Berätta hur ni har tänkt S och VP?

Ni som ska rösta i valen i höst jag hoppas ni tänker över hur det kommer fungera för kvinnors möjligheter att jobba med trygga arbetsvillkor och möjlighet till heltid om de partier som står till vänster skulle hamna i regeringsställning efter valet. För S och VP vill helst skrota RUT-avdraget. Det vill säga att ta bort möjligheten att dra av halva personalkostnaden för hushållsnära tjänster som städning, barnpassning och vissa trädgårdstjänster.  Vänsterpartiet vill helt skrota RUT-avdraget. Socialdemokraterna vill halvera RUT-avdraget. Idag kan en vuxen person i hushållet få dra av för ROT och RUT med max 50 000 kronor per år. Däremot vill inte S halvera ROT-avdraget på 50 000 kronor utan alltså bara för RUT.

Det är obegripligt att man vill göra så. Om man halverar RUT eller tar bort det helt så är det uppenbart att man slår undan benen för många kvinnor att jobba vitt under sjysta arbetsvillkor och med rätt till pension, sjukförsäkring och arbetsskadeförsäkring. Dessa kvinnor blir återigen hänvisade till att jobba svart kanske med ingen pension, ingen sjukersättning och inga försäkringar om olyckan skulle vara framme på jobbet. Dessutom är det ofta kvinnor med invandrarbakgrund, som har svårare att få jobb. Tycker VP och S att det är sjyst mot dessa kvinnor? Dessutom vill inte svenska kvinnor jobba med städning av någon anledning? Att jag vet att det är så beror på att jag senaste halvåret själv har jobbat extra i ett RUT-företag. Min arbetsgivare menar på det att svenska kvinnor går hellre arbetslösa än att jobba med RUT eller ens i hemtjänsten. Hur vet jag det – jo, jag har jobbat lite extra i hemtjänst också och de kvinnor som bryter på svenska är fler än de som inte gör det. I alla fall i den grupp jag jobbat i.

För några år sen kom det en rapport som visade att cirka 100 000 kvinnor går ner i arbetstid för att hjälpa sina gamla föräldrar. 100 000 kvinnor som alltså inte jobbar så mycket som de kan och vill och mister därigenom en viktig löneutveckling och en bättre pension när man väl själv ska lämna arbetsmarknaden.  Vet S och VP hur många som idag köper RUT-tjänster till sina gamla föräldrar för att slippa gå ner i arbetstid för att hjälpa föräldrarna med sådana saker som städning och tvätt? Det är ett stort antal i dag som gör det. Så de där 100 000 kvinnorna kanske hade varit 150 000 om inte möjligheten fanns att göra avdrag för hushållsnära tjänster.

Vad är S och VP idé med att göra det svårare för kvinnor att vara anställda på den ordinarie arbetsmarknaden? Vad är er idé om jämtställdheten när ni bromsar både löneutvecklingen och tryggheten för kvinnor i arbetslivet. Och varför säger inte kommunal inom LO ifrån för? Det är ju era medlemmar som jobbar i RUT-företagen?

Det hela är obegripligt? Är det av ideologiska skäl eller av oginhet och missunnsamhet, som man behandlar kvinnor i arbetslivet på detta sätt? Eller tycker man inte att tjänstemarknaden alls ska utvecklas framöver.  Det är ju ett konstigt ställningstagande när vi vet att det är tjänstemarknaden som går framåt när andra marknader går dåligt. Och varför ska vi alla i årtionde efter årtionde stötta den där manliga byggarbetsmarknaden när det trots allt behöver byggas så mycket nya lägenheter tio år framåt i tiden.  Det hela är obegripligt!

Med erfarenhet av att jobba med RUT själv vill jag upplysa S och VP att det inte är fult att jobba med RUT-tjänster. Det är fina jobb om man jobbar i ett företag med kollektivavtal och sjysta villkor. Ja, jag tycker t o m att jag gör en samhällsinsats. Framför allt bland alla de där äldre med artroser och problem med höfter och knän och ser knackigt på äldre dar. De som inte förmår men som ändå inte har rätt till biståndsbedömda insatser genom hemtjänsten. Insatser som är starkt begränsade utifrån kommunens riktlinjer för att man inte har tillräckligt med personalresurser i välfärden.

