Det kostar att vara taskig!

Noterar att dramat inom S fortsätter med nya turer. Denna gång handlar det om att Omar Mustafa bryter tystnaden kring affären kring honom och lämnar partiet. Samtidigt verkar det som att det förekommer en maktkamp i Stockholms arbetarkommun där man försöker kuppa bort Veronica Palm till förmån för Ylva Johansson som ordförande.

Hela affären visar på hur djup S kris egentligen är och man måste fråga sig om inte hela historien visar tydligt på att S inte är ett regeringsalternativ med ett tydligt och genuint ledarskap i styrhytten.

Men sen tycker jag också att hela affären visar på den mest beklämmande avarten inom politiken. När man inte är tydligt och genuin i sitt ledarskap och man tar till enkla och rätt korkade metoder för att lösa ett problem för sig själv. Det är ju inte första gången sådana här saker händer  där folk är taskiga mot varandra och försöker skylla ifrån sig sitt eget ansvar i en historia. Det förekommer titt som tätt i vilket av partierna som helst.

Men man ska också veta att tar man till sådana taskiga metoder att ofta blir det så att what you gives around comes around. Fast det är sällan någon har kunnat kalkylera fram vad kostnaden blir för en själv. I den här affären är kostanden rätt uppenbar och direkt. Veronica Palm kommer inte att kunna sitta kvar, hon har tappat för mycket förtroende på vägen, tror jag.

Så till alla som vill hänge sig till sådant här taskigheter framöver vill jag ge ett gott råd.

Det kostar att vara taskig mot andra! Men du kommer aldrig att kunna räkna ut vad kostnaden blir. Har du otur kostar det hela mer än vad det smakar och du kanske mister allt som du kämpat för.

Intressant?  

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Allt är gratis?

Häromdagen fick jag vara åhörare till ett samtal mellan två äldre herrar som haft lite att göra med sjukvården på senare tid. Den ena av herrarna hade precis varit inne och gjort en ganska omfattande operation. Samtalet gick enligt följande

-          Du vet sa herre 1 att det kostar ju bara 80 kronor om dagen att ligga på sjukhuset och då får man hur mycket mat som helst och dessutom uppassning också.

-          Herre 2 svarar; vi har världen bästa sjukvård. Inget annat land har så bra sjukvård som oss!

-          Herre1: Dessutom är den gratis. Min operation kostade över 100 000 kronor antagligen och det kostade mig bara 80 kronor om dagen att ligga där.

I samband med detta uttalande tittade jag på min bordsgranne och sa

-          Det är ju bra att de är nöjda med att sjukvården och att vi får nöjda medborgare för alla de hundratusentalskronor vi betalar in i skatt årligen, vi andra som fortfarande är tvungna att producera på något sätt.

Min bordsgranne bara log lite och sen fortsatte samtalet att handla om något annat.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Välfärden är sönderreformerad!

Det här är mitt första inlägg i debatten på länge. Men idag blev jag indignerad när jag läste att studenterna ratar lärarutbildningen och att antagningskraven till lärarhögskolan är så låga att man kan ta sig in med 0,1 poäng från högskoleprovet för att bli högstadielärare. Samtidigt fortsätter den ytliga debatten om vinster i välfärden i oförminskad styrka, påhejad av vissa lobbyister som hellre vill ta politiska poänger på politiken än att det handlar om någon egentlig känsla för elever eller andra grupper som är behov av välfärden. Vi har sett det genom åren inom flera områden.  Sammanfattningsvis kan sägas att debatten oavsett område handlar det om mer regleringar och mer reformer som lösningar på ”problemen” som tar sig uttryck till och med under akademisk och professionell flagg. Det är rätt illa!

Som jag ser det (observera att jag skriver, som jag ser det) så är vår välfärd – inom alla områden – alldeles för reglerad och totalt sönderreformerad. Denna sönderreformering har dessutom en ganska lång historia fast i närtid. Allt började egentligen under 80-talet och fortsatte under 90-talet med saneringen av den svenska ekonomin. Vi lever idag med en välfärd som gör allt för att styra medborgarna till rätt ställe och efter deras så kallade ”behov”.

Den offentliga sektorn – välfärden – svällde under 70-talet. Reformerna då var säkert i välvilja för ett jämställt samhälle där både män och kvinnor kom till sin rätt och fick delta på lika villkor i samhällsgemenskapen. Samtidigt som det fanns en skepsis mot kapitalet och där politiken och dåvarande styre inte hade något problem med att kräva in de högsta skatterna i världen för att finansiera samhällsutvecklingen.

Men redan under 80-talet började näringslivet att uttrycka sig om offentlig sektor som den ”tärande” sektorn. Arbetslösheten började bli ett bekymmer helt klart, samtidigt som det finns väl ingen som var över 20 år under den här tiden som inte kommer ihåg hur nidbilderna om kommunarbetaren där en jobbade medans fem stod och tittade på florerade. Offentlig sektors svar på det här vara att börja diskutera frågan om chefs/ledarskapet i de kommunala verksamheterna. Man diskuterade som att vi måste ju ha lika kompetenta chefer som privata näringslivet har och då får det kosta. På det sättet ska vi bli mer effektiva och få kritikerna att tystna. Men fortfarande var det så att elever, brukare, vårdtagare och kunder  var de som var i fokus för välfärden. Man hade ett jobb som skulle göras.

Sen kom slutet av 80-talet, fastighetskrisen och till slut också 90-talets stora kris som innebar den omtalade saneringen av landets ekonomi. För att nå dit så drog man inte bara ned i alla verksamheter, utan de flesta välfärdsverksamheter reformerades och omorganiserades. Vi fick ädel- och psykiatrireformen, vi fick LSS-reformen, kommunaliseringen av skolan, friskolereformen och bostadsbidrag mm gjordes om. För att motivera dessa reformer var väl statsmakten tvungen att ge folket något också så då fick vi skattereformen och pensionsreformen. Till det ska lägga alla privatiseringar och valfrihetsreformer som att du ska kunna välja din egen el, telebolag mm.

Helt plötsligt var det mer fokus på reformer och ekonomi än att det handlade om att ha fokus på medborgarna, eleverna, brukarna, vårdtagarna och kunderna. För att verkligen markera att det var ekonomin och budgeten som var i fokus så innebar också dessa reformer att man måste minska intaget, nya brukare, till de flesta välfärdstjänster för att pengarna skulle räcka. Den så kallade inträdesbiljetten för att ta del av vissa välfärdstjänster reglerades upp genom lagar, regler och riktlinjer och vi fick något som kallades ekonomiskt bistånd.

Det är där vi är idag. Debattörer och andra sprider myter när de säger att den skattefinansierade välfärden är generell och till för alla. För det stämmer inte. Det finns alltid en ”inträdesbiljett” för den enskilde att betala för att få ta del av välfärden oavsett vad de flesta tror. Inom vård och omsorg är inträdesbiljetten den så kallade ansökan om bistånd till vissa insatser eller avgifter vid vård. Inom skolan handlar det om att inträdesbiljetten kostar i form av skolplikt och ålder. Men inte i något område är välfärden obegränsat till för alla. Inte ens på arbetsförmedlingen får du stöd och hjälp om det är så att du inte uppbär någon slags ersättning som A-kassa eller försörjningsstöd. Lever du på släktingar t ex är du längst ner i den hierarkin.

Till all denna komplexitet tillkommer de utmaningar vi har i framtiden som blir en konsekvens av den demografiska utvecklingen och de framtida svårigheterna att rekrytera kompetent personal.

I det här sammanhanget blir jag då väldigt förvånad när många istället för att se att vi behöver förenkla systemen och sätta de personer som är i behov av välfärden i fokus istället kräver mer regleringar och reformer.

Välfärdens problem är inte att den är privatiserad i delar eller reglerad. En än mer reglering och reformering för att kontrollera utveckling och lösa vissa problem kommer då naturligtvis att förvärra situationen för den enskilde. Till slut är allt så sönderreglerat och sönderreformerat och systemet så komplext att välfärden som vi känner den idag har inte längre någon legitimitet.

Detta borde alla istället börja fundera på.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Publicerat i Allmänt | 1 kommentar

En ny medlem har hittat hem!

Jag är väldigt dålig på att blogga nu för tiden. Men det beror inte på att jag inte har några åsikter om sakernas tillstånd. Utan det beror mer på att jag är så fullt upptagen med annat. Det senaste nu är att en ny medlem till familjen har hittat hem till oss.

Atlas2

Vi har nämligen adopterat en liten, liten blandras – Chihuahua o Pomeranian. Atlas heter han och är 3 år och väger 4 kg och ser ut som en mini Siberian Husky. Det är en otroligt söt och behaglig hund att ha att göra med. Dessutom är Atlas väldigt väluppfostrad. Atlas kan dessutom göra lite trix som give me five och ten, rulla runt, lägga sig på sidan när man säger pang, morra lite lugnt och hoppa på kommando.  Nästa sak som vi ska börja träna när snön har gått bort och det blir lite torrare i markerna är att gå slalom mellan mina ben.

Atlas1

Det är fantastiskt roligt att vara hundägare och till en hund som är lite go i. Jag har ända sedan mina barn flyttade hemifrån tyckt att vårt hem är alldeles för tomt och tråkigt. Jag är också en person som sporras av att ha ansvar mer än att jag tycker att det är skönt att bara ha sig själv att tänka på. Det kommer också bli fantastiskt kul att ha Atlas som sällskap på landet också och där kan vi ju röra oss lite friare än vad vi kan göra i stan.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Publicerat i Livet! | 2 kommentarer

Den som gräver en grop åt andra

Idag har jag tagit del av en pdf-fil som är skriven av Maria Sveland om vad som egentligen hände på det där grävseminariet i Göteborg där det i tidningar stod att en annan kvinna kallade männen i panelen för gubbslem och fick skit för det.

Men efter att läst filen som jag fick tag på via Bisonblog (det var förfärligt att läsa om hur det gick till på det där seminariet) är jag nästan lika upprörd som Janne Josefsson själv var under seminariet och tycker att gubbslemmet har gjort sitt för detta århundrade. Den som gräver en grop åt andra faller oftast själv däri. Eller kanske är det en generationsfråga allt handlar om för Britt-Marie Matsson undrar varför Maria Sveland har pistoler som örhängen?

Då vill jag se ett generationsbyte av journalistkåren. Om inte ni journalister som är 50-60 år gamla kan se att senare generationer ser det som självklart att kunna både uttrycka sina åsikter och stå för dessa utan att låta er provoceras till bristningsgränsen så får ni lämna scenen helt enkelt. Ni får väl dra er tillbaka till era andningshål och fila på era memoarer från tiden när ni stod i er fulla blom.

Inte blev det ju bättre att Täppas Fogelberg bloggade om det hela och kallade kvinnan som sagt ordet gubbslem för packad, förvirrad bloggerska.

1sm

Den som gräver en grop för andra trillar oftast i den själv.

Jag tycker ni ska lämna scenen själva nu och inse att ni passerat bästa-före-datum för länge sen. Vi andra har faktiskt förmåga att låta folk få uttrycka sig, stå för sina åsikter och debattera mot dem om vi tycker annorlunda.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Publicerat i Allmänt | 6 kommentarer

Inte alls dumt Moderaterna!

Nu har jag funderat hela dagen på dagens DN-debattartikel där Anna Kinberg Batra och Peter Norman, bägge moderater skriver att lagen om valfrihet (LOV) inte bör göras obligatorisk. Jag har landat i att jag tycker att ställningstagandet är riktigt bra. Det finns flera anledningar till det.

En anledning är att jag inte sätter likhetstecken mellan att kunna välja utförare med god kvalitet. Många gör det för att man då kan välja bort om man inte är nöjd med kvaliteten eller det utförda arbetet/tjänsten som man får av en utförare framför en annan. Det är väl i och för sig riktigt. Men då marknaden redan idag präglas av oligopol med några starka utförare så är detta inte ett tillräckligt bra argument anser jag. Att välja bort är inte samma sak som att få välja.

En anledning är att förutsättningarna i landets kommuner är väldigt olika. Förutsättningarna för privata utförare i glesbygdskommuner är helt annorlunda än i storstäderna till exempel.

Men den största anledningen till att jag inte tycker att LOVen är svaret på allt är att det är politiken som kommer att fatta beslut om vilken kvalitet medborgarna kan begära för sina skattepengar. Ett sådant förfarande gör att makten för utförandet tas ifrån den enskilde och läggs på politiken istället. Precis det motsatta vad man egentligen vill åstadkomma. Bra utförare som sköter sig med en hög grad av kvalitetstänkande med andra ord. Det är inte så många som tänker på det. Men LOVen är så konstruerad att alla utförare som kan garantera att de lever upp till vissa krav har rätt att utföra tjänsten åt kommunen för en viss bestämd peng. Det är bara det att det är ju faktiskt politiken som beslutat om både kraven och om pengen. Det blir sannolikt på samma sätt som när man beslutar om en viss nivå på bemanning i verksamheterna. Det blir oftast ett tak och inte ett golv och man har svårt att anpassa verksamheterna efter behoven. Ett bättre system är faktiskt en peng eller check för vilken tjänst som man har rätt till. Ett system som tillämpas i Nacka bland annat.

Idag hittade jag på politikfaktas sida på Facebook en väldigt intressant tes som beskrev vad som hände när en lärare satte lika betyg på alla i en klass.

Socialism

Precis på samma sätt som när läraren satte betyg på sina elever i klassen är LOVen uppbyggd. Det finns en tro att allt ska bli bättre, men man tar ifrån drivkrafterna på något sätt och de som anstränger sig lite mer får inte den backning som de förtjänar. I det sammanhanget har jag alltid sagt att LOU inte är så dumt. Det kan t o m vara bättre än peng- eller checksystem som man har i Nacka om man absolut känner att man måste ha kontrollen själv. Men det offentliga måste lära sig att komma ifrån det där att man ska upphandla ”BARA” till lägsta pris. Jag har inte gjort så många upphandlingar i mitt liv. Men de som jag har gjort har jag gjort med hårda krav på kvaliteten och har haft cirka 60 procent på kvalitet och referenser och 40 procent på priset. Det har varit acceptabelt för skattebetalarna och vi har fått mycket ”verksamhet för pengarna” så att säga. I det sammanhanget kan väl ändå nämnas att det borde kompetensutvecklas istället, både för politiker och för tjänstemän som ligger bakom upphandlingarna. Som de är nu sitter de oftare med experter på upphandling som sköter sitt jobb utifrån en beslutad – av politiken – upphandlingspolicy, som oftast har som mål att se till att hålla nere kostnaderna för kommunerna, oavsett vad som ska upphandlas. Utbilda politikerna om vad policys faktiskt innebär så kommer vi också kunna förändra synsättet när det gäller LOUn.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Publicerat i Uncategorized | 4 kommentarer

Nu har jag en hemsida!

Nu har jag äntligen lyckats få till en hemsida för företaget. Dessutom finns också företaget nu också på twitter.

Det är rätt mycket just nu med företaget, men det är väldigt roligt. Men det kommer att betyda att jag inte kommer skriva så mycket på bloggen framöver. Men något litet inlägg kommer säkert emellanåt.

Men gå gärna in och läs om företaget på hemsidan som du kommer till om du klickar här.

Intressant?

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Duktiga på att fokusera på intäktssidan!

I går var jag på hockey och såg Djurgården och Leksand göra upp på Hovet i Stockholm. Härlig stämning som det är när DIF och LIF möts, lika roligt var det att höra att anhängarna i DIF hänger med i samhällsdebatten. För i DIFs klack roade de sig med att emellanåt ropa att ”LIF har inga pengar” och syftade på det att det framkommit under senaste tiden att staten betalar LIFs spelares löner och att Leksands skattebetalare i princip inte gjort annat än pumpat in pengar i laget under alla år. Jag påpekade för mitt sällskap att de har fel. LIF har hur mycket pengar som helst. De har nämligen skattebetalarnas pengar och inget kan väl i det här landet vara mer stabilt – eller?

Jag tror att det bästa som hänt inom tyckonomin under senare tid är att Slöseriombudsmannen har uppstått. Slöseriombudsmannen arbetar på uppdrag av skattebetalarnas förening och granskar hur våra skattepengar används. I det sammanhanget har slöseriombudsmannen bl a rapporterat om sådana fenomen som att skattebetalarna har betalat 4 miljoner hittills för att flytta på en varg som stör rennäringen, men som vid varje flytt alltid springer ”hem” igen, samt alla dessa arena- och idrottshallsbyggen som varje liten by i Sverige med rang ska bygga, till en kostnad av miljarder för skattebetalarnas pengar, dvs. vi alla.  Slöseriombudsmannens granskning av hur våra skattepengar används visar tydligt att det som vi alla tror i någon mån – att vi använder skattepengar effektivt och utifrån våra egentligen behov – inte stämmer. Nu senast är det Skattebetalarnas förening och Slöseriombudsmannen som har granskat hur Tillväxtverket använder sina pengar som de får tilldelat sig från staten (alltså skattepengar). Denna granskning visar att myndigheterna använder allas våra pengar på ett sådant sätt som inte överensstämmer med myndighetens kärnuppgifter. Idag rapporterar dessutom SVD om hur det hela gick till med att nya Karolinska sjukhuset byggs i Solna.

Så här ser det ut i det offentliga Sverige idag. Med en statlig och kommunal/landsstingsstruktur som kan använda skattebetalarnas pengar på i stort sett på vilket sätt som helst, beroende på att vi alla accepterat förfarandet och ordningen och att politiken vet bäst och har kontroll, kan man sammanfatta det hela med. Offentlig sektor har varit otroligt duktiga på att fokusera på sin intäktssida. Dessutom med politikers goda minne i ryggen för att man vill vinna nästa val. För offentlig sektor har ju bara en intäktssida och det är skattemedel. Det tråkigaste i kråksången är dock att offentlig sektor sällan behöver visa resultat för sina intäkter. De behöver knappt ens utvärdera på ett tillförlitligt sätt. Det är en orsak till att vi har ett antal myndigheter som inte når sina mål. Dessa myndigheter är t ex Arbetsförmedlingen, Polisen och Tillväxtverket.

I det sammanhanget har ju Leksands IF varit otroligt begåvade och framgångsrika. Troligtvis kan ju de fortsätta att verka under de här förhållandena under många år, för staten har ju accepterat att betala deras löner och Leksands skattebetalare att miljoner genom åren gått till att stötta laget.

Så här i tider när lågkonjunkturens psykologiska effekter gripit tag i oss alla skulle man önskat att företag inom det privata näringslivet också hade kunnat fokusera lika framgångsrikt på sin intäktssida som offentlig sektor varit genom åren. För då hade sannolikt förändringar i produktionssätt och innovationer mm gått mycket fortare kanske? För vad man vet är ju att allting händer ju inte i ett vakuum. I slutändan är vi ju alla ändå beroende av varandra för framgång och utveckling. Kort sagt, det kan behövas just nu att någon där ute börjar ingjuta lite mod och hopp i oss alla, så att vi kan se en ljusning framöver.

Hur matchen slutade. Jo, Leksand vann med 3-1. Men som vanligt brukar LIF göra bra ifrån sig i grundspelet för att sedan inte göra det i slutspelet. Får väl se om deras insikt om att skattebetalarna framöver kanske vill ha lite valuta för sina pengar och bryta detta mönster.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

Kvinnor lär er älska konkurrensen!

Ikväll har jag varit på en utbildning inom ramen för ett kvinnligt nätverk. I vanlig ordning kom frågan upp om hur kvinnor kan synliggöras och hur kvinnor kan ta mer plats i samhällsdebatten. OCH som vanligt kom frågan upp om hur kvinnor ska kunna påverka mer. OCH som vanligt pratade man om lösningen att det beror på att män bygger hierarkier och kvinnor gräver gropar för varandra. Receptet på problemet är att bygga nätverk och stötta varandra in i maktsfärerna istället för att stjälpa andra kvinnor.

Ni har fel. Forskningen har också fel i det när det gäller de här frågorna, därför forskningen tar fasta på hur det ser ut idag. Så här är det.

Sen tidernas begynnelse har män organiserat sig hierarkiskt för att uppnå effektivitet och jaktlycka. Att komma hem med mat var grottmännens huvuduppgift för att mänskligheten skulle kunna reproducera sig överhuvudtaget. Det märkliga infann sig dock att andra män som var längre ner i hierarkin (kanske yngre män som skulle ta över sen) såg upp till den som blivit utsedd till ledare för gruppen, ropar BRA JOBBAT och börjar klättra för att nå den positionen.

Hierarki

På tal om gruppens överlevnad så var ju inte medellivslängden så väldigt hög på denna tiden. Kvinnor upplevde sällan klimakteriet ens.  Men hur organiserade sig kvinnorna under den här tiden när de pga av den låga medellivslängden och svagare fysik var tvungen att ta hand om och rusta barnen och därför mest gick omkring och samlade rötter och nötter kring sina fötter? Jo de organiserade sig i grupp istället för i hierarkier, dels för att fördela maten, dels hjälpa varandra med avkommorna. Om det så var någon kvinna som fick för sig att den var annorlunda och skulle lämna gruppen och ställa sig lite utanför eller över de andra kvinnorna. Tror ni då de övriga kvinnorna ropade bra jobbat och följde efter denna kvinna. Nej inte direkt, det lät nog mer som VEM TROR HON ATT HON ÄR? HENNE SKA VI DÖDA!!!

gruppen

Sen tuffade mänsklighetens historia på och utvecklades till ett jordbrukssamhället där vi i stort sett arbetade bredvid varandra som man och kvinna och hade våra naturliga roller och uppgifter. Men sen inföll industrialismen med fenomenet att arbetet för att uppnå effektivitet och resultat började organiseras hierarkiskt igen. Industrialismen är männens århundraden. När kvinnorna släpptes in på arbetsmarknaden så var det inom skola, vård och omsorg. Surprice, surprice så är skola, vård och omsorg mer organiserade i grupper, på samma sätt som under grottstadiet, för att man behöver hjälpas åt för att nå resultat. Här är det inte frågan om någon effektivitet direkt. Visserligen är dessa organisationer hierarkiskt organiserat i beslutsfattandet, men inte i själva arbetssituationen.

Det här är problemet vänner! Vi kommer inte ifrån att man fått för sig att kvinnor ska hjälpa varandra – medan män vill nå – tillsammans i och för sig – resultat. Män hjälper inte varandra – de överlever i hierarkin och eftersom de inte vet något annat så älskar de konkurrensen i den. Det betyder inte att de kör över varandra. Tvärtom – de gör allt för att överleva själva och älskar den hierarkiska organisationen.

De älskar konkurrens!

Jag har en lösning på problemet. De flesta borde läsa Gemeinschaft und Gesellschaft av Ferdinand Tönnies. Dels för att den är bra, men också för att det beskriver fenomenet som händer ovan så tydligt. Gemeinschaft står så tydligt för det kvinnliga sättet att se på samhället och hur det ”borde” organiseras medan Gesellschaft står för det individuella och opersonliga – det som gäller idag också i relationer.

Mitt råd till alla kvinnor som verkligen vill lösa de strukturella problem som finns kring jämställdhet i samhället. Läs Gemeinschaft und Gesellschaft – tänk efter hur det fungerar idag OCH inte minst.

Lär er älska konkurrens och den hierarkiska organisationen!

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Publicerat i Uncategorized | 4 kommentarer

Arbetsförmedlingen havererar och ingen ansvarig agerar.

Jag håller med min vän Mary som skriver att de som är inlåsta i FAS3 måste det kännas som att få en smäll på käften när man läser att Arbetsförmedlingen planerar att öppna ett kontor i Etiopien. Syftet är tydligen att man ska på plats hjälpa de som har fått uppehållstillstånd som anhöriginvandrare.

Arbetsförmedlingen klarar inte av sina uppgifter här hemma ens. De klarar inte av matcha folk till jobb och de klarar inte av att rusta människor till att bli anställningsbara, utan istället hamnar både välutbildade och kompetenta människor i en inlåsning i FAS 3.

Dessutom signalerar det här att anhöriga somalier automatiskt är ett arbetslöshetsproblem. Ska det inte vara så att anhörigas försörjning ansvarar den som redan är i Sverige för? Arbetsförmedlingen ska naturligtvis inte vara inblandat alls i utgångsläget.

Samtidigt hör man aldrig arbetsmarknadsministern säga något överhuvudtaget om varken AF, Fas3 eller arbetslösheten som är dennes ansvarsområden hur det än är.  Det är under all kritik. Att dessutom Arbetsförmedlingen gått från att vara en myndighet i samhällets och medborgarnas tjänst till att bli en institution som sköter politiken är inget annat än ett haveri.

Min gissning om AF etablering utomlands handlar mer om att AF gillar att få tjänstgöra i värmen med gott traktamente någon månad om året.

Intressant?

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Publicerat i Uncategorized | 16 kommentarer