Jag återvänder till ursprunget!

Jag återvänder till ursprunget med att återställa bloggen till det som den från början var. Mitt forum för att komma ut med min syn och mina åsikter i samhällsdebatten. Denna gång är jag dock i en bättre sits än tidigare. Jag är, oavsett moderat, helt ensam och oberoende av partiets rågång i det mesta. Det beror på att jag inte kommer ställa upp i ett enda väl 2018. Det kommer sannolikt göra mina analyser och tyckande vassare än tidigare, då det tidigare fanns ett outtalat sanktionerande av det skrivna från annat håll. Från partiet, föreningen eller de jag jobbade för.

Det är otroligt skönt! Jag har lämnat det där bakom mig utan bitterhet. Anledningen att jag nu återgår till mitt ursprung är det som händer inom moderaterna just nu. Partiet mår dåligt! På flera plan. Men det senaste kuppförsöket inom partiet, kände jag att jag bara måste återgå till att göra det jag är bra på. Analysera sakernas tillstånd.

Saken är den att det är ett vanstyrt parti som AKB fick ta över. Och vanstyret började med att Kent Persson tillträdde som partisekreterare och nomineringsprocessen inför valet 2014. Hela den processen har Torbjörn Nilsson i FOKUS, beskrivit till punkt och pricka. Ni bör läsa den artikeln för att förstå mitt resonemang här.

Vanstyret började med att partiet valde den minst lämpliga partisekreteraren av alla, som jag skrivit ovan. En person som inte hade några som helst ledaregenskaper och såg Fredrik Reinfeldt och Anders Borg, som sina första gudar och partiet som ett särintresse för sin egen karriär. Det intressanta med Kent Persson är att de flesta av oss hela tiden har undrat varför han fick uppdraget som partisekreterare från början? Själv blir jag inte klok på det där faktiskt. Varför Fredrik Reinfeldts partistyrelse valde honom? Om det beror på att den dåvarande partiledningen tappade markkontakt eller om det var Fredrik Reinfeldt, som var trött på att vara statsminister och ville lämna det dåligt styrda partiet till någon annan lär vi aldrig få reda på. Men spekulera kan man ju alltid göra.

Hur som helst. Just nu är det sista sommaren innan nomineringsprocessen sätter igång inom partiet i höst. Med sviktande opinionssiffror inser de flesta att det innebär färre uppdrag att fördela och mindre pengar efter valet. Knivarna slipas, den gamla osunda kulturen dammas av och alla tror att de är mer lämpade än andra.

Det är ju synd att säga att jag är speciellt imponerade av er! Ingen av er. Ni såg till att vi förlorade valet 2014 (ni som vann nomineringsstriden) och det är ni, som nu har uppdrag, som drar ner oss i opinionen.

Man borde ha självinsikt och förstå sig på väljarbeteenden. Men jag antar att ungdomen bedrar visheten.

Men sen är jag inte så imponerad av Alliansen heller. De klagas vitt och brett om att regeringens politik leder helt fel och är dåligt för landet. Men ingen tillstymmelse till omvärdering där inte, av politiken för att driva det i så fall åt rätt håll. Min analys här kommer jag skriva framöver om. Men än så länge imponerar inte ens C ökade siffror på mig. För jag tror att C gör samma sak som MP gjort i alla år. MP har historiskt legat väldigt bra till i opinionen inför val. Men sen har de sällan levererat på valdagen. Det är enkelt att förstå detta om man tittar på hur ungdomar röstar. Ungdomar kan vara ideologiska hur mycket som helst. Men när det kommer till val, så tänker de mer på sina pengar ändå. Jag tror det är mest unga människor som lämnat MP, som nu gillar C (gamla gubbar har lämnat de etablerade för SD).

De kan skriva spaltmetrar i tidningarna om opinionsläget. Men för vanliga väljare (om det nu finns någon vanlig väljare som är intresserad av politiken), så stämmer inte dessa analyser. För det första. Andelen osäkra väljare är större än någonsin. Dessutom lyfter inte KD och L i opinionen trots att M backar. Krisen i dessa partier är lika stor som i M antagligen. Jag ska dock uppehålla mig vid andelen osäkra väljare. De osäkra väljarna är de som oftast sticker upp fingret i luften vid val och känner efter åt vilket håll de blåser och röstar därefter. Det har sällan med politik att göra. Jämförelsen här kan dra till Donald Trump, som vann valet på detta beteende.

Jag vill egentligen inte komma med några råd till partiledningen eller AKB. Annat än att det är hårt att omvärdera politiken i ett stort parti. Men vissa saker kan jag direkt peka ut som skulle innebära förbättringar i opinionen.

Erkänn bristerna med migrationspolitiken under Fredrik Reinfeldt styre. För fram Tobias Billström och det han pratade om för fem, sex år sedan och var ödmjuka med att det resonemanget inte var gångbart i partiet vid den tidpunkten. Vidare att våra lagar, regler och praxis när det gäller migrationen och integrationen inte är anpassade till dagens situation och anpassa dessa.

De som är nära partiledningen och som ställt till det enligt artikeln i FOKUS, borde på det bestämdares förpassas långt ner på listorna i nästa val. De är de som bidragit till vanstyret och det är de som bidrog till att vi förlorade valet. Jag vänder mig också mot att man för att komma i långt i detta parti, måste bli medlem i MUF och Moderata studenter för slå sig fram på valbara positiioner. Att man måste redan som 13-åring lära sig hur man kliar ryggar och hugger kniven i folk för att komma någonstans i partiet. Att inte engagemang och värderingar längre räcker till.

Se till och byt ut vissa personer i tjänstemannaorganisationen och leta efter en ny Per Schlingmann. Det här funkar inte! Tjänstemännen i partiet är alldeles för bleka och uppgivna och driver inte på oss andra nämnvärt.

Till slut var mer öppna och transparanta med omvärderingen av politiken. Det sköts alldeles för mycket i slutna grupper. Det förhållandet framstår i media och bland allmänheten, som att partiet omvärderar politiken under galgen. Det kanske man gör. Men då borde partiledningen förstå att vår omvärdering inte uppfattas som seriös och ta konsekvenserna av detta. En ledning till er om detta finner ni i Stockholms politikutveckling 2008 inför valet 2010. Där partiet diskuterade politiken helt öppet med allmänheten och ville ha synpunkter på hur Stockholm skulle utvecklas. Det var en fantastisk process faktiskt.

Nog för idag. Jag vill bara avsluta med att jag kommer skriva mer ofta här numera om politiken och samhället, men också om mitt liv och mina lustar. Det blir som det tidigare var helt enkelt.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,