Med den demografiska utvecklingen och samhällsutvecklingen borde alla partier i riksdagen tänka precis tvärtom. Det är inom tjänstemarknaden (också den utanför de tekniska områden) som är nästa marknad att utveckla. Det för att vi ska klara välfärden framöver. Alla vita jobb är viktiga för att de ger skatteintäkter. Välfärden framöver behöver frigöra resurser – de som idag är låsta i offentlig sektor – eftersom vi inte kommer ha tillräckligt med personalresurser att tillgå.

framsida

Hur jag tänker kring detta det kan du läsa i en bok nära dig om några veckor. En bok som jag själv har skrivit och som jag gjort ett grundligt undersökningsarbete för att sammanställa. Nämligen 15 års arbete inom olika utvecklingsprojekt inom offentlig förvaltning, som äldreomsorg och LSS mm. Den sista pusselbiten i detta tänk var just att jobba med RUT och  i hemtjänst för att kunna peka på om det var ett fult jobb eller inte.

Vad är då bokens titel? Jo – Frigör resurserna och öka drivkrafterna! Jag ska skicka ett exempel både till S och VP när den kommer från trycket. Jag tycker ni ska läsa den och sen kanske ni förstår att det kanske inte är en bra idé att vilja skrota RUT utan tvärtom. Det vi behöver istället göra är att bygga ut RUT .

Intressant? 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Att lägga ned flygplatsen löser inga problem

Björn Sjögren, ordförande för Bromma socialdemokrater skriver i Mitti Bromma den 18 februari att den enda möjligheten för att möjliggöra nya bostäder och vettiga trafiklösningar är att flygplatsen läggs ned. Detta oavsett att bryta avtalet mellan staden och staten skulle kosta miljarder av skattebetalarnas pengar.

Jag tycker precis tvärtom. Det vore direkt olämpligt och orimligt att lägga ned flygplatsen med syfte att möjliggöra nya bostäder och trafiklösningar i området. Orimligt är det för att bryta avtalet mellan staten och staden skulle inte bara kosta åtskilliga miljarder för skattebetalarna, utan också för att marken behöver saneras om flygplatsen läggs ned. Saneringsåtgärderna skulle vara väldigt kostnadskrävande och ta lång tid i anspråk. Att bygga en ny stadsdel i området skulle sannolikt ta tiotals år innan första inflyttning och bostäderna skulle bli väldigt dyra.

Jag instämmer i att trafiksituationen är mycket ansträngd i Bromma och att detta inte bara handlar om Brommaplan. Men att tro att trafiksituationen skulle bli bättre om man lade ner flygplatsen och byggde bostäder gör att förslaget är direkt olämpligt. Att kollektivtrafikförsörja området blir svårt och tusentals nya boenden skulle sannolikt innebära tusentals nya bilar. En besvärlig trafiksituation skulle istället bli kaotisk.

Dessutom behövs Bromma flygplats som en citynära flygplats. Flygplatsen har en stor betydelse för hela Stockholms näringsliv och arbetsmarknad. Flygplatsen bidrar till ett vitalt företagsklimat i stadsdelen och det kommer många Brommabor till del.

Alliansen har pekat ut vad 140 000 nya bostäder kan byggas fram till 2030. Många av dessa nya bostäder kommer att byggas i Bromma. Alliansen har dessutom förslag på hur de nya bostäderna ska kollektivtrafikförsörjas. Med renoveringen av gröna linjen, nya tvärbanor till Solna station och Kista och med förbifart Stockholm kan vi göra en ansträngd trafiksituation lite mindre ansträngd. Att lägga ner flygplatsen för att bygga nya bostäder löser inte ett enda problem i området. Det är tvärtom, det vore direkt olämpligt och orimligt.

Maria Hagbom, ordförande Brommamoderaterna

Intressant?

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Skatter till för vem och vad?

Läser en av de märkligaste krönikorna på länge i Aftonbladet. Det är Alex Schulman som skriver ”Alltså. Jag är för högt skattetryck. Det gör mig varken till sosse eller moderat. Jag är numera socialdemoderat.”   I artikeln går Alex Schulman inte bara in på att han själv är för ett högt skattetryck och att andra ”rika” också bör vara det. Det ska tydligen gynna de fattiga tror han sig veta. Som jämförelse till den individuella rikedomen eller fattigdomen drar han detta med bolagsskatter och hyllar företag som betalar ”mycket” skatt i landet för det gynnar landet och också världen.

Jag själv undrar ju lite vad han får kausaliteten från att höga skatter skulle bidra till att fattiga får det bättre. Det ligger någon slags public choise tänkande kring Alex Schulmans tyckande.  Det är ju ändå på det sättet att skatter ska tas ut av medborgarna för att finansiera det som man genom demokratiskt fattade beslut kommit överens om att vi gemensamt ska finansiera? Inte att vi ska finansiera av välvilja det som Alex Schulman tycker är behjärtansvärt.

Fritänkaren

Jag läser en otroligt intressant biografi just nu om ekonomen Sven Rydenfelt  – Fritänkaren – av  Nils-Eric Sandberg.  I boken staten och makten skriver Sven Rydenfelt om public choice som ”Den långa rad av regleringar vi har är samtidigt dirigeringsinstrument, varmed regeringen i enlighet med sina värderingar och intentioner i viss utsträckning styr produktion och konsumtion.  Utgångspunkten för regleringsivern är att medborgarna inte förstår sitt eget bästa” .

Vidare:

Eftersom satsen är att människorna inte förstår sitt eget bästa utgör den djupaste principiella motiveringen inte endast för det s k regleringssamhället utan även för diktatursamhället, är en närmare granskning av dess teoretiska hållbarhet motiverad.
Människor förstår inte sitt eget bästa, menar man. Men allvarligt talat, är inte medlemmarna i regeringen och de övriga ”översåtarna” människor? Om de inte förstår sitt eget bästa, kan man då rimligen förvänta, att de bättre ska förstå andras bästa?
Eller är det månne så att reglerarna räknar sig själva som någon sorts övermänniskor, vilka inte faller under beteckningen ”människorna”? Om så är fallet, vilket tycks vara enda förklaringen, så är det minst av allt någon demokratisk uppfattning.
Men om det nu verkligen vore så att endast en viss minoritet av regleringsmänniskorna hade tillräckliga förståndsgåvor för att fatta de djupare sammanhangen, bedöma vad som är gott eller ont etc, hur kan de då låta människorna i gemen i stort sett på egen hand fatta sådana för livet avgörande beslut som att välja yrke, äktenskapspartner, arbets- och boplats, politiskt parti och religion? Hur vågar man låta dem i stort sett själva välja sin andliga och lekamliga spis, sina fritidssysselsättningar o s v? Och framför allt – hur vågar man låta dem själva via allmän rösträtt välja sina styresmän? Om människorna inte förstår sitt eget bästa bör en demokrati grundad på allmän rösträtt vara en alltför riskabel styrelseform?

Att ta ut skatter från medborgarna är ett sätt att reglera folkets produktion och konsumtion. Att tycka att höga skatter på både företag och individen är ett bra sätt att ta från de rika och ge till det fattiga måste vara det mest naiva uttrycket för att helt enkelt sätta sig över alla andra och hävda att människorna inte förstår sitt eget bästa.

På detta sätt tycker jag visserligen att fler än Alex Schulman resonerar idag, också av socialdemokrater och moderater. Men syftet är olika . För S att tillfredställa LO och tala om att vi inte gillar företag och företagare. Moderater för att medborgarna ska konsumera ”rätt saker” och jobba mer än idag. Men företagandet har moderaterna svårt att närma sig av någon anledning. I alla fall enligt Sven Rydenfelt tankar. Det är faktiskt för mig en gåta?

Varför ska man betala mycket skatt när det hämmar i stort sett både produktionen och konsumtionen, också den offentligt finansierade? Vi borde istället på allvar börja diskutera vad vi gemensamt ska finansiera och vad som ska finansieras på egen hand.  Det här med att höja skatter för att klara välfärd och skola kommer inte komma någon fattig människa till del utan tillfredställer bara maktens önskan om att reglera och få oss alla att tro att vi inte förstår vårt eget bästa.

Intressant? 
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Välfärden behöver inte mer resurser utan reformer.

Under senare tid har debatten om välfärden haft fokus på om resurserna minskar eller ökar. Det är inte så konstigt. Det är valår och partierna sliter i väljarna i försöken att vara alla goda gåvors givare och vinna väljarnas gunst. Samtidigt pågår ett arbete i bakgrunden, oberoende av politiken och som sätter lite andra frågor i fokus. Frågor som professionen framför allt brottas med. Det är den demografiska utvecklingen, där fler och fler blir äldre och det är sannolikt att fler framöver behöver samhällets stöd och service. Samtidigt har tiden utvisat att medborgarna idag har högre förväntningar på välfärden än vad det offentliga har skyldighet att leverera. Det här är egentligen en omöjlig ekvation men som samtliga politiker försöker lösa genom att lova mer resurser till välfärden.  Jag däremot är bestämd och klar med att vad välfärden behöver så inte är det mer resurser. Utan vad välfärden behöver är att frigöra de resurser som inte fyller den funktionen om att handla om vård- och omsorg och patientsäkerhet. Samtidigt bör vi göra den del av välfärden som handlar om servicetjänster mer tillgänglig för var och en av oss. Välfärden behöver mer reformer än att de behöver resurser.

