klockorna stannar

Jag vet inte om jag ska skratta eller vara förtvivlad när Expressen slår upp stort att på akuten i Örebro har en läkare genom att arbeta på ett annat sätt lyckats halvera väntetiden för patienterna? Det man har gjort är att istället för att sjuksköterska ensam gör en första bedömning av akutpatientens sjukdom/åkomma och sätter patienten i kö för en träff med doktorn, har man istället gjort det tillsammans med läkaren. På så sätt har de där snuvorna och halsflussen kunnat skickas hem omedelbart istället för att sitta på akuten och vänta på sin tur.  Det man skulle kunna säga är att akutpersonalen har intresserat sig för de patienter som söker sig till akuten och deras problem. Så trodde jag det alltid handlade om när man söker vård. Att det var patienten som var i fokus, men tydligen har jag haft fel.

Men jag är antagligen naiv som tror att de som är satta att intressera sig för välfärden och den offentliga sektorn, som politiken, tjänstmän och personal, är intresserade av de som de ska jobba för. För så verkar det inte vara.

Idag skriver Cornucopia ett väldigt intressant blogginlägg om det här med samtiden och politiken. Cornucopia tycker att vi ska gilla läget mer än att bara gnälla över sakernas tillstånd. För som han skriver

Inget av de problem, verkliga, framtida eller inbillade, du gnäller över kommer att försvinna, motverkas eller dämpas av några som helst statliga politiska beslut, varken idag, i morgon eller i framtiden. Detta oavsett hur du röstar i riksdagsvalet.

Resonemanget i inlägget går ut på att alla tycker lika idag och på något sätt håller jag med. Men läs gärna hela inlägget för det är bra.

I senaste partiledardebatten vet jag inte hur mycket Stefan Löfven försökte övertyga väljarna om att han tycker precis på samma sätt som Alliansen när det gäller jobbskatteavdrag, vinster i välfärden och om jobben. Så väljarna kunde med jämmod rösta på Socialdemokraterna igen – det rättmätiga partiet – utan att något därför kommer att förändras. Förutom lite på marginalen då och framför allt om du tillhör den urbana medelklassen. Då kan du kanske få lite inskränkningar inom några områden. Men det är ju sagt var på marginalen och inget att oroa sig över.

Alliansen å sin sida säger till väljarna att visst saker och ting förändras långsamt (gillar ju en konservativ i och för sig). ”Så sitt still i båten våra reformer kommer ge resultat om en sådär 20 år och det finns bara ett alternativ att rösta på om man vill se resultat med politiken och det är Alliansen”. Framför allt handlar dessa trögrörliga rörelser om skolan. Men vem tycker det är intressant att nästa generations elever gör bättre ifrån sig än vad min unge gör idag. Min unge har ju lämnat skolan om 20 år.

Ja, ja….man är väl naiv som tror på förändring. Fast det finns ju ett område där man ändå tycker olika. Det är när det kommer till myter. För då finns inga begränsningar i att vara av olika åsikter. De senaste nu är att myten om blockpolitiken. Jag håller med Ystads Allehandas ledare som skriver att det är bra att det finns två tydliga alternativ i valet. Men som samtiden är utformad så har ju det förlorande blocket i de senaste två valen gjort det mesta för att försöka se till att blockpolitiken ska vara ett minne blott efter nästa val. För varför ska vi ha två tydliga alternativ i svensk politik när alla partier egentligen tycker lika?

Till sist ska jag beklaga (eller gnälla som Cornucopia skriver) över det där raljerande vissa håller på med i sociala media angående jämställd eller feministisk snöröjning. Man kan ju undra varför en jämställdhetsanalys vilka vägar som borde snöröjs först framför andra kan orsaka så högljudda skratt. När det helt enkelt handlar om att de som arbetar i de samhällsfunktioner som kanske måste fungera bäst vid kriser, som sjukvård och äldreomsorg mm (också vid kraftiga snöfall) kanske borde prioriteras före andra snöröjningsvägar. Då det nu är så i det här landet att det är kvinnor till 80-90 procent jobbar i dessa verksamheter så faller det ju sig ganska naturligt att de är de vägar som dessa kvinnor tar på sin väg till jobbet som naturligtvis borde snöröjas först. Men, men jag antar att detta med kön är det enda roliga både feminister och antifeminister har att diskutera och skratta åt i den här tråkiga samtiden där allt fler tycks tycka lika ju närmare valet vi kommer.

Det är nästan så jag börjar tycka att man ska fan vara väljare nästa år. Jag kanske skriver ner alla partierna på små lappar. Köra lapparna i en tombola och drar en och det partiet som lyckas bli lottad är den jag ska lägga min egen röst på i alla valen. För det verkar ju inte ha så stor betydelse vem det är som styr. Alla tycker ju lika ändå och inget kommer att förändras efter valet 2014. Det har både Stefan Löfven och Alliansen företrädare redan idag lovat väljarna.

Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Miljontals grodor och ormar

För första gången i år har vi spenderat en långhelg på landet. Vackert väder och allt. Jag har satt upp en budgetvariant av växthus. Vill se att mitt system för hur växterna inte ska torka ut när vi inte är där i veckorna ska testas innan vi skaffar ett riktigt växthus. Om min variant med självvittnande krukor visar sig fungera blir det ett litet större och bättre till nästa år.

våren 13 1

En annan sak som slog mig i helgen är det här att grodor och salamanders är fridlysta och så mycket hänsyn tas till dessa både när man ska bygga nytt och vid ombyggnationer av vägar. Till exempel om man hittar grodor och salamanders när man ska bygga nytt någonstans så får man sällan bygga där om det inte redan finns en byggnad där. I Bromma när de byggt om Spångavägen har de gjort avskärmningar för grodorna som finns där i närheten av vägen, samt satt upp skyltar att man ska köra sakta för det finns grodor på vägen.

grodspel våren 13

Det finns miljoner grodor på landet upptäckte jag i helgen när vi var där. De spelade nämligen i tjärnen. Överallt låg de i drivor och lät. Till och med hunden blev rädd för dessa konstiga varelser som lät och parade sig runt hela tjärnen. Jag blev väldigt fascinerad av det hela. Men så förstod jag varför vi har väldigt mycket orm kring stugan också. Där det finns grodor finns det också ormar. Ormar är för övrigt också fridlysta. Men det är svårt att förstå att både grodor och ormar är fridlysta då de finns i miljoner hos oss på landet bara.

Men sen när vi kom tillbaka till Stockholm ikväll hade alla träd slagit ut sen vi lämnade i torsdags bara. Det har de nämligen inte gjort på landet. Björkarna och rosorna har inte ens fått musöron ännu. Det är ganska lyxigt faktiskt att man får möjlighet att uppleva våren två gånger. Visserligen har jag lite allergi med lövsprickning. Men det är inte så farligt att jag ändå kan uttrycka att jag personligen tycker våren är det bästa och vackraste årstiden som vi har i det här landet.

våren 13 2

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Farväl min vän

AW foto2I fredags sa jag farväl till en av mina bästa vänner. Min goda vän Birgitta (Holm) Rutsdotter, som avled den 3 april efter en kort tids sjukdom endast 48 år gammal. Vi var inte bara vänner privat utan också vänner i partipolitiken och båda engagerade i moderaterna. Det var också genom moderaterna vi fann varandra Birgitta och jag och det var i valrörelsen 2010 som det klickade ordentligt mellan oss. Efter denna kom vi att bli som lång och lerhalm, fast vi varken hade tid att träffas varje vecka och ibland hade olika uppfattningar om politiska sakfrågor.

Begravningen

Mycket fina ord har beskrivits efter att Birgitta avled. Att hon var full av energi och levande. Att hon alltid stod upp för sig själv och det hon trodde på och att hon hade stor empati för många. Att hon var duktig i sin yrkesutövning och var en stolt sjuksköterska. Att hon hade ett smittande sätt och att många mådde bra i hennes närhet. Att hon älskade sin man och son allra mest.

Allt det där stämmer med råge. Det var precis på pricken Birgitta. Men jag skulle vilja lägga till att hon var en stor realist också som jag litade på till hundra procent vad det än gällde. Om det gällde politiken, partiet eller också mitt egna privatliv. Allt kunde jag prata med Birgitta om.  De som kände oss genom alla event och evenemang vi varit på tillsammans vet att både Birgitta och jag var mer Champagne och kaviar än att vi var de där hurtbullarna som gjorde allt för att vara mest, bäst och duktiga inom alla livets områden. Vi ville vara oss själva och njuta också emellanåt. Det var därför fantastiskt roligt när Birgitta och hennes man kom till oss på landet och där vi badade tunna och skålade i bubbel och hade otroligt fina dagar under förra årets kalla sommar.

Dalhalla2

Chocken var stor när det stod klart att Birgitta drabbats av en obotlig cancer. Det var i samband med detta besked som Birgittas stora realism kom till uttryck. Från det att beskedet kom tog det bara några dagar tills hon hade ordnat det mesta av det praktiska i samband med hennes död. Det var allt från att samla de närmaste vännerna, begravningen och rodda upp för familjen. Under tiden stod vi där mest i chock och ville inte ens ta till oss hur sjuk min vän var. När Birgitta skickade ett mail till mig om hur hon ville ha på sin begravning, redan då gick jag in i min sorg. För det var så ofattbart att ta till sig att min vän inte hade så långt kvar här tillsammans med oss att jag helt enkelt inte ville ta det till mig. Jag trodde åtminstone hon skulle ha något år kvar hos oss. Men från det att jag fick det där mailet tog det bara sex veckor innan hon avled.

Det är en ynnest att jag fick möjlighet att lära känna Birgitta på det sätt som jag fick. Det är en ynnest att få haft en sådan nära vän i min närhet och det är en stor förlust att det inte är så längre. Min sorg är stor. Men som den stora realist Birgitta var så hade hon sagt till mig att ”Det är så här livet är Maria, lämna det nu bakom dig och in i skiten med dig och rodda upp det du ska”.

Du kommer finnas hos mig i mina tankar för resten av den tiden jag har kvar här. Du fattas mig!

Tack för allt Birgitta!

Det kostar att vara taskig!

Noterar att dramat inom S fortsätter med nya turer. Denna gång handlar det om att Omar Mustafa bryter tystnaden kring affären kring honom och lämnar partiet. Samtidigt verkar det som att det förekommer en maktkamp i Stockholms arbetarkommun där man försöker kuppa bort Veronica Palm till förmån för Ylva Johansson som ordförande.

Hela affären visar på hur djup S kris egentligen är och man måste fråga sig om inte hela historien visar tydligt på att S inte är ett regeringsalternativ med ett tydligt och genuint ledarskap i styrhytten.

Men sen tycker jag också att hela affären visar på den mest beklämmande avarten inom politiken. När man inte är tydligt och genuin i sitt ledarskap och man tar till enkla och rätt korkade metoder för att lösa ett problem för sig själv. Det är ju inte första gången sådana här saker händer  där folk är taskiga mot varandra och försöker skylla ifrån sig sitt eget ansvar i en historia. Det förekommer titt som tätt i vilket av partierna som helst.

Men man ska också veta att tar man till sådana taskiga metoder att ofta blir det så att what you gives around comes around. Fast det är sällan någon har kunnat kalkylera fram vad kostnaden blir för en själv. I den här affären är kostanden rätt uppenbar och direkt. Veronica Palm kommer inte att kunna sitta kvar, hon har tappat för mycket förtroende på vägen, tror jag.

Så till alla som vill hänge sig till sådant här taskigheter framöver vill jag ge ett gott råd.

Det kostar att vara taskig mot andra! Men du kommer aldrig att kunna räkna ut vad kostnaden blir. Har du otur kostar det hela mer än vad det smakar och du kanske mister allt som du kämpat för.

Intressant?  

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Allt är gratis?

Häromdagen fick jag vara åhörare till ett samtal mellan två äldre herrar som haft lite att göra med sjukvården på senare tid. Den ena av herrarna hade precis varit inne och gjort en ganska omfattande operation. Samtalet gick enligt följande

–          Du vet sa herre 1 att det kostar ju bara 80 kronor om dagen att ligga på sjukhuset och då får man hur mycket mat som helst och dessutom uppassning också.

–          Herre 2 svarar; vi har världen bästa sjukvård. Inget annat land har så bra sjukvård som oss!

–          Herre1: Dessutom är den gratis. Min operation kostade över 100 000 kronor antagligen och det kostade mig bara 80 kronor om dagen att ligga där.

I samband med detta uttalande tittade jag på min bordsgranne och sa

–          Det är ju bra att de är nöjda med att sjukvården och att vi får nöjda medborgare för alla de hundratusentalskronor vi betalar in i skatt årligen, vi andra som fortfarande är tvungna att producera på något sätt.

Min bordsgranne bara log lite och sen fortsatte samtalet att handla om något annat.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Välfärden är sönderreformerad!

Det här är mitt första inlägg i debatten på länge. Men idag blev jag indignerad när jag läste att studenterna ratar lärarutbildningen och att antagningskraven till lärarhögskolan är så låga att man kan ta sig in med 0,1 poäng från högskoleprovet för att bli högstadielärare. Samtidigt fortsätter den ytliga debatten om vinster i välfärden i oförminskad styrka, påhejad av vissa lobbyister som hellre vill ta politiska poänger på politiken än att det handlar om någon egentlig känsla för elever eller andra grupper som är behov av välfärden. Vi har sett det genom åren inom flera områden.  Sammanfattningsvis kan sägas att debatten oavsett område handlar det om mer regleringar och mer reformer som lösningar på ”problemen” som tar sig uttryck till och med under akademisk och professionell flagg. Det är rätt illa!

Som jag ser det (observera att jag skriver, som jag ser det) så är vår välfärd – inom alla områden – alldeles för reglerad och totalt sönderreformerad. Denna sönderreformering har dessutom en ganska lång historia fast i närtid. Allt började egentligen under 80-talet och fortsatte under 90-talet med saneringen av den svenska ekonomin. Vi lever idag med en välfärd som gör allt för att styra medborgarna till rätt ställe och efter deras så kallade ”behov”.

Den offentliga sektorn – välfärden – svällde under 70-talet. Reformerna då var säkert i välvilja för ett jämställt samhälle där både män och kvinnor kom till sin rätt och fick delta på lika villkor i samhällsgemenskapen. Samtidigt som det fanns en skepsis mot kapitalet och där politiken och dåvarande styre inte hade något problem med att kräva in de högsta skatterna i världen för att finansiera samhällsutvecklingen.

Men redan under 80-talet började näringslivet att uttrycka sig om offentlig sektor som den ”tärande” sektorn. Arbetslösheten började bli ett bekymmer helt klart, samtidigt som det finns väl ingen som var över 20 år under den här tiden som inte kommer ihåg hur nidbilderna om kommunarbetaren där en jobbade medans fem stod och tittade på florerade. Offentlig sektors svar på det här vara att börja diskutera frågan om chefs/ledarskapet i de kommunala verksamheterna. Man diskuterade som att vi måste ju ha lika kompetenta chefer som privata näringslivet har och då får det kosta. På det sättet ska vi bli mer effektiva och få kritikerna att tystna. Men fortfarande var det så att elever, brukare, vårdtagare och kunder  var de som var i fokus för välfärden. Man hade ett jobb som skulle göras.

Sen kom slutet av 80-talet, fastighetskrisen och till slut också 90-talets stora kris som innebar den omtalade saneringen av landets ekonomi. För att nå dit så drog man inte bara ned i alla verksamheter, utan de flesta välfärdsverksamheter reformerades och omorganiserades. Vi fick ädel- och psykiatrireformen, vi fick LSS-reformen, kommunaliseringen av skolan, friskolereformen och bostadsbidrag mm gjordes om. För att motivera dessa reformer var väl statsmakten tvungen att ge folket något också så då fick vi skattereformen och pensionsreformen. Till det ska lägga alla privatiseringar och valfrihetsreformer som att du ska kunna välja din egen el, telebolag mm.

Helt plötsligt var det mer fokus på reformer och ekonomi än att det handlade om att ha fokus på medborgarna, eleverna, brukarna, vårdtagarna och kunderna. För att verkligen markera att det var ekonomin och budgeten som var i fokus så innebar också dessa reformer att man måste minska intaget, nya brukare, till de flesta välfärdstjänster för att pengarna skulle räcka. Den så kallade inträdesbiljetten för att ta del av vissa välfärdstjänster reglerades upp genom lagar, regler och riktlinjer och vi fick något som kallades ekonomiskt bistånd.

Det är där vi är idag. Debattörer och andra sprider myter när de säger att den skattefinansierade välfärden är generell och till för alla. För det stämmer inte. Det finns alltid en ”inträdesbiljett” för den enskilde att betala för att få ta del av välfärden oavsett vad de flesta tror. Inom vård och omsorg är inträdesbiljetten den så kallade ansökan om bistånd till vissa insatser eller avgifter vid vård. Inom skolan handlar det om att inträdesbiljetten kostar i form av skolplikt och ålder. Men inte i något område är välfärden obegränsat till för alla. Inte ens på arbetsförmedlingen får du stöd och hjälp om det är så att du inte uppbär någon slags ersättning som A-kassa eller försörjningsstöd. Lever du på släktingar t ex är du längst ner i den hierarkin.

Till all denna komplexitet tillkommer de utmaningar vi har i framtiden som blir en konsekvens av den demografiska utvecklingen och de framtida svårigheterna att rekrytera kompetent personal.

I det här sammanhanget blir jag då väldigt förvånad när många istället för att se att vi behöver förenkla systemen och sätta de personer som är i behov av välfärden i fokus istället kräver mer regleringar och reformer.

Välfärdens problem är inte att den är privatiserad i delar eller reglerad. En än mer reglering och reformering för att kontrollera utveckling och lösa vissa problem kommer då naturligtvis att förvärra situationen för den enskilde. Till slut är allt så sönderreglerat och sönderreformerat och systemet så komplext att välfärden som vi känner den idag har inte längre någon legitimitet.

Detta borde alla istället börja fundera på.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

En ny medlem har hittat hem!

Jag är väldigt dålig på att blogga nu för tiden. Men det beror inte på att jag inte har några åsikter om sakernas tillstånd. Utan det beror mer på att jag är så fullt upptagen med annat. Det senaste nu är att en ny medlem till familjen har hittat hem till oss.

Atlas2

Vi har nämligen adopterat en liten, liten blandras – Chihuahua o Pomeranian. Atlas heter han och är 3 år och väger 4 kg och ser ut som en mini Siberian Husky. Det är en otroligt söt och behaglig hund att ha att göra med. Dessutom är Atlas väldigt väluppfostrad. Atlas kan dessutom göra lite trix som give me five och ten, rulla runt, lägga sig på sidan när man säger pang, morra lite lugnt och hoppa på kommando.  Nästa sak som vi ska börja träna när snön har gått bort och det blir lite torrare i markerna är att gå slalom mellan mina ben.

Atlas1

Det är fantastiskt roligt att vara hundägare och till en hund som är lite go i. Jag har ända sedan mina barn flyttade hemifrån tyckt att vårt hem är alldeles för tomt och tråkigt. Jag är också en person som sporras av att ha ansvar mer än att jag tycker att det är skönt att bara ha sig själv att tänka på. Det kommer också bli fantastiskt kul att ha Atlas som sällskap på landet också och där kan vi ju röra oss lite friare än vad vi kan göra i stan.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Kvinnor lär er älska konkurrensen!

Ikväll har jag varit på en utbildning inom ramen för ett kvinnligt nätverk. I vanlig ordning kom frågan upp om hur kvinnor kan synliggöras och hur kvinnor kan ta mer plats i samhällsdebatten. OCH som vanligt kom frågan upp om hur kvinnor ska kunna påverka mer. OCH som vanligt pratade man om lösningen att det beror på att män bygger hierarkier och kvinnor gräver gropar för varandra. Receptet på problemet är att bygga nätverk och stötta varandra in i maktsfärerna istället för att stjälpa andra kvinnor.

Ni har fel. Forskningen har också fel i det när det gäller de här frågorna, därför forskningen tar fasta på hur det ser ut idag. Så här är det.

Sen tidernas begynnelse har män organiserat sig hierarkiskt för att uppnå effektivitet och jaktlycka. Att komma hem med mat var grottmännens huvuduppgift för att mänskligheten skulle kunna reproducera sig överhuvudtaget. Det märkliga infann sig dock att andra män som var längre ner i hierarkin (kanske yngre män som skulle ta över sen) såg upp till den som blivit utsedd till ledare för gruppen, ropar BRA JOBBAT och börjar klättra för att nå den positionen.

Hierarki

På tal om gruppens överlevnad så var ju inte medellivslängden så väldigt hög på denna tiden. Kvinnor upplevde sällan klimakteriet ens.  Men hur organiserade sig kvinnorna under den här tiden när de pga av den låga medellivslängden och svagare fysik var tvungen att ta hand om och rusta barnen och därför mest gick omkring och samlade rötter och nötter kring sina fötter? Jo de organiserade sig i grupp istället för i hierarkier, dels för att fördela maten, dels hjälpa varandra med avkommorna. Om det så var någon kvinna som fick för sig att den var annorlunda och skulle lämna gruppen och ställa sig lite utanför eller över de andra kvinnorna. Tror ni då de övriga kvinnorna ropade bra jobbat och följde efter denna kvinna. Nej inte direkt, det lät nog mer som VEM TROR HON ATT HON ÄR? HENNE SKA VI DÖDA!!!

gruppen

Sen tuffade mänsklighetens historia på och utvecklades till ett jordbrukssamhället där vi i stort sett arbetade bredvid varandra som man och kvinna och hade våra naturliga roller och uppgifter. Men sen inföll industrialismen med fenomenet att arbetet för att uppnå effektivitet och resultat började organiseras hierarkiskt igen. Industrialismen är männens århundraden. När kvinnorna släpptes in på arbetsmarknaden så var det inom skola, vård och omsorg. Surprice, surprice så är skola, vård och omsorg mer organiserade i grupper, på samma sätt som under grottstadiet, för att man behöver hjälpas åt för att nå resultat. Här är det inte frågan om någon effektivitet direkt. Visserligen är dessa organisationer hierarkiskt organiserat i beslutsfattandet, men inte i själva arbetssituationen.

Det här är problemet vänner! Vi kommer inte ifrån att man fått för sig att kvinnor ska hjälpa varandra – medan män vill nå – tillsammans i och för sig – resultat. Män hjälper inte varandra – de överlever i hierarkin och eftersom de inte vet något annat så älskar de konkurrensen i den. Det betyder inte att de kör över varandra. Tvärtom – de gör allt för att överleva själva och älskar den hierarkiska organisationen.

De älskar konkurrens!

Jag har en lösning på problemet. De flesta borde läsa Gemeinschaft und Gesellschaft av Ferdinand Tönnies. Dels för att den är bra, men också för att det beskriver fenomenet som händer ovan så tydligt. Gemeinschaft står så tydligt för det kvinnliga sättet att se på samhället och hur det ”borde” organiseras medan Gesellschaft står för det individuella och opersonliga – det som gäller idag också i relationer.

Mitt råd till alla kvinnor som verkligen vill lösa de strukturella problem som finns kring jämställdhet i samhället. Läs Gemeinschaft und Gesellschaft – tänk efter hur det fungerar idag OCH inte minst.

Lär er älska konkurrens och den hierarkiska organisationen!

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Sida 10 av 16« Första...89101112...Sista »