I kölvattnet av #Meetoo!

Det har tagit tid för mig att tänka kring #meetoo och det har flera orsaker. En är att jag inte sedan i början av 2000-talet varit utsatt för just sexuella trakasserier eller övergrepp på det sättet, som många beskriver under #meetoo. Men i min ungdom var jag både utsatt för en av de största kriminella personerna i Sverige, som idag sitter på livstids fängelse och sannolikt är en av dem som inte kan ges tidsbestämt straff förrän han blir riktigt, riktigt gammal. Jag var 16 år och var ute och festade med mindre nogräknade personer, blev full och hamnade i ett sammanhang, som var än värre och det slutade med att denna person försökte dra ner mig i en källare för att våldta mig. Men han lyckades inte. Psykopaten blev sen dömd till fyra månaders fängelse för det han gjorde mot mig.

Det där har jag kommit över.

Men sen var jag också rätt utsatt av min exman. Men då han är död sen 26 år, så har jag kommit över det också. Han fick plikta med sitt liv för hans oförstånd. Men så sent som 2001 fick jag gå in till min chef på det jobbet jag hade då och berätta för honom om vad en kollega utsatte mig. En f d kollega, som precis blivit lämnad av sin fru för en annan man, klarade inte av att bli avvisad. Han ringde mig konstant på jobbtelefonen och ville ”prata”. Jag lyssnade och ville vara förstående för hans situation. Det var bara det att han ville inte bara ha någon att prata med. Han ville ha någon som han kunde bli bekräftad som man av. Som en viril, eftertraktad man, som fortfarande spelade en roll bland kvinnor. Jag var ju något yngre då, ensamstående och en ganska stark singel och fortfarande attraktiv. Till slut blev det ohållbart och jag var tvungen att gå till chefen. Jag fick en oerhört bra respons av min chef. Han sa direkt rakt ut att detta är sexuella trakasserier och om du Maria vill att jag ska ta upp det i annan instans så gör jag det. Men jag sa att det är inte nödvändigt (jag hade en tidsbegränsad anställning och var i slutet av mitt projekt). Men trakasserierna fick ett slut och jag har bara positiva upplevelser av det ledarskapet på den arbetsplatsen trots allt. Jag blev lyssnad till och trodd. Min kollega blev omplacerad och oavsett att han fick en likvärdig tjänst, kände jag aldrig någon bitterhet mot honom heller. Utan att han skulle få gå vidare med sitt utan repressalier. Vi har alla ett liv att leva och jag har aldrig varit bekväm med att sätta andra i skiten.

Tvärtom har jag alltid när jag hamnat i trubbel, lämnat det där, lagt locket på, tagit det för mig själv och sen omformulerat mig och gått vidare. Jag är en person som varit utsatt på många olika sätt ända sedan min barndom och har antagligen hittat strategier för att ta mig igenom svåra saker. Det kan ta tid för mig. Men till slut så brukar jag vara på gång igen, mot något nytt och roligare. Jag brukar säga att tiden alltid jobbar för mig. Jag har också alltid haft väldigt svårt att prata om det som drabbat mig personligen. Kanske jag inte orkar med mina egna känslor. Så mina tankar om det hela är att om jag pratar om vad jag känner i min utsatthet, så påverkar det där mig fortfarande. Det orsakar bara djup ångest hos mig faktiskt. En väldigt djup ångest. Därför brukar jag mest prata med mig själv om det hela för då kan jag hantera ångesten. Detta kallas för strategi.

Hur som helst; senaste dagarna har fler och fler branscher kommit ut med sina berättelser om sexuella och andra trakasserier på arbetsplatserna. Så också inom politiken.

Det har blivit tydligt att trakasserier av kvinnor förekommer överallt i hela samhället. Så i kölvattnet av #meetoo, börjar pendeln numera slå åt andra hållet. Männen håller av naturliga skäl, tillbaka sina ställningstaganden. Förutom att det någonstans lite här och var poppar upp rapporteringar av avarter av fall i kölvattnet av debatten. Det är tydligt att män har svårt att ta till sig och göra något vettigt av denna kollektiva skuld, som #meetoo har gett upphov till. Min man säger att numera känner man hur många kvinnor som helst som varit utsatta. Men jag känner inte en enda man som utsatt någon kvinna!

Män pratar helt enkelt inte om detta. Min man, som är i byggbranschen, säger att det blivit bättre. Men att det finns en väldigt lång väg att gå. Och när man inte ens känner en våldtäktsman är det svårt att ta till sig och förändra.

Jag brukar svara honom att #meetoo handlar kanske inte om det individuella. Man behöver se det hela med ett helikopterperspektiv. Det här handlar i grunden om mänskliga rättigheter. Att kvinnor och män ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter. OCH framför allt att kvinnor ska slippa vara utsatta för trakasserier på alla sätt och vis.

När jag har diskuterat detta med vänner, framför allt kvinnliga vänner, säger de att det har gått för långt med att hänga ut män också. Jag tappar öronen när jag hör sånt. Vidare säger de till mig att Timell var väl helt riktigt att hänga ut. Honom hade alla hört talas om och vilken skitstövel han var i åratal. Men detta att hänga ut enskilda män i media verkar fortfarande vissa kvinnor resonera kring, som man vet ju inte riktigt vad som hänt heller. Vad har hon gjort osv.

När denna diskussion kommer på tal brukar jag svara. Visst, det är absolut inte bra att enskilda ska bli dömda i folkdomstolar. Att vi måste komma till ett läge i debatten, där enskilda måste bli utredda av rättsväsendet och också bli dömda om de utsatt kvinnor för sexuelle övergrepp och trakasserier. Att visa att samhället och rättsväsendet fungerar för halva befolkningen och att landet ser till att säkerställa mänskliga rättigheter i det välkända jämställda Sverige.

Denna åsikt står jag för!

Men jag står också för att man måste förstå att #meetoo är bara början på något, som skulle gällt i det här landet för 50 år sedan och att än så ser man på kvinnor som andra klassens medborgare.

Det är oacceptabelt!

Så nu ska jag komma in på som jag vill ha berättat. Det är hur trakasserier och maktmissbruk fungerar i partiet. Det med att en ung tjej, som tidigare varit moderat, idag har gått ut och berättat vad hon varit med om. Och hur min partiorganisation behandlar kvinnor överlag. För jag tror inte de fattar det själva.

Jag blev ju politisk aktiv och engagerad sent i livet. Dessutom har det varit få bland mina vänner som har varit förstående till att jag, med min bakgrund, är moderat. Precis som att mitt förflutna ska definiera mig som person. Inte vad jag är på väg i framtiden. En vän till mig och uttalad feminist, sa till mig tidigt i mitt engagemang att det där med moderatkvinnor är ju lite speciellt. Vad menar du då, frågade jag? Jo, när moderatmännen springer omkring och tar för sig och sitter i möten, kommer alltid en moderatkvinna efter honom i högklackat och pennkjol, med anteckningsblocket och pennan i handen. Men så där är det väl inte svarade jag. Jo, Maria svarade hon. Det är bara det att du inte ser det. Du har aldrig sett på saker och ting utifrån fysiska attribut. Det är både din framgång och din akilleshäl.

Jag tänkte inte så mycket mer på det förrän jag själv råkade riktigt illa ut i partiet. Och då handlade det inte om något sexuellt. I det sammanhanget jag befann mig i då var kulturen sådan att högsta hönset hade tagit in sin partner i den närmaste kretsen. Under denna tiden var vi i ett känsligt skede genom att det skulle genomföras en folkomröstning i en specifik fråga. Det var lite nervöst minsann. Så en kväll blev jag och partnern osams. Jag såg det inte direkt allvarligt. Men partnern gjorde det tydligen. Vi resonerade ändå igenom det hela. Högsta hönset sa visserligen att han kände sig lite obekväm och orolig, men vi körde på med vissa åtgärder. Men då började mobbingen och utfrysningen av mig. Och visst jag hade ingen maktposition i det sammanhanget förutom att jag var anställd.

Det var en hemsk tid faktiskt! På bara någon månad kände jag att detta inte var bra. Men jag jobbade på. Sen hände en sak till och då sa de nej till mig. Det kunde jag köpa. Som anställd tjänsteman kan man ju inte hävda sin rätt på något sätt. Det eftersom man avskriver själv att ingå i något LAS-sammanhang som politisk anställd. Så jag fick köpa det hela och jag fick också samtalsstöd i partiorganisationen, som jag tyckte kändes tillfredställande då i alla fall.

Med att jag fick lämna, var det också första gången jag fick höra att gå nu inte ut offentligt med det här för då kommer du sannolikt försämra alla dina möjligheter till en karriär i partiet framöver. Jag bloggade flitigt på denna tiden och organisationen var antagligen väldigt rädda för att det skulle komma ut hur de betedde sig.

Hur som helst. När folkomröstning var genomförd och med resultatet av denna blev känd, skrev jag om det hela på min blogg. Och trots att jag inte nämnde någon med namn, inte vart det var osv. Blev högsta hönsets partner tydligt väldigt kränkt och arg och stängde ner min blogg.

Vilket gjorde mig skogstokig!!!! Det var helt uppenbart nu att man missbrukade sin makt.

Jag skrev till förbundet och sa att nu fick det vara nog. Att partnern var tydligt i väldig obalans och att jag skulle polisanmäla. Då blev det fart på organisationen. Och det blev samtal och allt för att jag inte skulle dra allt detta vidare.

Men jag förstod nästan på en gång att med att jag blivit arg och sade ifrån, skulle komma att lasta mig hela tiden framöver. Kränkningarna i kölvattnet av bloggaffären blev värre än det som hänt tidigare. Högsta hönset och partner blev nu rädda. De skademinimerade väldigt friskt. Bland annat ljög de om hela grejen för vissa andra moderater som jag kände förtroende för ändå. Det resulterade i att det var andra gången jag fick det skrivet till mig att om jag inte lugnade ner mig lite skulle detta komma att påverka min framtid i partiet. De skickade ut mail till andra moderater, som jag ändå hade ett gott förhållande till, där de helt uppenbart förtalade mig.

De skrev att de var utsatt för en kampanj på nätet och skrev att det var hur jag hade varit i jobbsammanhang som bidragit till att jag fick lämna och att jag av hämnd nu utsatte dem för dessa aktiviteter. Saken var den att jag inte hade skrivit om dem på nätet någonstans faktiskt. Har inte gjort det efter det heller, förrän nu.

Detta var en ren lögn och rent förtal faktiskt!

Det var nu jag insåg att detta skulle aldrig mer bli bra för mig. Och det blev det inte heller. Idag har jag i det närmaste lämnat den politiska hetluften helt och hållet. Jag ställer inte upp i något val och jag lämnar mitt engagemang mer och mer. Hur det blir framöver vet jag inte. Just nu studerar jag och går den roligaste utbildningen jag någonsin gjort. Ser en framtid här faktiskt med ett engagemang för något i ett helt annat sammanhang än politik.

Men jag drar vissa slutsatser utifrån det jag varit med om. Och detta utifrån hur man hanterat AKB också.

Moderater klarar inte av att hantera hälften av befolkningen på ett korrekt sätt! Kulturen i partiet är fortfarande på det sättet att männen ska ta för sig och gå framför och kvinnorna ska ta ett steg tillbaka och tassa runt männen i högklackat och pennkjol. De ska inte vara frispråkiga och ta för sig och leda. De ska ha alla med sig och de ska dessutom inte klia ryggar osv, trots att det behövs, för att bli framgångsrik. De ska absolut inte gå ut offentligt med vad de upplever eller hur de blir behandlade.

Vad de också inte förstår är att väljarna, eftersom hälften av väljarna är kvinnor, ser också detta. Det om någonting gör att när inte partiet och partiorganisationen stöttade AKB, flydde kvinnorna till centern och männen till SD. Vem vill rösta på ett parti, som inte kan behandla hälften av befolkningen på ett korrekt sätt, samtidigt som man utåt sett säger att man kämpar för jämställdhet.

Hur som helst. Vad #meetoo debatten kommer leda till lär väl framtiden visa. Själv hoppas jag naturligtvis att vi ska få ett jämställt samhälle, där hälften av befolkning kan känna att de är trygga och har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter, som den andra hälften av befolkningen.

Intressant?

Ps. Jag har sparat allt kring min affär med högsta hönset och partnern. Förtalsmailet till andra moderater, mailen med uppmaning till mig om att jag inte ska gå ut med hela, polisanmälan mm. Jag vet inte varför jag gjort det. Men jag tror att jag gjort det för att skydda mig själv. För som jag känner moderater, behöver man det. Ds

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,