Det är när det kommer till reformer som det blir svårt för alla. För beslutsfattare, professionen och också för ”vanligt” folk.  Men för mig behöver inte vara så svårt. Vi har alla en god förmåga till omställning och har tidigare genomfört både omfattande och tuffa reformer under 1990-talskrisen. För de flesta nedskärningarna under 1990-talet skedde inte genom att staten skar ner och man  inkasserade mer resurser till staten. De flesta besparingarna och nedskärningarna skedde genom kraftfulla reformer som dessutom godtogs av medborgarna. Inom loppet av bara fem år – mellan 1989-1994 fick vi följande reformer. Skattereformen, Kommunaliseringen av skolan, friskolereformen, LSS och LASS-reformen, Ädel- och psykiatrireformen. Den dåvarande Göran Persson regeringen krönte reformagendan med att införa det så kallade överskottsmålet när det gällde statsfinanserna 1997. Alla dessa reformer syftade bara till en enda sak. Att se till att styra resurserna till de som bäst behövde de och se till att behoven inte blev för subjektiva i förhållande till budgeten. När så möjligheten finns har dessutom lagstiftaren sett till att det finns möjligheter att skruva lite i systemen så att lagen stödjer att man vid behov när det gäller vad nivån för behoven ska ligga för den enskilde. Det är det här det handlar om när man nu tittar över till exempel assistansersättningarna. Det här systemet är helt fantastiskt på så sätt. För ingen kan någonsin peka på att resurserna inte räcker till behoven – eller förväntningarna. Vi har ju nämligen sett till att både lagreglera välfärden och rättspröva den.

Jag hävdar att vi med den demografiska utvecklingen och förväntansgapet som växer sig allt bredare har kommit till vägs ände när det gäller att välfärden är utformad på detta sätt. Vi behöver återigen genomföra reformer. Men denna gång inte för att få ordning på statens finanser. Denna gång behöver vi genomföra reformer som syftar till att öka tillgängligheten till vissa välfärdtjänster för var och en av oss, samt att tydliggöra för medborgarna vad de har rätt att kräva av det offentliga.

En omöjlig uppgift kan tyckas. Inte alls menar jag. Detta har jag skrivit en hel bok om. En bok som beskriver hur välfärden utvecklats från 1930-talet fram till idag där vi gått från att utjämna levnadsvillkoren till en välfärd efter behov. Där jag tar upp reformerna under 1990-talet och tillför vad dagens stora frågor handlar om tillgänglighet, kvalitet och skatters utformning.

Ambitiöst visst. Men inte så svårt om man som jag har en god kunskap och erfarenhet om hur välfärden är uppbyggd och dess funktionalitet. Jag vet inte riktigt när boken kommer, men det är inte så långt borta nu så var uppmärksamma.

Föresten titeln på boken är Frigör resurserna och öka drivkrafterna.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

Vilka är segrarna?

 Som så många andra tittade jag på Belinda Olssons fittstim – min kamp på SVT igår. Reaktionerna lät inte vänta på sig, i alla fall inte på twitter. Kommentarerna var om jag uttryckte det som så väldigt blandade, många och svåra att sortera.  I det fallet hamnade jag nästan i samma förvirring som Belinda Olsson själv befinner sig när hon gjorde programserien.

Det kanske är det som är feminismen just nu i vår tid. Det pluralistiska samhället har löst upp alltings ordning och hackat sönder den feministiska rörelsen. Idag verkar feminism vara lika många saker som det finns samhällsproblem att lösa. Det är i och för sig bra tycker jag. Men allt blir så mycket svårare när man inte längre kan stå tillsammans på barrikaderna och kräva likaberättigande när det gäller kroppslig integritet, lön och fördelning av makt. För mig är feminismen idag inte ett sätt att tolka verkligheten utan väldigt många och olika.  Det inbjuder till konflikter när det gäller tolkningsföreträdet och den som befinner sig i en bättre position än någon annan vinner ofta den kampen. Ta bara det här med sexköpslagens vara eller icke-vara.  I det fallet har feminismen många gånger kommit att präglas av en patriarkal syn. Kvinnor ses som offer och utsatta för mäns våld och det är numera fastslaget t o m i lagen.

Ändå så ser jag att alla stora frågor kommer igen på något konstigt vis. Våldet mot kvinnor måste vi kämpa mot varenda dag. Lönerna är fortfarande ojämlika när det gäller jobben. Idag är också kampen för att man ska kunna driva företag inom de kvinnodominerande sektorerna en väldigt viktig fråga när det gäller politiken. Till och med kvinnokroppen väcker fortfarande starka reaktioner och känslor. Är ni medvetna om att det är fortfarande är tabu att tala om kvinnors hormonella problem och vad de kan orsaka? Det är också tabu i många grupper att tala om att kvinnor förändras kroppsligen med ålder från att vara reproduktiva till att inte vara det. Också bland unga kvinnor? Vi vet alla om kampen mot det trådsmala kroppsidealet där inga kurvor tillåts. Att utrycka sig raljerande om kvinnors kroppar väcker i många sammanhang fortfarande avsky och indignation fast man inte kan tro det.

Ibland tycker jag att de som befinner sig i en position – oavsett om de är kvinnor eller män – tävlar om att ligga rätt i tiden när det gäller att diskutera feministiska frågor. En sådan sak är t ex när nya Moderaterna helt svängde om i kvoteringsdebatten under förra mandatperioden. Vi var ju många då som satte kaffet i vrångstrupen och frågade sig om vårt parti helt enkelt hade tappat fotfästet ordentligt. För mig är kvotering patriarkalt. Men det är ju min syn på det hela. Hur som helst! Jag uppskattar de frågor som Belinda Olsson ställer i sitt program och kommer se de resterande programmen med nyfikenhet.

Men jag ställer mig också en annan fråga. Vilka är feminismens segrar politiskt, ekonomiskt och kroppsligen under de senaste 20 åren?

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

I alla stora demokratier maktdelar man

Jag vill börja det här inlägget med att berätta att jag om cirka tre månader kommer att lägga ned den här bloggen. Anledningen är att jag framöver inte kommer ha varken tid, lust eller ork att hålla igång den. Då är det bättre att avsluta för min egen skull. Men jag kan säga att jag har haft både roliga och tråkiga stunder här. Vissa inlägg tycker jag själv mer om och andra tycker jag är riktigt dåliga.  Men tiderna förändras och jag förändras med dem. Men än finns det tid för mig att kommentera samtiden och samhället.

Idag kommer jag att ge min analys över opinionsläget. Under sista åtta månaderna har det inte gått så bra för de som jag håller på i svensk politik så att säga. Mitt eget parti närmar sig 20 procentstrecket och de övriga partierna i Alliansen ligger på gärdsgården. Stämningen är inte det minsta på topp. Men läget för oppositionen kan tyckas vara något bättre och där verkar stämningen vara bättre. Men om man tittar på Socialdemokraternas siffror är de egentligen ingenting att jubla åt. 34-35 procent för det gamla maktpartiet är sannerligen ingen siffra att skryta över. Som vanligt går dessutom Miljöpartiet bättre i opinionen året innan val än vad de lyckats någon gång ändå prestera i val. Vänsterpartiet har en positiv flow tycker de med att de kan hålla sitt ställningstagande att vara mot vinster i välfärden och det tror jag de gör rätt i att hålla kvar vid om de ska ha någon möjlighet att påverka framöver. Och sen har vi Sverigedemokraterna som lyckas hålla sig kring 10 procent i opinionen oavsett hur det än beter sig.

Statsvetare, opinionsbildare, partister och vanliga förstå-sig-påare i allmänhet försöker förklara opinionsläget. Naturligtvis utifrån sitt eget perspektiv. Utifrån min horisont lyckas de så där. De som däremot inte lyckas speciellt bra är partierna själva. Framför allt har partierna misslyckats med att ge sin syn på vilken/vilka frågor som spelar roll för folket och väljarna och vilken fråga de själva ska bottna i inför valet 2014. Alliansen med moderaterna i spetsen fortsätter med stor envishet att försöka driva debatten till att handla om ekonomin, jobben och regeringsfrågan. Socialdemokraterna försöker med stor envishet att driva debatten till att handla om ekonomin, arbetslösheten och skolan. De övriga partierna försöker i stort sett mest mota SD i grind. Är det konstigt att det finns så många osäkra väljare idag? Det är dessa väljare som nu alla partier försöker övertyga att de är det bästa alternativet i svensk politik.

Alliansens strategi lyckades 2006 och 2010. Trots att Alliansen inte fick egen majoritet i riksdagen 2010 hade de antagligen förlorat väljarna till (S) om inte (SD) kommit in i riksdagen. Då hade vi idag haft en rödgrön regering och Lars Ohly hade sannolikt redan varit kulturminister. Det är min analys av det hela. Strategin att det är ekonomin, jobben och regeringsduglighet kommer därför inte vara den bästa i valet 2014. För väljarna har andra frågor på sin agenda idag än vad de hade då.

Om vi för en liten stund återvänder till 2006. Kommer ni ihåg känslan när Alliansen vann valet då? Den var närmaste euforisk! Alliansen hade genom att enas äntligen lyckats bryta det socialdemokratiska maktinnehavet efter tolv år. Det på egna meriter! Ja, egna meriter på så sätt att det var politiken och jobben och utanförskapet som man vann valet på. Inte på ett missnöje med sittande regering. Sen slog finanskrisen till och den skötte Alliansregeringen på ett utomordentligt sätt. Men något hände på vägen. Väljarna började så smått inse att politiken med Alliansen var i stort ”the same” som med Socialdemokraterna. Sverigedemokraterna lyckades ta sig in i riksdagen och där har de inte betett sig som alla har förväntat sig att de skulle göra. De flesta trodde ”nog” att de skulle bli vår tids Ny Demokrati och bli tvungna att lämna efter en mandatperiod. Men (SD) har gjort precis tvärtom. De kommer inte åka ut ur riksdagen nästa val. De kommer bli starkare.

Hur kan det komma sig att det blivit på det här sättet? De flesta tror det beror på ett missnöje med politiken överlag. Visst det kan vara en orsak. Andra tror att det är för att de högerextrema finns representerade i de flesta parlamenten i Europa och att de är på stark frammarsch. Visst kan det vara så. Men om det var så att svenskarna hade samma bevekelsegrunder som européerna hade (SD) varit i riksdagen för länge sen. Vårt kynne är annorlunda skulle jag vilja säga.

De flesta som analyserar svensk politik har för mig missat en stor orsak som aldrig får en förklaring och det är att svenskarna gillar maktdelning.  Svenskarna gillar maktdelning lika mycket som amerikanerna gillar maktdelning. Det är därför USA ofta har demokrater i majoritet i Kongressen när de har en republikansk president och tvärtom.

Med detta så har Alliansen blivit för dominerande i svensk politik under de sista två mandatperioderna. Med ett stort moderat parti i spetsen och där de mindre partierna förlorat på Alliansen vänder sig inte väljarna automatiskt till Socialdemokraterna längre, för de har blivit som ett parti som alla andra och förlorat sin särställning. Väljarna vänder sig till de partier som kan rubba en stark maktbalans. Då finns det bara tre partier i riksdagen idag och det är MP, V och SD.

Orsakerna till att det har blivit så här i nuläget och att det ger utslag i opinionen stavas triangulering. Triangulering är just nu det enda (M) och (S) håller på med. Det är en döfödd strategi. Det fungerade 2006. Det fungerade mindre bra 2010. Men det kommer inte att fungera 2014. För på väljarnas agenda står idag maktdelning när det inte finns en stark Allians och en tam socialdemokrati, samt välfärdsfrågorna med skolan i spetsen. Inte ens invandringen står speciellt högt i kurs hos väljarna, som så många fått för sig. De flesta är idag positivt inställda till invandring och invandrare oavsett att Twitter försöker dilla i en del av folket något annat.

För mig som partist är det en gåta varför inte våra strateger har lagt örat till marken och lyssnar på vad väljarna går åt för håll. Varför de envisas med att hårdnackat hålla fast vid ekonomin, jobben och regeringsdugligheten. Inse att folk anser att de har det tillräckligt bra idag, ja de som har jobb i alla fall. De har råd, ork och lust att dela med sig till de som inte har det. T o m mina ungdomar hemma säger till mig ”Ja, vi har hört om arbetslinjen nu i hela vårt liv. Vi vet och kan det där”. Läget är inte alls på samma sätt som det var inför 2010. Då hade (S) en ledare med ett svagare förtroende än vad de har idag och hade en motvikt till Alliansen i det rödgröna samarbetet. Men folket ville redan då ha maktdelning. Fast inte lika många som vill det idag.

Strategerna borde tänka ett varv till. I alla stora demokratier ser folket till att maktdela!

Intressant? 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

1+1=1

Skattenivån i Sverige har nått den lägsta nivån på 37 år, enligt den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD. Vi ligger numera på 5 plats när det gäller skattekvoten efter länder som Danmark, Frankrike, Belgien och Italien. Mycket bra, det är det tillsammans med ordning och reda i statens finanser, som tillför energi i ekonomin. Men jag är inte speciellt förvånad att V och LO-ekonomerna nu därför per automatik kräver högre skatter.

Vänstern har ett stort problem. De klarar nämligen inte av att visualisera att 1+1=1.

Jag ska förklara så kanske det klarnar.

Om du har två myrstackar som ligger bredvid varandra. Vad får du om du slår ihop dessa två myrstackar. Ja, inte får du två myrstackar – du får en större!

Myrstackar

Precis på samma sätt fungerar det med skatter. Om du har olika arbetsmarknader som verkar bredvid varandra och på olika nivåer generar skatteintäkter till staten. Slår du ihop dessa skatter så får du mer skatteintäkter i statens kassakista. 1+1 är alltså lika med 1. Mer skattepengar att fördela till välfärd och andra nödvändigheter. Men hur stor stacken är beror inte på skattenivån. Det beror mer på hur många myror som drar sitt strå till stacken så att säga.

Det är den här ekvationen som vänstern ständigt har så svårt att visualisera. För de koncentrerar sig på de enskilda myrorna som bär omkring på sitt strå än att koncentrera sig på vilket samhälle som byggs upp och hur stor stacken kan bli av alla individuella prestationer.

Ja, ja det ger sig nog.

För övrigt är jag rätt övertygad om att det flesta nu kommer skriva årskrönikor vad som varit viktigt för dem under 2013. Jag är inte så intresserad av att titta bakåt utan mer intresserad av vad jag lägger i min väska som jag tänker släpa med mig under 2014. Jag vet vad det är jag ska fokusera på. Ni vet det däremot inte. Men det kommer säkert ljusna för fler ju längre nästa år lider.

Till dess säger jag till alla mina intressanta läsare! Ha ett gott slut och jag önskar er alla ett gott nytt 2014!

2014

Intressant? 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Att vara ängeln vid Jul!

Jag som växt upp med missbrukare borde vara den första om jag var smart att haka på alla dessa kändisar som går ut och uppmanar människor att slopa nubben i jul. Men tyvärr kan jag inte göra det då jag själv tycker att nubben vid jul hör till så att säga. Låt oss nu inte hamna i en debatt om att jag uppmuntrar alkoholmissbruk vid jul – för det gör jag inte. Men jag anser faktiskt det är upp till varje människa själv att avgöra om den ska dricka nubbe till julen utan att detta blir ett debattämne just till julen.

Mina motiv till detta är att samma debatt förekommer knappast alls vid midsommar. Den största ”suparhelgen” av dem alla skulle jag vilja säga. Nä, det är mer legalt att supa skallen i bitar när det är sommar än vid jul för de flesta av någon outgrundlig anledning. Visserligen fylls kvällstidningarna i augusti med reportage numera om att har du problem efter sommaren med ditt alkoholmissbruk kan du söka hjälp här och där. Men att göra julen till den helg och högtid som fokuserar på alkoholmissbruket tycker jag är att vara lite hycklande.

Majoriteten i befolkningen klarar av att dricka en nubbe till julmaten utan att spåra ur. Min tes stärks av att detta beteende fortgår i generationer. Om man vill hjälpa de barn som lever i familjer där man inte klarar av det skulle man installera en telefon och ett ställe de kunde vända sig till om det spårar ur. Där dessa barn kunde vara anonyma och där de kunde få hjälp att ta sig vidare framöver. Allt annat är inte verklighet för mig, jag som växt upp med missbrukare inser trots allt att man kan ändå få en lycklig barndom ändå!

Till det vill jag önska alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt år. Om det är någon som behöver hjälp över julen så finns jag här. Skicka en kommentar så ska jag hjälpa dig vidare.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Filantropi al á Sweden

Det finns vissa människor som är duktiga på det här med Filantropi. Bill Gates är en sådan person. Bill Gates tillsammans med Warren Buffet uppmanar till exempel sina miljardärkompisar att skänka halva sin förmögenhet till The Giving Pledge. Här i Sverige ser det här med filantropi lite annorlunda ut. Här handlar filantropi om att hjälp en fattig – betala mer skatt av din inkomst.

I dagarna har det varit tydligt att de som titulerar sig som medelklass har hamnat i en identitetskris. Häromdagen gick Claes de Faire, chefredaktör på Resumé  ut med att då han inte ser att vi drunknar i välfärd att han tyckte att han inte behövde ett ytterligare jobbskatteavdrag.

Idag läser jag en något märklig artikel av Patrik Lundberg  i Aftonbladet som uppenbart har skuldkänslor över att hans mamma försakade så mycket för att han skulle få vara medelklass.

Det ställer mig inför vissa frågor och den första är. När blev medelklass detsamma som välstånd?

I min värld som medelklass och som har gjort en klassresa, utan någon förälder som försakat allt för min skull, undrar jag helt klart – var i helskotta är mitt välstånd? Just nu går det ut mer pengar än det kommer in. Ändå är jag medelklass.

Tydligen umgås dessa båda män inte med så kallade vanliga medelklassmänniskor. För hade de gjort så, hade de förstått att de flesta i medelklassen lever på lånade pengar. Det är bara att kolla den offentliga statistiken och titta på hur många i det här landet som har en kontantmarginal på 15- 20 000 kronor, som de har till sitt förfogande om något oförutsett händer i familjen. De är försvinnande få också ur medelklassen. Så den där medelklassen som lever i sus och dus och i ett välstånd, måste sannolikt låna till en TV om den gamla går sönder.

Om nu medelklassen lever i ett sådant bra välstånd så kan de göra landet som helhet en tjänst om de amorterade på sina skulder?

En av våra bekymmer är nämligen att svenska hushåll är för skuldsatta. Om det finns en medelklass som har så mycket att de är villiga att betala mer skatt, kanske de skulle amortera av sina skulder istället?

Men den ena av de här herrarna tycker inte ens det är intressant att betala inkomstskatt då han tar ut utdelning från sitt bolag istället för lön och slipper helt enkelt betala inkomstskatt. Inte undra på att hans familj kan avstå 600 kronor i månaden. Han betalar ju inte mer än 22 procent i skatt ändå.

Till den andra herren – om du har sådana skuldkänslor för att din mor försakade så mycket för din skull så finns det ett antal människor i det här landet, som gjort samma klassresa som du och inte haft någon som försakat någonting för din egen skull. Man har gjort jobbet själv! Det sällan för sin egen skull utan sina egna barn t ex. För det vet vi att göra en klassresa är positivt också för den efterkommande generationen när det gäller utbildningsnivå och hälsa mm.

FlyingLizardsDavidandSallyChairsThe best things in life are free but you can give them to the birds and bees. I won’t the money!

Det är lätt att vara filantrop i Sverige och få epitetet en god människa. Det är bara att önska att de flesta fick betala lite mer skatt. Bara du slipper själv. Så du har råd med dina skulder, som du också överlåter till staten att bekosta med ränteavdrag mm.

Sen att de dessutom har fått för sig att välfärden är under nedmontering är ju ett bevis på att dessa kloka herrar går på allt som tidningarna skriver.

Saken är den att välfärden aldrig har tilldelats så mycket pengar som de gjort de senaste mandatperioderna. Till den första herren ska jag helt enkelt vara riktigt elak. Jo, vi drunknar i välfärd. Men kanske inte rätt sorts välfärd. Det kanske är så att välfärden gör fel saker och inte det folk vill ha, utan vad som är gångbart av gammal hävd. Men jag antar att folk inte är insatta i hur välfärden fungerar, att det inte är lönt att prata med dem om det ens. Så länge de kan få samhället att ta över deras ansvar för deras barn, föräldrar och nära och kära, så fungerar välfärden som den ska.

Till den andra herren vill bara säga. Jag vet inte något om din umgängeskrets, men i min umgängeskrets som består mest av medelklass är det rakt ingen som har ångest över att vara medelklass. Vi har mest bekymmer om hur vi ska ordna våra liv, så att vi slipper lasta våra barn och framtida generationer för vår ålderdom till exempel och kunna betala för denna själv.

Jag är så trött på filantropi al á Sweden som innebär att ska du hjälpa en fattig så betala lite mera skatt.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Kämpa!

Jag orkar snart inte ta i den där kvoteringsdebatten igen och det är väl egentligen då man ska vara mest rabiat? För det är väl då kvoteringsivrarna kommer flytta fram sina positioner. Så gratulerar alla som gillar att vara reducerad till ett kön när ni väl får göra karriär, när väl kvotering i samhällslivet slagit igenom ordentligt. Eller så kanske makthavarna skulle börja förstå lite av den verklighet som de så gärna vill in och styra och ställa inom. Det handlar om att förstå lite fler aspekter av det här med företagande.

– Det är färre kvinnor än män som driver företag och dessutom ännu färre kvinnor som driver företag som har anställda. Hur många bolag som ägs av kvinnor finns noterade på börsen?

– De flesta stora företag verkar fortfarande inom typiskt manliga sektorer. Kvinnor som idag har bättre betyg och läser vidare på högskola/universitet än män, har ännu inte slagit igenom i  yrkeslivet. Det är mina barns generation som är dessa kvinnor och män och de har precis slutat universitetet/högskolan.

– Jag antar att ägarkonstellationerna, dvs styrelserna i börsbolagen, speglar både gamla könsstrukturer men också gamla företagsstrukturer. Återigen hur många företag på börsen ägs av kvinnor?

– Om LO, S och V får bestämma så tänker de lägga näringsförbud på kvinnor då de vill förhindra företag i sektorer som är typiskt kvinnliga. Varför skulle kvinnor starta företag och kämpa för att de ska in på börsen när det inte är lönsamt att göra det?

– Min egen make bygger t ex äldreboenden och sjukhusavdelningar. För LO, S och V är det oproblematiskt att makens företag får göra vinster på skattebetalarnas bekostnad för att utveckla företaget och ge sina anställda rimliga löner. Men det är inte ok för LO, S och V när det gäller de kvinnliga företagarna i skattebetalarsektorn.

– Om kvinnor verkligen menade allvar med att de ska ha samma möjligheter och rättigheter som män borde de sluta skrika efter mer resurser för att göra samma jobb, på samma sätt, i samma kommun eller landsting och istället ställa sig upp och skrika högt att nu måste vi få samma rättigheter och möjligheter att vara företagare och tjäna pengar på vårt arbete!

Men återigen gratulerar alla som går på att politikens svar på jobb och jämställdhet handlar om kvotering. Ni har reducerat era själva till ett kön när ni vill göra karriär i yrkeslivet!

 

Intressant? 

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar