Har inte haft tid med Stefan Löfven!

I helgen har vi varit på landet och eftersom både IT- och mobiltäckningen är under all kritik där så struntade jag faktiskt i Stefan Löfvens tal idag. Man kunde inte gå in och i det otroligt vackra vädret för att lyssna på Stefan Löfvens önskningar om att 60/70-talets återigen ska komma åter och att arbetarideologin återigen ska sätta socialdemokraterna vid makten och härligheten. Men se det gjorde inte så mycket att jag inte ville sätta på TVn. För varje stavelse, varje ord som Stefan Löfven sa kablades ut på twitter så jag missade nämnvärt ingenting. Som jag förstått det hela så var det ett bra retoriskt tal som Stefan Löfven genomförde, lite långt kanske, samt att han inte kom med någon markering mot SD eller hur och med vilka han ska genomföra sin ideologi. Men strunt samma. Jag undrar vilka Stefan Löfven egentligen nådde med sitt tal en söndag mitt på dagen när årets finaste dag stod för dörren? Politikernördarna absolut, men vem bryr sig egentligen om dessa?

allrabäst

Själv har jag mest legat i solstolen i helgen, förutom när jag klippte gräset och hjälpte maken med att klyva ved. Det var när maken hade hållit på någon timme i lördags som han tillkallade mig sin uppmärksamhet med ett ”kom får du se”…..

bofink

Bofinken har nämligen byggt ett bo i en av våra trappstegar och i detta bo låg det tre små fjuniga mirakel av ungar. Efter att vi upptäckt detta så fick vi klyva resten av veden i skift. Bofinken måste ju kunna komma in i vedboden och göda sina ungar med vad de nu än äter. Jag längtar redan tillbaka till dessa nästan innan vi åkt tillbaka till Stockholm igen. Vår sommar är så fantastisk härlig ibland och en sak med mitt arbete på landet, som också har gett resultat är att hela trädgården är full av humlor. Hummelstammen har under de senaste åren reducerats kraftigt och pollinerande insekter är en överlevnadsfråga för oss som människor. För fem år sen fanns det knappast humlor hos oss på landet och bara någon enstaka fjäril. Idag har den mängden ökat markant och påtagligt.

Jag är stolt över mig själv!

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Publicerat i Allmänt, Landet | Lämna en kommentar

Vänsterns grundlagsförakt är problematiskt

JSalmedalen13Jonas Sjöstedt och vänsterpartiet tror sig ha hittat modellen för att väljarna ska ta partiet till sitt hjärta. Nämligen att förbjuda att privata aktörer inte ska kunna göra vinst i sitt företag om man är verksam inom välfärden. Men Jonas Sjöstedt vill bara att det är företag och aktörer som jobbar med människor som ska vara förbjudna att göra vinster. Företag som bygger våra sjukhus och förskolor/skolar ska tydligen inte omfattas av dessa vinstförbud. Inte heller IT-företag eller medicintekniska företag ska ges vinstförbud. Jonas Sjöstedt tror att detta är modellen utifrån att SOM-institutet i en undersökning har fastslagit att majoriteten medborgare är mot vinster i välfärdsföretag.

Visst – jag tycker också att det är stötande när det offentliga säljer en verksamhet för 700 000 kronor och sedan säljer den för 20 miljoner bara några år senare. Men är det bara jag som oroas över det grundlagsförakt som Jonas Sjöstedt och V visar upp med helt offentligt? Att ändra grundlagen utifrån en sakpolitisk fråga som är populär för dagen är inte annat än att visa ett förakt för vår grundlag. Man kan undra över vilken nästa fråga V vill ändra grundlagen för att lösa ett sakpolitiskt problem för vänstern? Det här är väldigt problematiskt tycker jag.

Men jag antar att detta med grundlagarna inte är partierna på vänsterkanten bästa gren. Stefan Löfven har uttalat sig om statsministerns tal häromdagen med kommentaren ”Jag har varit tydlig med min avsikt, vi ska inte ha ett SD i parlamentet som styr” Vad menar Stefan Löfven med denna kommentar? Enligt grundlagen så är det regeringen som styr och riksdagen som stiftar lagar. Tycker Stefan Löfven att grundlagen ska ändras så att SAP ska avgöra vilka det är som ska stifta lagar i riksdagen? Stefan Löfven visar med all tydlighet att S ännu inte har tagit till sig att partiet inte längre är ett 45 procentsparti. Hans uttalande i frågan är direkt pinsam för honom själv.

