Miljontals grodor och ormar

För första gången i år har vi spenderat en långhelg på landet. Vackert väder och allt. Jag har satt upp en budgetvariant av växthus. Vill se att mitt system för hur växterna inte ska torka ut när vi inte är där i veckorna ska testas innan vi skaffar ett riktigt växthus. Om min variant med självvittnande krukor visar sig fungera blir det ett litet större och bättre till nästa år.

våren 13 1

En annan sak som slog mig i helgen är det här att grodor och salamanders är fridlysta och så mycket hänsyn tas till dessa både när man ska bygga nytt och vid ombyggnationer av vägar. Till exempel om man hittar grodor och salamanders när man ska bygga nytt någonstans så får man sällan bygga där om det inte redan finns en byggnad där. I Bromma när de byggt om Spångavägen har de gjort avskärmningar för grodorna som finns där i närheten av vägen, samt satt upp skyltar att man ska köra sakta för det finns grodor på vägen.

grodspel våren 13

Det finns miljoner grodor på landet upptäckte jag i helgen när vi var där. De spelade nämligen i tjärnen. Överallt låg de i drivor och lät. Till och med hunden blev rädd för dessa konstiga varelser som lät och parade sig runt hela tjärnen. Jag blev väldigt fascinerad av det hela. Men så förstod jag varför vi har väldigt mycket orm kring stugan också. Där det finns grodor finns det också ormar. Ormar är för övrigt också fridlysta. Men det är svårt att förstå att både grodor och ormar är fridlysta då de finns i miljoner hos oss på landet bara.

Men sen när vi kom tillbaka till Stockholm ikväll hade alla träd slagit ut sen vi lämnade i torsdags bara. Det har de nämligen inte gjort på landet. Björkarna och rosorna har inte ens fått musöron ännu. Det är ganska lyxigt faktiskt att man får möjlighet att uppleva våren två gånger. Visserligen har jag lite allergi med lövsprickning. Men det är inte så farligt att jag ändå kan uttrycka att jag personligen tycker våren är det bästa och vackraste årstiden som vi har i det här landet.

våren 13 2

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Publicerat i Landet, Livet! | 1 kommentar

Farväl min vän

AW foto2I fredags sa jag farväl till en av mina bästa vänner. Min goda vän Birgitta (Holm) Rutsdotter, som avled den 3 april efter en kort tids sjukdom endast 48 år gammal. Vi var inte bara vänner privat utan också vänner i partipolitiken och båda engagerade i moderaterna. Det var också genom moderaterna vi fann varandra Birgitta och jag och det var i valrörelsen 2010 som det klickade ordentligt mellan oss. Efter denna kom vi att bli som lång och lerhalm, fast vi varken hade tid att träffas varje vecka och ibland hade olika uppfattningar om politiska sakfrågor.

Begravningen

Mycket fina ord har beskrivits efter att Birgitta avled. Att hon var full av energi och levande. Att hon alltid stod upp för sig själv och det hon trodde på och att hon hade stor empati för många. Att hon var duktig i sin yrkesutövning och var en stolt sjuksköterska. Att hon hade ett smittande sätt och att många mådde bra i hennes närhet. Att hon älskade sin man och son allra mest.

Allt det där stämmer med råge. Det var precis på pricken Birgitta. Men jag skulle vilja lägga till att hon var en stor realist också som jag litade på till hundra procent vad det än gällde. Om det gällde politiken, partiet eller också mitt egna privatliv. Allt kunde jag prata med Birgitta om.  De som kände oss genom alla event och evenemang vi varit på tillsammans vet att både Birgitta och jag var mer Champagne och kaviar än att vi var de där hurtbullarna som gjorde allt för att vara mest, bäst och duktiga inom alla livets områden. Vi ville vara oss själva och njuta också emellanåt. Det var därför fantastiskt roligt när Birgitta och hennes man kom till oss på landet och där vi badade tunna och skålade i bubbel och hade otroligt fina dagar under förra årets kalla sommar.

Dalhalla2

Chocken var stor när det stod klart att Birgitta drabbats av en obotlig cancer. Det var i samband med detta besked som Birgittas stora realism kom till uttryck. Från det att beskedet kom tog det bara några dagar tills hon hade ordnat det mesta av det praktiska i samband med hennes död. Det var allt från att samla de närmaste vännerna, begravningen och rodda upp för familjen. Under tiden stod vi där mest i chock och ville inte ens ta till oss hur sjuk min vän var. När Birgitta skickade ett mail till mig om hur hon ville ha på sin begravning, redan då gick jag in i min sorg. För det var så ofattbart att ta till sig att min vän inte hade så långt kvar här tillsammans med oss att jag helt enkelt inte ville ta det till mig. Jag trodde åtminstone hon skulle ha något år kvar hos oss. Men från det att jag fick det där mailet tog det bara sex veckor innan hon avled.

Det är en ynnest att jag fick möjlighet att lära känna Birgitta på det sätt som jag fick. Det är en ynnest att få haft en sådan nära vän i min närhet och det är en stor förlust att det inte är så längre. Min sorg är stor. Men som den stora realist Birgitta var så hade hon sagt till mig att ”Det är så här livet är Maria, lämna det nu bakom dig och in i skiten med dig och rodda upp det du ska”.

Du kommer finnas hos mig i mina tankar för resten av den tiden jag har kvar här. Du fattas mig!

Tack för allt Birgitta!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Det kostar att vara taskig!

Noterar att dramat inom S fortsätter med nya turer. Denna gång handlar det om att Omar Mustafa bryter tystnaden kring affären kring honom och lämnar partiet. Samtidigt verkar det som att det förekommer en maktkamp i Stockholms arbetarkommun där man försöker kuppa bort Veronica Palm till förmån för Ylva Johansson som ordförande.

Hela affären visar på hur djup S kris egentligen är och man måste fråga sig om inte hela historien visar tydligt på att S inte är ett regeringsalternativ med ett tydligt och genuint ledarskap i styrhytten.

Men sen tycker jag också att hela affären visar på den mest beklämmande avarten inom politiken. När man inte är tydligt och genuin i sitt ledarskap och man tar till enkla och rätt korkade metoder för att lösa ett problem för sig själv. Det är ju inte första gången sådana här saker händer  där folk är taskiga mot varandra och försöker skylla ifrån sig sitt eget ansvar i en historia. Det förekommer titt som tätt i vilket av partierna som helst.

Men man ska också veta att tar man till sådana taskiga metoder att ofta blir det så att what you gives around comes around. Fast det är sällan någon har kunnat kalkylera fram vad kostnaden blir för en själv. I den här affären är kostanden rätt uppenbar och direkt. Veronica Palm kommer inte att kunna sitta kvar, hon har tappat för mycket förtroende på vägen, tror jag.

Så till alla som vill hänge sig till sådant här taskigheter framöver vill jag ge ett gott råd.

Det kostar att vara taskig mot andra! Men du kommer aldrig att kunna räkna ut vad kostnaden blir. Har du otur kostar det hela mer än vad det smakar och du kanske mister allt som du kämpat för.

Intressant?  

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Allt är gratis?

Häromdagen fick jag vara åhörare till ett samtal mellan två äldre herrar som haft lite att göra med sjukvården på senare tid. Den ena av herrarna hade precis varit inne och gjort en ganska omfattande operation. Samtalet gick enligt följande

-          Du vet sa herre 1 att det kostar ju bara 80 kronor om dagen att ligga på sjukhuset och då får man hur mycket mat som helst och dessutom uppassning också.

-          Herre 2 svarar; vi har världen bästa sjukvård. Inget annat land har så bra sjukvård som oss!

-          Herre1: Dessutom är den gratis. Min operation kostade över 100 000 kronor antagligen och det kostade mig bara 80 kronor om dagen att ligga där.

I samband med detta uttalande tittade jag på min bordsgranne och sa

-          Det är ju bra att de är nöjda med att sjukvården och att vi får nöjda medborgare för alla de hundratusentalskronor vi betalar in i skatt årligen, vi andra som fortfarande är tvungna att producera på något sätt.

Min bordsgranne bara log lite och sen fortsatte samtalet att handla om något annat.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Välfärden är sönderreformerad!

Det här är mitt första inlägg i debatten på länge. Men idag blev jag indignerad när jag läste att studenterna ratar lärarutbildningen och att antagningskraven till lärarhögskolan är så låga att man kan ta sig in med 0,1 poäng från högskoleprovet för att bli högstadielärare. Samtidigt fortsätter den ytliga debatten om vinster i välfärden i oförminskad styrka, påhejad av vissa lobbyister som hellre vill ta politiska poänger på politiken än att det handlar om någon egentlig känsla för elever eller andra grupper som är behov av välfärden. Vi har sett det genom åren inom flera områden.  Sammanfattningsvis kan sägas att debatten oavsett område handlar det om mer regleringar och mer reformer som lösningar på ”problemen” som tar sig uttryck till och med under akademisk och professionell flagg. Det är rätt illa!

Som jag ser det (observera att jag skriver, som jag ser det) så är vår välfärd – inom alla områden – alldeles för reglerad och totalt sönderreformerad. Denna sönderreformering har dessutom en ganska lång historia fast i närtid. Allt började egentligen under 80-talet och fortsatte under 90-talet med saneringen av den svenska ekonomin. Vi lever idag med en välfärd som gör allt för att styra medborgarna till rätt ställe och efter deras så kallade ”behov”.

Den offentliga sektorn – välfärden – svällde under 70-talet. Reformerna då var säkert i välvilja för ett jämställt samhälle där både män och kvinnor kom till sin rätt och fick delta på lika villkor i samhällsgemenskapen. Samtidigt som det fanns en skepsis mot kapitalet och där politiken och dåvarande styre inte hade något problem med att kräva in de högsta skatterna i världen för att finansiera samhällsutvecklingen.

Men redan under 80-talet började näringslivet att uttrycka sig om offentlig sektor som den ”tärande” sektorn. Arbetslösheten började bli ett bekymmer helt klart, samtidigt som det finns väl ingen som var över 20 år under den här tiden som inte kommer ihåg hur nidbilderna om kommunarbetaren där en jobbade medans fem stod och tittade på florerade. Offentlig sektors svar på det här vara att börja diskutera frågan om chefs/ledarskapet i de kommunala verksamheterna. Man diskuterade som att vi måste ju ha lika kompetenta chefer som privata näringslivet har och då får det kosta. På det sättet ska vi bli mer effektiva och få kritikerna att tystna. Men fortfarande var det så att elever, brukare, vårdtagare och kunder  var de som var i fokus för välfärden. Man hade ett jobb som skulle göras.

Sen kom slutet av 80-talet, fastighetskrisen och till slut också 90-talets stora kris som innebar den omtalade saneringen av landets ekonomi. För att nå dit så drog man inte bara ned i alla verksamheter, utan de flesta välfärdsverksamheter reformerades och omorganiserades. Vi fick ädel- och psykiatrireformen, vi fick LSS-reformen, kommunaliseringen av skolan, friskolereformen och bostadsbidrag mm gjordes om. För att motivera dessa reformer var väl statsmakten tvungen att ge folket något också så då fick vi skattereformen och pensionsreformen. Till det ska lägga alla privatiseringar och valfrihetsreformer som att du ska kunna välja din egen el, telebolag mm.

Helt plötsligt var det mer fokus på reformer och ekonomi än att det handlade om att ha fokus på medborgarna, eleverna, brukarna, vårdtagarna och kunderna. För att verkligen markera att det var ekonomin och budgeten som var i fokus så innebar också dessa reformer att man måste minska intaget, nya brukare, till de flesta välfärdstjänster för att pengarna skulle räcka. Den så kallade inträdesbiljetten för att ta del av vissa välfärdstjänster reglerades upp genom lagar, regler och riktlinjer och vi fick något som kallades ekonomiskt bistånd.

Det är där vi är idag. Debattörer och andra sprider myter när de säger att den skattefinansierade välfärden är generell och till för alla. För det stämmer inte. Det finns alltid en ”inträdesbiljett” för den enskilde att betala för att få ta del av välfärden oavsett vad de flesta tror. Inom vård och omsorg är inträdesbiljetten den så kallade ansökan om bistånd till vissa insatser eller avgifter vid vård. Inom skolan handlar det om att inträdesbiljetten kostar i form av skolplikt och ålder. Men inte i något område är välfärden obegränsat till för alla. Inte ens på arbetsförmedlingen får du stöd och hjälp om det är så att du inte uppbär någon slags ersättning som A-kassa eller försörjningsstöd. Lever du på släktingar t ex är du längst ner i den hierarkin.

Till all denna komplexitet tillkommer de utmaningar vi har i framtiden som blir en konsekvens av den demografiska utvecklingen och de framtida svårigheterna att rekrytera kompetent personal.

I det här sammanhanget blir jag då väldigt förvånad när många istället för att se att vi behöver förenkla systemen och sätta de personer som är i behov av välfärden i fokus istället kräver mer regleringar och reformer.

Välfärdens problem är inte att den är privatiserad i delar eller reglerad. En än mer reglering och reformering för att kontrollera utveckling och lösa vissa problem kommer då naturligtvis att förvärra situationen för den enskilde. Till slut är allt så sönderreglerat och sönderreformerat och systemet så komplext att välfärden som vi känner den idag har inte längre någon legitimitet.

Detta borde alla istället börja fundera på.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Publicerat i Allmänt | 1 kommentar

En ny medlem har hittat hem!

Jag är väldigt dålig på att blogga nu för tiden. Men det beror inte på att jag inte har några åsikter om sakernas tillstånd. Utan det beror mer på att jag är så fullt upptagen med annat. Det senaste nu är att en ny medlem till familjen har hittat hem till oss.

Atlas2

Vi har nämligen adopterat en liten, liten blandras – Chihuahua o Pomeranian. Atlas heter han och är 3 år och väger 4 kg och ser ut som en mini Siberian Husky. Det är en otroligt söt och behaglig hund att ha att göra med. Dessutom är Atlas väldigt väluppfostrad. Atlas kan dessutom göra lite trix som give me five och ten, rulla runt, lägga sig på sidan när man säger pang, morra lite lugnt och hoppa på kommando.  Nästa sak som vi ska börja träna när snön har gått bort och det blir lite torrare i markerna är att gå slalom mellan mina ben.

Atlas1

Det är fantastiskt roligt att vara hundägare och till en hund som är lite go i. Jag har ända sedan mina barn flyttade hemifrån tyckt att vårt hem är alldeles för tomt och tråkigt. Jag är också en person som sporras av att ha ansvar mer än att jag tycker att det är skönt att bara ha sig själv att tänka på. Det kommer också bli fantastiskt kul att ha Atlas som sällskap på landet också och där kan vi ju röra oss lite friare än vad vi kan göra i stan.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Publicerat i Livet! | 2 kommentarer

Den som gräver en grop åt andra

Idag har jag tagit del av en pdf-fil som är skriven av Maria Sveland om vad som egentligen hände på det där grävseminariet i Göteborg där det i tidningar stod att en annan kvinna kallade männen i panelen för gubbslem och fick skit för det.

Men efter att läst filen som jag fick tag på via Bisonblog (det var förfärligt att läsa om hur det gick till på det där seminariet) är jag nästan lika upprörd som Janne Josefsson själv var under seminariet och tycker att gubbslemmet har gjort sitt för detta århundrade. Den som gräver en grop åt andra faller oftast själv däri. Eller kanske är det en generationsfråga allt handlar om för Britt-Marie Matsson undrar varför Maria Sveland har pistoler som örhängen?

Då vill jag se ett generationsbyte av journalistkåren. Om inte ni journalister som är 50-60 år gamla kan se att senare generationer ser det som självklart att kunna både uttrycka sina åsikter och stå för dessa utan att låta er provoceras till bristningsgränsen så får ni lämna scenen helt enkelt. Ni får väl dra er tillbaka till era andningshål och fila på era memoarer från tiden när ni stod i er fulla blom.

Inte blev det ju bättre att Täppas Fogelberg bloggade om det hela och kallade kvinnan som sagt ordet gubbslem för packad, förvirrad bloggerska.

1sm

Den som gräver en grop för andra trillar oftast i den själv.

Jag tycker ni ska lämna scenen själva nu och inse att ni passerat bästa-före-datum för länge sen. Vi andra har faktiskt förmåga att låta folk få uttrycka sig, stå för sina åsikter och debattera mot dem om vi tycker annorlunda.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Publicerat i Allmänt | 6 kommentarer

Inte alls dumt Moderaterna!

Nu har jag funderat hela dagen på dagens DN-debattartikel där Anna Kinberg Batra och Peter Norman, bägge moderater skriver att lagen om valfrihet (LOV) inte bör göras obligatorisk. Jag har landat i att jag tycker att ställningstagandet är riktigt bra. Det finns flera anledningar till det.

En anledning är att jag inte sätter likhetstecken mellan att kunna välja utförare med god kvalitet. Många gör det för att man då kan välja bort om man inte är nöjd med kvaliteten eller det utförda arbetet/tjänsten som man får av en utförare framför en annan. Det är väl i och för sig riktigt. Men då marknaden redan idag präglas av oligopol med några starka utförare så är detta inte ett tillräckligt bra argument anser jag. Att välja bort är inte samma sak som att få välja.

En anledning är att förutsättningarna i landets kommuner är väldigt olika. Förutsättningarna för privata utförare i glesbygdskommuner är helt annorlunda än i storstäderna till exempel.

Men den största anledningen till att jag inte tycker att LOVen är svaret på allt är att det är politiken som kommer att fatta beslut om vilken kvalitet medborgarna kan begära för sina skattepengar. Ett sådant förfarande gör att makten för utförandet tas ifrån den enskilde och läggs på politiken istället. Precis det motsatta vad man egentligen vill åstadkomma. Bra utförare som sköter sig med en hög grad av kvalitetstänkande med andra ord. Det är inte så många som tänker på det. Men LOVen är så konstruerad att alla utförare som kan garantera att de lever upp till vissa krav har rätt att utföra tjänsten åt kommunen för en viss bestämd peng. Det är bara det att det är ju faktiskt politiken som beslutat om både kraven och om pengen. Det blir sannolikt på samma sätt som när man beslutar om en viss nivå på bemanning i verksamheterna. Det blir oftast ett tak och inte ett golv och man har svårt att anpassa verksamheterna efter behoven. Ett bättre system är faktiskt en peng eller check för vilken tjänst som man har rätt till. Ett system som tillämpas i Nacka bland annat.

Idag hittade jag på politikfaktas sida på Facebook en väldigt intressant tes som beskrev vad som hände när en lärare satte lika betyg på alla i en klass.

Socialism

Precis på samma sätt som när läraren satte betyg på sina elever i klassen är LOVen uppbyggd. Det finns en tro att allt ska bli bättre, men man tar ifrån drivkrafterna på något sätt och de som anstränger sig lite mer får inte den backning som de förtjänar. I det sammanhanget har jag alltid sagt att LOU inte är så dumt. Det kan t o m vara bättre än peng- eller checksystem som man har i Nacka om man absolut känner att man måste ha kontrollen själv. Men det offentliga måste lära sig att komma ifrån det där att man ska upphandla ”BARA” till lägsta pris. Jag har inte gjort så många upphandlingar i mitt liv. Men de som jag har gjort har jag gjort med hårda krav på kvaliteten och har haft cirka 60 procent på kvalitet och referenser och 40 procent på priset. Det har varit acceptabelt för skattebetalarna och vi har fått mycket ”verksamhet för pengarna” så att säga. I det sammanhanget kan väl ändå nämnas att det borde kompetensutvecklas istället, både för politiker och för tjänstemän som ligger bakom upphandlingarna. Som de är nu sitter de oftare med experter på upphandling som sköter sitt jobb utifrån en beslutad – av politiken – upphandlingspolicy, som oftast har som mål att se till att hålla nere kostnaderna för kommunerna, oavsett vad som ska upphandlas. Utbilda politikerna om vad policys faktiskt innebär så kommer vi också kunna förändra synsättet när det gäller LOUn.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Publicerat i Uncategorized | 4 kommentarer

Nu har jag en hemsida!

Nu har jag äntligen lyckats få till en hemsida för företaget. Dessutom finns också företaget nu också på twitter.

Det är rätt mycket just nu med företaget, men det är väldigt roligt. Men det kommer att betyda att jag inte kommer skriva så mycket på bloggen framöver. Men något litet inlägg kommer säkert emellanåt.

Men gå gärna in och läs om företaget på hemsidan som du kommer till om du klickar här.

Intressant?

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Duktiga på att fokusera på intäktssidan!

I går var jag på hockey och såg Djurgården och Leksand göra upp på Hovet i Stockholm. Härlig stämning som det är när DIF och LIF möts, lika roligt var det att höra att anhängarna i DIF hänger med i samhällsdebatten. För i DIFs klack roade de sig med att emellanåt ropa att ”LIF har inga pengar” och syftade på det att det framkommit under senaste tiden att staten betalar LIFs spelares löner och att Leksands skattebetalare i princip inte gjort annat än pumpat in pengar i laget under alla år. Jag påpekade för mitt sällskap att de har fel. LIF har hur mycket pengar som helst. De har nämligen skattebetalarnas pengar och inget kan väl i det här landet vara mer stabilt – eller?

Jag tror att det bästa som hänt inom tyckonomin under senare tid är att Slöseriombudsmannen har uppstått. Slöseriombudsmannen arbetar på uppdrag av skattebetalarnas förening och granskar hur våra skattepengar används. I det sammanhanget har slöseriombudsmannen bl a rapporterat om sådana fenomen som att skattebetalarna har betalat 4 miljoner hittills för att flytta på en varg som stör rennäringen, men som vid varje flytt alltid springer ”hem” igen, samt alla dessa arena- och idrottshallsbyggen som varje liten by i Sverige med rang ska bygga, till en kostnad av miljarder för skattebetalarnas pengar, dvs. vi alla.  Slöseriombudsmannens granskning av hur våra skattepengar används visar tydligt att det som vi alla tror i någon mån – att vi använder skattepengar effektivt och utifrån våra egentligen behov – inte stämmer. Nu senast är det Skattebetalarnas förening och Slöseriombudsmannen som har granskat hur Tillväxtverket använder sina pengar som de får tilldelat sig från staten (alltså skattepengar). Denna granskning visar att myndigheterna använder allas våra pengar på ett sådant sätt som inte överensstämmer med myndighetens kärnuppgifter. Idag rapporterar dessutom SVD om hur det hela gick till med att nya Karolinska sjukhuset byggs i Solna.

Så här ser det ut i det offentliga Sverige idag. Med en statlig och kommunal/landsstingsstruktur som kan använda skattebetalarnas pengar på i stort sett på vilket sätt som helst, beroende på att vi alla accepterat förfarandet och ordningen och att politiken vet bäst och har kontroll, kan man sammanfatta det hela med. Offentlig sektor har varit otroligt duktiga på att fokusera på sin intäktssida. Dessutom med politikers goda minne i ryggen för att man vill vinna nästa val. För offentlig sektor har ju bara en intäktssida och det är skattemedel. Det tråkigaste i kråksången är dock att offentlig sektor sällan behöver visa resultat för sina intäkter. De behöver knappt ens utvärdera på ett tillförlitligt sätt. Det är en orsak till att vi har ett antal myndigheter som inte når sina mål. Dessa myndigheter är t ex Arbetsförmedlingen, Polisen och Tillväxtverket.

I det sammanhanget har ju Leksands IF varit otroligt begåvade och framgångsrika. Troligtvis kan ju de fortsätta att verka under de här förhållandena under många år, för staten har ju accepterat att betala deras löner och Leksands skattebetalare att miljoner genom åren gått till att stötta laget.

Så här i tider när lågkonjunkturens psykologiska effekter gripit tag i oss alla skulle man önskat att företag inom det privata näringslivet också hade kunnat fokusera lika framgångsrikt på sin intäktssida som offentlig sektor varit genom åren. För då hade sannolikt förändringar i produktionssätt och innovationer mm gått mycket fortare kanske? För vad man vet är ju att allting händer ju inte i ett vakuum. I slutändan är vi ju alla ändå beroende av varandra för framgång och utveckling. Kort sagt, det kan behövas just nu att någon där ute börjar ingjuta lite mod och hopp i oss alla, så att vi kan se en ljusning framöver.

Hur matchen slutade. Jo, Leksand vann med 3-1. Men som vanligt brukar LIF göra bra ifrån sig i grundspelet för att sedan inte göra det i slutspelet. Får väl se om deras insikt om att skattebetalarna framöver kanske vill ha lite valuta för sina pengar och bryta detta mönster.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar