Ni borde träffa min kollega!

Vid det här laget är det väl ingen hemlighet att jag jobbar lite i ett RUT-företag. Från början handlade detta inte direkt om att jag behövde pengar in utan mer om att jag faktiskt ville med bokskriveriet ta reda på hur det funkade i branschen. Mycket har man ju hört. Men mycket förstod varken jag eller andra. Idag förstår jag mer. Men mitt vurmande för branschen började med Ursula. Ursula var den som introducerade mig i jobbet.

Ursula är en medelålders kvinna, vars man redan varit cirka 10 år i Sverige, innan Ursula och barnen kom hit och Ursula började jobba i RUT-branschen. Det var bara ett problem med flytten hit. Maken ville skiljas då. Så blev det också och idag lever Ursula ensam med barnen.

Vi fick en möjlighet Ursula och jag att ha en långlunch tillsammans. Då berättade hon sin livshistoria för mig. Hur hon jobbade och slet i hemlandet utan några direkta möjligheter till ett ”bättre liv”.

Sen kom hon hit. Började jobba på företaget och trots att maken ville skiljas har hon ändå kunnat skaffa sig en bostadsrätt och barnen vill inte ens hem till hemlandet utan trivs här. Trivs på den lilla orten utanför Stockholm. Ursula jobbar hårt 8 timmar varje dag för att betala för sin bostadsrätt och för att hennes barn ska kunna få ett bra liv här.

Men när det kommer till valet i höst tänder hon till.

 ”Jag har kunnat köpt mig en bostadsrätt med pengar jag tjänat på att städa. Det som ensamstående mor. Mina barn vill inte tillbaka till vårt hemland. Folket slår sönder hela min tillvaro om det är så att ni röstar in partier som vill skrota RUT. VARFÖR? Jag betalar skatt i Sverige. Mina barn sköter sig i skolan. Vi ligger ingen till last. Företaget jag jobbar på har både kollektivavtal och bra arbetsvillkor. Jag förstår faktiskt inte varför ni vill slå sönder min och mina barns framtid. Jag jobbar varje dag och trivs. Varför vill ni ta bort den möjligheten för mig?

Ja, jag förstår det faktiskt inte heller. Förutom att jag naturligtvis skulle vara lite bättre betalt att utföra servicetjänster. I paritet med byggbranschen åtminstone, då det är ungefär samma utbildningsnivå man behöver, så är det här på vissa håll riktigt bra jobb. I alla fall med de bolag som har både kollektivavtal och bra arbetsvillkor för sina anställda.

Sen finns det lycksökare i den här branschen också. Men det är ju en fråga för facket och skattemyndigheten att hantera tycker jag. Det är inget som borde drabba Ursula.

Ni som vill skrota RUT borde träffa min kollega. Då kanske ni skulle ändra er. Fast den förhoppningen är väl liten i och för sig. Min känsla när det gäller politiken är att har man väl bestämt sig kan inget rubba. Det tråkiga är ju att svenska folket också verkar ha bestämt sig att Ursula och hennes barn inte är värda det som de lyckats åstadkomma hittills.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Bloggen förändras

För några månader sedan tänkte jag lägga ned bloggen helt och hållet. Anledningen till detta var att jag inte längre hittade motivationen till att driva den vidare när mitt liv blev för upptaget av annat än av politik och samhället.

Men efter att ha funderat några varv till så förändrar jag innehållet på bloggen istället och driver den vidare. Nu kommer fokus vara på mat och trädgården från vårt lantställe som är beläget cirka 8 km utanför Rättvik. Det handlar alltså mycket om mat lagad i trädgården. Det i samklang när jag beskriver hur jag utvecklar min trädgård mitt i skogen som går från att vara en skogstomt till att bli en oas mitt i skogen. Det kommer bli mycket bilder från mina försök att skapa trädgårdskonst framför allt i betong.

Men jag kommer sannolikt också fortsätta att skriva om politik och då framför allt om välfärden som är mitt stora intresse men också säkert om företagande i allmänhet.
Men för att visa min nya inriktning mot mat kommer här ett enkelt recept på Röding som sätter startskottet för försommarens ädelfiske som vi har i tjärnen 50 meter från stugorna

BlogginläggRöding med gräslök och dillsås och färskpotatis

Röding (går lika bra med annan småfisk som liten regnbåge)
Färskpotatis
Crème Fraiche
1 knippe gräslök
Dill
Salt och Vitpeppar
Salta och peppra fisken och fyll den med kryddörter som gräslök och dill. Andra kryddörter går också bra. Lägg Rödingen i ett grillhalster och grilla det cirka 5 minuter på var sida på grillen. Koka potatisen med dill i.

Blanda hackad gräslös och dill med crème fraiche och salt och peppra med vitpeppar.         Servera med en god kall öl och knäckebröd till

 

Intressant?

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Vad betyder valfrihet för dig?

Jag kan med lätthet säga att jag önskar att debatten om valfrihet kunde ta en annan vändning än på det sätt som den förs idag. Det finns en enkel förklaring till det och det är att debatten som den förs leder ingen annanstans än att politiken har något diffust att kasta på varandra i valrörelsen.  Den har därför en tendens att ta upp andra saker än vad väljarna vill diskutera.

Det är därför inte undra på att det finns så många väljare som är osäkra idag. De har ju inga förslag som skulle kunna göra saker och ting lite bättre för en själv. Det är ju fortfarande så att troligtvis kommer väljarna välja det parti som kan svara på frågan om ”whats in it for me!”

Att det kommer undersökningar i stort sett varje dag som antingen säger att det är det fria skolvalet som är orsaken till den ojämlika skolan och segregationen. Eller att valfriheten inom vård- och omsorg innebär att hårdföra företag gör stora vinster på svaga och sjuka. Eller att valfriheten är svår för den som är gammal och sjuk att denne inte mäktar med att göra ett aktivt val. Eller alla dessa undersökningar som visar precis tvärtom. Att skolvalet ger fler elever möjligheter till social rörlighet eller att vinsterna inom skolan vården och omsorgen ligger på en nivå som är i stort densamma för andra företag som verkar inom välfärden, som byggföretag eller IT-företag. Eller att för äldre och sjuka är det väldigt viktigt att kunna välja utförare.  Det är säkert något som påverkar de politiska partiernas ställningsstagande i valrörelsen. Men knappast den vanlige väljaren.

För alla sidor kan faktiskt ordna till de undersökningar de vill ha och som svarar enkelt på komplexa frågeställningar. Det brukar gå under devisen – som man frågar får man också svar. Så är det! Men sådana riktade undersökningar är ju väldigt viktigt för partierna i valrörelsen. Ta bara detta med Vänsterpartiet som rider hela vägen ut på en undersökning som säger att majoriteten av svenska folket inte vill ha vinstintresset i välfärden. Så klart att ingen tycker det är bra, med ett vinstintresse. Men vinstintresse är faktiskt en helt annan sak än vinster och resultat i ett företag.

För mig som senaste 15 åren har intresserat mig för människans eget val står det dock klart att det är i förlusterna som människan mår dåligt. Inte att man tillför något. Därför skulle jag kunna ge ett tips till alla de som förstår och försvarar också valfrihet inom välfärden.

–          Gör egna undersökningar där ni ställer frågan till väljarna vad skulle det innebära för dig om möjligheten för dig att välja skola utförare i vård- och omsorg togs bort?

Intressant? 

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

RUT är en del av framtidens välfärd

srutJag tycker debatten om RUT har kommit till vägs ände. Det är en ovärdig debatt på så sätt att Alliansen inte har förmåga att försvara sin reform och vänstern tar alla chanser i världen de har för att visa sitt förakt för andra människor arbete.

Det finns inget område tycker jag där de flesta inom politiken visar upp en sådan djup okunskap om samhällutvecklingen, välfärden och hur ”folk” idag har det i sin vardagssituation. Det måste ju bero på något märkligt fenomen, som att beslutsfattarna tänker i för mycket vi och dom-tänkande och att de inte har förmåga att sätta sig in samtidsandan.

När jag var liten var andan i samhället att det var ”fint” att vara arbetare och vi som tillhörde arbetarklassen skulle adoptera överklassens beteenden. Det innebar att i det samhället jag växte upp i var arbetarklassens kvinnor hemmafruar och att de tillbringade den mesta tiden med att städa och sa till oss barn mest hela tiden ”att gå ut och lek”! Sen skulle vi också visa tacksamhet för hur bra vi hade det som slapp krig, fick gå gratis i skolan och inte behövde leka med kottar. Våra fäder hade en ganska lugn tillvara på hemmafronten då de kunde komma hem från jobbet på BACHO till dukat bord, med att städeriet och tvätten var gjord av hemmafrun. Det som avlastade vår tids familjer var oftast att mor- och farföräldrar fanns tillgängliga för oss barn. För på den här tiden fanns ofta våra mor- och farföräldrar i vår närhet.

Det låter som en tillvaro för hundra år sedan. Men det är faktiskt inte så länge sedan, drygt fyrtio-femtio år sen. På den här tiden fanns det inte ens en offentlig välfärd i form av hemtjänst t ex. Det där med hemtjänst började först utvecklats under 1970-talet och det ett svar på att kvinnorna började mer och mer göra sitt inträde på arbetsmarknaden. Hemmafrun försvann nog fortare än något annat fenomen tidigare har gjort. Innan industrialismen var det sällan kvinnorna var renodlade hemmafruar som tog hand om sina barn om man inte var s k bourgeoisie.  I det gamla bondesamhället jobbade män och kvinnor oftast lika mycket för det var nödvändigt.

Vår samtid ser ju lite annorlunda ut idag. Hemmafruarna är få, kanske snart utrotad. Oftast bor mor- och farföräldrar längre från sina barnbarn och gör de inte det är de ofta yrkesverksamma själva. Det är inte fint längre att vara arbetare och adoptera överklassens beteende. Idag är det fint att vara medelklass, ha en högskoleutbildning och leva som bobos (borgerliga bohemer). Man skaffar barn allt senare och man ska jobba heltid och sen finns också ett socialt tryck på en att man ska vara framgångsrik, medveten och leva ett redbart liv. Ens ungar verkar dessutom var födda som en klon av Einstein allihopa och därför inte behöver tillägna sig något som jag känner som att socialiseras och att lära sig.

Med den demografiska utvecklingen och samtiden har vi kommit i stort sett till vägs ände med hur vår välfärd är utformad där vi styr välfärdens resurser efter de med behov. FÖR BEHOVEN HAR förändrats. Folk nöjer sig inte längre med att få en biståndsbedömd insats för att uppnå skälig levnadsnivå. Särskild levnadsnivå, som politiker har beslutat om vad den ska ligga. Det är i det sammanhanget som RUT kommer in i tillvaron.

De här myterna om vilka det är som använder sig av RUT gör mig illamående. När man dessutom som folkvald politiker kastar sig med fraser som att det är överklassen med vidsträckta trädgårdar som behöver hjälp med att sköta matsilvret tycker jag inte man förtjänat ett förtroende som folkvald politiker.

Jag jobbar med RUT. Jag jobbar i ett företag med kollektivavtal och sjysta villkor för sina anställda. Än har jag aldrig haft ett uppdrag hos någon ”överklass” med en vidsträckt trädgård som behöver hjälp med matsilvret.

De flesta jag haft uppdrag hos är äldre personer, som inte fått den hjälp de behöver genom hemtjänsten, som inte kan lasta sina barn med att de behöver hjälp, när deras barn jobbar heltid och har egen familj. Det är barnfamiljer som prioriterar sina familjer och sina gamla föräldrar mer än prioriterar städning. Det är äldre och funktionsnedsatta där anhöriga kanske köpt tjänster för att personen själv kanske inte förmår att se att de behöver hjälp ens. Det är också ganska många ungkarlar som prioriterat bort städning. Det är rika och fattiga men de flesta är nog medelklass som har svårt att få ihop ”livspusslet” genom att de jobbar heltid och vill hellre umgås med sina gamla föräldrar än att städa och hjälpa dem i vardagen. Eller så vill de prioritera sina barn istället för att lägga tid på städ och tvätt när de jobbar heltid.

Med den demografiska utvecklingen står vi inför stora problem att få välfärden att räcka till för alla med den modellen som vi byggt upp. Där det offentliga ska fördela resurserna till de behövande så de uppnår den subjektiva nivån – särskild levnadsnivå. Vi kommer inte ens kanske ha tillräckligt med personalresurser i framtiden för att se till att de med behov når upp till särskild levnadsnivå. Vad tror ni händer då med denna subjektiva uppfattning. Jo, den kommer att begränsas ytterligare för att personalresurserna ska räcka till.

Det är konstigt med samtiden. Politikerna vill att vi ska ha ett jämställt samhälle där fler jobbar fler timmar för att få ihop statens intäkter och kostnader. Men att stötta sina medborgare till att nå detta mål, det verkar inte vissa tydligen vilja göra. För mig är RUT inte en skattesubvention förbehållet de rika. Det är ett nytt sätt att forma välfärden, där vissa välfärdstjänster kan göras tillgängligare för var och en av oss. En nödvändighet kanske om vi ska klara våra välfärdsåtaganden i framtiden.

Sen kan jag hålla med om att de som fortfarande köper tjänster svart borde skämmas och jagas med blåslampa. Där har politiken en stor uppgift och att se till att de anställda jobbar i företag med kollektivavtal, avtalsenliga löner och sjysta villkor. Men sen borde vissa myter också punkteras som att de är bara de rika som har råd med RUT. Det är så här. De flesta betalar också avgift för sina servicetjänster genom det offentliga och hemtjänsten. Det är inga fria nyttigheter och med dagens avgiftsmodell är inte dessa avgifter speciellt låga. Maxtaxan inom äldreomsorgen är idag 1760 kronor per månad. Det innebär i det företaget jag jobbar cirka 9 timmars hjälp med städning. Jag har aldrig jobbat hos någon som har 9 timmars städning i månaden.

För mig är RUT en del av vår framtida välfärd. De politiker som diskuterar det som att de rika behöver hjälp med sina vidsträckta trädgårdar (vilka idag i storstadsregionerna har vidsträckta trädgårdar?) som behöver hjälp med matsilvret, borde inte få ha förtroendet att vara folkvalda politiker.

Intressant? 

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Att lägga ned flygplatsen löser inga problem

Björn Sjögren, ordförande för Bromma socialdemokrater skriver i Mitti Bromma den 18 februari att den enda möjligheten för att möjliggöra nya bostäder och vettiga trafiklösningar är att flygplatsen läggs ned. Detta oavsett att bryta avtalet mellan staden och staten skulle kosta miljarder av skattebetalarnas pengar.

Jag tycker precis tvärtom. Det vore direkt olämpligt och orimligt att lägga ned flygplatsen med syfte att möjliggöra nya bostäder och trafiklösningar i området. Orimligt är det för att bryta avtalet mellan staten och staden skulle inte bara kosta åtskilliga miljarder för skattebetalarna, utan också för att marken behöver saneras om flygplatsen läggs ned. Saneringsåtgärderna skulle vara väldigt kostnadskrävande och ta lång tid i anspråk. Att bygga en ny stadsdel i området skulle sannolikt ta tiotals år innan första inflyttning och bostäderna skulle bli väldigt dyra.

Jag instämmer i att trafiksituationen är mycket ansträngd i Bromma och att detta inte bara handlar om Brommaplan. Men att tro att trafiksituationen skulle bli bättre om man lade ner flygplatsen och byggde bostäder gör att förslaget är direkt olämpligt. Att kollektivtrafikförsörja området blir svårt och tusentals nya boenden skulle sannolikt innebära tusentals nya bilar. En besvärlig trafiksituation skulle istället bli kaotisk.

Dessutom behövs Bromma flygplats som en citynära flygplats. Flygplatsen har en stor betydelse för hela Stockholms näringsliv och arbetsmarknad. Flygplatsen bidrar till ett vitalt företagsklimat i stadsdelen och det kommer många Brommabor till del.

Alliansen har pekat ut vad 140 000 nya bostäder kan byggas fram till 2030. Många av dessa nya bostäder kommer att byggas i Bromma. Alliansen har dessutom förslag på hur de nya bostäderna ska kollektivtrafikförsörjas. Med renoveringen av gröna linjen, nya tvärbanor till Solna station och Kista och med förbifart Stockholm kan vi göra en ansträngd trafiksituation lite mindre ansträngd. Att lägga ner flygplatsen för att bygga nya bostäder löser inte ett enda problem i området. Det är tvärtom, det vore direkt olämpligt och orimligt.

Maria Hagbom, ordförande Brommamoderaterna

Intressant?

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Välfärden behöver inte mer resurser utan reformer.

Under senare tid har debatten om välfärden haft fokus på om resurserna minskar eller ökar. Det är inte så konstigt. Det är valår och partierna sliter i väljarna i försöken att vara alla goda gåvors givare och vinna väljarnas gunst. Samtidigt pågår ett arbete i bakgrunden, oberoende av politiken och som sätter lite andra frågor i fokus. Frågor som professionen framför allt brottas med. Det är den demografiska utvecklingen, där fler och fler blir äldre och det är sannolikt att fler framöver behöver samhällets stöd och service. Samtidigt har tiden utvisat att medborgarna idag har högre förväntningar på välfärden än vad det offentliga har skyldighet att leverera. Det här är egentligen en omöjlig ekvation men som samtliga politiker försöker lösa genom att lova mer resurser till välfärden.  Jag däremot är bestämd och klar med att vad välfärden behöver så inte är det mer resurser. Utan vad välfärden behöver är att frigöra de resurser som inte fyller den funktionen om att handla om vård- och omsorg och patientsäkerhet. Samtidigt bör vi göra den del av välfärden som handlar om servicetjänster mer tillgänglig för var och en av oss. Välfärden behöver mer reformer än att de behöver resurser.

Det är när det kommer till reformer som det blir svårt för alla. För beslutsfattare, professionen och också för ”vanligt” folk.  Men för mig behöver inte vara så svårt. Vi har alla en god förmåga till omställning och har tidigare genomfört både omfattande och tuffa reformer under 1990-talskrisen. För de flesta nedskärningarna under 1990-talet skedde inte genom att staten skar ner och man  inkasserade mer resurser till staten. De flesta besparingarna och nedskärningarna skedde genom kraftfulla reformer som dessutom godtogs av medborgarna. Inom loppet av bara fem år – mellan 1989-1994 fick vi följande reformer. Skattereformen, Kommunaliseringen av skolan, friskolereformen, LSS och LASS-reformen, Ädel- och psykiatrireformen. Den dåvarande Göran Persson regeringen krönte reformagendan med att införa det så kallade överskottsmålet när det gällde statsfinanserna 1997. Alla dessa reformer syftade bara till en enda sak. Att se till att styra resurserna till de som bäst behövde de och se till att behoven inte blev för subjektiva i förhållande till budgeten. När så möjligheten finns har dessutom lagstiftaren sett till att det finns möjligheter att skruva lite i systemen så att lagen stödjer att man vid behov när det gäller vad nivån för behoven ska ligga för den enskilde. Det är det här det handlar om när man nu tittar över till exempel assistansersättningarna. Det här systemet är helt fantastiskt på så sätt. För ingen kan någonsin peka på att resurserna inte räcker till behoven – eller förväntningarna. Vi har ju nämligen sett till att både lagreglera välfärden och rättspröva den.

Jag hävdar att vi med den demografiska utvecklingen och förväntansgapet som växer sig allt bredare har kommit till vägs ände när det gäller att välfärden är utformad på detta sätt. Vi behöver återigen genomföra reformer. Men denna gång inte för att få ordning på statens finanser. Denna gång behöver vi genomföra reformer som syftar till att öka tillgängligheten till vissa välfärdtjänster för var och en av oss, samt att tydliggöra för medborgarna vad de har rätt att kräva av det offentliga.

En omöjlig uppgift kan tyckas. Inte alls menar jag. Detta har jag skrivit en hel bok om. En bok som beskriver hur välfärden utvecklats från 1930-talet fram till idag där vi gått från att utjämna levnadsvillkoren till en välfärd efter behov. Där jag tar upp reformerna under 1990-talet och tillför vad dagens stora frågor handlar om tillgänglighet, kvalitet och skatters utformning.

Ambitiöst visst. Men inte så svårt om man som jag har en god kunskap och erfarenhet om hur välfärden är uppbyggd och dess funktionalitet. Jag vet inte riktigt när boken kommer, men det är inte så långt borta nu så var uppmärksamma.

Föresten titeln på boken är Frigör resurserna och öka drivkrafterna.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Kämpa!

Jag orkar snart inte ta i den där kvoteringsdebatten igen och det är väl egentligen då man ska vara mest rabiat? För det är väl då kvoteringsivrarna kommer flytta fram sina positioner. Så gratulerar alla som gillar att vara reducerad till ett kön när ni väl får göra karriär, när väl kvotering i samhällslivet slagit igenom ordentligt. Eller så kanske makthavarna skulle börja förstå lite av den verklighet som de så gärna vill in och styra och ställa inom. Det handlar om att förstå lite fler aspekter av det här med företagande.

– Det är färre kvinnor än män som driver företag och dessutom ännu färre kvinnor som driver företag som har anställda. Hur många bolag som ägs av kvinnor finns noterade på börsen?

– De flesta stora företag verkar fortfarande inom typiskt manliga sektorer. Kvinnor som idag har bättre betyg och läser vidare på högskola/universitet än män, har ännu inte slagit igenom i  yrkeslivet. Det är mina barns generation som är dessa kvinnor och män och de har precis slutat universitetet/högskolan.

– Jag antar att ägarkonstellationerna, dvs styrelserna i börsbolagen, speglar både gamla könsstrukturer men också gamla företagsstrukturer. Återigen hur många företag på börsen ägs av kvinnor?

– Om LO, S och V får bestämma så tänker de lägga näringsförbud på kvinnor då de vill förhindra företag i sektorer som är typiskt kvinnliga. Varför skulle kvinnor starta företag och kämpa för att de ska in på börsen när det inte är lönsamt att göra det?

– Min egen make bygger t ex äldreboenden och sjukhusavdelningar. För LO, S och V är det oproblematiskt att makens företag får göra vinster på skattebetalarnas bekostnad för att utveckla företaget och ge sina anställda rimliga löner. Men det är inte ok för LO, S och V när det gäller de kvinnliga företagarna i skattebetalarsektorn.

– Om kvinnor verkligen menade allvar med att de ska ha samma möjligheter och rättigheter som män borde de sluta skrika efter mer resurser för att göra samma jobb, på samma sätt, i samma kommun eller landsting och istället ställa sig upp och skrika högt att nu måste vi få samma rättigheter och möjligheter att vara företagare och tjäna pengar på vårt arbete!

Men återigen gratulerar alla som går på att politikens svar på jobb och jämställdhet handlar om kvotering. Ni har reducerat era själva till ett kön när ni vill göra karriär i yrkeslivet!

 

Intressant? 

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Ja, det är hårt att vara beroende av andra, Stefan Löfven!

BeroendeJa, jag har inte haft tid med bloggen under sista tiden, nu igen. Men det är så när man jobbar hårt för sitt oberoende och sin självständighet. Sin frihet att slippa vara beroende av andra. Därför är jag den första att förstå vad Stefan Löfven nu går igenom, när han tvingas konstatera att han likväl som alla andra i det här landet kommer kunna se sig vara tvungna att förlita sig på politiska beslut efter valet 2014. För i en intervju i SVD säger sig statsminister Fredrik Reinfeldt att de borgerliga kan komma att rösta mot en S+MP regering som inte släpper in V i regeringen. Att riksdagen kan tvinga S-ledaren att släppa in V i regeringen av olika skäl. Att det är länge sen, vilken S-ledare som helst kunde förlita sig på ett brett stöd för en svag minoritetsregering.

Ja, så här är det för alla oss andra medborgare att tvingas leva med nyckfullheten av politiska beslut. Vilket kan innebära att den där invandrade kvinnan som jag pratade med för några månader sen, ensamstående med 2 barn, som efter tre år lyckats jobba ihop tillräckligt mycket pengar för att köpa sig sin egen bostad. Det för att hon har ett jobb i ett RUT-företag. En anställning där hon och hennes barn får förlita sig på att en S-ledd regering inte halverar RUT efter valet och gör henne arbetslös.

Så här kommer de också vara för alla de ungdomar som fått ett jobb inom byggbranschen på grund av den halva arbetsgivaravgiften, när en S-ledd regering vill fördubbla skatten på arbete för unga, för att de istället vill tvinga ungdomar att plugga tills de är 25 år. Det finns ju rätt många ungdomar som inte vill plugga alls. De vill jobba och tjäna sina egna pengar. Eller alla vill inte in i ett nytt kunskapslyft eller i AMS-utbildningar för att tillfredställa en S-regering önskan om att administrera arbetslösheten.

Eller alla de som framöver inte kommer kunna lämna en sjukskrivning och komma tillbaka i jobb för att en vänsterregering hellre gömmer, glömmer och dömer människor i systemen, istället för att ge drivkrafter för människor att komma tillbaka i arbetslivet?

Eller alla de där restaurangföretagen som kanske inte kommer överleva när Löfven & Co vill fördubbla restaurangmomsen. Att inte kunna leva på sitt arbete för att man är beroende av nyckfulla politiska beslut, bara för att de kan, är den största graden av ofrihet i ett rikt modernt land som vårat ändå är.

Ingen regering än Alliansregeringen har i modern tid, genom att investera i många eftersatta områden, sett till att vi alla successivt kommer få det så mycket bättre framöver. Investeringarna i vägar och kollektivtrafik leder till en effektivare vardag när det gäller tid, miljö och välbefinnande. Investeringar när det gäller nya och ombyggda sjukhusbyggnader bidrar till en bättre vård och en bättre arbetsmiljö för personalen. Investeringarna i form av stöd till tjänstesektorn med Rut och sänkta momsnivåer bidrar till att jobb skapas för att möta allt fler som vill och kan jobba! Mer sådana investeringar behövs. Det är sannolikt det bästa sättet vi känner till som gör att vi kan möta de utmaningar när det gäller tillväxt och de ökande behoven inom välfärden i framtiden.

Det möts av en handfallen opposition vars enda åtgärd är att höja skatter. Allt för att värna och skydda det gamla industrisamhället och dess produktionsorganisation. Industriproduktionen som genom teknikutvecklingen och ett högre välstånd i världen generellt är pensionsmässig. Det för att det enda man är ute efter är makten. Makten att bestämma över ditt och mitt liv, utan en endast tanke, en idé om hur vi ska möta våra framtida utmaningar när det gäller föränderlig arbetsmarknad som ställer andra krav än under industrialismen och de utmaningar vi har inom välfärden med den demografiska utvecklingen.

Ja, det är hårt att vara beroende av politiska beslut Stefan Löfven. Men nu kanske du förstår och kan sätta dig in i vad vi skulle känna om du tvingas ta in V i en regering för att S endast är intresserad av makten.

Intressant? 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Den offentliga välfärden är begränsande!

12Anna Dahlberg skriver i Expressen att väljarna har inlett ett sökande efter den trygga famnen när det gäller skola, vård och omsorg. Det vill säga att väljarna inte längre tycker att privatiseringar är en framkomlig väg för att få något som en god kvalitet inom välfärden. I det sammanhanget skulle borgerligheten ha tagits på sängen och tenderar att förlora på en teknisk knockout. Anna Dahlberg har i flera artiklar under senare tid pekat på svårigheterna med privatiseringarna inom välfärden och emellanåt håller jag med henne. Men det är en sak både hon och den samlade politiken lämnar utanför i debatten. Det är den demografiska utvecklingen som vi går mot med stormsteg.

Jag har skrivit om det förut. Alliansen har genomfört vissa reformer inom välfärden som är små steg för att möta den demografiska utvecklingen. Dessa är väl värda att försvara. T ex vårdval Stockholm tycker jag är en sådan reform som bidragit till mycket för Stockholms läns invånare. När det gäller landstingspolitiken så tycker Alliansen får alldeles för lite utdelning för de som de faktiskt försöker åstadkomma. Vården har blivit mer tillgänglig och de som är i behov av vård är mer nöjda idag än vad de var 2006. Till det kommer också att Stockholm läns landsting har väljarnas inbetalade pengar – alltså finanserna i balans. Vilket annat landsting kan skryta med det?

Detsamma gäller att man infört andra kundvalsmodeller inom äldreomsorgen, vilket ändå har bidragit till att öka valmöjligheterna för äldre, samt att man bidragit till att sätta fokus på kunskaper i skolan. Dessa åtgärder och reformer är för vilken borgerlig sinnad person som helst väl värd att försvara.

Men Alliansen har också gjort vissa misstag som de behöver sätta sig tillsammans och fundera över.

Det första Alliansen borde starkt börja reda ut är frågan om det fria skolvalet och friskolorna. Det är helt uppenbart för allmänheten att det fria skolvalet innebär problem och det är ett problem att stora friskolekoncerner går i konkurs och att mindre friskolor försöker välja bort ”jobbiga” elever. Det räcker inte att det från borgerligt håll att några muffare som går ut i debatten och säger att det inte är det fria skolvalet som är problemet, när Alliansen företrädare ständigt duckar i frågan.

De andra är att visst är det fantastiskt bra att man infört en bättre valfrihet inom äldreomsorgen. Men man har mycket inom borgerligheten att lära om omsorgen överlag. Det är ett otroligt komplicerat system vi har byggt upp genom åren, som i princip går ut på att se till att inte allt för många nyttjar omsorgen. Det är också här vi står inför de största utmaningarna med den demografiska utvecklingen framöver. Men för den sakens skull borde borgerligheten tänka efter ett varv till inom de gör vissa åtgärder som tycks vara bra. Ett sådant är t ex  att arbetsmiljöverket dömer  ut Serviceboenden för att toaletterna inte har en meter till godo runt toalettstolen. Vi lägger då ner Serviceboenden och gör om de till Trygghetsboenden med ”vanlig” hemtjänst. Dessa omvandlingar från Serviceboenden till Trygghetsboenden är ofta en smärtsam process för alla inblandade. Men det har visat sig på vissa håll så väljer äldre bort Trygghetsboendena och bor kvar hemma istället. För politikerna förbryllar det att inte de äldre vill flytta till dessa ”anpassade” bostäder med värdinnor och gemensamhetsutrymmen?

Jag däremot resonerar som så; varför skulle någon vilja flytta ifrån sitt boende som man kanske bott i decennier, inte har några lån på, med en billig boendekostnad, till en dyrare lägenhet i ett Trygghetsboende och där du ändå måste betala avgiften för hemtjänsten? En hemtjänst som dessutom är villkorad på så sätt att man får ”bara” sådana insatser som krävs för att uppnå en skälig levnadsnivå? Tror den samlade politiken på allvar att personer med behov av omsorg gör ett val utifrån andra preferenser än de som inte är behov av omsorg? Om det är så tycker jag det är väldigt osmakligt. Jo, jag har stött på en hel del som säger att många äldre har kapital på banken och borde kunna ha råd att betala för ett bättre anpassat boende och omsorg. Men varför skulle omsorgstagarna ta av sitt kapital för att täcka för sina driftkostnader, när ingen annan förutom de med försörjningsstöd, behöver göra det?

Men det är också osmakligt att Arbetsmiljöverket dömer ut fullt fungerande serviceboenden för att de fått någon regel (vilket också politiker har beslutat om någonstans, för lagar och regler är det riksdag och politiska församlingar som beslutar om), som säger att serviceboenden ska ha en meter till goda kring toaletterna för att personalen ska kunna ha en god arbetsmiljö och inte skada sig. Men personalen i hemtjänsten – de ska tydligen klara av att jobba i vilka förhållanden som helst? Inte undra på att det för vanliga människor är obegripligt hur politiken tänker och hur systemen är uppbyggda.

Min tes är istället att vi ändå måste försöka frigöra resurser inom välfärden för att klara våra åtaganden i framtiden. För efterfrågan av välfärd med bra kvalitet kommer ju inte vara lägre i framtiden utan tvärtom.  Det är i det sammanhanget som jag ställer mig frågande till Anna Dahlberg återkommande krav på att stoppa utvecklingen och begränsa valfriheten för den enskilde.  För hur ska vi kunna frigöra resurser inom välfärden om vi hela tiden ska återreglera – alltså binda fast resurserna istället – när det dyker upp problem på vägen?

Det finns en väg ut ur det här och det borde den samlade politiken, istället för att vara osams om vinster och olika valfrihetsmodeller, diskutera på vilket sätt vi skulle kunna frigöra resurser. Det är att det inom nästan samtliga områden inom välfärden utförs uppgifter som skulle kunna skötas bättre av den öppna marknaden. Nu ska jag beskriva en sådan uppgift och det handlar om städning.

Du kan idag beställa städning i ditt hem via RUT-systemet till en rimlig kostnad. I hemtjänsten får du också insatsen städning till en kostnad som anses vara rimlig – nämligen det du betalar i egenavgift. Men för att kommunerna ska hushålla med personalresurserna har de begränsat hur ”mycket” städning du får genom hemtjänsten. Är du ensamstående och bor i en större lägenhet än två rum och kök får du bara 2 rum och kök städat (i Stockholm får du ändå en fönsterputs per år, inte alla kommuner som har det). Dessutom får du bara dammat i vardagsrummet och det ”värsta” i köket städat + golven. De resterande rummen i din bostad får du hantera på egen hand. Men om du istället anlitar ett RUT-företag så finns inte begränsningen i städningen, du får hela ditt hem städat, bara du betalar vad det kostar.

Fler och fler i behov av omsorg har naturligtvis upptäckt att det ger en högre tillfredställelse att få vissa servicetjänster genom RUT istället för genom hemtjänsten och det är ju bra för att vi ska kunna frigöra resurser. Men denna utveckling skulle man kunna snabba på genom att tillföra fler tjänster inom RUT-systemet. För det finns ett antal sådana här uppgifter som idag hanteras av det offentliga men som istället skulle kunna utföras av andra aktörer än stat, kommun och landsting.

Det är kanske den diskussionen politiken istället borde ta än att prata om vinster eller inte, valfrihet eller inte och olika kontrollsystem för att garantera resultaten? Då det ändå är politiken som är ansvariga för att vi har bundit upp resurserna i decennier måste det sannolikt också vara politiken som går i bräschen för en sådan utveckling. En sådan diskussion skulle sannolikt ge borgerligheten en väg ut från det hörn de målat in sig i när det gäller välfärden.

Börja diskutera vilka uppgifter som är nödvändiga för det offentliga att utföra och vilka tjänster som kan utföras av andra än de offentliga. Tillför därefter fler tjänster i RUT-systemet för att på så sätt gå i bräschen för en tydlig valfrihet för den enskilde och stötta medborgarna i att kunna göra relevanta val för sig själv och andra.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

När man passerat hederlighetens gräns?

RöstmissenDet finns väl ingen som missade oppositionens röstningsmiss igår? Ja, ja jag vet att det är lite barnsligt att vara skadeglad över att ramverket vann över oppositionen. Men i det här fallet tycker jag faktiskt den brunröda oppositionen fick skylla sig själva. Om man gått ut hårt med att man till varje pris tänker ge regeringen en näsbränna – bara för att man kan – och sen inte klarar av den enklaste saken som att se till att man blir utkvittade. Då förtjänar man inte en tröst och en klapp på axeln med orden, det var ju inte direkt er bästa dag på jobbet.

Men om någon skulle fråga mig om oppositionen nu blir lite ödmjuka, slickar sina sår och går vidare? Nej, jag tror att det blir precis tvärtom. För har man än gått över hederlighetens gräns och kommit undan med det, dvs inte fått en negativ konsekvens av handlingen, så säger det  mig att man kommer göra om proceduren igen. Så den samlade brunröda oppositionen kommer ta ett nytt initiativ till att stoppa höjningen av brytpunkten i november istället. Det skulle inte förvåna mig om de gör det på SD initiativ heller. Så långt tycker nämligen jag att Socialdemokraterna har gått, med att de obstruerar mot det regelverk, som de själva har varit med att fattat beslut och koncensus kring.

Bara för att man kan?

Det är de orden som beskriver förhållandet när en grupp av människor hamnar i grupptänkande och inte har riktigt torrt på fötterna. När grupper hamnar i sådana tillstånd då blir det sällan bra. Ett stort parti som hamnar i ett grupptänkande och som driver igenom dåliga beslut, p g a att det inte tar till sig kritik och förnuft, kommer sannolikt fatta likartade dåliga beslut i framtiden.  Det hoppas jag väljarna förstår. För har man en gång gjort det och kommit undan med det, triggar det belöningssystemet. Då vill man ha en likartad belöning framöver igen. Eftersom man oftast uppnår samma resultat om man gör på samma sätt, kommer man sannolikt pröva på det hela fler gånger. För en socialdemokratisk ledd regering, som antagligen kommer belöna gruppens medlemmar med tunga ministerposter kan detta få ödestigna konsekvenser för oss alla.

Hade man istället tänkt på hur man nu framstår som parti hade man kunnat ta tillbaka sin förlorade heder och låta väljarna i valet 2014 avgöra om de ville ha en sänkning av brytpunkten för statlig skatt. Jag förstår faktiskt inte varför inte S förstår det. De kan ju gå till val på andra skattehöjningar som är mer omfattande i pengar än denna. Därför denna fråga handlar om 3 miljarder. S vill ju egentligen höja skatterna med cirka 30 miljarder. Att partiet släpper de mesta av förnuftet och hederligheten för 3 miljarder är i det sammanhanget helt obegripligt.

Intressant? 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Sida 5 av 13« Första...34567...10...Sista »