En annan som uttalat sig pinsamt igår var riksdagsledamoten Monica Green på twitter igår.

MG 2013

Vad menar Monica Green att det är välfärden som gjort kvinnorna i det här landet fria att själv kunna välja hur de ska leva sina liv? Inte att vi har demokratiska fri- och rättigheter och är lika inför lagen?

Nej gårdagen var för en frihetstörstande person som jag är inte speciellt bra. Man får hoppas denna dag blir lite bättre.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Publicerat i Allmänt | 2 kommentarer

Utifrån den verklighet som är!

FRalmedalen13Jag har idag lyssnat på statsministerns presskonferens i Almedalen. Denna presskonferens skulle väl ge alla journalister en fingervisning om vad hans tal i kväll kommer och handla om. Det var väl ingen som blev förvånad att Fredrik Reinfeldt började presskonferensen genom att säga att han i kväll skulle prata om jobben. Men sen tog han upp tråden från förra årets tal där han introducerade den så kallade jobbpakten. Jobbpakten gick ut på att om arbetsmarknadens parter kunde komma överens om avtal som innebär att om ungdomar upp till 24 år lättare kunde få anställning och jobb så skulle staten stötta arbetsgivarna med stöd och subventioner.

Idag berättade statsministern att branschvis har denna jobbpakt börjat komma att bli en stor framgång. Fler och fler branscher skriver avtal. Nu tänker regeringen göra sin del i jobbpakten och subventionerar både handledning och minskar arbetsgivaravgiften ytterligare för de företag som anställer ungdomar  enligt dessa avtal. Dessutom sänker man a-kasseavgiften för 2,3 miljoner löntagare och för vissa av dessa löntagare med hela 255 kronor i månaden.

En fantastisk framgång för regeringen! Ni har levererat och detta kan ge 30 000 nya jobb för ungdomar.

Jag måste ju tillägga att jag i sammanhanget är rätt stolt över mig själv, när det gäller den här frågan. Redan 31 mars 2011 skrev jag på bloggen om en idé – ett förslag – som jag tänkt fram. Men jag kallade idén för kompetensförsörjningsstöd. Förslaget var lite mer förenklat än regeringens men det gick ut på att om en arbetsgivare anställde en ung människa, oavsett utbildning och gav den en riktig lön så skulle staten kunna ge skattesubventioner till företaget motsvarande vad det kostade att utbilda den unge för att klara av jobbet hos företaget. Jobbpakten med avtal mellan arbetsmarknadens parter är så nära man kan komma denna idé. Jag ska väl nämna att jag skickade in förslaget till partiet och adresserade detta till Anders Borg. Också jag måste kunna tro på att någon kanske läst det hela och inte tyckt att det var så tokig idé om än lite mer förenklat än vad jobbpakten ändå är. Jag är väldigt glad idag för det betyder också att det jag känner till om den svenska modellen är väldigt nära verkligheten som den ser ut.

Igår lyssnade jag också Miljöpartiets Gustav Fridolin. Tyvärr är det ju synd att säga att MP utgår från den verklighet som är. Detta är och kommer alltid vara MPs stora brist. Man kan prata med fina ord om hur man vill att livet för människorna ska se ut långt efter det att vi är döda och ha visioner – visst. Det vill nog alla vi som är politikernördar på något sätt. Men MPs stora brist är att de inte utgår från att verkligheten är och i många fall fungerar. De vill inte bara ange VAD som ska uppnås utan kommer ofta, väldigt ofta, med också HUR detta VAD ska uppnås. I det sammanhanget hade aldrig MP  kunnat fått till sådana avtal mellan arbetsmarknadens parter som regeringen nu har varit en bidragande del i att få fram. I det sammanhanget kommer aldrig MP kunna vara en större kraft att räkna med när det gäller att sitta i en regering. De får nog fortsätta att göra sina uppgörelser både åt höger och vänster om de ska ha någon påverkan på besluten framöver. Man måste nämligen utgå i styrningen av landet utifrån den verklighet som faktiskt är och som i många delar också fungerar alldeles utmärkt.

Jag ser fram mot att lyssna på statsministern ikväll och till alla mina vänner som är i Almedalen. Var stolta över att vi utgår från den verklighet som är. Det kommer ge oss valsegern också 2014.  Sen ha skoj ikväll också. Själv skulle jag ha anlänt Visby idag, men jag har 38 graders feber.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Publicerat i Allmänt | 4 kommentarer

Ungefär som vi skulle ges möjligheten att få rösta!

sjuksyrraDet finns ett märkligt fenomen inom jämställdhetsdebatten som gör att jag ibland undrar om vi inte alla är lite vilse i diskursen egentligen. Det är när politiker basunerar ut att kvinnor ska ha rätt att jobba heltid i vården och omsorgen. Det som Jimmie Åkesson pratade om i sitt twistade tal i Almedalen igår. Att jag skriver twistat är för att JÅ ständigt sa vi i var och varenda mening. Men jag ingår inte i något sverigedemokratiskt  vi.

Hur som helst, när politiker och allmänhet, kvinnor som män, pratar om att kvinnor ska ha rätt till heltid får ni det retoriskt att låta som att vi skulle ha rätt att rösta i allmänna val igen. Jag gillar inte den retoriken. Ibland tycker jag att det är ungefär på samma sätt när det pratas kvotering.

Är vi så vilse i diskursen att vi inte inser att man redan har accepterat förhållandet att kvinnor alltså INTE har rätt enligt arbetsmarknadens parter att jobba lika mycket som män? Eller att kvinnor INTE har rätt till att få en anställning eller uppdrag utifrån sin kompetens och meriter? Vi har alltså köpt könsmaktsordningen och använder denna som slagträ i debatten. Detta dessutom utan att ens reflektera över förhållandena. Även från den borgerliga sidan har man numera köpt det hela. Man pratar även inom borgerligheten om rätt till heltid och deltid är en möjlighet och meritokrati, dvs att du som individ ska bli bedömd utifrån din kompetens och meriter.

Det är sorligt! Precis som vi skulle ha rätt att få rösta i allmänna val.

Hur som helst. Nu värnar ju jag rätt mycket för de kvinnor som jobbar inom vård- och omsorg – en sektor som idag är utsatt för en stor omvandling och i stort sett är sönderstressad. Det finns flera undersökningar om hur personalen mår och hur mycket de vill jobba inom vård och omsorg. Det är inte för mig speciellt förvånande att de flesta kvinnor inom vård och omsorg inte vill jobba mer än deltid. De orkar nämligen inte mer pågrund av stressen. Stressen bidrar till belastningsskador och är sannolikt också orsaken till att kvinnor i offentlig sektor är oftare sjukskrivna än män inom byggbranschen eller industrin.

Men jag har ett förslag till alla som ändå ansvarar för offentlig sektor. Varför ger ni inte kvinnorna lön utefter deras kompetens och fördelar arbetsuppgifterna efter utbildning istället för efter tid och scheman?

I vården och omsorgen (också inom handeln) har man ju en grundlön och sen har man ob-tillägg om man jobbar kvällar och helger. Inom byggbranschen och industrin hade man tidigare helt och hållet ackordbaserad lön. Inom byggbranschen har man successivt fasat ut dessa ackordlöner, som egentligen för det mesta innebar att städer bytte byggarbetare med varandra, framför timlöner och månadslöner. Hur det är inom industrin vet jag inte så det ska jag inte uttala mig om. Men jobbet blir gjort i byggbranschen ändå.

Men det har också hänt något annat i byggbranschen när man lyckats fasa ut dessa ackordslöner. Maken som är i branschen säger nämligen lite titt som tätt till mig; ”Jag förstår inte, det är ett ständigt vabbande av killarna numera, har de verkligen barn som är så ofta sjuka så det måste vara hemma ständigt och jämt. När jag jobbade i produktionen kunde jag aldrig vara hemma för att vabba, vem skulle komma hem med pengarna då?”

Ni ser – jämställdheten ökar när det gäller omsorgen om barnen i familjen, utan att man varken behöver kvotera eller ge kvinnor rätt till heltid. Man kan titta på andra styrmedel för att uppnå målet.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Det finns hopp för borgerligheten!

Göran Hägglund under kvällens tal.

I går när jag lyssnade på KDs partiledare Göran Hägglunds tal i Almedalen var det något som klack till i mig. Min konservativa ådra började pulsera och jag kände mig hoppfull för borgerligheten för första gången på nästan ett år.

Försvaret har jag inte så många åsikter om. Jag är helt enkelt för dåligt insatt i det hela. Men det Göran Hägglund tog upp om försvaret har alldeles säkert tillfredställt en hel del av de så kallade moderat classic-sympatisörerna. Bra där Göran Hägglund.

Däremot så jublade jag nästan när han tog upp detta med kvotering och att KD säger nej till detta när det gäller föräldraförsäkringen och till bolagsstyrelser. När det gäller föräldraförsäkringen skulle jag istället för att individualisera denna utifrån kön att man utökade möjligheterna att skriva över föräldradagarna på andra än föräldrarna, som mor-och farföräldrar till exempel. Nu säger säkert vän av ordning att föräldraförsäkringen är en försäkring för att täcka upp för förlorad arbetsinkomst under barnets första år. Men jag tycker man kan vända på det där resonemanget då det sällan är så att bägge föräldrarna säger nej till föräldraförsäkringen och börjar jobba redan några månader efter barnets födelse.  Föräldraförsäkringen är ju också en konstruktion som gör det attraktivt att vilja få barn (för mig får man barn, man skaffar inte barn, man skaffar ett husdjur men inte ett barn). I ett europeiskt perspektiv är svenska kvinnor bra på att föda barn och en orsak till detta är sannolikt föräldraförsäkringen.  Det finns ett värde för landet med att man också föder ett visst antal barn per kvinna utifrån demografiska aspekter. Att man skulle uppnå en högre jämställdhet genom att kvotera föräldraförsäkringen utifrån kön tror jag helt enkelt inte på. Själv tycker jag (som inte har haft någon mamma egentligen) att det inte spelar så stor roll vem som vårdar barnet det första året om det är mamma, pappa eller barnets mor- eller farföräldrar.  Det viktigaste måste väl ändå vara att barnet får en bra start i livet oavsett vem som är hemma med arvingen de första 1½ åren?

Men sen jublade jag ännu mer när Göran Hägglund och KD säger nej till kvotering till bolagsstyrelser. Kvotering till styrelser eller chefstillsättningar är ett aber. Jag tycker inte bara illa om det för att jag som kvinna reduceras till att representera alla kvinnor och ett kön. För precis som Göran Hägglund sa så måste vi värna äganderätten. Mary X Jensen skriver klokt om det där idag och gör en parallell med upphovsrätten. Då är ägandefrågan väldigt viktigt. Men om jag äger ett bolag så ska äganderätten reduceras till att vara en jämställdhetsfråga? Knepigt kanske men jag blev i alla fall glad över det Göran Hägglund pekade på i sitt tal.

Jag kunde dessutom hålla med honom när det gäller maxtaxan i barnomsorgen. Om man tittar på denna så har maxtaxan inte höjts sen den infördes av Göran Persson regering. Det förstår väl alla att med stigande reallöner (som vi stolt påpekar då och då) att maxtaxan har praktiskt taget blivit subvention till familjerna. Att självfinansieringsgraden minskas på detta sätt urholkar sannolikt kvaliteten i verksamheterna också. Ett resonemang som flera moderata företrädare pekade på redan 2009. Visserligen brukar förskolan vara den institution som de flesta föräldrar är nöjda med. Men man måste också inse om självfinansieringsgraden 2001 var 28 procent och 2009, 10 procent så måste man inse att kostar något när det gäller kvaliteten. Vem vet, de stora barngrupperna i förskolan kanske är ett resultat av denna utveckling.

Ja, ja…….

Göran Hägglund (KD) var först ut att tala i Almedalen 2013. Hans tal gav mig i alla fall ett hopp för borgerligheten framöver.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Också jag ska till Almedalen!

Den som är lite av politikernörd – som jag till exempel – uppskattar kanske den rapportering som kommer från Almedalen denna vecka. Fast ibland kan det bli lite mycket av den varan också för mig. Trots att jag ska följa den mesta rapporteringen från Almedalen hemifrån i år så ska jag ändå åka dit en dag för att vara med på ett seminarium som Vasco Advisers ordnar. Rubriken på seminariet är Välfärden förtjänar väl underbyggda beslut.

Det kan ju tyckas vara lite väl överambitiöst att åka bara över dagen för att vara med på ett seminarium. Men jag tyckte att seminariet var viktig för mig i mitt jobb och för mitt företag.  Dessutom hade jag tänkt varit där hela veckan tillsammans med min vän som avled för några månader sedan. Nu blev ju ingenting som vi hade tänkt oss med detta år. Jag har tappat sugen på rätt mycket faktiskt under senare tid och det har nog med hennes död att göra. Sitter mest och funderar på att det måste finnas något annat – mer meningsfullt – med mitt eget liv om de nu ska bli så kort som hennes blev.  Jag antar att sorg tar tid och måste få ta den tid det tar. Men jag är inte heller så bekväm med att jag i detta sorgearbete har tappat mycket av min energi. Så för att komma igång igen tyckte jag att jag ändå kunde åka en dag till Gotland  och ta del av Almedalens speciella stämning.

Annars börjar jag tycka att mitt jobb och mitt företag håller på att klicka ordentligt när det gäller de utmaningar som välfärden står inför framöver. Igår när vi åkte hem från landet så lyssnade vi i vanlig ordning på radio och Radio ett hade intervjuade överläkaren Stefan Branth som sagt upp sig från Enköpings Lasarett för att han inte orkar jobba i akutsjukvården längre. Det var faktiskt rätt skrämmande incidenter som Stefan Branth berättade om. En orsak som Stefan Branth tog upp var att administrativa arbetet har lagts på den operativa personalen som läkare och sjuksyrrorna. De får helt enkelt inte tid att möta patienterna och med minskade vårdplatser blir felbehandlingarna fler, vilket resulterar i väldigt mycket lidande för patienterna och att det behövs vård för felbehandlingarna.

Med det är inte bara sjukvården som lider av detta dilemma. Också lärarna vittnar om att den administrativa bördan har ökat under senare år. Polisen beskriver också något av sådana saker.

Det värsta som kan hända oss tror jag är att medborgarna tappar förtroende för välfärdens institutioner som sjukvård, skola och rättsväsendet. Det är själva kärnan i välfärden kan jag tycka. Det måste ju kunna gå att organisera dessa institutioner så att patienter, elever och medborgarna ändå ska känna sig trygga och inte möter utarbetade personal i vården, skolan och polisen. För jag ställer mig frågan om vem som kommer vilja jobba i vården, skolan och rättsväsendet om 10-20 år om dessa organisationer och institutioner ständigt är sönderstressade. Vi vet redan att det idag saknas läkare och sjuksyrror i vården och vi behöver rekrytera väldigt många bra lärare framöver.

Rosor13

Jag hoppas därför att jag ska få med mig något matnyttigt med tillbaka från det enda seminariet som jag tyckte var intressant att ta del av i Almedalen i år. Vad gäller det andra hinner jag nog få i mig något glas rosévin också och rosor det har jag lika vackra på landet som jag kan njuta av under sommaren.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

Trevlig Midsommar!

Naturligtvis kommer vi fira midsommar i Dalarna i år igen. Men vem skulle inte vilja fira midsommar på mitt sommarställe? Vi kommer stanna kvar en vecka efter midsommar också. Ledigt och semester kanske alla tror. Inte vi! Som egna företagare blir det mest att man bara är på landet och att jobbet följer med en. Nu är det väl inte så att sommartid är den mest hektiska perioden. Det är veckan före midsommar som det är det däremot.

bloggen1

bloggen2

Jag får härmed önska alla en väldigt trevlig midsommar och hoppas det blir riktigt bra väder!

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Publicerat i Landet | Lämna en kommentar

Det gör inget att kapitalisterna blir rikare?

Mikael Damberg (S) och Magdalena Andersson (S) har skrivit en replik på Erik Ullenhag (FP) och Carl B Hamiltons (FP) debattartikel om att finanspolitiska rådet konstaterar att ginikoefficienten är närmast oförändrad sedan 2007. D v s klyftorna när det gäller inkomster har inte ökat så mycket med Alliansregeringen som vänsterpartierna hävdar.

Mikael Damberg och Magdalena Andersson menar visserligen att inkomstskillnaderna ökade också under Göran Perssons regering men det var kapitalisterna som fick det bättre. Alltså den tiondel i samhället som redan var rika. Vi andra fick det inte bättre på något sätt. Och det tycker Socialdemokraterna är bra?!?

Konstigt resonemang. Det är ok att inkomsterna ökar men bara om denna ökning gynnar de redan rika?

Ja, ja

Men sen måste jag också ge en eloge till Malena Rydell och Mikael Feldbaum, som i Dagens Arena lyckas med konststycket att tillskriva att den unga högern 2001 bestod av Johan Norberg och en massa andra?!? Roligaste meningen jag har läst på länge. Sen lyckas Malena Rydell och Mikael Feldbaum också med konststycket att påstå att vänstern egentligen står för ett valfrihetsmotstånd. Vad jag har för mig däremot är att motståndet från vänster handlar om vinster i välfärden. Inte om valfriheten? Menar skribenterna alltså att Stefan Löfven vilseleder då han säger att begränsa vinster i välfärden inte betyder en försämrad mångfald och valfrihet?

Men, men….Malena Rydell och Mikael Feldbaum kan ju mycket väl ha rätt att det är ett valfrihetsmotstånd vi nu skådar. Mikael Damberg och Magdalena Anderssons artikel om ökade klyfter ger ju skribenterna rätt på ett sätt. Det gör ju inget att inkomsterna ökar bara det är den rikaste tiondelen av befolkningen som kommer i åtnjutande av denna ökning, dvs kapitalisterna.

Som Johan Norberg brukar uttrycka det världen blir bättre för varje dag som går.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Det mätbara samhället skrämmer mig lite!

Jag vet, jag är väldigt dålig på att blogga numera. Blir liksom inte av med allt annat viktigt som ska skrivas och läsas i företaget. Visst är det kul att det börjar ta fart på flera håll och att jag har mycket att göra. Men mycket har hänt också under de senaste nio månaderna som gör att jag ibland inte har ork att sätta mig in i allt som händer heller. Jag antar att det handlar om helt naturliga processer i sorgearbete och läkningsprocesser. Jag är väl inte mer än människa antar jag, fast det finns de som fått för sig att jag är den kvinnliga styrkan personifierad. Visst är jag det många gånger men om sanningen ska fram så blir också jag äldre och behöver kanske lite längre tid för att komma igen och återhämta mig. Nog om sorger och elände nu.

Men det som jag har tänkt på och som har mognat tillräckligt under sista veckorna är att det mätbara samhället skrämmer mig mer och mer. Eftersom jag håller på med det sista i min bok om vårt förhållande till kvalitet och kvalitetsmätningar har jag ju i satt mig in i en hel del mätningar under sista tiden. Samtidigt har det varit upplopp och debatten om jobben har kulminerat sista tiden. I all denna flora av sorteringar kan jag nog utan hävda utan besvär – att de flesta mätningar som görs av allt i vårt välutvecklade mätbara samhälle handlar mer om kontroll än om kvalitet.

Tendensen är tydlig i utvecklingen kring det här. Så fort ett samhällsproblem ska förstås eller åtgärdas måste man kunna mäta det hela för att visa vilka åtgärder som ska sättas in för att det ska bli bättre. Ofta oklart vem det ska bli bättre för – men jag antar att det ska bli bättre för den enskilde egentligen. Fast jag har aldrig funnit att det är så i verkligheten. För de flesta mätningar som jämför t ex välfärdsverksamheter mellan varandra eller så kallad kundnöjdhet mäter sällan faktiskt kvalitet eller vad man är nöjd med. Men mäter allt möjligt annat och så kallar man det för kvalitet.  Egentligen handlar de flesta av dessa mätningar om att man vill ha kontroll på vad man ska lägga pengar och väldigt sällan om vad man vill förbättra för den enskilde.

Detsamma gäller de mätningar om arbetslöshet t ex. Sista dygnet har man varit osams mellan höger och vänster om vilka siffror som är riktiga när det gäller arbetslösheten. Om det är arbetsförmedlingens senaste siffra om någon så kallad ”faktisk” arbetslöshet på 5,4 procent eller om det är SCBs siffra om 8,7 procent.

Nu har det också kommit mätningar/utvärderingar om att invandringar tydligen ger mer i inkomster än vad de kostar inom OECD-länderna.

Man kan ljuga med statistik och förvilla vem som helst brukar man säga och det är nog riktigt. Det senaste om detta kom med den så kallade Novusmätningen  om att Stockholmarna ville hellre att Slussen skulle vara utformad som den är idag, fast renoverad. Sen visade det sig att Novus hade ställt frågorna till de som svarat så ledande att den där undersökningen kan inte sägas någonting om vad Stockholmarna egentigen ”vill”.

Sen blir man osams om allt det här och kan gömma sig bakom sina mätningar och slå varandra i huvudet med den ena mätningen efter den andra. Den som vinner är den som lyckats övertyga medborgarna om att de har rätt om siffrorna. Inte att de har rätt om vilka åtgärder som behöver sättas in för att göra saker och ting bättre för den enskilde.

Partierna har alienerat sig från sin egen ideologi och från medborgarna och väljarna. Det är inte längre den enskildes färd som väl genom livet som är intressant för politiken eller myndigheterna m fl. Det är vem som har makten över vilken statistik och mätningar som görs.  Politiken handlar mer om att minska procenttalen när det gäller arbetslöshet och öka procenttalen när det gäller sysselsättningen. Den som vinner den verklighetsbeskrivningen vinner också väljarna gunst. Vi borde istället titta mer på den sjuka arbetsmarknaden och att det skapas för lite jobb i det här landet av företag. Politiken har låst sig vid en arbetsmarknadsmodell och kommer inte ur den oavsett vad som framförs i debatten. Då vinner man bättre kriget mellan höger och vänster genom att vara osams om siffrorna.

Jag förväntar mig att Erik Ullenhag nu framöver kommer prata om den där mätningen som visar att landet tjänar på att ha invandring. Allt annat vore ett kardinalfel.

Jag förväntar mig också att Novus backar från sin mätning om Slussen. Den är alldeles för undermåligt genomförd.

Men framför allt förväntar jag mig att man kan erkänna att det är sällan kvaliteten man mäter i dessa nöjd-kundmätningar och öppna jämförelser inte handlar om kvalitet. Det handlar mer om andra saker som vårdsäkerhet, politiska önskemål och kontroll. Det är just i detta som det mätbara samhället skrämmer mig lite. För tänk i fel händer så blir dessa mätningar lätt ett verktyg för propaganda och maktutövning, mer än att det handlar om mätningar för att förbättra verksamheter och för den enskilde.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Publicerat i Allmänt | 1 kommentar

Ibland undrar man ju om man är galen?

Det här med att vara i politiken är ju väldigt speciellt. Ibland undrar jag om jag inte är lite galen faktiskt. För så granskad som man är som bara en ”sketen” ersättare i någon nämnd kan man ju undra om det är värt besväret. Sen samtidigt har man ju sitt eget personliga engagemang att beakta.

Sen undrar jag vad vi kräver av- och vill ha för politiker. Jag har varit med om otroliga saker i mitt liv, men samtidigt aldrig gått utanför ramarna på något sätt. Om jag inte betalt tv-licensen så har min sambo/man gjort det. Jag har aldrig jobbat svart vad jag vet och jag har alltid rett ut mina grejer så att säga.

Ändå blir människor i partiet helt paralyserade när jag ibland släpper brottstycken från mitt liv. Själv undrar jag – har ni aldrig varit med om något själva? Det händer ju faktiskt ibland att det finns de som inte är född med silversked i mun och inte är totalt avskärmad från omgivningen som kommer in i politiken. Det betyder ju inte alltid att deras engagemang ligger i det man varit med om.

För min del handlar mitt engagemang mer om att jag ska ha frihet och bli respekterad för den jag är än att det handlar om att ta hand om varje tragedi som inträffar hela tiden . För med handen på hjärtat så vet vi alla att det föds, dör, folk skiljer sig, gifter sig, blir sjuka, de slår varandra, älskar med varande varje dag i det här landet.  Själv anser jag inte att det är politik. Det är livet.

De som tror att livet är politik på det sättet att det handlar om att lägga sig livet till rätta tycker jag är väldigt fel ute. Det är vad man ska uppnå som är viktigaste i det fallet.

Jag vill uppnå min egen bestämmanderätt – så enkelt är det!

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar